Napalm Death harvar vidare

tisdag, januari 31, 2012

Personliga favoriterna NAPALM DEATH är ju på gång med nytt alster. Att det låter bra kan jag intyga då Century Media i helgen såg till att jag fick tillgång till skivan. Det ledde till glada krumsprång i lägenheten hemmavid. Grannarna måste ha undrat i alla fall lite vad som felades mig, haha!

Quarantined som ni kan betitta i en skönt kaotisk liveversion nedan ger en fingervisning om vart det barkar. Häromdagen lade bandet dessutom ut en till låt - Leper Colony som inte heller den är så dum.


I övrigt känns albumet, "Utilitarian" mer episkt än tidigare skivor. Det är ilsket som vanligt, men den politiska vrede bandet alltid har utstrålat känns mer pregnant än någonsin innan.

/Martin

Fredagens Östen Warnerbring

måndag, januari 30, 2012

DREAM THEATER i Valbyhallen. Om vi bortser från några små petitesser (det var kallt utanför, Valbyhallen, det var förband, det blev trumsolo) så avnjöt jag en tillfyllest formidabel musikalisk afton. "Trettonde gången" säger någon, "blir du inte trött på att se samma band?". "Nej" svarar jag, "inte när de fortsätter leverera och överraska". Mike Mangini fyller sannerligen de gigantiska trumskor han hoppat i, bandet som helhet verkar ha fått en nytändning och jag såg John Myung RÖRA SIG på scenen! Allvar! Han gick lite till höger, sen lite till vänster, och fan ta mig om han inte gick upp på trumpodiet två gånger också! Karln måste ha peppat upp sig med en hel back Loranga innan konserten.

Vi kan dryfta låtlistan till korna kommer hem och då självfallet anmärka på det hiskeliga låtvalet i The dark eternal night som självfallet inte borde få spelas, denna var dock det enda stolpskottet på hela konserten. Resten pendlade mellan "bra" och "super-mega-avalanche-fighter-deluxe-bra". Som det ofta gör när DT spelar. Kvällens absoluta höjdpunkter stod att finna i Wait for sleep, Breaking all illusions och The spirit carries on tillsammans med en honorable mention: Outcry var oerhört mycket bättre live än på skiva. Och slutligen, såklart, Surrounded. Ända sedan ungdomens tidigaste promenader i DT-land har denna låt betytt något alldeles speciellt för mig. Jag har fått höra den live flera gånger men fredagens version var nästintill osannolikt bra. Jag funderade efteråt huruvida det var nyhetens behag som spelade in eftersom det var många år sedan jag senast fick höra den. Jag lyssnade därför extra noga på en inspelning som en vacker tillika intelligent gosse gjorde som lyckligtvis skingrade alla tvivel eftersom det av denna inspelning klart framgick att det obönhörligen var en dunderversion som bandet körde. Den intresserade kan klicka på youtubelänken och döma själv.



Och, innan vi slutar, lite gnäll: PERIPHERY hette förbandet. Hoppas de stannar där. De såg ut som att de kom direkt från en dubbeltimme geografi. Sen försökte de se hårda ut. Sen, och jag skämtar inte, försökte de vara lite "fräcka/roliga" genom att basisten och en av gitarristerna spelade "sax, påse, sten" i ett parti i en låt där de inte spelade. Sen spelade de en femton minuter lång låt. Jag kommer inte att köpa den på singel. I nästan 40 minuter fick jag gömma mig bakom skämskudden. Om jag bara hade haft en sådan med mig.

Och Valbyhallen, jag menar visst - bygg gärna en cementlada, gör den gärna fyrkantig, släng gärna in en massa sportintresserade där och låt dem kasta en boll, svinga en klubba, harva en ulk eller vad det nu är sådana gör - men använd den INTE som konsertarena för band vars musik kräver någon form av "ljud".

Med en önskan om en trevlig vecka (och den som knäcker inläggets rubrik får ta ett ballerinakex) (Eller tvåhundra).

