Fredagslistan 2015, vecka 48: Ta i på sång!

Gott folk!

Vi tar ett litet break i syndandet och sysselsätter oss med låtar där sångaren/sångerskan tar i lite extra.

Vi kör!

BATTLE BEAST från Finland rekryterade 2012 sångerskan Noora Louhimo och med det tog karriären något mer fart, haha! BATTLE BEAST gillar att ta i. Mycket. Senaste skivan "Unholy Savior" satte jag igång mest för att se hur usel den var. Det slutade med att jag lyssnade en hel dag på den, haha! Kommer bandets musik att bestå tidens tand? Troligtvis inte, men jag är inte sämre än att erkänna att det är skitkul att lyssna på låtar som Speed And Danger, Lionheart, Unholy Savior och låten som jag valt till listan I Want The World...And Everything In It. Bandet i sig är kompetent nog, men det är Noora som får bandet att lyfta lite extra. Det är ett satans löd i hennes röst som jag köper rakt av.

Painkiller. Nog sagt.

Tysk stabilitet. Det är kanske så att ACCEPT får stå för detta själva nu när Volkswagen har fuskat sig bortom sans och vett. Bandet är inne på en fantastisk återstart av sin karriär. Mark Tornillo har pipan för att kunna ta i så att läderbyxor spricker. Det är helt otroligt kul att lyssna på hur bra ACCEPT låter nuförtiden. Låten Teutonic Terror från "Blind Rage" borde övertyga er om bandets förträfflighet.

Jag såg bandet i somras på Copenhell. Fantastiskt kul. Ni som känner till bandet vet att detta handlar om prick en sak - Justin Hawkins och hans otroliga falsettsång som han släpper loss i ohemula mängder. Plus ett fint hantverk (ibland) att snickra ihop låtar av digniteten I Believe In A Thing Called Love. 

DEATH ANGEL är ju ett band som också har haft en framgångsrik återstart av sin karriär. Jag tänker dock inte ta en nyare låt utan vi ska kolla in Kill As One som dels var titeln på bandets andra demo som kom 1985 och som producerades av Kirk Hammett i METALLICA men som också slank med på debuten från 1987 "The Ultra-Violence". Mark Osegueda tar i från basketkängorna och släpper loss wailande skrin som får armhåren att resa sig. Underbart!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 48: Ta i på sång!

Black Sabbath i HD

I helgen var jag i den kungliga Hufvudstaden där jag bl.a. träffade en god vän. Sagda vän gjorde mig uppmärksammad på att samtliga studioskivor med BLACK SABBATH från 70talet numera finns att få tag i som HD-filer. Med tanke på hur lyrisk jag blev över när KISS skivor kom i samma format torde detta inte göra mig besviken, trodde han.


Så sant.


Jag har hittills avnjutit "Sabbath bloody sabbath" och "Master of reality" i mina hörlurar, och båda upplevelserna har varit som att höra skivorna för första gången. Precis ALLTING låter fenomenalt. Ljudet är större, djupare, fylligare. Klarare. Detaljer jag aldrig hört framträder som vore de självklarheter, ljud jag aldrig hört förut dyker upp både här och där.


Som i fallet med Kiss "Hotter than hell"-skiva så anser jag att Sabbaths "Master of reality" lider av en väldigt dålig produktion. Och där jag tyckte att Kisskivan lyftes till oanade höjder i denna höga upplösning så händer exakt samma grej med Sabbathskivan. Produktionen blir såklart inte bättre, men den får en helt annan lyster och alla andra utgåvor blir i samma sekund meningslösa.


Nu ryker de sista cd-skivorna med 70talsSabbath. Jag kommer aldrig att behöva lyssna på dem igen. Vinylskivorna har jag såklart kvar, för sådana spelar jag fortfarande.


Vilken blir nästa skiva månne? Jag tror bestämt att det får bli "Sabotage".


/Alex

Fredagslistan 2015, vecka 47: Bra där!

