All work, not so much play.

Det händer både det ena och det andra den kommande helgen. För egen del är jag helt uppslukad av TRAUMA-festivalen som jag och några andra blandade människor arrangerar på Stapeln i Malmö. Därav veckans radioskugga från mitt håll, jag har helt enkelt haft för mycket att stå i. Med TRAUMA bjuder vi på drone, noise, power electronics och annat gulligt i dagarna två. En hel drös med band dyker upp, likaså DJ:s, utställningar och god knows what. Det har inte det minsta med metal att göra (om inte Hannes har med sig sin sedvanliga cymbal att misshandla förstås) men det är rätt fränt ändå, så för öppensinnade läsare kommer här en länk att kika på. Tinnitusvarning utfärdas å det grövsta.


Om man istället vill lyssna på lite gammal hederlig Halmstadsdöds så kan man bege sig till Mejeriet i Lund imorgon och beskåda ARCH ENEMY i all sin prakt. Bandet faller in under kategorin helt okej för undertecknad men hamnar kanske inte på topp tio-listan of all times. Däremot gillar jag tjejer som growlar så bandet med Angela Gossow i spetsen är helt klart värda att nämnas här. För den hågade går det att ta del av Gossows lektioner i just konsten att growla innan man går dit, för att riktigt kunna allsångs-klämma i när det är refrängdags. Jag har för min del alltid närt en dröm om att en dag kunna ta i ända från tårna så där snyggt som damen ifråga, det har säkert ni andra också. Angela är väl snäppet bättre än vad jag är… Än så länge. :P

/Susanne

Dra på trissor!

Så, nu fick jag använda det uttycket denna veckan också, haha! För en gångs skull känns det befogat.
Jag och redaktörskollega BiblioteKarin uppdaterade siten igår med lite nytt material.

Pro primo hittar ni en recension av det längre, maffigare slaget signerad Robert "Chief Rebel Angel" Gustafsson angående MACHINE HEAD och BRING ME THE HORIZONs gig på Arenan i torsdags. En överkörning av stora mått tydligen, haha!

Pro secundo: En jävulusiskt cool tävling i samarbete med Indie Recordings där man kan vinna en meet & greet med INSENSE antingen i Stockholm eller Göteborg. Självklart slänger vi med konsertbiljetter till bandets konsert också. Ytterligare band som lirar den kvällen är bekanta IN FLAMES, GHOST, RISE TO REMAIN och TRIVIUM. Det är inget dåligt paket om ni frågar mig. Tävlingssidan med all möjlig relevant information hittar ni här.

Pro tertio: vi kör ju en mer sansad tävling också idag där QUEENSRYCHEs "Dedicated To Chaos" samt ett nyckelband från Nuclear Blast ligger i potten. Frågan som skall besvaras hittas i vanlig ordning på WeRock.se

/Martin

Nya Nightwish

Fenomenalt! Längtar oerhört efter denna!! Förra plattan var ett mästerverk och det verkar INTE bli sämre denna gång!

/Alex (gillar utropstecken)

Iron Maiden på Ruskin Arms

Jag har stannat kvar i det underbara IRON MAIDEN-träsket hela veckan och dessutom lagt fokus på de tidiga åren efter mitt besök i London förrförra veckan. Är det någon som minns den (ganska dåliga) dokumentären/köpfilmen 12 Wasted Years som kom i slutet av 1987? Som dokumentär betraktad är den idag inte vidare intressant, men 1987 var den för en tioårig hårdrockare det allra coolaste man kunde se (tillsammans med "KISS Exposed" och ALICE COOPERs "The Nightmare Returns"). Fina musikvideos (Stranger in a strange land!), liveklipp från alla perioder men kanske framförallt det klipp som stannat kvar hos mig längst: Charlotte the harlot bootlegfilmad live på Ruskin Arms i april 1980.

Jag närde länge en dröm om att en dag få se hela den filmen, till skillnad från i andra samlarvärldar så har det aldrig jobbats speciellt mycket med ocirkulerade Iron Maiden-konserter i bootlegsamlarnas tveksamma värld. Det ryktas förvisso om inspelningar från 1975 och framåt men det är inget som har någon substans, emedan det finns belägg för och även utgivna ljudklipp från t.ex. inspelningar med KISS från 1973. I vilket fall så såg det länge ut som att Maiden på Ruskin 1980 skulle förbli en dröm.

Så kom en dag för sex år sedan det fullkomligt MAGNIFIKA dvdsläppet "The Early Years" med herrarna järnjungfruar. En sinnessjukt bra dokumentär om bandets tidiga dagar, "Live At The Rainbow 1980", den helt otroliga Hammersmith 1982 (dock ej hela...) och som ponny på mackan: Ruskin Arms 1980. En notering i häftet gör gällande att bandet saknats länge och hittades precis i slutproduktionen av dvdboxen, och idag sitter det en trettiofyraårig man vid en dator och drömmer sig tillbaka till april 1980.

Välkomna till min dröm.

/Alex

Johodå!

Ni får ursäkta att det blir lite mycket WeRockgrejer från min sida denna veckan, men det blir lätt så när man har ansvaret för tävlingarna denna vecka, haha!

Vet inte vad ni tycker om HAMMERFALL och EQUILIBRIUM, för egen del finns det ju band som jag håller högre personligen. Men gillar man nu det ena, andra eller kanske båda banden så kan det vara en idé att bege sig till siten för att tävla om "Infected" och "Rekreatur" som ligger i prispotten i onsdagens tävling.

/Martin

Ny jävla tävling!

God förmiddag!

Ovan ser ni de vinster som ligger i WeRocks prispott idag - tre affischer modell större från MAYAN, EDGUY och ACCEPT. Medlemmarna i MAYAN och ACCEPT har dessutom haft den goda idén att signera affischerna vilket ju är lite fräckt.

Vill man vinna trycksakerna beger man sig till WeRock och besvarar dagens fråga, samt dyrkar nedre makter för att man ska vinna.

/Martin

Symphony X till Sweden Rock Festival

Lite måndagslycka. De första släppen har pendlat mellan "jaha?" och ren förtvivlan ("LYNYRD SKYNYRD") men idag tog SRF grisen vid naveln och släppte SYMPHONY X.

Med RIKTIG tur betyder det att de kör en headlinespelning på typ KB eller Amager Bio dagarna innan. Det har jag drömt om att få uppleva sedan jag var en teeny tiny detective. Men alldeles oavsett det så får jag se Symphony X live i juni.

Det är trevlig vetskap att mysa med sådär åtta månader innanledes :)

/Alex

Nya tävlingar på WeRock

Ny vecka, nya tävlingar på WeRock. Och vi uppar anten lite får jag säga. Jag gillar verkligen Supernovas grejer, men kommer vinsterna från Nuclear Blast och Roadrunner så blir det lite annan dignitet på vinsterna.

Ni hittar hela tävlingssidan här.

Vinstpotten idag gäller det svenska bandet, som så många är besatta av, SABATON. Gillar man dessutom vinyl kommer man att gå bananas då ena halvan av vinsten är en limiterad 180g gatefoldvinyl av bandets "World War Live - Battle Of The Baltic Sea". Sen har vi lagt till ett signerat exemplar av singeln "Screaming Eagles" bara för att, well, vi kunde ;-)

/Martin

Iron Maidens (gudarnas) hemvist

Londonresan jag nyligen företog mig gav mig tillfälle att för första gången få se IRON MAIDENs hemmaplan med egna ögon. Flygplatsen London City ligger ute i östra London och bara ett stenkast från anrika Ruskin Arms (i närheten av Manor Park station). Ruskin är den i särklass mest kända av de tidiga pubarna och det var med äkta sorg jag möttes av att den numera är på väg att läggas ner. Jag kom inte ens åt att klappa teglet. OS-byar kan de bygga som används en kvart men att k-märka ÄKTA kulturplatser ska tydligen vara svårt världen över. Idioti.

Nästa pub på min lilla lista var förstår Cart & Horses. Maiden började i princip här, de klassiska orden "Iron maiden´s gonna get ya no matter how far" yttrades här för första gången runt 1975, och på det hela taget är det så klassisk mark att Peterskyrkan i rom framstår som ett nybyggt Media Markt i jämförelse. Cart & Horses är lyckligtvis fortfarande aktiv, och även om den inte var öppen när jag var där tidigt en lördagsmorgon så går det fortfarande att gå in och ta sig en pint of bitter.