/Alex

Fredagslistan FTW!

fredag, januari 27, 2012

Vet ni, att jag tror att veckans fredagslista kan vara den hårdaste vi gjort. Så kan det ju bli ibland. Det finns såklart undantag - framför allt de två sista låtarna som i det närmaste är att likna vid easy listening i jämförelse med övriga trallvänliga låtar.

Susanne öppnar i och för sig med tjohejsanmetal i form av NOCTURNAL BREED. En sprittande spelglädje finns verkligen i det bandets musik som får både mig och Susanne att le lite fånigt, haha! Lite genvägar via COLDWORKER som rensar friskt från debutplattan "The Contaminated Void" innan det riktiga panikylandet börjar med BLUT AUS NORD och Epitome V. Detta är verkligen inte min kopp vodka om jag säger så.

Rensfest i låtarna tre med SVARTSYN, LENG T'CHE och MARDUK innan Susanne lugnar ner sig något och drar på med NECROS CHRISTOS och DARK FUNERAL, SECRETS OF THE MOON och MORGUL.

Sen blir det aningens mer mainstream: LAMB OF GOD från nya plattan "Resolution", följd av ARCH ENEMY och OPETH för att fylla pretantiöskvoten fullt ut i positiv mening innan djupdykningen ner i det ljuvliga tekniska träsket tar oss till NILE, PSYCROPTIC, CANNIBAL CORPSE och BEHEMOTH innan vi släpar oss upp på melankolins saltdränkta stränder med FAIR TO MIDLAND och GHOST BRIGADE.

Nästa vecka blir det temalista igen. Den kommer bli bisarr minst sagt!

/Martin

Det måste vara en dröm?

Nej, det är sanning. MARILLION kommer till Skandinavien. I juli, närmare bestämt. Och inte bara för EN spelning, onej, Köpenhamn - Göteborg - Stockholm och Oslo står på listan. Har grisar börjat flyga? Har helvetet frusit över? Har alla människor döpt om sig till Lill-Babs?

Om vi till detta även adderar att FISH och KING DIAMOND kommer till Sweden Rock så kan vi bara komma fram till en enda sak.



/Alex

Smockan från fjolåret

torsdag, januari 26, 2012

BEYOND CREATION.

Lägg det namnet på minnet om du gillar teknisk/progressiv death metal i samma anda som NECROPHAGIST.

"The Aura" heter den makalösa platta som quebecianerna släppte i april förra året. Och som min radar missade fullständigt. Kanske lika bra det, annars hade jag blivit tvungen att göra om årsbästalistan igen, haha! Den är nämligen så pass bra, skivjäveln.

Gitarrspelet är, äh fan - allt spel är fullständigt briljant. Låtarna är av kvalitet extrem och får mig att knyta nävarna i ren exstas.

Skivan hittar ni inte på Spotify - däremot här.

/Martin

Onsdagstips

onsdag, januari 25, 2012

Så kommer här ett skivtips för att förgylla denna kyliga onsdag. Bandet COLDWORKER har ni förhoppningsvis inte missat, nya skivan "The Doomsayer’s Call" (Listenable Records) släpps den 13/2 men redan nu går det att lyssna på hela skivan som streamas här. För er som gärna vill sjunga med (och vem vill inte det?) finns texterna att beskåda på den här sidan.



Många drar förstås paralleller till NASUM eftersom Anders medverkar i bandet men även om grindrötterna finns där så drar soundet mer åt dödshållet i denna konstellation. Blast beats och varierat tekniskt röj mixat av Dan Swanö är receptet som levererar många guldkorn på den här skivan, exempelvis Flesh World. Inte mycket att fundera över, bara att luta sig tillbaka och njuta. Slutligen en guldstjärna i himlen till Pär Olofsson för det tjusiga omslaget.

/Susanne

Vilken underbar tisdagsmorgon

tisdag, januari 24, 2012

På ett stadsbibliotek i en medelstor stad i den södra delen av landet sitter det idag en person och småmyser. Ni vet vem det är. Ni vet varför.

Welcome home, King.


/Alex

Några reflektioner

måndag, januari 23, 2012

Ni kanske undrar varför det inte kom upp nån blänkare om MASTODONs spelning på Vega i måndags? Jo, anledningen till detta var att jag gjorde en rejäl vänstersväng rakt ner i svenssonträsket (betydligt längre ner än jag brukar det vill säga) och åkte till Teneriffa. Totalt ocreddigt, jag vet, men ack så satans välbehövligt.

