Svordomar

Att jag och Alex är mer besatta av musik än de flesta är väl ingen hemlighet direkt - men tro inte att det stannar där.

Vi är många på biblioteket i Helsingborg som i sanning är nernördade på olika musikgenrer, vilket brukar demonstreras på våra musikkvällar som återkommer med oregelbundenhet under året.

Dessa brukar gå till på följande vis - ett tema väljs och varje deltagare har sedan som uppgift att göra en lista på 5 låtar med låtar på detta tema. Svårt? Jo, det kan man väl säga: att begränsa sig till 5 låtar är nog så svårt de flesta gånger, men jag har aldrig upplevt det så svårt som nu. Temat är nämligen svordomar. Precis. Rimligt. Och fruktansvärt kul.

/Martin

Ljuva måndag!

Så sparkas veckan igång rejält med informationen att Iron Maiden inatt vann en Grammy för El Dorado, Roger Waters vann Pollstars pris för bästa turné 2010 (såklart!) och Lee Aaron kommer till Sweden Rock. En liten trojka glädjeskap som gör mig lika lycklig som vilken låda skumtomtar som helst. Med lite tur och medvind så hamnar Lee på fredagen på Sweden Rock, men det är än så länge bara en förhoppning..

Och som en bonus skall vi imorgon stånga näsan blodig mot närmaste vägg i takt med Accepts furiösa tyska metal på Trädgårn i Göteborg. Ses vi där eller?







/Alex

Fredagslistan

Ny vecka - ny lista. Och i vanlig ordning stor diskrepans mellan vad vi lyssnat på. Alex har grottat ner sig i Alice Coopers bisarra 80-tal. Inte riktigt min bag, men allt kan ju inte vara det. Själv har jag i stort sett bara kört gammal skåpmat eftersom den platta jag lyssnat på mest inte är släppt än och att denna platta, "Bleeding The New Apocalypse" av THE PROJECT HATE är precis så maffig, episk och krävande att jag inte kände för att lyssna på så mycket annat. Nu blev det ju så ändå.

Kvalitetsrens av TORTURE DIVISION funkar ju alltid om ni frågar mig.

Nu ska jag lyssna mer på THE PROJECT HATE. Känns faktiskt som om man redan sitter och lyssnar på en av plattorna som kommer hamna på årsbästalistan.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 6

Napalm Death - The Verdict

Dear Mr Soundengineer, please stop with the smoke. We're not a smoke band. Orden är Mark "Barney" Greenways efter den inledande kanonaden av furiös grindcore NAPALM DEATH levererade i tisdags på The Rock. Jag hade ganska höga förväntningar på konserten - att jag inte blev besviken kan man läsa mer om i recensionen på WeRock som lades upp i går kväll. Den hittas här.

Det kommer också en intervju som jag gjorde med Barney innan konserten. En trevligare intervju har jag faktiskt inte varit med om. Ni som känner till bandet sedan innan vet att den mannen gillar att prata, och att han verkligen är engagerad till 100 % i det han tar sig för. Han berättade till exempel att bandet alltid tackar ja till intervjuförfrågningar, alldeles oavsett om man skriver för en stor publikation eller mindre webzines helt enkelt för att det ingår i bandets identitet. Synnerligen ödmjukt får jag säga. Nedan en länk till en film där Barney introducerar Continuing War On Stupidity. Bloggen lägger ner så fort jag ska klistra in filmer direkt. Därav denna lösning...

Napalm Death - Barney Speaks

/Martin

Alice Cooper - de skumma åren

Martin lär väl vara i sjunde Napalm-himlen idag så jag tänkte traggla lite om Alice Coopers tidiga 80-tal. Efter de svulstiga produktionerna i slutet av 70-talet så gick Alice i rakt motsatt riktning så fort vi skrev 1980 i kalendern. Flush the fashion och de nästföljande Special forces och Zipper catches skin är skivor som låter ungefär så långt man kan komma från Welcome to my nightmare, men har samtidigt faktiskt en hel del likheter med riktigt gamla Alice Cooper-band.

Själv älskar jag både Flush och SF, och hyser även ganska höga tankar om Zipper (som inte står högt i kurs bland många fans), men Alice själv verkar ha väldigt svårt för dessa skivor. Han har kört Clones från Flush live några gånger under sent 90-tal och tidigt 00-tal, han körde Who do you think we are under några månader på sommaren 2004 (versionen på Metaltown i Göteborg var UNDERBAR!) men i övrigt befattar han sig inte med skivorna. Tyvärr, säger jag, för om jag fick höra Clones, Pain (!!!!!), Skeletons in my closet eller Tag, you´re it så skulle jag dansa naken i veckorna tre med bara en klase kiwifrukter täckandes det södra kvarteret.