Det var svårt denna morgon att föreställa sig hur det var i England i slutet av 70-talet när Maiden frekventerade detta område, idag är det ett nergånget och smutsigt område där Maryland station (vid Cart & Horses) stinker av urin och ser ut att egentligen vara nedstängd. Området kring Ruskin var väl lite bättre, men jag hade nog dragit mig för att besöka Manor Park eller Maryland efter mörkrets inbrott.

Vi drömmer oss tillbaka till en annan tid.

/Alex

Fredag!

Gudars skymning! Efter en alldeles fenomenalt fullspäckad arbetsvecka för undertecknad (och även för, som jag har förstått det, en och annan bloggkollega) så är den äntligen här! Fredagen i all sin prakt breder ut sig framför oss och med den förstås en obligatorisk fredagslista. Som vi har väntat.

Idag har jag fått den stora äran att sätta ihop och skriva några rader om denna, vilket jag ska sätta tänderna i alldeles strax. Först dock några ord om hur jag tänker när jag väljer musik (i likhet med det Martin skrev häromveckan). Jag försöker att ha ganska mycket nytt med i listurvalet. Sådant som är nytt för mig och mina öron vill säga. Dels av rent egoistiska skäl eftersom jag gillar att hitta ny musik men också för att jag inbillar mig att det är roligare att lyssna på för utomstående. Med detta sagt har jag också en fäbless för det vi brukar kalla gammal skåpmat. Det tänker jag inte ens försöka sticka under stol med. Jag kan ha en rent av löjlig förmåga att lyssna på vissa album tills de går sönder och samman. Och sedan ta ett par varv till bara för att. Försöker ta det lite lugnt med upprepningar i just fredagslistesammanhang dock och jag tycker att jag har lyckats ganska bra so far. Vad gäller takt och tempo så tänker jag ibland att det är fint att följa någon sorts dramaturgisk kurva vilka låtar som följer efter varandra. Ibland tänker jag tvärtom, att more is more när det kommer till att köra låtar i samma stil/genre/tempo/whatever. Jaha, vad kan vi lära oss av detta då? (Inte mycket.)

Vän av ordning (och oordning) förstår ju av den här utläggningen ovanför att vi kan konstatera att jag kommer att vara konsekvent inkonsekvent med hur och varför (och var och när) jag väljer de låtar jag gör till listan. Jag går efter humör, känsla och dagsform helt enkelt. Det blir nytt och gammalt och långsamt och upptempo i en sorts ohelig röra utan några direkta riktlinjer eller mål. Ingen ordning alls med andra ord, mer än att det ska vara bra musik. Detta om detta, nu kör vi veckans fredagslista!

Första fem
Martin har plockat ihop ett gäng klockrena hits i den lite tuffare skolan. Det inleds hårt och brutalt med LOCK UP och fortsätter sedan i rask takt med bland annat NASUM och annat snabbmangel för att avslutas med gammal hederlig grisdödssång á la BENIGHTED (som får mig att tänka på BRODEQUIN och att jag borde lyssna mer på dem). Rask takt är nog för övrigt den klarast lysande ledstjärnan för det här urvalet. Men så är det ju också så vi vill att fredagarna ska inledas, snabbt och kompromisslöst. Plus i kanten för att NASUM får vara med även denna vecka!

Mittenpartiet
Alex gillar Halloween som företeelse (och vem gör inte det?) och har plockat ihop låtar kring detta tema. KING DIAMOND har den äran att inleda och sedan följer klassiska Alex-akter så som ALICE COOPER och MERCYFUL FATE. KING DIAMOND får stilpoäng för sminkningen och NOTRE DAME har bäst gung - en sorts horror/goth-historia som helt oväntat slog an en nostalgisträng hos undertecknad från ungdomens fornstora dar. Jodå, jag har allt ett förflutet i gothträsket jag med, precis som alla andra. (Nåja, nästan alla...) Även om mittenpartiet inte är min kopp med te överlag så blir jag lite småsugen på att plocka fram maskeradkläderna ett varv till. Gott så.

The bitter end
Så har det blivit dags att runda av. Mina fem låtar ligger sist och här kan vi konstatera att hösten har kommit till byn. På riktigt. Nu, mina vänner, sveper november sitt kalla grepp om åtminstone alla veckopendlare som åker kollektivt. Därför värmer vi upp med lite trallvänligt (CODE och BORNHOLM), slugde-ar till det i mitten med ULCERATE och avslutar med eländesblack signerad SARGEIST och NEGURA BUNGET. En överraskande snabb lista för min del med tanke på att jag har lyssnat mycket på band den senaste tiden som rör sig framåt ungefär lika fort som en inlandsis. Men det sparar vi till decemberlistorna, så vi har något att se fram emot!  

Ha nu en riktigt fin helg.

/Susanne

Fredagslistan vecka 44

Danmarksdags.

För läsare som händelsevis eller av en ren slump råkat missa DEMONICAL och skivan "Death Infernal" som släpptes tidigare i år kan det vara på sin plats att spetsa öronen. Det här mina vänner, det är inte pjåkigt alls. Habil melodisk döds to say the least. Det svänger och manglar på och är allmänt trallvänligt. Jag slår vad om att det går alldeles utmärkt att dricka öl till också. Med andra ord får DEMONICAL med beröm godkänt även om det kanske inte är det allra mest nyskapande som någonsin släppts inom genren. (Fast å andra sidan, varför överge ett vinnande koncept á la old school-döds? Nej, jag menar det.)  Ravenous från "Death Infernal" kan man med fördel kika på här nedanför.

Hur som, ovan nämnda gäng ger sig ut på vägarna tillsammans med svenska VOLTURYON och SLYTRACT från Ungern. Eastern Death Infernal Tour 2011 är samlingsnamnet på kalaset och söndagen den 13/11 får The Rock i Köpenhamn celebert besök av dessa glada herrar. VOLTURYON kan förresten vara nog så fina att kolla upp om man gillar band som t.ex. CANNIBAL CORPSE (och vem gör inte det? Nej, precis.). Det hade ju kunnat bli en hel weekend i Köpenhamn om man är på det humöret, WOLVES IN THE THRONE ROOM på lördagen (jag förutsätter kallt att ni inte har glömt det) som uppvärmning och så grabbarna döds på söndagen.

Dessutom kan man med fördel bläddra nedåt på The Rock-sidan och upptäcka att exempelvis The Decimination of Europe Tour med gulliga band som bland annat ABORTED, DECAPITATED och  FLESHGOD APOCALYPSE snart står för dörren (tisdag 22/11 närmare bestämt). Även tyska black metal-gänget ENDSTILLE med support dyker upp den 26/11. Bara att nicka och le och styra kosan söderut under november med andra ord.

/Susanne

Through the looking glass: Strapping Young Lad - Alien

Vår lilla "byt skivor med personen till vänster" fortsätter efter en tids uppehåll. Jag fick denna skivan av Martin redan innan sommaren men har p.g.a. diverse omständigheter (exempelvis Fångarna På Fortet på TV4) inte kommit mig för att skriva förrän nu. STRAPPING YOUNG LAD heter orkestern, "Alien" kallas verket. För oss som var obekanta med bandet känns det väsentligt att nämna att Byron Stroud hanterar basen medan Gene MONSTRET Hoglan avrättar trummorna. Japp, helt rätt - typ halva nutida FEAR FACTORY. Detta borgar naturligtvis för att det skall vara en - om inget annat - kompetent orkester.