För er som vill veta så är orten Los Cristianos totalt infesterad av medelålders britter. Samtliga män hade ölkagge och urblekta svinfula tatueringar. Nej, jag överdriver inte. Vad resulterade detta i? Att jag hela veckan drack lager (inte en vanligt förekommande ölvariant i gommen) och åt groteska mängder pommes frites. Samt låg länge i solen.

Jag var trots detta inte helt frånvarande i etern. Stefan Lindqvist på Helsingborgs Dagblad ringde upp och intervjuade inför just MASTODONs gig. Resultatet hittar ni här. Han tar i å det grövsta den gode Stefan med citat som "Martin Bensch är känd för bloggen Metallbibliotekarien[...]". Hahaha, ja jävlar!

/Martin

Fredagslistan vecka 3 - Semester.

fredag, januari 20, 2012

Veckan lider mot sitt oundvikliga slut än en gång och det är fredagslistedags. Jag var lite osäker på hur vi egentligen skulle framhärda denna fredag, med Alex listfrånvaro och Martin på solsemester. Total hegemoni för egen del verkade stå på agendan. (Läge då för citatet "With great power comes great responsibility".)

Men så, som genom ett teknikens trollslag, damp det ned ett sms från solens och värmens land medelst en spellista. Temat får vara därför vara låtar som funkar på semestern. Själv har jag inte minsta tillstymmelse till semesterkänsla så här mitt i januaris gråa lunk men jag har gett det hela ett tappert försök. Föreställt mig ledighet, sandstränder, paraplydrinkar. Hm, well... Resultatet blev en mix av mid-tempo och hyfsat snabba låtar á la ENTOMBED, ENDSTILLE, NOMINON och ett gäng andra. Mina låtar ligger sist i listan och Martins ligger först. I den översta delen återfinner vi en lite blandad kompott med akter så som DEATH, DREAM THEATER och DECREPIT BIRTH. Bland andra. Bara att lyssna och njuta till detta Semestersoundtrack Extravaganza.

SOILWORKs King of the threshold skulle ha inlett Martins del och tillika hela listan som sådan men se den fanns ej på Spotify. Ni får helt enkelt sluta ögonen, luta er tillbaka och medelst minnet framkalla denna låt i ert inre. Alternativt ta en genväg och leta upp den på Youtube. Jag tänker inte göra det åt er, ety det var ju semestertema idag.

Med önskningar om en fantastisk helg.

/Susanne

Verklighet och sanningar där moralen är fantasi

torsdag, januari 19, 2012


Förhoppning.

ÄNGLAGÅRD ska spela live 2012. Osannolikt var till alldeles nyligen bara förnamnet. Det är dock sant. Det finns nog inget svenskt band jag hellre skulle vilja se live. Det finns nog inget svenskt band jag hyst lägre förhoppning om att få se. Nu står vi där, på kanten ned till en ocean av möjligheter. Med tur så tar Sweden Rock Festival sitt ansvar och låter oss få njuta av "Hybris", detta nationalepos av nationalepos, i solen en eftermiddag i juni. Med ännu mera tur så får vi även bevittna dem på en inomhuskonsert i en för ändamålet lämplig lokal (Trädgår´n i Göteborg? Helsingborgs konserthus eller ännu hellre stadsteater? Eller varför inte St Gertrud i Malmö?).

Förväntan.

Låter de så bra live som man hoppas, önskar och vill? Jag tror det. Tänk att få sitta där och avnjuta Kung Bore eller Gånglåt från Knapptibble. Mina händer skakar i skrivande stund av lycklig förväntan. Det måste vara så nära himmelen som vi kommer nå.

Förälskelse.

