Det här blev en underlig söndagkväll, och orden jag skriver känns underliga under tiden jag skriver dem. Gary Moore lämnade jordelivet natten till idag, han dog knappt 59 år gammal i sömnen någonstans i Spanien.
Jag kan inte påstå att han varit en överväldigande influens i just mitt liv, jag har gillat honom som alla andra men aldrig varit ett tokfan, men jag beundrar och respekterar den monumentala betydelse han haft för rock, hårdrock, blues och gitarrister världen över i över 40 år.
Världen blev ytterligare lite tråkigare idag. Man vänjer sig aldrig vid att det som nyss fanns bredvid en plötsligt är borta för alltid. Sweden Rock-spelningen förra året levde inte helt upp till förväntningarna, men Empty Rooms framfördes i en så underbar version att man inte kände av kylan och regnet under de 8 minuter den varade. Jag kommer att för evigt bevara den i hjärtat.
Tack, Gary.
/Alex
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2026, vecka 42: I vilken Oskar S skolar om och blir en döds-kille
Bröl! På sistone har det dykt upp en ny typ av klipp i mina sociala medier där, antingen, någon tjomme går runt och kör winner stays on med...
Populära inlägg
-
Nominerad: "Heirs To Thievery" - MISERY INDEX. Politisk rensdöds när den är som bäst får man sig serverad från kvalitetsknäckande...
-
Gott folk! Har ni hängt med under veckan här på bloggen så kanske ni börjar bli lite matta av alla utflippade rymdrelaterade tips som har ...
-
Gomorron! Idag stannar vi återigen kvar i 2006, det var trots allt ett mycket bra år för skivsläpp. För egen del år 2006 var jag 29 år, befa...
1 kommentar:
RIP
You will be deeply missed...
Skicka en kommentar