Detta är såklart också fallet. Välspelat, hygglig produktion (men vilken tramsig virveltrumma) och overall ganska angenämt även om jag emellanåt tröttnar lite på Devin Townsends allra mest gutturala utsvävningar. Låtarna är det enda som skivan faller på, de är inget mer än jämnhyggliga. Inga toppar så man skjuter av stolen, men inga bottnar så man vill mordhota Lars Ulrich heller. Jämntjocka, som de sade på Saltkråkan. Skulle jag fått bestämma så skulle skivan varit aningen kortare och naturligtvis skulle det sista meningslösa spåret Info Dump förpassats till papperskorgen redan på planeringsstadiet. För övrigt är det alltid, säger ALLTID, en fröjd att lyssna på Gene Hoglans trumspel. Favoritlåt: Zen /Alex

Inte bara Metallica

I kölvattnet av det hemska faktum att METALLICA och LOU REED bestämt sig för att ta upp kampen om årtusendets sämsta skiva så hittade jag imorse ett litet dokument som påminner oss om att Lou Reed även samarbetat med ett annat band. Förvisso blev resultatet då enligt mig betydligt bättre, men man kan ju tänka på det i alla fall.

1981, skivan heter (Music from) The Elder och bandet heter naturligtvis KISS. Vad är då detta för en liten bild vi avnjuter idag? Jo, efter att köpvideon KISS Exposed blev en dundersuccé 1987 så stod det klart runt 1990 att den skulle få en uppföljare. Första tanken var att det skulle bli en turnédokumentär, och kameror följde bandets repetitioner och första konserter på Hot In The Shade-turnén i april/maj 1990. Dessa band har sedermera läckt ut sin råa, oredigerade form och innehåller massor av härliga timmar från Eric Carr´s sista turné med bandet.

Köpfilmen, möjligen redan då kallad "Exposed II", blev dock aldrig verklighet. Efter att Eric Carr gått bort och Eric Singer kommit med var det dock dags igen för planering, denna gången skulle det bli en kassett (kassett!) med blandade ovanliga klipp ur bandets karriär, till förvillelse likt den första filmen. Ett första utdrag på det omslaget tillskansade jag mig en kopia på runt 1993. Det är alltså ingen photoshopgrej, den kan vara fake men det känns som att det var ganska ovanligt att folk gick till sådana ytterligheter 1992. Det känns betydligt vanligare idag.

Det skall alltså, av detta omslaget att döma, finnas en videoupptagning där Lou Reed sjunger A world without heroes. Det LÄR ju vara så att det är en väldigt privat film från låtskrivarsessionerna inför The Elder isåfall. Så många släktingar jag skulle sålt osv. Runt tio år EFTER denna bildens tillkomst läckte det ju åtminstone ut över 100 minuter repetitioner och demos inför plattan som till största del var helt ohörda och aldrig var kända tidigare i den mängden.

Ta det med vilken nypa salt ni vill. Det är en djävulskt fräck tanke att vi kanske en gång får se detta klipp i vilket fall som helst.



Kassetten såg såklart aldrig dagens ljus, istället fick vi X-treme Close-Up som hade ett liknande upplägg. Förvisso en trevlig video det också men UTAN det ovan nämnda klippet vilket vi idag kan gräma oss lite över.

/Alex (det är inte roligt att flytta men det är roligt att hitta en massa grejer i gömmorna...)

Alice Cooper - Night Of Fear In London 2011

I helgen var jag i London för att se ALICE COOPER på anrika Alexandra Palace. Jag missade honom i somras när han var här vilket grämde mig så in i Hästveda, speciellt med tanke på låtlistan OCH det faktum att en av de tre gitarristerna på turnén är ingen mindre än Steve Hunter. Steve spelade med Alice på 70-talet och har massor av skoj bakom hatten, så när tillfälle gavs för mig att pilla mig över till det lilla landet i väst så stod det i det närmaste självklart att jag skulle ta mig dit.

Efterhand som tiden gick visade detta sig vara ett synnerligen bra beslut. Inte bara för att jag köpte VIP-biljett och således skulle få träffa Alice efteråt, konserten spelades även in av Sky Channel och visades på brittisk tv igår på halloween. Som ytterligare dansk ketchup till den redan röda pölsen så bjöd Alice även in ARTHUR BROWN som gäst till spelningen. Kvällen såg således ut att bli fantastisk.

Jag placerade mig längst fram på vänster sida, först var det lite halloweencirkustema med folk som lekte med eld (det får man ju inte?) och på andra sätt plågade sig själva. Sedan plågades publiken av NEW YORK DOLLS. Det var en i sanning sorglig syn f.d. rockare som stod på scenen och låtsades att de var ett band. Några låtar var ok, men det mesta som skedde under deras femtio minuter passerade obemärkt förbi.

Alice var såklart gud. Han brukar ju vara det, gubben. Dock, det var elfte gången jag såg honom sedan 1998 och jag undrar om det inte blev lite minst-topp tre-känsla över denna spelningen. Låtvalet var i det närmaste formidabelt (alldeles oavsett andra metallbibliohästars fullkomligt sinnessvaga åsikt kring den alltför sällan spelade Clones - jag hade EGEN publik när den kördes!), ljudet var exceptionellt klart, bandet var så bra att jag fick vårtor på tårna och det absolut senaste tillskottet på gitarr, Orianthi, kompletterade den redan stabila lineupen superbt.

Låtlistan och några bilder från giget finns på min sida, klicka HÄR. Träffen med Alice efteråt blev fantastisk, han gick helt igång på att jag hade med första skivan Pretties For You och sjöng t.o.m. några rader ur min favoritlåt Today Mueller. Jag höll på att sätta potatis. If you get my drift. (Everybodys getting your drift right now, please open a window!)

Jag klagade tidigare på att det är för få konserter i höst. Jag klagar inte längre för just nu behöver jag inget mer i år känns det som. Fast den känslan går väl över snart.

Som vanligt...

/Alex

WeRock - låt galenskapen börja

Hoj!

Nu drar det igång - WeRock.se's månadslånga firande! Därför tycker jag att ni ska surfa in på den tävlingssida som nu ligger uppe. Hela denna vecka kan ni tävla och vinna priser från Supernova Records - och det är verkligen inga dåliga grejer vi har fått av bolaget.

Ett axplock på vad ni kan vinna: DESCENDs platta, PRAY FOR LOCUSTs platta och på lördagen kör vi ett paket med följande innehåll:

Sebastian Bach - "Kicking & Screaming"

WORK OF ART - "In Progress"
YES - "Fly From Here"
DEF LEPPARD-dvd - "Mirror Ball"
JORN-dvd - "Live In Black"

Värt att kolla in eller hur?

Sen är det ju den 1/11 idag vilket innebär att en hel drös nya recensioner finns uppe på siten:

För egen del har jag tagit mig an SCARPOINTs "The Mask Of Sanity" och HUMAN SCULPTUREs "Our World/Torn Down". Ingen av skivorna får toppbetyg av mig. Vill man ha det ska man kolla in Henriks recension av DEVIN TOWNSEND PROJECTs "Ghost". Det finns en hel del annat på siten också - och det kommer löna sig att besöka siten flitigt under november månad - det, mina vänner, kan jag garantera.

/Martin

Om att fylla år

Godmorgon!

Det är kanske inte helt obekant att jag är skribent och en av redaktörerna för webzinet Werock.se? Nu är det så att zinet firar 5 år på det världsomspännande internettet - och det kommer vi såklart fira så in i bänken!

Det kommer att vara fler tävlingar än vad som egentligen är bra för den mentala hälsan under november månad - och priserna går sannerligen inte av för hackor. Höll på att smälla av när jag öppnade paketen från Nuclear Blast/Roadrunner i lördags. Vad paketen innehöll? Håll koll på zinets sida så får ni veta ;-)

En hel del listor på vad som varit bäst under de gångna 5 åren kommer också att publiceras på siten, samt en del betraktelser över hur siten har utvecklats under de gångna fem åren. Plus de vanliga recensionerna, intervjuerna och koncertrecensionerna. Om det ska bli roligare än vanligt att jobba med siten? Det, mina vänner, kan ni ge er fan på. Vi kör en video som en hint om vad paketet från Nuclear Blast/Roadrunner innehöll tycker jag.

/Martin

Snowy Shaw - bästa Halloweenpresenten någonsin?

Fick ett mail häromdagen av SNOWY SHAW med en länk. Den som inte gillar kan gå hem och fortsätta lyssna på Anna Book. ALL HAIL SNOWY!!!!

3:58 = gåshud monumentale...........för att inte tala om 4:40.......