Ave novembermörker!

Idag tänker jag bjuda på en helt otematisk lista, den enda gemensamma nämnaren är att det här är musik jag lägger i bra-facket. Låtom oss begynna.

STILLA är ett band jag först gillade, sedan tyckte var lite väl överhypade för att slutligen komma tillbaka till briljansfaktorn. "Till Stilla Falla" kom för två år sedan och faller (höhö) in i facket naturromantisk knarrklagande svartmetall framförd av medlemmar från band så som ARMAGEDDA, DERANGED och BERGRAVEN för att nämna några. De vet med andra ord vad de pysslar med.

Hinsides dagen är som en vacker men läskig mardröm som kryper in under skinnet och stannar kvar när man vaknar. Kargt mässande, drabbande melodislingor och episk kyla. Hurra och burr!

Umevännerna i MOLOKEN härnäst med nya skivsläppet "All Is Left To See" (första albumet i en kommande trilogi om mänskligt mörker) och låten Seventh Circle.

Skivan bjuder på en mer svängig och melodiös svärta än vi är vana vid men atmosfären och den råa desperationen finns fortfarande kvar, inte minst i sånginsatserna! Är jag partisk? Ja, det stämmer. Spelar det någon roll? Svar nej. MOLOKEN är ena kungar! Lyssna och njut.

DEAFHEAVEN fortsätter med Luna, vars intro-riff gör saker med mig på en metafysisk nivå. Jag kan inte få det där ljudet ur mitt huvud och det vill jag inte heller. Åsikterna om bandet går vitt isär i metalkretsar såvitt jag förstår.

Vissa dyrkar dem, vissa avfärdar dem som en hipster-dagslända. Själv tycker jag de är riktigt bra på det de gör och jag blir glad av att se ett mörkare skivomslag här än det pluttgull-rosa ditot på "Sunbather".

Martin upplyste mig idag om bandet FIRESPAWNs existens och det gjorde han helt rätt i! Det mycket lökiga namnet till trots består denna konstellation av gamla hjältar som Matte Modin, L-G Petrov, Victor Brandt och så vidare. Kvalitetsstämplad gammelskolsdöds med andra ord.

Snygga hookar, skönt mangel. Ovanpå detta en eldsdemon med svärd som visuellt godis. Ja, vad mer behöver man? Hemtrevlighetsfaktorn är enorm, på med tofflorna!

HOPE DRONE tycker jag är ett namn ni kan lägga på minnet. Black metal/drone i fantastiskt utförande. Vilken stämning! Vilken storslagenhet! "Cloak of Ash" klockar in på nästan 80 minuter, varav låten jag tog med i listan är på dryga 20.

Unending Grey heter härligheten och den är så fasligt nihilistbräcklig och vacker att jag ryser men framför allt baxnar. Nu har jag baxnat, på återhörande och god helg!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 47: Bra där!

Veckans Youtubeklipp: Megadeth på Hammersmith 1992

Gott folk!

I veckans Youtubeklipp ska vi kolla in MEGADETH, bandet som Dave Mustaine bildade efter det att han fått sparken från METALLICA på ett högst otrevligt sätt. MEGADETH led som så många andra band av ständiga medlemsbyten - ofta för att Mustaine inte var speciellt lätt att jobba med, men också för att musikerna inte var tillräckligt bra för att spela den tekniskt avancerade musik som Mustaine karvade fram i raseri- och drogrus. 1990 hände dock något. Bandet spelade in "Rust In Peace" under något mer nyktra former och levererade en satans geniskiva. I stort sett varenda låt frustar av energi och klass. Bandet hade också turen att ha rekryterat Nick Menza på trummor och Marty Friedman, två musiker som verkligen visste vad hantverket gick ut på. 1992 släppte bandet "Countdown To Exctinction" som även om den inte på långa vägar var lika bra som sin föregångare hade ett knippe verkligt starka låtar.

