Fredagslistan 2022, vecka 52: Andreas årsbästa

Demon-året 2022 går mot sitt omedelbara slut, och då åligger det även den här skribenten att försöka sammanfatta skivåret som gått. Mitt intresse för att ta in och upptäcka nysläppt musik ligger kvar vid samma lågvattenmärke som förr, jag gräver bara djupare och djupare ner i det förgångna, och de flesta nysläppta skivor jag köpt har varit inom industri och noise. Men helt under stenen har jag inte gömt mig, utan här följer fem exempel på musik som både är NY och BRA! (Sedan om klangerna är speciellt samtida eller musikerna det minsta ungdomliga är en helt annan fråga...)

Årets bästa enligt Andreas ödmjuka uppfattning hör ni här!

Utan inbördes ordning:

DARKTHRONE - Astral Fortress. Gammal är äldst? Den norska bitterhetens främsta fanbärare har hittat tillbaka till dunklet och melankolin, och gjort ett av sina bästa album det här århundradet. Här i "Stalagmite Neckless" visar de var skåpet skall stå (ute i skogen, långt borta från samhället och samtiden): partiet drygt en minut in i låten är, och detta skriver jag utan överdrift, något av det bästa Ted och Gylve har skrivit, någonsin. Och det är inte en liten grej. Jag är oändligt tacksam att de sopat under de värsta heavy metal-pastischerna och börjat bruka allvar igen.

NEGATIVE PLANE - The Pact... Att vänta på en skiva i elva år ställer upp vissa orimliga förväntningar. Därför var det med viss bävan och med stor förväntning jag tog mig an New York-djävulsdyrkarna NEGATIVE PLANEs tredje album, och om sanningen ska fram: den klår inte sina föregångare från 2006 och 2011. Trummisens soloprojekt FUNEREAL PRESENCE smäller också lite högre. Men, och det är ett stort men: ett enstaka katedraliskt tapping-riff från Nameless Void, eller en ekande pukrullning från Bestial Devotion, omgärdat av lite orgel och kyrkklockor, smäller högre än samtliga svenska generiska skinnväst-manglares gemensamma produktion. Här i listan hör ni andra spåret, "Poison and the Crucifix". 

MAGMA - Kãrtëhl. För de som befinner sig för mycket i min närvaro är det en no-brainer att årets enda MAGMA-släpp per automatik kvalar sig in på topplistan. Det är lagen. Frågan är, vad mäktar den snart sjuttiofemårige Christian Vander med efter att ha styrt sitt skepp från trumpallen ända sedan 1969? Som vi ska se: ganska mycket. För första gången sedan åttiotalet har de gjort ett album som består av flera separata spår, och än mer ovanligt är att fler medlemmar än Vander själv stått för kompositionerna. Här hör vi en live-upptagning av "Walömëhnd Ëm Warrëï", komponerad av nytillkomna klaviaturisten Thierry Eliez, från jazzfestivalen i Montreux tidigare i år. MAGMAs nya line-up, med sex (6!!) sångare och två pianister, lyfter gruppens klassiska sjuttiotalssound till en ny nivå; dova kompakta klanger som driver runt i ett tungt malande tempo, med intensiva körer som är bortom teatraliska. Allt för att den sanna zeuhl-fantasten ska få sitt lystmäte (för MAGMA är ju som bekant en egen genre, bortom allt vad prog, jazz och fusion heter).

 

SPHYNX / RAT OF SODOM - live i Göteborg/kassetter på Necro Invest. Okej, nu blir det egentligen inte en skiva utan snarare en upplevelse. Kvällen efter att ha sett Maiden på ett fullsatt Ullevi i somras (fantastisk spelning för övrigt) tog jag mig till en liten lokal för en spelning med stockholmska synthpunkarna ISOTOPE SOAP. Förutom lokala noiseprinsen INCIPIENTIUM öppnade SPHYNX och RAT OF SODOM, självutnämnda STREET METAL-krigare. Utan någon förvarning blev jag helt överkörd: primitiv, brusig, trummaskinsdriven metalpunk som var 100% fuck off-attityd och 100% fuck all-energi. Tremannabandet SPHYNX finns inte på tuben men fjolårets mästerliga kassett "Killing For Egypt" kan höras här. I listan hör ni samma frontmans ännu rivigare solokör RAT OF SODOM, som faktiskt släpptes i år (och kommer driva min fellow metallbibliotekarie Martin till vanvett). 