"Har du inte hört Änglagård???", utbrast Robban. Var det femton år sedan. Mer? Var det i samband med datorproblem? Eller var det månne något annat? Nej, datorproblem var det nog. Efter lite hattande och dattande och både effektiv och ineffektiv problemlösning så fick jag en dag ett tack och ett litet paket. Däri låg skivan "Hybris". Jag lyssnade en gång och var fast. Jag lyssnade en gång till och har aldrig slutat lyssna. Det är kanske den bästa svenska skivan genom alla tider, eller så är det inte det. Alldeles oavsett vilket så vet jag att jag blev kär i skivan den där dagen och att förälskelsen aldrig lagt sig. Tack Robban.


Till medlemmarna i bandet.

Tack för vad ni givit och tack för vad ni ger. Inte bara mig utan hela världen. Berätta vart ni befinner er så kommer vi. Det är ett löfte. Och en längtan.


/Alex

Bibliotekets skivbonanza - part IV

tisdag, januari 17, 2012

Tack vare en donation från en vacker yngling (petite moi) kan Helsingborgs stadsbibliotek nu basunera ut att vi i dess bestånd återfinner en komplett samling soloskivor från medlemmarna i KISS, utgivna 1978. Vi är än så länge det enda biblioteket i Sverige som har alla fyra (det finns en Peter-skiva någonstans och en Ace någon annanstans) och det bör man ju inte sticka under stol med!

Dessa underbara mytomspunna soloskivor! Back in the day omtalades att bandet efter kalkonfilmen "Kiss meets the phantom of the park" 1978 var på väg att splittras och att soloskivor var ett sista desperat försök att rädda bandets fortlevnad. Idag vet vi naturligtvis bättre, soloskivor fanns inskrivet i kontraktet så tidigt som 1976 och var en del av den långsiktiga planen. Däremot var det nog inte en del av planen att Peter och Ace skulle få så blodad tand efter skivinspelningarna att de skulle se KISS som ett hinder för deras personliga utveckling och utsvävnader. Resultatet vet vi - skivorna sålde förvisso ingenting alls men Peter försvann likväl i ett moln av orealistiska soloförväntningar knappa ett och ett halvt år efter deras utgivning och Ace lämnade Kiss Kruisen (internt skämt för fansen) efter ytterligare två år.

Den stora besvikelsen som gjorde att skivorna inte sålde var nog att man letade efter Kisslåtar på soloskivorna, men det var nog aldrig meningen. Snarare bör man se dem som en perfekt musikstilistisk bild av varje medlem. Många var nog precis som jag besvikna i ungdomen på exempelvis Genes skiva som inte innehåll tung demonhårdrock utan enklare rock och flera ballader - detta är dock egentligen en ganska korrekt bild av vem Gene faktiskt är. Hela demonbiten består egentligen bara av:
1. hans smink
2. hans dräkter och yttre beskaffenheter (blod/eld) samt
3. God of thunder (som skrevs och egentligen spelades in av Paul). Allt annat som kan tillskrivas honom under Kiss karriär fram till 1978 är enkla rocklåtar och flera lugnare låtar.

Pauls skiva består av...well...Paullåtar, och låter således ganska mycket som en Kisskiva. Ace skiva är lite tyngre men även lite ofokuserad kan jag tycka idag med sina underliga tempoväxlingar emellanåt och ibland nästan halvfärdiga låtar. Peters skiva är i mina ögon klart bäst med sin briljanta rock vars grund ligger i 60talsfållan blandad med det sena 70talets underbara ljudbild. Det enda smolket i hans bägare är att förfallet hade börjat - trummisen i Kiss spelar knappt några trummor alls på sin egen soloskiva. Fast å andra sidan spelar Gene knappt bas på sin, det är dock inte riktigt samma grej i mina ögon eftersom hans avstånd från sitt instrument inte härstammade i ett drogmissbruk som gjorde det omöjligt för honom att fungera. Peters missbruk var långt gånget och skulle såklart eskalera till den grad att han inte medverkar på mer än en enda låt på nästföljande Kisskiva, "Dynasty".

Nåväl. Historielektionen är över, och alla Helsingborgare kan idag stolt säga "Kiss soloskivor? Jo, de finns på vårt stadsbibliotek". Det är ni ensamma om, kära Helsingborgare!