Konserten nedan är tagen från den turnén, och jag blev väldigt glad när jag hittade den för den visar MEGADETH på den tiden då de verkligen var en urkraft. Vrid upp volymen - detta är högklassig thrash som förtjänar att spelas riktigt högt.



/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 46: De sju dödssynderna - Frosseri

Gott folk!

Jag fortsätter mitt grottande i de sju dödssynderna denna vecka också. Denna vecka ska vi titta närmare på en synd som jag tror att rätt många av oss har ägnat sig åt vid tillfälle, nämligen frosseri!

På Wikipedia kan vi lära oss följande om frosseri

Gluttony (Latin, gula) is the overindulgence and overconsumption of anything to the point of waste. The word derives from the Latin gluttire, meaning to gulp down or swallow.

In Christianity, it is considered a sin if the excessive desire for food causes it to be withheld from the needy.^[19]

Because of these scripts, gluttony can be interpreted as selfishness; essentially placing concern with one's own interests above the well-being or interests of others.

Medieval church leaders (e.g., Thomas Aquinas) took a more expansive view of gluttony,^[19] arguing that it could also include an obsessive anticipation of meals, and the constant eating of delicacies and excessively costly foods.^[20] Aquinas went so far as to prepare a list of six ways to commit gluttony, comprising:

• Praepropere – eating too soon
• Laute – eating too expensively
• Nimis – eating too much
• Ardenter – eating too eagerly
• Studiose – eating too daintily
• Forente – eating wildly

För ovanlighetens skull bjuder veckans fredagslista på band som inte har förekommit i tidigare listor. Det ni!

Vi kör!

LORD OF MUSHROOMS är - rätt gissat - ett progressivt band som kommer från Frankrike och är aktiva sedan 1999. En väldigt trallvänlig dänga som det här bandet har satt ihop på temat frosseri. Och ja - låten heter Gluttony. Det finns en hel del nickningar åt DREAM THEATER utan att dessa tar över fullständigt och en hel del popkänsla över detta gängs musik. Jag blev faktiskt förvånad att bandet slank igenom den annars ganska kärva granskningen på Metal Archives. 

MY SWEET TORMENT är ett spanskt band från Baskien . Skulle jag kategorisera bandet så skulle jag säga att bandet lirar pretentiös gotisk metal med vissa dödsinslag. Och barnsång vilket jag tycker är ett genidrag då det är först då som låten verkligen blir läskig. Detta är oerhört teatralisk musik, och jag kan mycket väl tänka mig att det är påfrestande att vara med i bandet, med tanke på den långa rad av medlemmar som avverkats sedan starten 2004. Men som en stunds frossande funkar bandets musik alldeles finfint. 

UNDERGÅNG från Uppsala bjuder på listans i särklass kortaste låt. Under minuten faktiskt. Jag faller pladask för bandets fina crossoverkross som gör jobbet på ett finfint sätt. Det är en konst att skriva musik som är lika kärnfull som banden inom denna subgenre gör år ut och år in. 

 STABWOUND från Göteborg valde sannerligen inte den lättaste subgenren att bedriva sin 5-åriga existens i: den brutala dödsmetallen. Hade det funnits statistik över hur många band som lägger ner inom genren så tror jag att den hade varit överväldigande. Ytterst få band "slår igenom" här, och musiken kräver stor hängivenhet. Ulf Nylin, som egentligen är trummis, svarar för en synnerligen guttural uppvisning på bandets enda fullängdare "Human Boundaries" som kom 2004. Jag älskar kompromisslösheten i denna typ av musik. Antingen gillar du det - eller inte. 

TORTURE KILLER från Finland startade som ett SIX FEET UNDER-coverband  och faktum är att Chris Barnes (sångare i SIX FEET UNDER, ex-CANNIBAL CORPSE) under ett kort tag var med i bandet och lade sång på skivan "Swarm!" som vi tar fina köttdängan Cannibal Gluttony ifrån. 