/Alex

Murder In The Front Row

Ni vet ju att det kommer en hel del böcker om metal - vi har ju skrivit en del om dessa, för att inte tala om att vi har handlat också. Boken till vänster får i alla fall mig att bli lite bränd i skallen då det rör sig om en närmare 300 sidor tjock fotobok om thrashens framväxt i Bay Area på 80-talet. Det mina vänner kan bli hur bra som helst.

Vi kommer såklart att skaffa luntan när den släpps i december. För egen del kommer jag att ge den i julklapp till mig själv.

Mer info om boken hittar ni här.

/Martin

Fredagslistan

Här ska ni få en grundregel som gäller fredagslistor: jag strävar alltid efter att upptäcka och ha med fler för mig nya akter än gamla käpphästar på min del av listan. Denna veckan har jag lyckats ganska väl: 4 av 5 låtar är av band som jag hittat denna veckan. Undantaget är DECREPIT BIRTH som finns representerade med låten Through Alchemy Bound Eternal från "Diminishing Between Worlds".

Alex har lyckats med att ha med en låt som kvalar in för mig på en lista över de sämsta låtarna som har skrivits, spelats in och givits ut. Jag är ledsen Alex men så är det: Clones av ALICE COOPER från "Flush The Fashion" är så erbarmligt dålig att det kryper i skinnet på  mig. Dock har Alex med några låtar som också är verkligen bra i mina öron.

Susanne håller extremmetallens fana högt - att börja med NASUMs The Deepest Hole från den bästa svenska metallskivan någonsin "Shift" ger ju såklart extrema pluspoäng om ni frågar mig.

Det var det - 15 låtar och en speltid på en timme hittas nedan.

/Martin

Fredagslistan vecka 43

Lite easylistening

Godmorgon!

Ni känner ju till att jag gillar tESSERACt eller hur? Lite maffig och episk musik som på ett alldeles förträffligt sätt balanserar upp det mer rensiga larmet som kanaliseras in i hörselgångarna allt som oftast. Att bandet sedan gör ganska vackra videor skadar ju inte heller om jag säger som så.

Nu har de tydligen rekryterat en ny sångare i Elliot Coleman och beslutat sig för att göra en video till låten Eden. Det är inte samma version som på "One" utan en ny version med Coleman på sång samt att de skrivit om låten något. Fint är det i vilket fall.

/Martin

!!!



Peppen är, well, av gargantuanska proportioner när grindfavoriterna NASUM annonserar att de ska göra ett antal hej då-gig. Och ångesten minst lika stor att jag skulle missa detta. Jag har aldrig sett NASUM live nämligen, trots att bandet hålls mycket högt hemmavid. Vem som ska sköta sången? Keijo Niinima från ROTTEN SOUND. Det är ett extremt bra val om ni frågar mig.

Mer info hittar ni här. 

/Martin

Arbetslös trummis 1972?

Om du är trummis och söker jobb och kanske vill komma med i ett stort band som kommer att synas på både termosflaskor och golfstrumpor vad det lider, då kan du passa på att sätta in en annons i Rolling Stone. Glöm bara inte att i efterhand berätta att det stod en helt annan text i annonsen ("Drummer willing to do anything to make it").

/Alex

Nasum tar farväl

Dagens kortaste inlägg med hälsningar från morgontåget. Det här mina vänner, det vill ni inte missa!

/Susanne

Albumpepp

Ja, ni får ursäkta att det blir ytterligare ett inlägg om smattrande kaggar och avgrundsdjup sång om inälvor och blod, men när belgiska ABORTED uppar anten med att släppa en singel från kommande plattan "Global Flatline" då är det svårt att hålla sig. För detta låter ju, i alla fall i mina öron, kalasbra och får mig att verkligen se fram emot släppet än mer. Dessutom har bandet haft den goda smaken att inkludera gästsångare av rang. Kolla bara här: Trevor Strnad från THE BLACK DAHLIA MURDER, Julian Truchan från BENIGHTED, Jason Netherton från MISERY INDEX och Keiijo Niinima från ROTTEN SOUND. Nog kan vi enas om att det rör sig om pipor i absolut världsklass? Tänkte väl det ;-)

/Martin

Onsdagsgrind

Godmorgon. För er som inte riktigt har vaknat än så kommer här en vänlig knuff i rätt riktning i form av grindcore/dödsbandet OBLIVIONIZED och ep:n "Abhorrent Evolution". Det är tekniskt och det går undan och det är bitvis rätt krävande lyssning. Ljudlandskapet bildar ett något snårigt inferno av trummor och bas men håll ut och hang in there och lyssna igen för det finns riktiga guldkorn att hitta. Framförallt finns det en energi här som inte går av för hackor och som åtminstone får mig att inte bara vända på mig och somna om direkt.

OBLIVIONIZED - Abhorrent Evolution

/Susanne

Mörkare än blått

I början av november släpps en av mig väldigt efterlängtad platta: "DEEP PURPLE BBC Sessions". För första gången får vi alla överlevande BBCinspelningar från bandets tidiga år i kronologisk ordning och i bästa möjliga kvalitet. Många av låtarna har funnits ute sedan innan på olika sätt, men nu blir det äntligen så komplett som möjligt och i rätt ordning. Skivorna spänner över åren 1968-1970 och innehåller livematerial som inte bara slår studioversionerna av samma låtar utan till och med förnedrar dem, hänger upp dem på väggen och kallar dem för Grythilde.

Det saknas fortfarande några sessioner så vi får framgent hålla tummarna för att någon någonstans någon gång lyckas ruska fram dessa. En session som jag är SJUKT sugen på att höra spelades in i september 1969 och där framfördes Kneel and pray och Child in time. Kneel and pray är för den oinvigde en tidig version av Speed king som vi aldrig kan få för många versioner av, speciellt inte studioversioner. Och Child in time från denna tid är HELT oslagbar i all sin prakt. Royal Albert Hall 1969.....RYS!

Förboka?

/Alex

Quid proficit?*

*Vad pågår? På latin.

Så nu har vi höjt den intellektuella nivån avsevärt i detta inlägg. (Men oroa er inte, den kommer snart att sänkas till normal nivå.)

Alex har ju gått omkring och ojat sig över konserthöstens enligt honom ringa utbud. För egen del står konserterna som spön i backen och hösten antar (i vanlig ordning höll jag på att säga) rent fantastiska nivåer vad gäller konserter jag vill se. Värre är det på skivfronten tycker jag. Eller, det beror ju på egentligen - att det har kommit flera plattor från relativt stora band (som MACHINE HEAD) och att utgivningen av denna mer "mainstreaminriktade" metal just nu verkar avta något behöver ju inte innebära att det inte kommer musik inom extremmetallen eller hur? Nä, precis.

Gillar man som jag MUMAKIL och CATTLE DECAPITATION så tycker jag att man ska kolla in franska BENIGHTED. De är rejält arga och tar i som bara den i sin manifestation av sagda vrede på plattan "Asylum Cave" och även i fall det faktiskt finns aningens lugna stunder på plattan så är det, i vanlig ordning, plattan i mattan som gäller. Ljuvligt.

/Martin

The bells.....

SNOWY SHAW och hans fantastiska NOTRE DAME blir dagens halloweennjutning för min del. Plattan Coming soon to a theatre near you avnjuts medan jag blickar ut genom kontorsfönstret och begrundar höstfärgernas symfoni. Och dricker kaffe. Och äter kaka.

(Det kommer inom kort mer nyheter om denna genialiska människas förehavanden.)

Lyssna för helvete

/Alex

Övertortyr!

Joel Fornbrandt från trivsamma bandet COLDWORKER (som för övrigt kommer från min gamla hemstad Örebro, bara en sån sak...) har slagit sina påsar ihop med Magnus Martinsson, Fredrik Widigs, Jonas Torndal och Mano Lewys (från GRAVE, WITCHERY, MACHINERY, etc.) och bildat OVERTORTURE (alltså är det inte ett briljant namn om något!) vars mission är att "deliver new, fresh, groovy and pure crushing death metal!". Av den beskrivningen kan man ju inte bli annat än glad. Kika in på den här hemsidan för mer info och ett smakprov på hur det kommer att låta. Även en facebooksida finns att beskåda här.

