Bizarrt bra platta, fylld till sista ton av meckig progressiv death metal. Gott om gitarrer - ja. Det är en förutsättning att man gillar gitarrspel som drar lite åt onanihållet för annars riskerar plattan att inte gå hem. Vilket också är den principiella invändningen som många recensenter har haft kring denna plattan. För egen del kan jag inte få nog av den. Men det har ni väl redan fattat, eller hur?
Riktigt vacker platta med melodier som bedövar och som dessutom blir än vackrare när man betänker under vilka tragiska omständigheter musiken har vridits fram ur medlemmarnas lekamen.
"Another Year Of Disater" - ADEPT. Platta av ett band som fick publiken på Malmöfestivalen att gå bananas.
"There Is A Hell, Believe Me I've Seen It. There Is A Heaven, Let's Keep It A Secret" - BRING ME THE HORIZON. Denna platta vet ni ju att jag gillar, eller hur? Annars kan man kolla här. 
Meckig dödsgrind från tvåmannabandet FLESHWROUGHT är, som jag skrev i recensionerna på Metal Covenant och WeRock, inte musik för noviser inom extremmetal. För oss andra är detta ren mumma då större delen av plattan sparkar röv på ett förträffligt sätt. Navene Koperweis är mannen ansvarig för alla instrumentinsatser på plattan och tillsammans med Jonny Davy (även i JOB FOR A COWBOY) på sång har han skapat en brutalt skön grinddängplatta. 
Jag gillar thrash och hade sett enormt mycket fram emot både DEATH ANGELs och FORBIDDENs plattor. När dessa inte levde upp till förväntningarna var det istället ett gäng från Slovenien som verkligen gjorde det. Jösses vad bra detta låter - köttiga gitarrer, galopperande trummor och låtar som verkligen inte behöver skämmas för sig! 
TRIGGER THE BLOODSHED har tagit ett jättekliv rent låtskrivarmässigt med "Degenerate". Inte för att bandets tidigare plattor var dåliga, men materialet på senaste släppet är verkligen stenhårt fokuserat - snart sagt varenda låt sparkar stenhårt på plattan som verkligen bjuder på allt från rent renspisk till mer svängiga och blytunga dängor som The Soulful Dead nedan. 
Kanske är det för att ZOMBIEKRIGs attityd påminner så mycket om hur arga METALLICA lät kring debuten. Kanske är det för att texterna är på svenska. Kanske är det för att gitarrerna låter så helförbannade. Det låter i vart fall så fantastiskt bra och aggressivt att det är svårt att stå emot denna thrashfest som verkligen inte släpper speciellt ofta på gaspedalstrycket.
En av årets absolut hårdaste plattor. I recensionen av "Path Of Fire" skrev jag att finkänslighet får ni leta efter någon annanstans än på AEONs plattor – med låttitlar som Forgiveness Denied, I Will Burn, Abomination To God förstår man rätt snabbt varthän det barkar. 
Ingen direkt högoddsare eller hur? Nä, tänkte väl det. MAIDEN kommer alltid att ha en speciell plats i bröstkorgen som bandet som förde in mig på metal. Därför är det extremt kul att bandet fortfarande kan leverera plattor som verkligen inte skäms för sig. "The Final Frontier" är stark och innehåller en del vansinnigt bra låtar. Bästa plattan är det inte men den är tillräckligt bra för att erhålla en nominering till årsbästalistan med råge.
Det här kan vara ett av de snyggaste skivomslagen jag sett - därav det större formatet. Att plattan inte går av för hackor heller gör ju verkligen inget alls. Gillar man SUFFOCATION (och vem gör inte det) så är IMMOLATIONs rejält svärtade death metal även den riktigt njutbar. New York-gänget brakar fram med en tyngd och ett mörker som golvar totalt. Det roliga är att jag initialt inte tyckte speciellt mycket om denna plattan - men den har vuxit rejält ju mer jag lyssnat. 
Verkligt habil melodisk dödsmetall. Originellt? Nja kanske inte musikaliskt, men texterna avhandlar frågor om vetenskap - vilket ju inte hör till vanligheterna när det gäller lyrikinnehållet i denna subgenre.
Kanske en av de mest förväntade nomineringarna - norska KVELERTAKs självbetitlade debutskiva har golvat stora delar av kritikerkåren - helt välförjänt om ni frågar mig. För detta är såklart så jävulskt bra att man hoppar upp och ner som en endorfinspeedad 3-åring. Tyngd, sväng, blastbeats, en rå punkig attityd parad med black metalinslag gör att man får sig serverad musik där varenda ton manglas fram med sådan emfas att andan sätts i halsen. Att bandet är lika bra live som på platta är ingen hemlighet - bevis på detta återfinns sedan igår på WeRock om man har lust att kolla in det (vilket man såklart har, eller hur?)
Gosse vad bra detta är! Tyngden och framför allt svänget är ju GRAND MAGUS starka sidor - och dessa lyfts fram på ett vansinnigt förtjänstfullt vis på "Hammer Of The North" som hittade hem från första lyssningen hos mig.
Det finns en hel massa nytt att läsa på WeRock (om ni nu inte har hittat dit än). Ida Frisell DVD-tipsdebuterar med en text om ALICE COOPER's "Theater Of Death, som trots att skräckrockarens musik inte är min kopp te är grymt skön att läsa.Dessutom två nya konsertrecensioner; en av Robert "Chief Rebel Angel" Gustafsson som bevittnade AIRBOURNEs spelning på Tyrol. De kan tydligen både spela och dricka ordentligt. Ni kan också läsa om AMORPHIS gig på Amager Bio signerad Henrik Nygren. En väldigt imponerande spelning kan man lugnt säga.
Det kommer att bli ytterligare en DVD-recension i november från ett visst av mig högt hållet band från Polen, bara som en liten extra bonus :-)
Nominerad: "Heirs To Thievery" - MISERY INDEX.
Ja, jag kunde ju inte hålla mig - det får bli ytterligare en nominerad platta idag.
Många, underteckad inkluderad, var ganska besviken på "Sworn To A Great Divide" som inte riktigt höll måttet. När Peter Wichers återkomst till bandet annonserades blev i alla fall jag helt till mig - nu skulle den gamla magin återfinnas. Och det gjordes med råge. "The Panic Broadcast" är en sanslöst bra platta som visar att SOILWORK är mäktiga än att producera rejält häftig musik som känns närvarande, fokuserad, hård och ack så svängig. Dirk Verbeuren levererar sin kanske bästa insats bakom trummorna - lyssna bara på det makalösa sväng han har i sina blastbeats.
Detta är med lätthet den mest tekniskt extrema plattan av de nominerade - teknisk brutal death metal är ju verkligen inte allas kopp te - för min egen del är detta ren mumma! Ju äldre jag blir desto mer drar mitt musiklyssnade åt musik av det här slaget - och att det behövs en inlärningskurva för metal av det här slaget är väl i det närmaste självklart. Detta är så långt bort från den metal jag började lyssna på under 1980-talet man kan komma, och är musik som delar upp folk i grupperna älskar eller hatar.Gott folk! Det är dags att drämma i med den stora känslomässiga släggan. Det kan behövas i denna dubbelt dystra månad som vi befinner oss i...