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 46: De sju dödssynderna - Frosseri

Veckans Youtubeklipp

Gott folk!

Vi (eller, för att vara helt ärlig - jag) slarvar ju en hel del när det kommer med att lägga upp noterbara klipp från Youtube. Men så fick vi ett mejl från Seance-bloggen som undrade om följande kunde vara av intresse.

LUGNET är ett band som jag har läst om på Jarnos blogg A Fair Judgement (eller om det var på Facebook, minnet sviker mig), men jag hade ingen aning om vad jag skulle få vräkt in i öronen. För dra åt helvete vad det svänger om detta band!



/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 45: Kroppsvätskor del 4 - Urin

Ohoy seglarvänner! Idag färdas vi vidare genom kroppsslasket och knyter ihop påsen med en fjärde avslutande del. Turen har kommit till kroppsvätskornas guldkrona - urinen! 95% vatten samt små mängder urea, klorid, natrium, kalium och kreatin med andra ord. Ni minns principen - låttitlarna ska innehålla kiss i någon form. Låtom oss börja.


Vad spelar egentligen CROWBAR? Ja, säg det - det spretar åt lite alla möjliga håll men samtliga dessa är hyfsat bra så genrebenämningar känns väl egentligen ointressant. Malmögruppen sparkar igång med In Pitch Black Piss. Musiken är mörk, manglig och egensinnig men hade vunnit på att dra lite mer åt en och samma riktning. En och en halv gula snöbollar av tre.  

Resterande del av listan består av gamla kärlekar för undertecknad. Det är alltid fint att upptäcka nya band men ibland får man drämma till med det som redan är kvalitetsmärkt, inkört och väl genomlyssnat. Helt enkelt för att det är så förbövlat bra. MARDUK traskar därför in på listan som god tvåa med Hail Mary (Piss-soaked Genuflexion). Håll hårt i gubbkepsen för nu kommer fartvinden! MARDUK är lika självklara för den svenska black metal-scenen ungefär som sylt är för pannkakor. En nödvändighet med andra ord.

MARDUK - din hallonsylt i etern.

Kissnödiga.

PIG DESTROYER är en garant för ultravåldsam, kvalitativ grindcore och leder oss vidare med utmärkta Piss Angel från albumet "Prowler in the Yard". Jag upptäckte bandet rätt sent, när "Phantom Limb" kom ut, men håller som bäst på att ta mig igenom diskografin och hittar hela tiden nya pärlor. Hurra för grindcore, det går fort och man blir gladarg!


NECROS CHRISTOS härnäst, ritualkåpa på! Baptized by the Black Urine of the Deceased. Jo, jag tackar jag. Mörkare kiss än så har vi knappast skådat. Låttiteln får mig att tänka på en tröja jag en gång köpte med trycket "I wear black until I find something darker". Fortfarande världens bästa tröjtryck alla kategorier, på delad första plats med Cobra Kai-jackan jag la ögonen på en gång i ett festivalvimmel. Nej, nu är vi ute och cyklar, dags för låt fem!

NECROS CHRISTOS - också kissnödiga.

ANAAL NATHRAKH! Äntligen - som ni har väntat på dessa uppretade britter! Between Shit And Piss We Are Born skanderas det och visst stämmer det till punkt och pricka in på de flesta av oss. Med dessa två kroppsuttryck i en och samma låt (eller vänta, tre förresten, födslar är ju också en hyfsat geggig historia) sätter jag härmed punkt för serien kroppsvätskor.

Med önskan om en god helg med lyckad urinproduktion!



/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 45: Kroppsvätskor del 4 - Urin

Fredagslistan 2015, vecka 44: De sju dödssynderna - Lust

Gott folk!

Jag fick lite feeling av Susannes grottande i kroppsvätskor och gick och funderade länge och väl på ett tema som gärna fick sträcka sig över flera listor. Som ni förstår av rubriken ovan så kom jag på det, haha!

