Visar inlägg med etikett The Ocean. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Ocean. Visa alla inlägg

fredag, september 25, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 39: Lyssnat denna vecka!

 Gott folk!

Det har varit en fin musikvecka, det kan jag helt uppriktigt säga. Mycket riktigt bra musik som jag har haft förmånen att få lyssna till, både i recensionssyfte och i övrigt. Därför blir det en lista baserad på senaste veckans musikaliska eskapader i lyssnarland. 

Vi kör!

Ingen blir överraskad när jag inleder med ANAAL NATHRAKH tror jag. Både jag och Susanne har en försvarlig vurm för detta tvåmannaband från Birmingham, och när nu "Endarkenment" bara är en vecka från att släppas har jag lyssnat en hel massa på den. De två "singlarna" som har släppts från plattan är bra, men jag är inte ensam om att tycka att skivan har betydligt fler låtar som håller sån helvetiskt hög klass att jag kippar efter andan. Så, som vanligt, ANAAL NATHRAKH är med i racet om platser på årsbästalistan för i år. 

Jag recenserade THE OCEANs "Phanerozoic II" igår på WeRock.nu, och som jag kämpat med den plattan! Den har loggat så mycket lyssnartid att det nog är den skivan jag lyssnat mest på av de skivor jag recenserat i år. Och den är bra. Bäst, ojämförligt, är låten Jurassic/Cretaceous som är ett väldigt katedralbygge till låt. 

DEMONICAL släpper nytt senare i år. Detta band förkroppsligar mos och köttbullar death metal för mig. Och det menar jag som en komplimang då jag verkligen gillar mos och köttbullar. Tvåtaktsdöds med ljudbild som från 1990-talet? Då spänner jag på mig haklappen, haha! 



Äntligen nytt material från DARK TRANQUILLITY. Det är 4 år sedan "Atoma" släpptes, och den skivan tycker jag, fortfarande, är svinbra. Phantom Days verkar fortsätta i samma fina anda, och gör att jag ser än mer fram emot "Moment" som släpps i slutet av november. 

Jag avslutar, föga förvånande, med LIK som var veckans andra recension. Deras "Misanthropic Breed" som släpps idag är en ren njutning om man gillar 90-tals döds med en slev IRON MAIDEN i. Och i ärlighetens namn, vem gör inte det innerst inne? 

/Martin

fredag, september 11, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 37: Känslosamt!

 Gott folk!

Det har varit en dålig vecka. Hela familjen däckad i en kraftig förkylning, så pass täppta att jag ett tag funderade på att göra en fredagslista på temat snor. Men varför vältra sig mer än nödvändigt i eländet? Istället har jag gjort en lista som både innehåller en del nytt, en lista som passar lite extra fint till hösten, och som är av det känslosammare slaget. 

Vi kör!

Många av er kanske redan har koll på tyska THE OCEAN, men för egen del så började min resa med det här post-metalartade bandet för två veckor sedan då promon till kommande plattan "Phanerozoic II" damp ner i mejlkorgen. Jag tror att ingen blir förvånad över att jag tycker det här är svinbra. Melankoliskt, vemodigt och oerhört vackert är teman som genomsyrar bandets musik, och just Oligocene valde jag dels för att det är en instrumental låt och för att den blev en så bra ingång till veckans lista. 

Ingen torde heller bli överraskad över att OCEANS OF SLUMBER dyker upp, och kommer att dyka upp framdeles också, i listorna. Bandets självbetitlade album som släpptes den 4:e september är helt galet bra, och i stort sett en enda massiv känslostorm. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst från plattan, men Pray For Fire är så helvetiskt vacker att det får bli den. Maken till tröstande låt får man leta efter under 2020, det kan jag helt uppriktigt säga. 

Jo, det blir mer John Petrucci. Det går inte att slita sig från faktumet att hans "Terminal Velocity" är en av årets mest sympatiska skivor. Den magi som uppstår mellan gitarristen och trummisen Mike Portnoy går inte att slå ifrån sig. Om ni trodde att det bara skulle bli vemod och melankoli i veckans lista, ja då kommer Happy Song att bevisa er om annat. Den är nämligen precis vad den heter. 

Nu blir det stänkare från GADGET. Ett av världens bästa grindcoreband som inte har skämt bort oss med mängder av musik, men som stringent håller sån löjligt hög nivå att jag är beredd att acceptera detta faktum. Svart Hål är en kort, koncis och oerhört effektiv låt som jag kärat ner mig totalt i. Vill ni ha ännu nyare musik från bandet så kolla in Spotify och lyssna på Funerary Rites som också är svinbra. 

HAMFERÐ har vi haft med i flera listor, på grund av genialitet, men här får ni en riktig present. Bandets konsert på Wacken 2019. Jag vågar inte svara på hur länge den kommer ligga uppe, så passa på medan ni kan, för satan vad bra det här är. Stramheten, leveransen, närvaron är så fruktansvärt påtaglig att jag tappade andan när jag kollade på konserten. Rysningen vid 2:18 då sångaren Jón Aldará växlar över till rensången, herrejävlar! När ett band lyckas tränga igenom datorskärmen då är det bra - hade jag sett giget irl så hade jag väl självantänt. 

Ta hand om er!

/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2026, vecka 39: Året var fortfarande 2006...

  Förra veckan besökte vi året 2006 tillsammans med Martin och nu är det tyvärr så att redaktionens tidsmaskin har gått sönder. Så vi håller...

Populära inlägg