/Alex

Supporta scenen: NAPALM DEATH

I morgon smäller det - grindcorelegenderna NAPALM DEATH lirar loss på The Rock i Köpenhamn. Att säga att det kommer bli kaotiskt känns som en underdrift. Bandet har länge stått på min lista över band jag verkligen vill se - och som grädde på moset ska jag få intervjua bandet innan giget. Nervös? Jo, något får jag väl erkänna, men mest för att det finns en hel del frågor jag vill få svar på, och på att vi trots allt pratar om ett verkligt klassiskt band inom scenen. Jo, jag vet att bandet inte har gjort sig kända som en grupp som har överdrivet hög svansföring trots sin starka position inom grindcoren, men ändå...

Till minne av Gary Moore

Det här blev en underlig söndagkväll, och orden jag skriver känns underliga under tiden jag skriver dem. Gary Moore lämnade jordelivet natten till idag, han dog knappt 59 år gammal i sömnen någonstans i Spanien.

Jag kan inte påstå att han varit en överväldigande influens i just mitt liv, jag har gillat honom som alla andra men aldrig varit ett tokfan, men jag beundrar och respekterar den monumentala betydelse han haft för rock, hårdrock, blues och gitarrister världen över i över 40 år.

Världen blev ytterligare lite tråkigare idag. Man vänjer sig aldrig vid att det som nyss fanns bredvid en plötsligt är borta för alltid. Sweden Rock-spelningen förra året levde inte helt upp till förväntningarna, men Empty Rooms framfördes i en så underbar version att man inte kände av kylan och regnet under de 8 minuter den varade. Jag kommer att för evigt bevara den i hjärtat.



Tack, Gary.

/Alex

Fredagslistan

Alex har med sina egna ord haft en fin vecka vilket har resulterat i en fin lista. Coopers "Trash" med dunderhiten Poison som snurrade med förfärande frekvens även hemma i mitt barndomshem då min bror hade gjort ett felköp och jag faktiskt gillar låten. Kommer inte ihåg vilken låt som låg på b-sidan dock.





Min egen vecka var inte lika fin som Alex - vilket resulterade i att jag valde att bejaka det inre kaoset och bara lyssna på mer eller mindre brutal musik. Med ett undantag - DREAMSHADEs "What Silence Hides". Om den är värd full pott vet jag inte, men visst är skivan väldigt stark. Minst sagt.

Till sist ett tips: gillar man KVELERTAK bör man bege sig till Debaser i Malmö där norrmännen spelar ikväll. Är bitter över att inte kunna själv, men får man tro de lyriska kommentarerna från polare som såg bandet i Stockholm är det inte något man ska missa.

Fredagslistan vecka 5 2011

Trevlig helg!

/Martin & Alex

Fredagslösning

Jag fick inte in några svar på Alice Cooper-tävlingen, och det hade jag nog inte räknat med heller. Nåväl, kopplingen mellan Alice Cooper och Martyna Lisowska i mitten av 80-talet är naturligtvis att båda släppte en låt med titeln "Give it up". Videos till de båda förevisas nedan, läsaren får själv välja vilken låta han/hon/annat tycker är bäst. Svaret behöver inte redovisas eftersom det ändå inte utgår något pris för detta.





Jag lovar att återkomma i en icke alltför avlägsen framtid med fler meningslösa tävlingar som ingen vill veta svaret på.

Med en helgig om en önskan trev,
/Alex

Från vinylhyllans djupaste hörn

En skiva som länge, LÄNGE, lös med sin frånvaro i den Bergdahlska myllan var en liten omöjlig rackare som heter Tomorrow´s Gift (samma namn på band och skiva!). Originalupplagan är fruktansvärt svår att få tag i, och även nypressen som kom på 90-talet via det eminenta tyska bolaget Second Battle betingar summor som är ekvivalenta med många länders sammanlagda BNP. Så en dag för några år sedan började en vän sälja av sin skivsamling, och där öppnade sig en dörr som jag obönhörligen sparkade in med yster eufori.

