Fredagslistan 2020, vecka 17: Jag minns min Copenhell

Goddagens, kamrater.

Idag tillåter jag mig en smula vältran i besvikelse över att Copenhell (som så mycket annat) inte blir av i år. Därav tänkte jag att vi skulle ta en tillbakablick till det år då Alex höll på att få kramp av lycka, nämligen anno 2013. Dagens fredagslista blir således en favorit i repris men innan vi kastar oss över den smällkaramellen vill jag också slå ett slag för en ny skiva av CIRITH UNGOL, heavy metal-bandet som inte släppt en enda fullängdare sedan 1991 och nu helt sonika klipper till med "Forever Black".

Heavy metal brukar ju verkligen inte vara min kopp med te men idag slinker detta ner makalöst lätt i öronen. Måhända är det för att nattsömnen lyst med sin frånvaro på sistone och att jag känner mig smått skör men möjligen är det så att detta är riktigt bra skit.

Lyssna vänligen här.

Och så Alex inlägg på det, här nedanför. Själv tänker jag passa på att sätta på en kopp kaffe till samt önska er alla en helt okej helg.

/Susanne

----

Jag hade aldrig varit på Copenhell tidigare men kunde naturligtvis inte låta bli att åka när KING DIAMOND visade sig göra sitt första gig på hemmaplan sedan 2006. Sagt och gjort, biljett köptes och väntan påbörjades. Jag åkte bara på lördagen, jag är för trött för att stå och slösa dagar på festival där jag intehar så många band jag vill se och fredagen boastade inte mycket för mig även om jag gärna sett GHOST och BETWEEN THE BURIED AND ME. Lördagen inleddes dock svinstarkt för min del med ACCEPT. De fick bara en timme, men det var en sån benknäckartimme att man knappt kunde stå upp efteråt. Breaker och Losers and winners var bäst, tveklöst.

 

Efter Accept knatade jag bort till nästa scen för att se NEWSTED, det var Jasons första gig i Danmark sedan uppbrottet med Metallica och det var ett välkommet återvändande. Musiken är inte märkvärdig mer än att den är tung, låter bra och svänger grymt. Hans egna favorit sades vara Long time dead men jag gillade King of the underdogs bäst. Och Whiplash, såklart. Bäst att kolla upp den där EP'n han mumlade om.

Efter Newsted såg jag några låtar med SABATON, mest för att SNOWY SHAW spelar trummor. Jag kan verkligen inte med musiken så jag försvann snart bort till pizzatältet istället dock. Lite tokjävlaösregn efter detta slog ned stämningen en smula men exakt när TESTAMENT gick på scenen tittade solen fram igen. Det är ju helvete vad bra de är, ständigt och jämt. Dock så tappade de bort sig så hårt i Native blood att Chuck Billy stoppade låten och startade om den, det var ganska roligt att se och alla i bandet skrattade hårt åt fadäsen. Bästa låten för min del var True american hate, den är tveklöst en av de styggaste alster de någonsin åstadkommit.

Lite mer väntan efter Testament men sen jävlar rasslade det igång. DOWN med en Phil Anselmo i högform sparkade sån stjärt att man blev alldeles öm. Han passade på att tycka till lite nedsättande om band som SKID ROW och MOTLEY CRUE dessutom, kanske med en glimt i ett öga, kanske inte. I sista låten Bury me in smoke dök det plötsligt upp massor av folk på scenen och vips stod alla medlemmarna i Down och bara sjöng medan Eric Peterson, Gene Hoglan och Alex Skolnick från Testament tagit över instrumenten och avslutade låten. Det var jävligt häftigt att få se på en scen må jag säga. Bilden säger kanske inte så mycket men det var exakt så det såg ut.

Efter Down äntrade GOD SEED den mindre scenen, det var tvättäkta ondska som serverades courtesy of herrarna King Ov Hell och Gaahl. Grötigt ljud bjöds det på tyvärr, men det var bara att framhärda för det var en bra spelning i övrigt. Man kan inte gå fel med Alt liv.

Och till sist, Kungens hemvändande. Han körde i princip samma låtlista som på Sweden Rock förra året men hade stuvat om det en smula och bytt ut Halloween mot Evil. Setet flöt lite bättre och han sjöng lite bättre, man märker att han börjar bli väldigt säker i rösten nu. At the graves var fenomenal igen, Voodoo var fantastisk och Evil satt som en smäck. Måtte han snart komma tillbaka igen, och då gärna inomhus på typ Amager Bio. En bonus var att Phil Anselmo tog sig en promenad i fotodiket i tredje låten, och när jag sträckte fram handen för att hälsa så flinade han bara och drog tag i mig och gav mig en bamsekram. Han hade nog druckit vuxenläsk, men det var väldigt trevligt iallafall!