 

AZAXUL - Echoes of Dreariness. Åter igen en veteran: AZAXULs enda medlem frontade  MOONBLOOD, under namnet Gaamalzagoth, som under nittiotalet harvade ur sig mängder av rehearsalkassetter som satte skräck i den tyska underjorden. Detta tredje album följer tätt inpå de föregående, och formar som ett stabilt flöde av iskallt, ensligt mörker. Black metal-perfektion rakt igenom, där små juveler till harmonier då och då skiljer sig ur de kompakta isvindarna. Jag citerar min gode kamrat Necrophileas Fogg som på Hatpastorns Likpredikningar uttryckte det såhär: 

"Det finns en kyla här som är precis vad jag letar efter för mitt olystmäte. Det är monotont och malande, monokromt och motsträvigt. Det har blivit en trend att black metal skall ge snabb avkastning, vara mycket pang för peng, låta väloljat och närmast innehålla spelglädje. Vad finns då kvar av den suggestiva kylan och mörkret som skapade hela genren?" 

Jo, svaret är: AZAXUL. Eftersom skivan bara finns upplagd i sin helhet på tuben låter jag dessa femtio minuternas malström avsluta inte bara denna lista, utan även hela året. Låt se vad 2023 bär i sitt sköte...

 

ÅRETS BÄSTA HÖR NI HÄR! 

GOTT NYTT ÅR FRÅN METALLBIBLIOTEKARIERNA!

/Andreas

Så här i elfte timmen innan julafton fortsätter summeringen av årets bästa skivor. Del 1 postade jag för några veckor sedan och här kommer följaktligen del 2 (i YouTube-format). Som bekant kör jag utan inbördes rangordning eller betygskala. 

VERBUM - "Exhortation To The Impure"

Doomiga tongångar från Chile på ett debutalbum som är lika delar tungt som avskalat.

ARES KINGDOM - "In Darkness At Last" 

Full kross från första tonen och tillilka svårt att sitta stilla till den här döds/thrash-smockan.

DEATHCULT - "Of Soil Unearthed" 

Tonsäkert schweiziskt dödsgäng med förkärlek för det svenska dödssoundet anno -80-90-tal.

JUNGLE ROT - "A Call To Arms"

Tillbaka till dödsmetallens mest rudimentära rötter med elfte fullängdaren från dessa amerikanska veteraner. Stompigt!

STRYCHNOS - "A Mother’s Curse"

Den här seglade upp sent i november men blev omedelbart en favorit. Rå riffdriven döds från Danmark.

UNDEATH - "It's Time​...​To Rise From the Grave"

Riktigt murkig dödsmetall med skön gravplundrar- och zombiearmé-estetik.

UNFYROS - "Alpha Hunt"

Meditativ och filmisk finsk black metal som ger mersmak. Debutalbum.

EMBRACE OF THORNS - "Entropy Dynamics"

Ockult black och döds-blandning som gifter sig väl och växer med varje lyssning.

DUNKELHEIT - "Inner Awakening"

Ungerskt satanistiskt svårmod när det är som bäst, tredje dedikerade fullängdaren.

OBSCENE - "...From Dead Horizon To Dead Horizon"

Malande långsamma riff, galopptakt och bra riv i sången gör detta till en klar höjdpunkt under 2022.

Och med detta tar vi helg och jullov! Må ni få både vila och kvalitativa praliner under helgdagarna. Vi ses 2023.

/Susanne

 Fredagslistan 2022, vecka 51 - Årsbästa 2022, del 2

Gomorron! Eftersom året närmar sig sitt oundvikliga slut är det dags att summera och kontemplera. Vilka skivor var egentligen bäst under det krävande året 2022? Jag har suttit på min kammare och funderat ut svaret på detta och resultatet är delat på två fredagslistor varav del ett kommer här nedanför (i Spotify-format).  I vanlig ordning kör jag utan inbördes rangordning eller betygskala. 

VACUOUS - "Dreams of Dysphoria"

Oerhört stadigt brittiskt dödsmetallröj och tillika klockren första fullängdare.

DARK FUNERAL - "We Are the Apocalypse"

Sveriges black metal-veteraner gör storstilad come back och visar återigen sin relevans som band.

ROTTEN TOMB - "Visions Of Dismal Fate"

Kylig old school döds med riviga gitarrer och rå sång.

TRIUMVIR FOUL - "Onslaught To Seraphim"

Varierat ljudlandskap med lika delar meckiga riff som piskande blastbeats.

PREDATORY LIGHT - "Death And The Twilight Hours"

Svängig amerikansk black med doomiga inslag och ockult atmosfär. 

OPPRESSIVE DESCENT - "Spite is My Scepter, Blood is My Crown" 

Rå black metal med kall produktion som för tankarna till ett tidigt DARKTHRONE.

LIMINAL SHROUD - "All Virtues Ablaze"

Dedikerad black med fullt ös och stor atmosfär som förtjänar en större publik.

SÉPULCRE - "Cursed Ways of Sheol"

Ondskefull fransk döds med sågande gitarrer och murkigt growl.

ALTARS - "Ascetic Reflection"

Musik som inte är för alla men garanterat för oss som gillar meckig, brötig och dissonant döds.