För alla som gillar det sena 60-talets och tidiga 70-talets hårda och ibland psykedeliska rock så är skivan nothing short of phenomenal. Jag har, för ovanlighetens skull, faktiskt underlåtit att lära mig mer om bandet eftersom jag tycker skivan är så förbenat bra att en bakgrundshistoria i dagsläget inte tillför något då bandet inte finns längre och det ändå inte verkar finnas speciellt mycket dokumentation. Jag är dessutom ganska övertygad om att de inte finns på Spotify (men jag ber Martin kolla!), så jag bidrar med några klipp här nedan och önskar alla en underbar torsdag i sällskap med ett av Tysklands allra mest obskyra band. och missa inte sångerskans underbara engelska, hon har ingen koll alls på uttal eller annat vilket borgar för en skön stämning :)

Praying for Satan
One of the narrow minded thoughts rump
How you want to live

/Alex

Nytt på WeRock

Till vänster ser ni omslaget till skivan jag gav högst betyg av de skivor jag recenserade för WeRocks räkning i denna omgång - "Temples Of Trancendent Evolution" bjuder på soniska smockor i NILE-anda, men har också vett att lirka in smakfulla andningspauser för lyssnaren. Men det är inte AGELESS OBLIVIONs platta som får högst betyg - det får en mycket stark debutplatta från schweiziska DREAMSHADE - en platta som får recencent Henrik att ta fram superlativen.

Som vanligt är det stor bredd - ni hittar allt från experimentell fransk black metal i form av DEATHSPELL OMEGA, till träskometal från BULLET i månadens första recensioner.

/Martin

Hårdrock och skräckfilm

Mitt i min Alice Cooper-frenzy sitter jag och funderar över den underbara symbios mellan metal och skräckfilmer som ägde rum på 80-talet. Den fortgår förvisso alltjämt i olika skepnader, men att Rob Zombie gör egna hyllningsfilmer/nyinspelningar av klassiker har inte riktigt samma bäring som nyheten att Gene Simmons & Ozzy Osbourne skulle vara med i en och samma film 1986 (Trick or treat). Gene Simmons skådespelarkarriär kan för övrigt enkelt sammanfattas i ett "Jisses...". Runaway var väl en hygglig film, Tom Selleck och Cynthia Rhodes såg till det, men Never Too Young To Die är nog bland det värsta jag sett... Att sedan hermafroditen Velvet Ragnar (Gene...suck) sjunger en liten sång som Gene själv snodde textdelar av till KISS-låten Spit på Revenge, ja, det blir jag inte lyckligare av precis.

Åter till ämnet - filmmusiken i 80-talets skräckfilmer var ofta tämligen penibel, och det är väl därför jag dyrkar den, men när några av 80-talets stora akter ombads skriva ledmotiv blev resultatet i princip alltid oerhört lyckat. Två låtar sticker ut rejält, båda syns här nedan. Andra har säkert egna favoriter, men vi sparkar igång måndagsmorgonen med lite dans och kul i poolen tillsammans med Dokken och Alice Cooper.





Jag ber även att få utlysa en liten tävling, vinsten tar jag ställning till om någon lyckas reda ut svaret :)

Fråga: Vad har Solstollarnas Martyna Lisowska och Alice Cooper gemensamt? En ledtråd får ni i form av "1986 resp. 1987". Lycka till!

/Alex

Fredagslistan vecka 4

Fredagslistan återvänder med en dåres envishet för att ge er lite tips på bra plattor - två av dem ser ni nedan, Ace Frehleys debutplatta som förutom höjdarlåten Breakout innehåller ett stycke musik där det sjungs om dockor. Helt annat innehåll är det såklart på NAPALM DEATHs "Fear, Emptiness, Despair" som kan vara en av de bästa skivtitlarna som gjorts. Den matchas av musik så hård och känsloladdad att man inte annat kan än kapitulera.

Ha en trevlig helg så återkommer vi på måndag med lite nya inlägg!

/Martin & Alex

Fredagslistan vecka 4 2011

Yngwie!

Nej, det ska inte urarta med något sorts vem-gör-bäst-videor-race mellan mig och Alex, men detta är bara så urbota bra gitarrspel att jag blir galen. Ni har förmodligen sett denna innan på flera ställen - har ni inte det: grattis.



/Martin

Lazarus A.D.

Sitter och lyssnar på kommande släppet från Wisconsinbördiga LAZARUS A.D. "Black Rivers Flow" och det låter väl sådär. Jag vill sällan inta positionen "det var bättre förr", men just nu känner jag så mycket starkare för thrasharnas förstlingsverk "The Onslaught" som i likhet med de flesta debutplattor drevs framåt av en jädrans vilja och en känsla av jävlar anamma. Kommande släppet går lite för mycket på autopilot för att jag ska bli exalterad på allvar - vill man bilda sig en egen uppfattning kan man gå in på på Metal Underground där hela skivan streamas just nu.