De sju dödssynderna är något som förekommer inom katolicismen, och som varande ateist och ej medlem av någon kyrka har jag ju inte någon direkt koppling till dessa, annat än att jag - såklart - såg filmen "Seven"när den kom.

I vilket fall kändes dock ämnet tillräckligt kittlande för att jag i alla fall skulle undersöka om det gick att göra sju listor. Det gjorde det.

På Wikipedia kan vi läsa följande om lust:

Lust, or lechery (carnal "luxuria"), is an intense and uncontrolled desire. It is usually thought of as uncontrolled sexual wants. However, the word was originally a general term for desire. Therefore, lust could include the uncontrolled desire for money, food, fame, or power.

In Dante's Purgatorio, the penitent walks within flames to purge himself of lustful thoughts and feelings. In Dante's Inferno, unforgiven souls of the sin of lust are blown about in restless hurricane-like winds symbolic of their own lack of self-control to their lustful passions in earthly life.

Vill man grotta ner sig ytterligare (och det ville jag, haha!) så får vi också reda på att Asmodeus - en demonkung - anses vara ansvarig för just denna dödssynd. 

Asmodeus. Ja, ni ser ju hur jävla lustfylld den gynnaren är. 

Vi kör.

Tjolahopp! Det är ju lätt att tycka om GRAVE som, även om bandets musik har stagnerat något på senare år, har bjudit på en hel räcka finfina låtar. Till veckans lista har jag valt en låt från skivan som kom 2008 "Dominion VII". Det fina med GRAVE är att de vet vad de sysslar med. Även om bandet väljer att köra vidare på en formel som spikades för bra många år sedan har de en så pass hög lägstanivå att det finns minst en handfull riktigt bra låtar på varje skiva. Det glasklara valet till veckans lista: Sinners Lust. Lägg gärna märke till det synnerligen SLAYER-lika superwailandet på gitarren i introt!

Jag tänkte att jag måste ju ha med i alla fall en långsam låt i listan, och valet föll på ANATHEMAs ...And I Lust från "Pentecost III & The Crestfallen EP". Liverpoolbandet har varit igång ett försvarligt antal år - 26 för att vara exakt - men har inte seglat in på radarn för min del förrän nu. För att de i alla fall i början av sin karriär lirade doom, en genre jag bara har börjat sniffa på egentligen. Det är mycket sorg och pretentiösa anslag i denna låt. Att recitera hör ju definitivt till pretentionsarsenalen om ni frågar mig. Jag uppskattar verkligen den organiska produktionen som verkligen har sin charm.

Organisk ljudbild är inget som franska AGRESSOR sysslar med, även om fransmännens death metal inte hör till den fullständigt söndertriggade sorten, utom såklart trummisen Romain Goulons bastrummor. Detta är typ A death metal av europeiskt snitt efter den första vågen. Men helt utan förtjänster är det inte. Lust Of The Flesh har ett gött driv och fint gitarrarbete från Andramelech (jag tror inte det är hans dopnamn)  och Alex Colin-Tocquaine.

Jomenvisst - jag drämmer till med lite ASPHYX, ett band som jag uppskattar men inte har fallit helt och hållet för. Bandets fina blandning mellan death och doom har dock renderat i att bandet har byggt upp en solid fanbas om jag säger som så. Bandets medlemmar har CV:n som talar för sig själva, och också säger en hel del om genrens problem i att behålla fasta sättningar under längre tid, haha! The Incarnation Of Lust är tagen från bandets 90-tal och "The Last One On Earth" som kom 1992. Lägg gärna märke till Bob Bagchus trumspel som lämnar en del att önska men som ändå har sin charm.