FUNERAL HARVEST - "Redemptio"

Norsk-italiensk satanistisk black med idel seriositet och kaxig attityd. Finfin debutplatta.

Det var allt för idag. När vi tuggat i oss samtliga låtar är det sannerligen dags att ta helg. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 48 - Årsbästa 2022, del 1

Eftersom året börjar lida mot sitt oundvikliga slut tar jag idag en titt i backspegeln och listar ett gäng skivor släppta under 2021 som jag tycker att man bör ge en genomlyssning eller två. Eller tre. Utan inbördes rangordning (eftersom sådant för egen del hänger samman med dagsform, humör och nyckfulla infall) kommer här till en början tio högst kompetenta album. Resterande tio bangers till plattor tänker jag lista på självaste julafton. Vi kör igång direkt!

MASSACRE - "Resurgence". Med beröm godkänd Floridadöds som gått på repeat hos mig sedan den släpptes i oktober. Ös och mangel blandas med snygga melodislingor när Cthulhu står för dörren. 

SULPHUROUS - "The Black Mouth Of Sepulchre". Fullt ställ och brutala riff från danskarna som kryddar upp sin dödsmetall med lite doom på denna olycksbådande och fläskiga fullängdare.

ANTEDILUVIAN - "The Divine Punishment". Ännu ett pangsläpp från de hyfsat välkända kanadensiska kaosmusikerna. Här får vi en murkig och dekadent malström av black/death att virvla ned i. 

FLUISTERAARS - "Gegrepen Door De Geest Der Zielsontluiking". Desperat sång, allmänt deppig stämning och smäktande melodier står på menyn hos dessa naturvurmande black metalmusiker. Fem av fem apelsiner.

TEMPLE OF DREAD - "Hades Unleashed". Bra drag och rejält sväng på den tredje fullängdaren från medlemmar Jens, Jörg och Markus som alla kan genrerna dödsmetall och thrash på sina fem fingrar.

HEXORCIST - "Evil Reaping Death". Sågigt gitarrljud, platt och skramlig ljudbild, magnifika riff, old school-känsla och en djävla attityd gör det här albumet till ett totalt måste under 2021. 

KROSSFYRE - "Rites Of Extermination". Elakt anslag och piskande trummor är bara förnamnet på den här fullträffen till platta av spanjorerna som verkligen vet hur man använder reverb på sång. Bortblåsarbra!

LACERATION - "Demise". Stompig och malande dödsmetall som varvar riktigt tunga partier med snabbt som attan-attacker. Som grädde på moset; bra growl och motiverade solon.

1914 - "Where Fear and Weapons Meet". Även om jag håller bandets förra skiva snäppet högre än denna är det här en stark uppvisning i skyttegravsdöds med första världskrigstema som tål omlyssningar.

GNOSIS - "Omens From The Dead Realm". Galopptakt, NECROS CHRISTOS-vibbar och dyrka satan bjuds vi på av detta eminenta snabbspelande black metal-band från Miami. En klar humörhöjare i snöslasket.

Och med detta önskar jag en god helg och säger på återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 48: Årsbästa 2021, del 1

Fredagslistan 2019, vecka 50: In på upploppet

Goddagens!

Idag är det inte bara fredagen den 13:e utan även lucia och då kan vi ju passa på att tänka både på blandade skräckfilmer och på legenden om helgonet på Syrakusa som stack ut sina egna ögon och sände dem till sin trolovade. Det torde ju ändå vara höjden av romantik. Själv håller jag ögonklösarfingrarna i styr och tar istället tag i den sista slutklämmen vad gäller årsbästan. Eftersom jag dels inte vet hur man gör när man sätter stopp och dels för att jag vill era öron allt gott kommer här hela fjorton album (eller 8 timmar och 32 minuter om man så vill) att frottera sig med. Gott folk, nu tar vi i för kung och fosterland och bara kör.

TEITANBLOOD - "The Baneful Choir". Spanjorerna håller stilen och tröskar på med sin infernaliska black metal för allt vad tygen håller. Fem getter av fem för detta släpp.

TOMB MOLD - "Planetary Clairvoyance". Det här är en platta som både jag och Martin hållit högt sedan den kom. En rakt igenom klockren dödsplatta som hade fått själve Chuck Schuldiner att jubla.

TEETH - "The Curse Of Entropy". Ska man beskriva den här skivan med ett epitet är det Fullt Ställ som passar bäst. Det blir åka av redan från första sekunden genom det vackra ljudlandskap som stavas dödsmetall möter grindcore.

MORTAL WOUND - "Forms Of Unreasoning Fear". Första demon från det här dödsbandet från Kalifornien som sannerligen varken spar på krutet eller galopptakten. Löjligt bra.