/Susanne

Tre ting att vara stolt över

Jag samlar på bootlegs, det har jag gjort i över 20 år och samlingen överstiger lätt 3000 konserter med allehanda band. Något jag brinner lite extra för är vinylbootlegs, speciellt med KISS, KING DIAMOND och MERCYFUL FATE. Inte för själva innehållets skull, de flesta konserter finns i bättre kvalitet i samlarkretsar utan att en uselt pressad vinyl spelat mellanhand, utan för att omslagen ofta är antingen snygga eller, låt säga, fulsnygga tack vare respektive bands ganska bildvänliga image.

Det har även hänt att...eh....en vän till mig spelat in konserter, samma vän har sedan...eh...snällt skänkt en kopia till mig tämligen omgående. Dessa har sedan hamnat i gängse cirkulation bland likasinnade, all in good fun. För många år sedan hörde jag ryktas om att en eller två av vännens DREAM THEATERinspelningar skulle ha pressats upp på silvercd i Japan och sålts. Jag har aldrig sett dessa själv, om någon har en silverpressad Köpenhamn 2002 eller 2004 så betalar jag bra för ett "original".

Den finaste doften i denna danska ost är dock att jag för några år sedan upptäckte att det faktiskt gjorts vinyl på ett par grejer han spelat in. Först ut var en LP med VENOM, kallad "Worship of evil". Första sidan innehåller fyra låtar från min väns inspelning av Sweden Rock Festival-giget 2006, andra sidan innehåller spår från New York samma år. Den gavs ut i flera färger dessutom, jag har lyckats ruska tag i två olika men har hört att det ska finnas totalt fyra. Snygg framsida, trevlig konsert.

Det andra som givits ut på vinyl är två King Diamond-singlar kallade "A night in the house of god part 1 & 2". Respektive singel innehåller två låtar från Kingens Malmökonsert 2001, och har pressats upp i sjukt många olika varianter i väldigt varierande antal. Av den första har jag hittat nästan alla men av den andra har jag bara fått fatt i två eller tre (av totalt typ nio).

Hade jag kunnat så hade jag gärna tryckt upp hur mycket vinyl som helst, men som det är så kommer jag stolt att skriva till kungs om att jag, eller min vän, iallafall fått några av inspelningarna uppressade på det svarta guldet iallafall.

/Alex

Dagens obligatoriska närvaro

För oss som uppskattar black metal som drar åt ambient (och överlag bara är väldigt väldigt väldigt bra) kan jag påminna om att Beta i Köpenhamn inom kort anordnar en spelning som jag skulle gissa blir legendarisk. Inga mindre än fenomenala WOLVES IN THE THRONE ROOM kommer och gästar tillsammans med WOLVSERPENT den 12/11 och om det inte hade varit för att jag är insyltad i (läs: arrangerar) en noisefestival i Malmö just då så hade jag varit där innan någon ens hunnit säga varg. Nå, man kan inte få allt här i livet, men ni som kan det (dvs inte är upptagna på kvällen den 12:e november) har härmed obligatorisk närvaroplikt i Köpenhamn. Bara så att ni vet.

Astral blood från nya skivan “Celestial Lineage” finns här:

Och debutskivan “Diadem of 12 Stars” går att avnjuta på Spotify enligt följande.

/Susanne

Vi kommer inte

att köpa in EVANESCENCEs självbetitlade platta om ni undrade. Det finns två anledningar till detta:

1. plattan finns på Spotify
2. Den är dålig är det korta svaret. Det långa svaret har ni här: Maken till mähäigt släpp med mer tillrättalagda försök till musik för en bred massa i kombination med låtsatstuffa gitarrer för att skaffa sig alibi att hamna i något som kan kategoriseras som metal bör inte premieras.

Fast det är ju bara vad jag tycker ;-)

/Martin

Skottlands sak är vår.

Ännu en ny höstmåndag och tillika purfärsk arbetsvecka slår sina klor i oss återigen. (Who could have known?!) Men misströsta inte kamrater, bot (och bättring) finns att få och idag kommer den från Skottland.

ACHREN är ett fryntligt gäng från Glasgow vars album “The Forgotten King” jag råkade snubbla över i helgen. Vet inte riktigt hur jag skulle sortera in det, man blandar och ger mellan thrash, death och black. Dödsthrash? Blackdeath? (Eller helt enkelt Den Snabba, Svarta Döden?) Bandet själva kallar det Blood metal så då må väl det vara hänt. Allt som innehåller blod är ju - som vi alla vet - per definition också bra så det är bara att hålla med och gilla läget. Jag tycker det här är ett trevligt initiativ som växer ytterligare efter några genomlyssningar. Sången varieras med growl, midtempopartierna blandas ihop bra med thrashen och när det är melodiöst får åtminstone jag en känsla av att ACHREN gillar sin metal skandinavisk och lite oldschool. Kanske har Fascination Street Studios som står för masteringen av skivan ett finger med i spelet här.

Avslutningsvis, låt er inte avskräckas av omslaget med den skrikande och blåa kungen (!) i motljus (killen har ju glömts bort, klart han är arg..?) utan klicka istället på länken och färdas till Glasgow.

ACHREN - The Forgotten King

/Susanne

Ljuvliga halloweenvecka

Ah...första dagen på halloweenveckan. Eller nästan iallafall, rent strikt är det såklart måndag nästa vecka som hyser denna ondaste av alla dagar, men jag laddar hela denna veckan inför nästa måndag och toppar redan på lördag med att se ALICE COOPER i London. En konsert som för övrigt direktsänds på ett par tv-kanaler. Hoppas det dyker upp en DVD inom en inte alltför avlägsen framtid. Annat skoj kommer att hända där också men det tar vi nästa vecka.

Åter till halloween. Det är såklart ingen slump att vårt favoritantihelgon KING DIAMOND skrivit låtar om halloween flertalet gånger, både som soloartist och i MERCYFUL FATE. Det blir säkert mer traggel om dem under veckans gång, men för att verkligen kickstarta denna smått fenomenala vecka bjuder jag på den vackraste ondska i sin renaste form. Alla efterföljare - ner på knä och tillbe, så här bra kan ni aldrig bli ändå.

/Alex

Fredagslistan

Tänk att det blev fredag igen!

Fullständigt grym lista denna vecka: Alex del av listan, som för övrigt ligger först, gillar jag faktiskt de tre första låtarna riktigt mycket bara för att de helt enkelt svänger som satan. Är fullständigt och genuint seriös på detta.

Del två av listan är från yours truly och börjar bänghårt med FUCK THE FACTS Drift från "Die Miserable" med slutar med lite trallvänlig metal från Göteborg i form av Crawl Through Knives av IN FLAMES. Tur att Susanne styr upp listan med rejält svärtad och stenbrutal musik. Gött att se att exempelvis ROTTING CHRIST gör debut på listan (tror jag i alla fall, jag kan missta mig faktiskt).

/Martin

Fredagslistan vecka 42

Greetings!

Hello world! (Alla ni som eventuellt har pysslat med programmering någon gång i era liv förstår ju att det är precis sådär jag måste börja mitt allra första blogginlägg och inte på något annat sätt...) Igår blev jag tillfrågad av herrar Bensch och Bergdahl om jag ville haka på som skribent här och utan att tänka efter två gånger (eller ens en) tackade jag ja på stående fot. Jag kan ju inte inte vara med liksom. Med tanke på både ämnet som avhandlas och sällskapet i vilket det görs så finns det faktiskt verkligen och totalt ingenting annat att göra än att bara köra. Så, here goes!


Det blir ingen långrandig presentation av mig som person, dels för att det finns långt mer intressanta människor än undertecknad i den här världen, men framför allt för att det finns bättre saker att skriva om: musiken. (För er som mot förmodan skulle vara intresserade av någon form av matnyttig gärningsmannaprofil kan vi ta en frågestund vid senare tillfälle.) Så i all korthet, jag jobbar som bibliotekarie i Helsingborg och när jag inte gör det leker jag ihop skivomslag, bokomslag och allehanda så kallad bildkonst. Om jag efter detta ändå har för mycket tid över (det händer ibland!) så brukar jag roa mig med att arrangera spelningar, slänga ihop festivaler, fixa utställningar sådär lite på en höft och överlag hänga i gäng med människor jag gillar. Jag har pluggat större delen av mitt vuxna (och ickevuxna) liv och tuggat mig igenom allehanda ämnen, bland annat genusvetenskap och serieteckning. Jag har sett löjligt mycket skräckfilm i mina dagar och har en förkärlek för zombies. (Jag menar, titta på dem, what's there not to love? Men okej, det är en diskussion vi kan spara till en annan gång.)