Jag avslutar listan med verkligt klassiska SODOM som tillhör åldermännens skara. Bandet drog igång redan 1981. 1987 släppte bandet "Persecution Mania" med sättningen Tom Angelripper på bas/sång, Frank Blackfire på gitarr och Chris Witchhunter på trummor. På skivan finns det en finfin låt betitlad Sodomy And Lust som minst sagt är en trallvänlig dänga. Jag blir glad varenda gång jag lyssnar på låten och den har fått ett försvarligt antal lyssningar den senaste tiden. Jag älskar bandets goda anslag att breaka vid refrängen för att riktigt hamra in att låten verkligen heter Sodomy And Lust. Sticket är helt fantastiskt och bara lyssna på hur Witchhunters pukor låter!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 44: De sju dödssynderna - Lust

Scorpions nyutgåvor rockar!

I november släpps en hel hög med SCORPIONS-nyutgåvor, det är bandets samtliga klassiska skivor från "Taken By Force" till och med "Savage Amusement" som fått nya booklets, massor av skojiga extraspår och inte minst en hög med dvd's tillagda i förpackningarna. Vi får äntligen "World wide live" på dvd som bonus till skivan, vi får konserten från Tokyo 1979 som bonus till "Lovedrive", Dortmund 1983 inklusive två ovisade spår som bonus till "Blackout" och slutligen dokumentären "To russia with love and other Savage Amusements" som bonus på just "Savage Amusement". De andra skivorna får "bara" ljudbonusar i form av konserter och demos. De fyra med dvd's kommer till och med en infernalisk cd-motsträvare som jag att köpa, så kan jag slänga de hembrända versionerna.

Jag hoppas även att detta betyder att alla dessa skivor nu äntligen gör en long overdue premiär på spotify. Alltför länge har jag inte kunnat lyssna på "World Wide Live" precis när jag vill. Och så vill jag inte ha det.

Fan vad bra de var en gång i tiden. De låter väl förvisso ok idag också, på samma sätt som de andra gamlingarna, men när det var for real så var det fanimej FOR REAL.

/Alex

Fredagslistan 2015, vecka 43: Kroppsvätskor del 3 - Galla

Ärade bloggläsare! Fredagen är över oss återigen och detta ska såklart firas med fredagslista! Kroppsvätskeodyssén är inte slut än utan vi fortsätter oförtrutet på detta slingriga spår och tar oss idag an en av de mindre angenäma sådana - uppkastningarna. Vi har alla varit där och lockat fram gallan av olika orsaker; magsjuka, åksjuka, alkohol, graviditet, matförgiftning, unt so weiter. Listan kan göras lång. Banden vi ska säga hej till idag fokuserar på spyor från Jesus, ondska och getter. Jag säger då det. Genidrag!


SEVERE TORTURE sparkar igång listan med pärlan Vomiting Christ. Fredagslistan blandar och ger - härom veckan hade vi med Satans saliv att göra, här kommer som logisk påföljd Kristi kräks! Det är snabba trummor och gurgelsång som gäller genom denna brutaldödssvada. Fyra av fem golvmoppar!

Svängiga PEST tar vid som god tvåa (nu pratar vi om det svenska bandet - det finns fyra listade band med identiskt namn på Metal Archives, varav samtliga har den goda smaken att lira black metal. Bra där!) Att lyssna på Vomit Up the Blood of Jesus känns som att stiga ner i en kall källare eller kanske en krypta och insupa lukten av murken jord, fuktig sten och mögliga potatisar. Det passar med andra ord alldeles utmärkt att kasta upp till! Fina melodiösa krokar som sitter som en smäck piggar upp en annars mycket dyster (och fantastiskt kylig) ljudbild. Det här är riktigt bra svartmetall!

LOCK UP skojar till det i undersköna Vomiting Evil. Åh vad jag är fäst vid "Necropolis Transparent"-plattan och åh vad fin den där spelningen var på KB när det begav sig! Inga krusiduller utan rak galoppgrind serverad med varm hand av denna all-star-konstellation som inte torde behöva några närmre presentationer. Fram med hinken och avnjut!