/Alex

En teater fylld av drömmar

måndag, januari 16, 2012

Vissa band älskar man mer än livet självt. Trots att de ibland vacklat eller att man själv i någon period kanske tröttnat så finns de alltid kvar där i hjärtat. I ur och skur, through thick and thin, sick and sin. Ett sådant band i min lilla lilla värld av blommor är DREAM THEATER.

Kärleken började någon gång 1994. En vän spelade av den två år gamla "Image & Words" på kassett till mig. Jag lärde mig varenda sekund utantill, fick "Awake" i julklapp, lyssnade sönder en kassettupptagning av konserten på Gino i Stockholm 1993 sänd på P3 Live och LÄNGTADE efter att få se dem live en endaste gång. Längtan blev inte för lång, redan i februari 1995 var det lyckligtvis dags. Jag skolkade helt sonika från dagens geografilektion och befann mig i Köpenhamn redan vid middagstid. Detta resulterade i att jag inte bara träffade bandet utan även fick promenera en stund med dem på ströget och hjälpa dem leta efter förbandet FATES WARNING som kört vilse någonstans.

Konserten var bra, det var även den i Malmö dagen efter, men det skulle faktiskt dröja ända till 2004 innan jag fick den där tokmonumentala upplevelsen på en DT-konsert som de sedan lyckats bibehålla med bara ett undantag. I Köpenhamn 2002 var de bra, de spelade 2 timmar och 35 minuter och allt var skoj. I Köpenhamn 2004 var de dock så in-i-jäsikens bra att det var ett skämt. 3 timmar och 15 minuter och inte EN ENDA låt spelades som de spelade 2002. Det har jag aldrig fått vara med om med något av mina favoritband igen, vare sig innan eller efter.

Lyckostunder med DT skulle jag kunna rabbla i evigheter, jag har sett dem tolv gånger sedan 1995 och på fredag nästa vecka är det dags igen. Med lite tur får jag då några nya att lägga till i listan. Den senaste skivan är nog den jag varit mest rädd för i hela mitt liv med tanke på avsaknaden av den i mitt tycke viktigaste personen i bandet, men min rädsla skulle visa sig vara helt obefogad. Skivan är inte bara ett mästerstycke, utan i mina högst subjektiva ögon är den en av de starkaste skivor de släppt. Borta är trams-ojojojvadviärhårdametal-möget typ Dark eternal night och tillbaks är den rena progmetallen. Den jag älskar allra mest. Det räcker att de spelar den nya skivan rakt av nästa vecka, jag behöver inte höra en enda ton från tidigare alster (fast jag såklart vet att det inte kommer att hända).

Så här såg det ut för min del sist det begav sig (i KB-hallen...snyft...).



Det ser inte riktigt likadant ut 2012, men kärleken, den underbara kärleken, är helt intakt och starkare än någonsin. Jag längtar. Satan vad jag längtar.

/Alex

Lite EUROPE kanske?

fredag, januari 13, 2012

Fredrik Sandberg har levererat ett styck recension av Mattias Klings Europebiografi som ligger uppe på WeRock.

Vill ni dessutom lägga rabarber på ett eget ex av boken finns det även en tävling på siten där ni kan tävla om sagda trycksak.

Frågan finns som vanligt på förstasidan.

/Martin

Fredagslistan vecka 2 - den snygga listan.

Mina vänner, fredagen är över oss igen och vid det här laget vet ni vad som väntar. Just det, listan. I ett (fåfängt?) försök att hotta till det hela lite, utmana oss själva, förnya, variera, sätta guldkant eller vad man nu vill kalla det, så har vi spånat fram ett antal finurliga teman att följa medelst kadaverdisciplin när det kommer till låturvalet. (Teman som handlar om både det ena och det andra kan jag avslöja redan nu. Jo jo, håll i hatten kamrater, det här kan gå precis hur som helst.) Med andra ord, nya tider stundar - åtminstone denna vecka då vi har makat listan enligt riktlinjen snygga bandloggor. Endast band som passar in under den benämningen platsar denna fredag, resterande göre sig icke besvär. En annan nyhet som drabbar oss på ett lite mer fasansfullt sätt är att den gode herr Bergdahl icke längre är med oss i listsnickrandet, detta på obestämd framtid. Alex tar helt sonika en liten semester och vi hoppas förstås att han är tillbaka fortare än kvickt (alternativt snabbare än han själv hinner säga New York). Kom snart tillbaka, du är redan saknad!