Bandets debutalster hittas här.

Festivaler

Det är ju ett tag kvar till sommarens festivaler, men det skadar ju inte att redan nu ta reda på vad som bjuds på dessa eller hur?

Vet inte hur många av er som tänkte på det, men Sweden Rock Festival gick inatt ut med att nästa klara akt är Doc Holiday. Exakt hur många av er började omedelbart famla efter plånboken och beställa biljett? Jag gjorde det inte. Ser man vilka band festivalen har bokat hittills så känns det som om festivalens startfält just nu är det svagaste på länge. Kollega Alex har nog en poäng i att festivalen faktiskt behöver ha ett dåligt år för att ledningen ska inse att 1. biljetten är för dyr (2290 för en 3-dagars, och då ingår inte campingen.) och 2. Festivalen kan inte förvänta sig att år efter år bara öka hela tiden. Kanske har han rätt, men de artister som jag skulle vilja se (THE HAUNTED, CLUTCH, OVERKILL och DESTRUCTION) är för få för att jag ska besöka hemlänet.

Desto roligare känns Copenhell. Denna festival har bokat 3 band hittills. Och känns roligare än SRF. JUDAS PRIEST, MAYHEM och KVELERTAK. De två sistnämnda banden ser jag gärna - och det är faktiskt lösbart - 595 danska kronor gör att det inte börjar rycka i tinningsnerven direkt eftersom man vet att festivalen kommer boka fler band.

Metaltowns lineup känns som den starkaste: WATAIN, SOILWORK, THE BLACK DAHLIA MURDER, AT THE GATES och ALL THAT REMAINS känns som ett batteri band som jag jag gärna vill se. Biljetter från 1500 spänn är ju inte heller jättedyrt.

Ungefär på samma summa hamnar Getaway Rock Festival - 1560 spänn. Och en rimligt intressant lineup: CORROSION OF CONFORMITY, DEATH ANGEL, DESULTORY, ENTOMBED, F.K.Ü, IMMORTAL, KREATOR, MARDUK, OPETH och VOMITORY bland andra, får mig att dra på smilbanden.

Wacken har bokat MORBID ANGEL. Bara detta borde få folk att hala upp plånboken och pröjsa de 1070 spänn som biljetten kostar.

/Martin

Inte nytt från ALICE COOPER

Jag synar Martins fina The Haunted och höjer med en ännu finare ALICE COOPER - Welcome To My Nightmare live i Montreux 2005 (finns på blu-ray, no less!). Skräckens fader och årets inductee i Rock & Roll Hall Of Fame. Vid galan för mottagandet återförenas originalgruppen Alice Cooper med alla levande medlemmar + bonusgitarristen Steve Hunter (då Glen Buxton inte finns bland oss längre) och jag är i sjunde himlen.

Med guds försyn blir det några ströspelningar med denna originalsättning också, ett liiiiitet rykte hävdar London. Jag sätter mig på flyget DIREKT om det visar sig vara sant.

/Alex

Nytt från THE HAUNTED

Bra sväng - och Dolving låter sjukt bra! Speciellt gillar jag Per Möller Jensens fill vid 1:07.

/Martin

Uppdaterat

Jag har varit lite dålig på att uppdatera spellistan "Dagens Death Metallåt" men nu är det gjort - 10 nya låtar med bland andra BOLT THROWER, KNIGHTS OF THE ABYSS, MARTYR DEFILED finns att ta del av.

/Martin

Dagens Death Metallåt

Morgonrock

Vi sparkar igång denna måndagen med lite jävlar anamma. 1994 fnattade Zakk Wylde runt i världen med en liten trio kallad Pride & Glory, ett sällsamt underskattat band. Själv hade jag ynnesten att få se dem i Stockholm, på Sjöhistoriska Muséet, där de öppnade åt Therapy? och Aerosmith. De inte bara sparkade båda bandens stjärt den eftermiddagen, de fullständigt demolerade den, manglade den, pekade på den och skrattade och kallade den GrusBritt.

Brian Tichy på trummor, den magnifika James Lomenzo på bas och den oefterhärmlige Zakk på gitarr, se nu till att väcka eventuella arbetskamrater med denna kvart från Stockholm 1994.

Stockholm 1994-06-29

/Alex