Gomorron! Dagens lista är en produkt av att Oskar S med solsken i blick sa till mig i lunchrummet på jobbet härom dagen att han har börjat lyssna på BOLT THROWER! Jag kände mig med ens väldigt upprymd och tänkte ja jävlar vad bra BOLT THROWER är. Därav kör jag idag en lista på tema krig så ladda slangbellor och ärtrör och visualisera en gammal oförrätt så kör vi. Listan finns HÄR och längst ner.
Ukrainska 1914 är jag förtjust i sedan de släppte sin "The blind leading the blind" år 2019. En rakt av monumental dödsmetallplatta som efterföljts av två fullängdare som varit snäppet sämre men det betyder bara att de varit riktigt bra och inte hållkäften-bra. Bandnamnet syftar förstås på årtalet då första världskriget bröt ut men det hade ni redan gissat.
Och som listans nummer två förstås BOLT THROWER med världens coolaste basist Jo Bench. Jag har nog lyssnat mest på "Those Once Loyal"-plattan så den håller jag högt men i sanningens namn är ju allt bra. "...for Victory" går inte av för hackor och sannerligen inte "The IVth crusade" heller. Störtlöjligt att jag aldrig såg dem live men man kan ju inte vinna jämt.
SODOM var som vi minns med i listan härom veckan och vi kör dem förstås ett varv till. Jag är svag för gitarrarbetet och svänget på "Persecution Mania" så den fick det bli. Omslaget är också klassiskt dystopiskt. Har inte så mycket mer att tillägga än att vi kan vara säkra på att tyskarna kan sin thrash.
Ja då är tiden kommen då vi behöver tala om neofolk. Neofolk är en trevlig men lite utskälld genre som bitvis attraherar högerextrema element. Det finns ju skäl till det, musiken är pampig och sakral, texterna handlar om krig och makt. Det får vara både ledset och storslaget, starkt men känsligt, män som drar ut i strid osv. ROME har tagit avstånd från den delen av publiken som står åt höger och sympatiserat med vänstern i intervjuer och ibland också sagt sig vara hyfsat icke-politisk. I vilket fall som helst gillar jag neofolk utan att för den delen vara ett uns på högerskalan och tycker nog att vi ska avdramatisera det hela lite så att folk kan komma ut ur neofolkgarderoben och doppa tårna i genren utan att skämmas.
Med det sagt finns det såklart högerextrema neofolkmusiker också men dem kan vi ta och skita i. Jag såg ROME live i Malmö för ungefär tio år sedan och det var finfint. Jag var också en av få kvinnor i publiken kan tilläggas. Det är väl något särskilt med män och krig tänker jag. En rolig detalj med ROME är också att jag på rak arm kan räkna upp åtminstone tre kompisar som ser ut nästan exakt som Jerome utseendemässigt. Mackan, Kristoffer och David - jag tittar på er.
Avslutningsvis tycker jag vi ska nämna SEPULTURA som ju har ett återkommande krigstema textmässigt. För mig personligen var "Chaos A.D." livsomvälvande när den kom och därav kör vi den kanske något uttjatade men ack så ljuvliga Territory. Ni har hört den innan, jag har hört den innan men the heart wants what the heart wants!
Nu lägger vi ned våra vapen och tar helg.
/Susanne