Med detta sagt ger vi oss i kast med veckans skapelse. Först ut är mina tio låtar och vi inleder på den något dystra och skogsinriktade vägen, vi kan kalla den nordiskt mörker möter vilda djur. DARKTHRONE, also known as The master king of kvistiga loggor, sparkar igång det hela tätt följda av WITTR (ja, ni vet ju vilka jag menar men det är så hiskeligt långt att skriva ut hela bandnamnet. Så mycket bättre då att göra en jättelång parentes om det hela istället och därigenom spara tid!) och bröderna hårdrock NIFELHEIM. Ingen logga borde vara komplett utan en fladdermus. Egentligen. Det här vet vi alla innerst inne.

Följer på detta gör lite svensk kvalitetsdöds utan några direkta krusiduller. DISMEMBER dyker förstås upp samt BLOODBATH vars senaste bandtröjor för övrigt hyllar fina kultfilmerna Omen nr 1 och 2. Fjäder i hatten för detta initiativ.
Raskt går vi vidare mot mörkret igen och hamnar i ARMAGEDDAs trygga famn som avslutning. Kvistar, blod och bråte får vara samlingsorden för mina bidrag, som bubblare kan nämnas GLORIOR BELLI, GNAW THEIR TONGUES, BATHORY, SVARTSYN och SARCOFAGO. Ja, listan kan göras lång men låtom oss istället kika på herr Benschs bidrag. Här kan vi se en ganska bred spridning från väna toner i form av mr Åkerlunds andra band via klassisk floridadöds till det rena raka renset som stavas NASUM.

Om jag ska dra någon parallell loggorna emellan får jag nog säga att många av dem går in under den välkända stilmallen bokstäver i form av blankvapen eller liknande tingestar som det går att hugga med. Ta exempelvis DEATHs karaktäristiska lie, MORBID ANGELs eldgaffel, DECAPITATEDs slingriga sågklingor och OBITUARY som får mig att tänka på kastknivar vilken dag som helst i veckan. Kort sagt, stickvapen är även det ett framgångsrecept vad gäller bandloggor. Beskåden:




De enda som egentligen sticker (pun intended) ut från mängden är OPETH men å andra sidan fungerar deras mer naturromantiska sida lite som en balansvikt mot resten. En rolig detalj i sammanhanget är att vi helt ovetandes, på något mirakulöst sätt lyckats synka ihop bandvalen. Jag satt t.ex. länge och försökte hitta på legitima ursäkter till varför jag inte tog med DEATH och ENTOMBED, dessa gamla käpphästar i snygglogobranschen. Visar sig att båda banden plockades upp av Martin och listan kan på så sätt anses vara helt komplett. Sen ska erkännas att jag fuskade bort min MORBID ANGEL-låt bara för att vi inte skulle ha med ett band två gånger. Men för övrigt har inget lagts till eller dragits ifrån i syfte att göra listan vackrare, cross my heart (of darkness). Ja, det är bara att gratulera till denna promenadseger, säga några ave satanas och förstås lyssna på listan.

Med förhoppningar om en trivsam helg.

/Susanne

Kalle Ankas fotografiska expedition?

onsdag, januari 11, 2012

Jag är enormt intresserad av sådant som varit, och i förlängningen sådant som inte finns längre. Oftast är detta musikrelaterat (inte alltid) och jag älskar att göra fotografiska promenader med olika teman. Inte alltför olikt exempelvis Jan Jörnmark och hans fina böcker "Övergivna platser".

Det roligaste jag hittills gjort skedde i New York 2010, en rundvandring (och rundåkning) i KISS tidiga fotspår som dessutom blev ganska bra rent fotografiskt. Jag kunde lagt upp den på flickr eller något annat användarvänligt men så roligt ska vi inte ha så fotoalbumet ligger på min Facebook. Det är ett öppet album så man behöver nog inte vara troende för att komma åt det. Även det forna partystället Masten i Kristianopel har fått sig en omgång, och självfallet AC/DCs första spelning i Sverige.