Musik-/metalmässigt är jag något av en blandras men drar mest åt extremhållet och får något nostalgiskt i blicken så fort någon nämner Stockholmsdödsen från tidigt 90-tal. Ack så fint det var. Och är. (Uppmärksamma läsare förstår ungefär i detta nu att beskedet om DISMEMBERs nedläggning kom som ett dråpslag för undertecknad. Och ja, det råder landssorg i detta hjärta tills vidare. Fortsättning följer. Kanske.) Från det här hållet kommer med andra ord mestadels genrer black och death att dissekeras men på äldre dar har jag även tagit några trevande snedsteg in på sludge- och dronescenen.


Haha! Inte långrandig var det ja... Nåväl, without further ado kommer här en mysig liten fredagsvideo - på det eminenta temat vuxna män gör saker tillsammans i skogen - att öppna ögonen till. Umebandet MOLOKEN visar än en gång var skåpet ska stå (det ska uppenbarligen stå i Umeå) med finfina spåret The Titan Above Us från kommande albumet "Rural". Håll utkik efter det, kids. Det kommer att bli löjligt bra.

Ha nu en alldeles briljant helg!

/Susanne

Ny personal

Ni kommer ihåg Susanne? Gött det - för vi tänkte att vi skulle göra det kloka draget att rekrytera henne till bloggredaktionen nämligen.

/Martin

Kee Marcello, "rockstjärna"

Jag har fnissat ett tag åt att Kee Marcello ska släppa en biografi. Speciellt eftersom han döpt den till "Rockstjärnan som gud glömde" och att han i boken ämnar berätta om allt knarket som förekom i Europe. Det blir säkert en rolig läsning, på samma sätt som Börje Ahlstedts biografi var hysteriskt rolig fast den inte alls var menad så).

Imorse fräste jag så kaffe genom näsan i ett skrattanfall när jag såg att han dessutom ämnar släppa en skiva i november i samband med bokens utgivning. Skivans namn? "Europe: Redux". Skivans innehåll? Kee spelar Europe-låtar, men inte bara "sina" utan han passar på att spela in HELT RELEVANTA versioner av...you guessed it: Rock the night, Open your heart, Carrie och THE FINAL COUNTDOWN. Och givetvis bjuder han oss på sin version av humlans flykt - Bumble Kee.

"Hmm. En häst. Jag ser en häst. Det är en ganska hög häst. Kan jag kalla den för min? Den höga hästen? Jag hoppar upp och sätter mig. På min höga häst."

/Alex

DECAPITATEDs Kerim Lechner visar vad han kan

Lite bra och välljudande material börjar hitta sin väg ut på nätet när det gäller furiöst gigande DECAPITATED. Att säga att jag ser fram emot att se bandet på The Rock i Köpenhamn den 22/11 är lite av en underdrift. Framför allt när man ser och hör att det ju låter smäckbra.

/Martin

Criss Oliva och Savatage

Det var i förrgår 18 år sedan Criss Oliva dog, påkörd av en rattfyllerist. Ett i sanning tragiskt öde som drabbade en oerhört talangfull gitarrist. Jag är ett stort SAVATAGEfan och håller Streets som den absoluta favoriten, och även om jag tycker om det mesta bandet spottat ur sig så blev det onekligen en stämningsskillnad i bandet efter Criss´ alltför hastiga bortgång.

I höstmörkret tänder vi idag ett lite försenat ljus.

/Alex

Fuck The Facts

Nej, detta är inget skämt - bandet heter verkligen FUCK THE FACTS. Och de spelar grindcore. Kände att vi behövde ha något för att balansera upp Alex inlägg om KISS häromdagen då detta får stå för det mer mainstreamartade på bloggen hittills denna veckan. Inte för att jag betackar mig - det inlägget har genererat en satans statistik och trafik från forumen på Sweden Rock och Kiss Army Sweden - så pass att jag trodde att statistiken ljög då den på två dagar visade på mer besökare än vad vi hade på hela förra veckan. Nej jag skojar inte.

But I digress - FUCK THE FACTs "Die Miserable" var det ju - detta kan vara en av de mest skruvade plattor jag hört på ett bra tag. Stommen är grindcore, men bandet tweakar till sin musik med diverse tillhyggen så att det faktiskt känns som om de tillför något nytt till genren. Och det är ju inte så dumt. Hur det låter?

Kolla här.

/Martin

Dismember - Död

Antar att de flesta nu vet om att dödsveteranerna DISMEMBER lägger ner efter a whopping 23 år. 23 år - det är en jäkligt lång tid att kräla omkring och lira dödsmetall. Och bandet har ju gjort detta med den äran - ENTOMBED har alltid betytt mer för mig personligen än DISMEMBER och GRAVE - men att inte erkänna bandets betydelse för dödsmetallscenen vore som att inte erkänna vad autotuningen betyder för valfri Idoldeltagare.

Of Fire - där har ni en låt som jag verkligen har lyssnat i det närmaste sönder. Att bandet dessutom aldrig har kört med falsk marknadsföring har vi också ett exempel på i och med titeln som låten ligger på - "Death Metal". Tvivlar ni på bandets briljans är det bara att kasta sig över den bonuslista ni får här. Satan säger jag bara, vad bra det låter.

Tack DISMEMBER för all köttig death metal ni har bjudit på under åren. Ni kommer att saknas.

/Martin

Nytt på WeRock

Hoj!

Nu har vi fyllt på med recensionen på siten igen - till vänster ser ni plattan som imponerade mest på mig: DESCENDs "Through The Eyes Of The Burdened". En väldigt imponerande debut måste jag säga.

Ni hittar också recensioner av "Rat King" AS YOU DROWNs uppföljare till debutskivan "Reflection", "Four Perspectives On Death" från Skellefteås AENIMUS från mitt tangentbord.

Från övriga kollegors burkar kan ni ta del av Jonas Anderssons feta recension av MACHINE HEADs "Unto The Locust" en platta som märkligt nog inte förmår beröra mig nämnvärt - men tanke på hur mycket jag uppskattade "The Blackening" är detta rent oroande faktiskt. Mats Manhammar har satt tänderna i EDGUYs "Age Of The Joker"  om vilken han konstaterar att det numera inte är mycket kvar av den power metal som bandet stod för i början av sin karriär, och BiblioteKarin har skrivit om NETHERBIRDs "Shadows And Snow" som coolt nog är recension nummer 666 på siten. Det ni, det är min själ inte så dumt, haha!

Som om detta inte räcker kan ni också läsa Fredrik Sandbergs åsikter om ROSE FUNERALs "Gates Of Punishment" och Robert Gustafssons text om NINE COVENS "On The Coming Of Darkness".

/Martin

Apropå nystartade band

Om du heter Paul Stanley och ditt nya band heter KISS och ni ska bli världskända, då kan du ta den där bilden ni tog i trappuppgången och skicka in till en musiktidning för att visa upp er.

Allvarligt talat - detta är nog det coolaste jag hittat hittills med Kiss i tidningsväg. Värt att notera är att ett annat nytt band i samma tidning är TWISTED SISTER, och att bandet under Kiss på den bifogade bilden är LUGER (som Kiss spelade med flera gånger 1973) tillsammans med sångaren/sångerskan WAYNE COUNTY (som Kiss också spelade med 1973).

Happy monday everyone!

/Alex

Fredagslistan vecka 41

Jag föreslog för Martin att vi skulle köra en liten höstlista denna vecka, hösten har som bekant dykt upp och jag har definitivt märkt hos mig själv att jag ofta kör en viss sorts musik just vid denna årstid. Martin fläskar på med INSOMNIUM och DARKANE emedan jag går åt det betydligt mer proggiga hållet med DREAM THEATER och MARILLION. Dock avslutas listan med någon som vi båda högaktar och som, likt Kikki Danielsson, alltid är aktuell: DIO.