Mitt första Copenhellbesök blir inte det sista. Jag visste inte det förrän jag stod där, men jösses vad jag saknat detta lilla formatet, den intima känslan med kanonband på små scener och inte en endaste människa som bara var där för "vara på festival". God stämning, hygglig mat och massor av toaletter, nej - detta var sannerligen inte mitt sista besök. Tak skal I ha Copenhell, vi ses i 2014!

(ögonblicket då King tittade rakt in i min kamera och jag fick kramp i ren lycka)

/Alex

Black Sabbath Paris 1970

En av hårdrocksvärldens finaste tillika mest klassiska konsertvideos är tvivelsutan timmen med BLACK SABBATH inspelad live 1970. Under alla år som bootlegsamlare har det varit allmänt vedertaget att den spelades in på anrika L´Olympia i Paris den tjugonde december 1970. Ibland har det förvisso hetat att datumet snarare varit den nittonde. Detta är dock den enda diskrepans som funnits, samlare emellan. Det är dessutom vedertaget bland officiella källor att Paris 1970 är korrekt, i princip alla OZZY- och Sabbathdokumentärer och köpvideos där klipp från spelningen ingår skjuter fram en liten blänkare med "Paris 1970", "France 1970" eller till och med "Olympia, Paris 1970". Det finns egentligen bara ett enda problem med detta.

Konserten spelades in i Bryssel.

Den som sett filmen vet att själva spelstället ser ut som en aula. Inte helt olikt Wieselgrensskolans aula i Helsingborg för övrigt. Olympia i Paris är en av världens mest anrika och hyllade spelställen där celebriteter som EDITH PIAF och MILES DAVIS spelat. Är det någon som efter en stunds betänksamhet verkligen tror att Olympia skulle vara ett sådant populärt ställe om det såg ut som på Sabbathfilmen? Utan läktare, ljusrigg och fina stolar? Jag har varit på Olympia två gånger, en gång satt jag på golvet och andra gången på läktaren. Det är INTE samma ställe som Sabbathfilmen är inspelad på. Inte ens om man tänker sig att någon av någon fullkomligt meningslös anledning skulle riva ut hela gamla Olympia och göra om hela innanmätet (vilket naturligtvs inte heller hänt) skulle Olympia i Paris kunna jämföras med garderoben Sabbathfilmen är inspelad i.

Troligtvis är det så att eftersom det i eftertexterna till programmet nämns en massa franska namn på kameragubbar, bildtekniker osv., och eftersom det i något backstageshot går att se en skylt med den franska texten "ne pas de fumiére" (rök inte) så har någon någon gång sagt till någon annan "det måste ju vara Paris eftersom det är franska". Det är ofta så med sagor och påhitt, en människa säger "jag har inte hunnit räkna klart men tror att det kanske blir strax under en miljon", nästa person vidarebefordrar detta med "jag har hört att det rör sig om minst en miljon, kanske mer" varpå aftonbladet sedan basunerar ut "ÖVER TVÅ MILJONER!!! HOVET RASAR!". Det sistnämnda läses av massan som sedan har en ganska klar bild om att det rör sig om två miljoner (och att prins Carl-Philip är irriterad) trots att den faktiska ursprungskällan var tveksam ens till den första miljonen.

But I am digesting. "Fakta för i helvete" skriker gemene Sabbathfan nu. Dessa staplar jag upp nedan enligt följande: Översta länken är Sabbathkonserten i sin helhet. Avnjutes helst medelst en stor kaffe, en liten konjak samt två Ballerinakex. Varje dag. I evighet. Amen. Nästa länk tar läsaren till min bild på RETURN TO FOREVER i Paris 2008, tagen från golvet. Bara där kommer läsaren att se att det åtminstone rör sig om två helt olika sorters spelställe.

Den sista länken tar läsaren till hemsidan för Théâtre 140 i Bryssel och en fin panoramabild över teatern. Den Sabbathälskande läsaren som inte ryser av välbehag när den scrollar runt i teatern och känner igen sig är inget Sabbathfan värt namnet.

Return To Forever - Olympia, Paris 2008

Theatre 140, Bryssel

Mesdames et messieurs - c´est tout. En sista grej ni kan ändra i era bootleglistor är datumet, vi får förflytta oss ända tillbaka till den tredje oktober för att ha det alldeles rätt i våra listor. I december 1970 spelade Black Sabbath i Paris. Den konserten har vi än så länge inte fått höra. Även om vi trott det.

Metallbibliotekariens samhällsinformation är slut för dagen. Jag återkommer dock med mer kul i poolen när tillfälle ges.

/Alex