I mars åker jag som jag tidigare nämnt tillbaka till New York och även denna gång kommer det att bli en KISSrelaterad vandring, denna gång i Brooklyn. Jag har mer eller mindre rutten upplagd men om någon läsare har något specifikt önskemål kring något Brooklynaktigt så skicka ett mail, fax eller annat så kan jag försöka tillgodose detta.

/Alex

Ett par ord om Tony Iommi.

måndag, januari 09, 2012

För någon minut sedan nådde nyheten mig att Tony Iommi drabbats av Lymfom (lymfkörtelscancer). Må vara att våra gubbar är gamla nu men varför måste det vara den förbannade cancern som drabbar dem en efter en. Enligt BLACK SABBATHs officiella pressrelease är den upptäckt i ett tidigt stadium, vad det nu innebär.

Just nu finns det inget hellre jag önskar än att Tony tar sig igenom skiten.

/Alex

Bibliotekets skivbonanza - part III

Utan rim och reson formligen väller det in godsaker på biblioteket, denna ystra måndag kan vi njuta av både proggiga, powermetalliga och stenhårda toner. Vad kan man mer begära så här i mörkrets januari? Skivorna finns tillgängliga från kl. 13 idag måndag den 9/1.


NEAL MORSE - "Testimony". Få som läser denna blogg har väl missat att jag dyrkar den mannen och allt han företar sig. Denna underbara skiva inbegriper historien om hans liv. Den vackraste musik jag vet framförd av musiker som är så bra att man får nageltrång.
NEAL MORSE - "Testimony 2". Och här fortsätter han. Vi köpte dessutom in dubbelcd:n på denna varför vi får det kanske vackraste stycke han skrivit i hela sitt liv: bonuslåten "Seeds of gold", 28 minuter lång. Behöver jag säga att jag nästan grät av glädje när han körde den i London i juni förra året?
WASP - "The crimson idol". Hell yeah! Skivan hyllades för sin produktion när den kom, idag tycker jag personligen den låter lite daterad men vad spelar det för roll när låtar som The idol och The great misconceptions of me ljuder ur högtalarna? Blackies kanske finaste stund.
HELLOWEEN - "Master of the rings". Vattendelaren i bandets historia. Somliga föredrar Kiske-Helloween och "Keeper of the seven keys", somliga tycker Deris-Helloween är det bästa som finns. Jag personligen gillar egentligen bara en enda skiva i bandets katalog, och det är just denna. Vi minns en fin konsert på KB i Malmö på den turnén dessutom, när Andi fortfarande kunde sjunga.
VENOM - "Fallen angels". De är tillbaka. De senaste två skivorna sedan återkomsten 2006 har varit hyggliga, men denna slår undan benen på allt och alla. Faktum: det bibliotek som inte har Venomskivor är inget bibliotek värt namnet.







/Alex

LOCK UP och lita aldrig på iPhone

Godmorgon!

Jag och Susanne var på LOCK UP i lördags - text av mig och bilder av Susanne kan ni hitta i recensionen på WeRock. Passade även på att intervjua inte bara Tompa,  utan också GADGET och PYRAMIDO. Som såklart min iPhone sen vägrar att spela upp. Bitterhetens kalk och förbannelse säger jag bara - för det var bra och roliga intervjuer - som nu inte kommer att se dagens ljus dessvärre. Kommer prick aldrig att använda telefonen till detta mer - det kan jag lova.

/Martin

Edit: tekniske gurun Alex ska ta en titt på telefonen och se om det går att rädda något. Jag håller tummarna och ber till satan att det funkar, haha!

Supporta scenen: LOCK UP

fredag, januari 06, 2012



Ovan har ni en line up som får mig att salivera på allvar.

Betongtung metal med feel från PYRAMIDO som öppnar kvällens begivenheter är det dumt att missa även ifall man går igång mer på fart och rens. För malmögänget är rejält bra på platta - och ryktet säger att de är minst lika bra live.

GADGETs meckrens går inte heller av för hackor. Spana bara in "The Funeral March" (2006) och "Remote" från 2004 så kommer ni fatta fort som satan vad det här gänget är kapabla till.