IMPIETYs Vomit Jehovah Vomit (bästa låttiteln!) börjar med ett sällan skådat råmangel som är aningen snårigt men exakt en minut in i låten kommer ett luftigt parti med riff och vrål som får nackhåren att bokstavligen resa sig, så bra är det! Jag har svårt att sluta lyssna på den här låten. Avslutningsvis hör vi Singaporegänget hulka i stämmor!


AZARATH är namnet på en demon, en fiktiv dimension i DC comics serie "Teen Titans" samt ett polskt metalband. Sistnämnda får knyta ihop listan med den äran. Intoxicated By Goat Vomit vinner pris för listans fnissigaste låtnamn men musiken är ond och mörk på ett sätt som gör att man verkligen kan hålla sig för skratt. Bara att dra på sig ritualkåpan och vända korset upp och ner till detta epos.

Listan var från början löjligt lång och jag har fått frisera den på ett ganska styvmoderligt sätt innan den fick se bloggens ljus. Tänk att det gjorts så mycket bra låtar om spyor! Band som ANAL VOMIT och VOMITORY bör också nämnas, likväl som ANAAL NATHRAKHs I Wish I Could Vomit Blood On You...people (men jag kan ju inte ha med dem i varje lista, det blir för fånigt).


Med detta tillönskas en helg utan alltför mycket vomering men skulle det trots allt hända, håll någon vuxen hårt i handen och kom ihåg att man aldrig kommer en kamrat så nära som när man en gång torkat upp dens kräks!


/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 43: Kroppsvätskor del 3 - Galla

Fredagslistan 2015, vecka 42: Piano!

Gott folk!

På Wikipedia kan vi lära oss följande om instrumentet piano:

Pianot (eller pianoforte) är ett musikinstrument tillhörande kategorin tangentinstrument. Det är en vidareutveckling av hackbrädet och i viss mening också av cembalon. Den stora skillnaden mellan piano och cembalo är att pianots ton åstadkoms av att en hammare slår an strängen. På cembalon åstadkoms tonen genom en knäppning på strängen, vilket gör att tonstyrkan blir lika stor oberoende av hur hårt man slår an tangenterna. Pianots anslagsmekanism är mycket avancerad - när man trycker på en tangent på ett vanligt hemmapiano rör sig cirka 30 olika delar - och möjliggör kontroll av tonstyrkan via anslaget på tangenterna - därav namnetpianoforte, som antyder att man kan spela både svagt (piano) och starkt (forte). Klavikordet är en annan föregångare, med enklare mekanism. Ett piano har normalt 88 tangenter.

Idag lägger jag alltså fokus på låtar som innehåller instrumentet piano i större eller mindre utsträckning. Jag märkte under veckan som gått att min uppskattning av detta instrument behövde vattnas något - det blir oftast ett moras av musik som verkligen inte innehåller vänare tongångar i hörselgångarna, och då jag alltid har gillat piano som instrument tänkte jag att det kunde vara dags att göra en lista på detta tema. 

Vi kör!

WINDS är ett så kallat superband där medlemmarna i större eller mindre utsträckning har sin huvudsysselsättning i andra band. Bildat 1998 består bandet av bland andra Hellhammer på trummor som jag tror att många känner igen som stollen bakom trummorna i MAYHEM och en miljard andra band som jag inte räknar upp här. Även om flera av medlemmarna har en bakgrund i den betydligt råare scenen av norsk metal så handlar WINDS musik inte om bröt, utan snarare om mörk progressiv musik. Här finns tydliga "skandinaviska" anslag även om bandet braskar på rätt ordentlig när det gäller infall och krumsprång. Låten The Darkest Path från "Prominence And Demise" innehåller en hel del dubbelsmatter, men också spanskinfluerat gitarrspel och extremt snyggt bruk av pianot som tar sin början runt 1:20. 