MALIGNANT ALTAR - "Retribution Of Jealous Gods". Vad gör INSECT WARFARE nu för tiden egentligen? Jo, detta. Långsamt krossande finfin döds som låter som nedsänkt i ett träsk.

ALTARAGE - "The Approaching Roar". Dödsmetall med känsla av black i den lika delar meckiga som röjiga skolan. Omslag med tjusigt drunkningstema till det. Jotack, så här ska en slipsten dras.
 

ROTHADÁS - "Rothadás". Doomiga tongångar med mangel härnäst på första demon från detta ungerska band. Lovande musik, angenäma growl och tjusig logga.

NIGHTFELL - "A Sanity Deranged". Olycksbådande doomigt, melodiskt och BOLT THROWER-tungt. På det stora hela en total geniplatta som är svår att sluta lyssna på.

VITRIOL - "To Bathe From The Throat Of Cowardice". Det här är inte allas kopp med gin men för oss som gillar plusmeny extra allt och metal som så att säga kaosar på utan stopp är det mumma.

PISSGRAVE - "Posthumous Humiliation". En guttural gore-smocka rakt i solar plexus kommer lastad från PISSGRAVE. Här ges vi en brutalitet och dedikation som inte skojas bort i första taget.

GRAVEFIELDS - "Embrace The Void". Inga direkta överraskningar här men bra melodislingor, gedigen sånginsats och ett riffarbete som påminner om NILES glansdagar gör att den här skivan gått varm hos mig under året.

VANUM - "Ageless Fire". Vad har varit bäst i genren amerikansk atmosfärisk black metal under året egentligen? Jo, det här. Maken till episk storslagenhet får man leta länge efter.

AORATOS - "Gods Without Name". Här har vi ett stycke black metal som liksom gräver sig rakt ned i underjorden av ren vilja och frenesi. Lika seriöst som svinbra från musikgeniet Kyle Earl Spanswick.

Värd att notera är också slutligen GNAW THEIR TONGUES trivsamma släpp "An Eternity Of Suffering, An Eternity Of Pain" som helt enkelt består av de låtar som av olika anledningar inte platsade på den kommande fullängdaren som väntas se dagens ljus under 2020. Det här är en skön palate cleanser att tvätta öronen med mellan varven.

Med detta önskar jag er en högst rimlig helg.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 50: In på upploppet

Fredagslistan 2019, vecka 48: Tänka på refrängen

Gomorrn.

Som vi har konstaterat börjar det bli hög tid för år 2019 att tänka på refrängen. Utan vidare fördröjning kastar vi oss därför raskt över dagens lista där jag fortsätter balansräkningen. Med exakt ingen inbördes rangordning ger jag eder:

ELLENDE - "Lebensnehmer". Österrike levererar här ett stycke melodisk black metal utan dess like med texter på tyska om krig och ledsamheter. Bitvis rått och kargt, bitvis puttrigt och mysigt. Fem av fem solstolar från mig.

FÖRGJORD - "Ilmestykset". Från Finland, närmare bestämt Pieksämäki kommer denna trivsamma black metal-akt som har en faibless för att besjunga Satan. Det här är musik som värks fram, som låter som att den formligen pressas ur en översnöad finsk bergvägg. Briljant med andra ord.

VASTUM - "Orifical Purge". Den här skivan är så bra att man inte vet var man ska sätta tänderna. Obligatorisk lyssning för alla som har en dragning mot gammal hederlig dödsmetall som drar mot BOLT THROWER-hållet.

NERVOSA - "Downfall Of Mankind". Brasiliansk thrash av högsta klass med en furiös sånginsats av sällan skådat slag signerad Fernanda Lira. Håll i hatten mina vänner för här går det ta mig fan undan.

BLOOD INCANTATION - "Hidden History Of The Human Race". Detta måste vara ett av de mest hypade skivsläppen under hela 2019 men som lyckligtvis lever upp till alla förväntningar. Proffsigt utförd döds som sig bör när det gäller det här gänget med guldstjärna i kanten för alien-konceptet.

NEKRASOV - "Lust Of Consciousness". Bob Nekrasov fortsätter på sin inslagna bana och blandar black metal med noise, dark ambient och industri. Ibland är det kaosartat, ibland drömskt och filmiskt. Ofta bökigt och krävande att lyssna på men hela tiden intressant. Fem av fem päronsplitt.

XOTH - "Interdimensional Invocations". Det här är musik som jag skulle lägga i facket märkt tekniskt begåvad och svärtad döds/thrash. Tematiskt har vi att göra med en hybrid av sci-fi, Lovecraft, ockultism och konspirationer vilket ju är trevligt överlag. Till en början var jag inte helt övertygad om den här skivans storhet men med några genomlyssningar sitter den numera som en mycket välformad smäck.

Med detta säger jag tack och bock för idag och ber en stilla bön för att helgen ska vara oss nådig.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 48: Tänka på refrängen