LOCK UP - rens. Varken mer eller mindre. Det finns många band som levererar sånt. Till LOCK UPs fördel kan man anföra att medlemmarna heter Shane Embury (NAPALM DEATH), Nick Barker (ex-TESTAMENT, DIMMU BORGIR), Anton Reisenegger (PENTAGRAM) och Tompa Lindberg (AT THE GATES, THE GREAT DECEIVER). De vet hur man levererar.

Släggan faller imorgon lördag 7/1, på KB i Malmö. Priset är 250 spänn.

/Martin

Första fredagslistan!

torsdag, januari 05, 2012

Vi kickar igång 2012 med en brokig lista, speciellt från min sida. Martin rensar loss med LOCK UP, GADGET (som jag gillade!) och bandet med världens underligaste trumljud: ANTIGAMA. För att övergången från Martins del inte ska bli för skum så börjar vi med MAYHEM från när de var bra, dessutom hyllar vi nyligen bortgångne Rhino i CAPTAIN BEYOND. Debuten fanns inte på Spotify men "Dawn Explosion" från 1977 fyller en fin funktion den också. Sist i listan, och icke för de svaghjärtade, ligger så Allman Brothers You don´t love me i en tjugominutersversion från en av världens allra bästa skivor: "Live at the Fillmore East".

Till saken hör att jag precis bokat en ny New York-resa (i mars) för att se ALLMAN BROTHERS på anrika Beacon Theater, varför det enda jag för tillfället spelar är deras liveplattor. På vinyl dessutom.

Tro mig när jag säger att de två kvällarna i mars kommer att bli en av höjdpunkterna i hela mitt liv.

Edit: Nu kom Susannes låtar. Två av banden var samma som frk. Martin körde. Och inget Allman Brothers.
Trevlig helg gott folk!

/Alex

Farväl till en fjärran kapten

onsdag, januari 04, 2012

2012 kunde börjat bättre. Idag nås vi av nyheten att Rhino Reinhardt i CAPTAIN BEYOND har lämnat oss. En fullständigt unik gitarrist som givit oss en av rockhistoriens allra fräckaste debuter, den självbetitlade "Captain Beyond". Må vara att sångaren Rod Evans (ex-DEEP PURPLE) var den som öppnade mina ögon för skivan all those years ago, men det är Rhinos gitarrspel och Bobby Caldwells trummande som gjort intresset bestående. Jag gillar förvisso bandets alla tre alster, men det debuten är en såpass monumentalt bra skiva att de andra knappt nafsar på innerpåsen.

Captain Beyonds livehistoria är en brokig sådan, och att man har fått se dem live (på Sweden Rock 1999) måste räknas till det mest annorlunda jag någonsin sett. Jag uppskattade det inte så mycket då, det lät ganska underligt (läs: INTE som på skivan) och det var många som ansåg att göteborgsbandet LOTUS gjorde en bättre version av Mesmerization eclipse på tältscenen än vad CB själva gjorde. Jag kan själv ha hemfallit åt en sådan åsikt på den tiden men om man lyssnar på bootleginspelningen idag så står det klart att det inte alls lät oävet. Jag är stolt och lycklig över att ha fått se dem och att få ha varit en liten del av deras livehistoria på det enda giget de någonsin gjorde utanför USA.




/Alex

God morgon!

måndag, januari 02, 2012

2012 - ett ännu oskrivet blad. De sista kvarlämningarna från 2011 återfinns på WeRock i vår gemensamma lista över 2011 års bästa skivor. Håller inte med om att den som är på plats nummer 1 förtjänar det - men det har endast med personlig smak att göra haha!

Ett antal nya recensioner hittar ni också - för ovanlighetens skull ingen från mig - men kollegorna har varit igång i vilket fall. Jag blir själv extremt sugen att lyssna på VEKTORs "Outer Isolation" som Janne har skrivit om. Likadant är det med ABORTEDs "Global Flatline".

Övriga recensioner: D.A.Ds onödigt tillkrånglade titel (nej, jag pallar inte skriva ut den), power metal från IRON SAVIOR,  I AM HUNGERs "Odium" och VOLBEATs liveplatta.

/Martin