Såg förresten att VADER kommer med GORGOROTH till The Rock i Köpenhamn snart. Är det något man borde se? Har aldrig sett något av banden så det kanske är dags?

Helga på gott folk!

/Alex

Fredagslistan vecka 41

med Susannes Appendix

Supporta scenen: Darkane, The Scorned, Regal Demise

Gillar ni tvåtakt? Nämen oj, vilken ledande fråga inte sant? Att jag gör det torde inte komma som någon direkt överraskning.

Trots att DARKANE är ett synnerligen väl respekterat band både hemma och utomlands hör det verkligen inte till vanligheterna att dessa musikaliska ekvilibrister spelar hemma i Helsingborg. Därför tycker jag att man bör ta sig till Jutan nästa onsdag då herrar Wildoer, Malmström, Löfberg, Ideberg och Mackrory stampar loss så att brädorna ryker. Med sig har de REGAL DEMISE och THE SCORNED.

Vad? DARKANE, THE SCORNED, REGAL DEMISE
Var? Jutan, Västra Sandgatan 15
När? Onsdagen den 19/10. Insläpp kl. 19.00
Hur mycket? 50 spänn

/Martin

Eloy spelar live igen

Dra mig på en kall pilsner!

"Dear friends of ELOY,

We have finally done what you've been asking us to do for so long and so tirelessly. After a 13 year absence we have returned to the stage to play live for you. And we haven’t regretted it - your many emails have shown us that it was the right decision - even though it was a huge organizational and financial challenge.

ELOY LIVE 2012

24.MARCH.2012 Berlin, Postbahnhof
25.MARCH.2012 Hamburg, Markthalle
26.MARCH.2012 Cologne, Gloria
27.MARCH.2012 Stuttgart, Longhorn
28.MARCH.2012 ---tbd---
29.MARCH.2012 Munich, Muffathalle
30.MARCH.2012 Mainz, Frankfurter Hof"
Jag trodde att Night of the prog i år var en engångsföreteelse, men nog fan ser det ut som att jag måste åka till sauerkrautland i mars! Måtte nån fan boka dem till Amager Bio i Köpenhamn, det skulle kunna bli årtiondets spelning!!!

/Alex

Cynic revisited

Hoj!

Sugen på att höra hur "Carbon-Based Anatomy" låter lite mer? Då tycker jag att man ska trycka på länken för att höra hela titellåten.

Det låter typiskt CYNIC om man tänker på hur "Traced In Air" lät. Kritik har och lär fortsätta komma runt bristen på growl och mer metalinriktade inslag i musiken. Men det är en bra låt just nu i mina öron i alla fall.

/Martin

220 Volts första singel

En av de finaste skivorna i hela min samling är också en av de ovanligaste. Östersundspågarna i 220 VOLT gav 1982 ut sin första singel lokalt på ett bolag kallat Guntan Records, en spartanskt inspelad två-spårare som i original idag förvisso betingar ett visst värde men det förutsätter att du överhuvudtaget hittar den lille fan.


När den släpptes gick den att köpa i Östersund såklart, men även på Skivcity i Helsingborg. Han som hade Skivcity (Vims?) hade onekligen bra koll. Jag tror inte det var sådär vansinnigt många andra icke-Östersundare som sålde den. I vilket fall så köpte en god vän till mig hela två exemplar. Detta trots att den 1982 säkerligen lär ha kostat mellan 10 och 15 kronor.


Många år senare hjälpte jag sagda vän med datorer, jag vill minnas att det var i början av hans bekantskap med dylika och han var lite osäker. Det blev ett par bilfärder mellan Helsingborg och Ängelholm, och efter en av dessa bilfärder så tackade han mig så hemskt mycket för all hjälp genom att räcka över ett ex av singeln. Jag hade letat förgäves i några år och sanning att säga inte ens varit i närheten av att lyckas hitta den. Jag minns inte min exakta reaktion denna dag men efterdyningarna av den känns i hjärteroten ännu idag. Jag hade inget önskemål om någon "ersättning" för att jag bibringade min stundtals knapphändiga kunskap utomsocknes, men därför togs också den oerhört generösa gesten emot med värme.

Goda vänner och riktigt bra tidig 80-talshårdrock från Östersund. En grabb kan ha det betydligt sämre.






/Alex

Cynic

Utflippade prog/döds/fuck-all bandet CYNIC återvänder med en EP betitlad "Carbon-based Anatomy". Gissa vilket datum? 11/11 2011. Nej, jag skojar inte - det verkar vara fler än Dirk Verbeuren som har insett det lite smarta i att släppa en platta den dagen.

CYNIC är ett mycket imponerande band i mina öron. Jag gick igång som en motherfucker på bandets andra platta "Traced In Air" och tyckte att debuten "Focus" som släpptes hela 15 år innan uppföljaren var bra den med. Därför ska det bli oerhört kul att höra vad galningarna har hittat på nu. "Re-Traced"? Jag försöker inte att tänka på det klavertrampet, utan föredrar att ge bandet en ny chans. Det är de fan värda. En liten sneak-preview? You bet.

/Martin

Bent Sea

"Noistalgia". Där har ni titeln på Dirk Verbeurens grindplatta. Inte lika bra som NASUMs "Grind Finale" men helt klart i samma anda. Mr. Verbeuren kommer dessutom i sann DIY-anda endast släppa skivan som digital download.  Den 11/11 2011 kommer skivan att finnas tillgänglig på projektets hemsida. Peppen är, för att uttrycka sig milt, stor som Gargantuas hunger.

/Martin 

Gör som Alex

och gå och se DIA PSALMA ikväll. Att det inte är metal kan ni faktiskt i detta fall ge fullkomligt fan i. Det är bra helt enkelt, och hade varit bra också om bandet inte hade kört hela jävla "Gryningstid" rakt av. För mig är det smått obegripligt att det inte är lapp på luckan på The Tivoli ikväll. Bandets spelning på sommarens Getaway var förunderligt bra, och det var i solsken och på totalt opunkiga stora scenen. Då kan ni ju tänka er hur mycket bättre det är på stans bästa klubb. Precis.

/Martin

Strage går loss

Fredrik Strage. Kanske lite otippat att jag gillar den killens stil, men han kan skriva som få. Jag slukade "Fans" och gick bananas över det samlingsverk som kom för två år sedan betitlat "Strage text" trots att jag i rimlighetens namn inte borde ge ett vitten för vare sig Hamstergirls eller Morrissey. Enbart för att Strage kan skriva på ett sätt som gör det kul att läsa. Just av denna anledning tycker jag att ni ska kolla in länken till hans artikel på DN.se "Alla reglage går till elva när hårdrocken blir film" som sätter fingret på den formliga hysterin inom mainstreamen och problemen med denna kring scenen som råder just nu.

Framför allt gillar jag den avslutande meningen.

Alla reglage på hårdrockens emotionella equalizer går till elva: tragik, idioti, glädje, gemenskap, självupptagenhet, blodtörst, briljans och förmåga att unleasha the fucking fury. 

Så är det för att citera min far.

/Martin

Fredagslistan deluxe FTW!

Nu ska ni få ett bra exempel på att metalheads söker sig till Helsingborgs bibliotek. Susanne Johansson, kick-ass illustratör och metalhead har börjat ett vikariat på Ödåkras bibliotek. Detta måste vi ju såklart uppmärksamma med att låta Susanne kontribuera låtar till fredagslistan.

GHAMOREAN, känner ni till det bandet? Jag gjorde det fan inte kan jag säga. Men det låter bra. Jag kan inte säga att jag gillar allt som Susanne har tagit med, jag menar KYLESA? Såsigt som satan. Fast jag borde ju inte säga något, med tanke på att jag har med en låt från CHICKENFOOTs senaste platta.

Alex diggar inte MINISTRY. Jag har faktiskt inget emot det bandet, lyssnade idogt på Psalm 69 under gymnasietiden, men övergav bandet för andra tongångar. Inte 220 VOLT som Alex har med på listan. Definitivt inte min bag, men helt klart bättre än LouTallica. Fuck off.

Listans upplägg:

Min del är först. Avslutas med THRESHOLDs Elusive. Sen kommer Susannes del - den avslutas med AMENRAs gastkramande .Silver Needle.Golden Nail. Alex avslutar med sitt vanliga mjäk.

/Martin

Fredagslistan vecka 40

Supporta scenen: GHOST BRIGADE

Ni kommer ihåg hur till mig jag var över melankoliska GHOST BRIGADE? Nu finns det en chans att se bandet live på The Rock i Köpenhamn på söndag om man skulle känna för det. Jag känner garanterat för det, men kan dessvärre inte då jag befinner mig på annan ort i helgen. Så är det.

Anyhow:

Vad? GHOST BRIGADE, förband är A STORM OF LIGHT och INTRONAUT
Var? The Rock, Skindergade 45
När? Söndag, 9/10 kl. 19.00
Kostnad? 70 dkk i förköp, 90 dkk i dörren.

Smakprov? You bet.
/Martin

I höstrusket, med glädje

När hösten breder ut sig så kan det vara på sin plats att minnas somrigare dagar. Jag är förvisso definitivt en höst-aficionado och lyssnar på massor av King och Mercyful men även denne kan sakna sol och värme (under korta stunder).

Annars har vi en hygglig höst att se fram emot, några fräcka skivsläpp och några fräcka konserter. Det är förvisso en ganska svag konserthöst för min del men det känns ganska bra då toppen på densamma är desto bättre: ALICE COOPER på Alexandra Palace i London - Halloween Night Of Fear den 29/10, NEW YORK DOLLS och underbara CRAZY WORLD OF ARTHUR BROWN som förband. Och jag har köpt VIP-biljett så jag får träffa Alice efteråt. Det är över 17 år sedan jag sist träffade honom så jag tyckte det var dags.

Och..........snart är det 2012. I wanna wake up in the city that never sleeps.........

In flagrante delicto,
/Alex

AS YOU DROWN uppar anten

Borås är inte bara regn, Bibliotekshögskola och ett fotbollslag föraktfullt kallat Ellos FC. Ifrån sjuhäradsbygden härstammar även dödslirarna i AS YOU DROWN. Jag gillade bitvis bandets debutplatta från 2009 "Reflection". Bandet är nu på gång med uppföljaren "Rat King", och redan efter att ha lyssnat på endast tre låtar från skivan kan jag säga att detta är en klar uppning av anten. Mer teknisk och brutalt hård kommer detta att gå hem i många dödsdyrkande stugor i världen.

/Martin

Behemoths "Lucifer"

kan man läsa om här, här, här, här och här.

Vad jag tycker? Tröttaste låten på "Evangelion" helt enkelt, och videon gör mig inte alltför till mig om jag ska vara ärlig.

/Martin

Animals As Leaders - nörderi på extrem nivå.

Där har ni ju ett nörderi på extrem nivå eller hur? Tänkte väl det, haha! Jag gillar verkligen ANIMALS AS LEADERS eftersom de verkligen vågar vara så extremt nördiga vad gäller det mesta - åttasträngade gitarrer, ingen sång och musikalitet på en nivå som får hakan att droppa ner till golvet. Bandet har hittills bara släppt en platta, den självbetitlade debuten från 2009, men jag blir sannerligen inte ledsen när nu bandet är på gång med uppföljaren till denna rent makalösa platta. Och det verkara vara business as usual vad gäller bandet. Kolla bara på detta:



Ren mumma om ni frågar mig :-)

/Martin

Den mörka hösten

Ach du lieber ausgefällung, nu är det höst igen och det enda som tränger igenom dimman musikledes är då som alltid KING DIAMOND och MERCYFUL FATE.

En gång för ungefär hundra år sedan fanns det en mycket underlig skivaffär i Helsingör vars ägare antingen var sinnessjuk eller helt enkelt inte visste vad han pysslade med. Han tog oftast tio danska kronor per skiva, många skumma fynd gjordes där men det allra bästa fyndet var tveklöst Mercyfuls första EP. Den skulle dock visa sig vara lite dyrare.

Jag stegade en dag fram och frågade om han hade något King- eller Mercyful-relaterat. Han tittade finurligt på mig och tog fram något från bakom disken. Första ep´n, Rave On records 1982, den allra första pressen med vita kanter, textblad och i absolut perfekt skick. Jag fick lite lyckonäsblod men frågade vad den kostade.

-"Hahaha", skrockade han, "Den er meget sjaelden" (sällsynt, förf. anm.). Jag förberedde mig på det värsta.

-"Den vill jeg ha halvtreds kroner for" (femtio kronor, förf. anm.).

Jag betalade honom.

Och dansade runt på ett lyckorus på Helsingörs gator i fjorton timmar, med bar överkropp och buttpluggen med hästsvans ystert vinande i vinden samtidigt som jag sjöng "Han har öppnat pärleporten".

Hoppas han har kvar femtiolappen. Jag har kvar skivan.



/Alex

Whitechapel

Kommer ni ihåg WHITECHAPEL? Jag recenserade bandets "A New Era Of Corruption" förra året, och gillade med vissa förbehåll vad jag hörde. Nu är bandet på gång med nytt material i form av en EP betitlad "Recorrupted" som tydligen ska innehålla en akustisk låt, och ett antal remixar av gammalt material förutom en cover av PANTERAs Strength Beyond Strength och en ny låt Section 8. De två sistnämnda bjuder också på första tillfället att höra bandets nye trummis Ben Harclerode. Baserat på videon nedan så kan han sina grejer, minst sagt.

Riffen är precis så köttiga som på tidigare plattor, men något annat är ju inte att vänta sig när man som WHITECHAPEL har tre gitarrister, haha!

/Martin

Hatpastorn gör det igen, pt. 2

Det är ju ingen hemlighet att både jag och Alex verkligen gillar bloggen Hatpastorns Likpredikningar. Ibland går de över den redan extremt höga och fruktansvärt underhållande nivån som bloggen håller. Då är det dags att skriva ett separat inlägg om detta. För detta är så brutalt underhållande att det finns risk för inre blödningar.

Dessa galna genier har alltså filmat sig själva, i berusat tillstånd, när de snackar metal på ett hotellrum i Tyskland. Precis. Jag vet att ni tänker precis som jag: detta kan inte vara något annat än det bästa man kommer se denna veckan. Detta är såklart under förutsättning att Förintelseförsamlingen inte lägger ut del 1 och 3 redan denna veckan.

Gör er själva en riktigt stor tjänst och surfa in på denna länken. Spelar ingen roll om ni gillar black metal eller inte.

/Martin

Nytt på WeRock, samt lite firande.

En något skral recensionsomgång denna gång får jag säga. I alla fall vad gäller kvantitet. För det är sannerligen inga fel på kvaliteten på recensenternas texter. Jonte har invändningar mot att ICHORs "Benthic Horizons" är för polerad - och jag kan förstå hans invändningar, även om jag själv verkligen gillar det jag hör på tyskarnas andra fullängdare.

Allra bäst är KITTIE när de hittar balansen mellan stenhårt och känslosamt; när den nerviga rensången går hand i hand med heligt förbannad growl, och låtarna tillåts uppvisa det breda spektrum bandet är kapabelt till. Se där en alldeles utmärkt ingress till Fredriks recension av "I've Failed You" från KITTIE.

Fredrik har även tagit sig an SOLITUDE AETURNUS "In Times Of Solitude" - och han är inte nådig i sin kritik av plattan.


Från undertecknad får ni en recension av MASTODONs "The Hunter".

Sen får ni en liten bild från verkligheten. Ber om ursäkt för om någon blev rädd för den något maniska blicken jag är iklädd. Det var inte alls meningen. Alex och jag har haft en överrenskommelse att om vi på en enskild dag gick över 100 besökare på bloggen så skulle vi köpa prinsessbakelse. Ja, det låter helt bananas, men vi gillar bägge att ta alla chanser att sockra tillvaron. I torsdags bestämde sig 106 personer för att surfa in på bloggen, och vi är såklart glada över detta och tackar som satan helt enkelt.

/Martin