BARREN EARTH  är ju ett namn som ni ofta ser på bloggen - Frozen Processions är en låt som jag har tagit med enbart för att jag tycker att introt är väldigt fint, i övrigt är det inte mycket pianospel i låten som trots detta är värd en genomlyssning för sin fina stämnings skull.

Har ni någon gång undrat hur det skulle låta om ett band inte använde sig av gitarrer alls? IN LEGEND ger i alla fall en fingervisning om hur det skulle kunna låta. Startat av trummisen i VAN CANTO som förutom trummorna är kunnig i just pianospel inkluderar bandet numera tre pianister vilket ger en del intressanta möjligheter minst sagt. Jag har valt en låt från bandets fullängdsdebut "Ballads 'n' Bullets" som heter Heya. En ganska trevlig liten låt, även om jag misstänker att många inte kommer falla för detta. IN LEGEND är ett band som i alla fall jag uppskattar i mindre doser när jag vill ha något rimligt lättlyssnat. 

Nu ska vi prata hype och ta oss an MYRKUR, ett band som jag vet att Susanne uppskattar, och banne mig om hon inte har lyckats få med mig på tåget också. Detta är ett enkvinneprojekt som drivs av Amalie Bruun med scennamn Myrkur som startades 2013. Det var mycket hysch-hysch och undrande om vem som stod bakom denna rent magnifika musik, och det var definitivt smart att hålla lite på hemligheten om ni frågar mig - inte minst ur ren hypesynpunkt men också för att black metalscenen oerhört nervöst har bevakat sin manliga hegemoni avundsjukt. Det blev visst rabalder när det kom fram att det var en kvinna med ett liv i popscenen som dolde sig bakom MYRKUR. Fullständigt onödigt då detta är så groteskt "trve" det bara går. Jag har svårt att tänka mig att Sir på bas och Öyvind Myrvoll på trummor (till vardags i NIDINGR) och Teloch på gitarr (MAYHEM, bland annat) skulle ställa upp på något som helst de inte trodde fullt ut på. Plus att musikaliskt står MYRKUR på "M" för en satans leverans av illtjut och smart låtskriveri att det bara finns en sak att göra: kapitulera. Jag ber er observera det gravt hemsökande partiet i Mordet - där pianot inte spelar en liten roll - som tar sin början vid 1:30. Helt fantastiskt!

Jag avslutar listan med härligt överlastade DREAM THEATER och en låt från "Awake" från 1994 - Space Dye Vest. 2014 fyllde den skivan, rätt räknat, 20 år och bandet spelade en hel del låtar från skivan på olika turnéer. De gav också ut ytterligare en live-skiva (jag har tappat räkningen på hur många bandet har släppt, haha!) som spelades in på Bostons operahus. Hur det låter? Precis som det brukar, haha!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 42: Piano!

Fredagslistan 2015, vecka 41: Kroppsvätskor del 2 - Saliv

Ave God morgon!

Kroppsvätskedags igen, hurra hurra! I del två tänkte jag avhandla något som befinner sig i nedre delen av ansiktet, är tändernas bästa vän och produceras av tre glada körtlar: glandula sublingualis, glandula submandibularis samt glandula parotis.

Ja, ni har säkert redan räknat ut det, medicinskt orienterade som ni är - vi pratar om saliv, snålvatten, spott eller dregel. Kärt barn har många namn och hyfsat många låtar vid en snabb Spot(t)ifysökning. Ladda upp med en rejäl citron som tilltugg så åker vi!

Busungarna i BLACK BREATH är först ut och angriper munhålan på ett alldeles särdeles stenhårt sätt. De uppmanar oss att häda och förskjuta Kristus i Black Sin - Spit on the Cross och ja, okej då, med det drivet är jag inte den som inte kan offra mig. De tar igen sig lite i mitten av låten för att sedan komma med en riktig toksmäll som avslutning. "Heavy Breathing" är ett fint debutalbum för övrigt som luktar både DISMEMBER och GRAVE. Gammeldöds med andra ord. Mumma! Tio fluortanter av tio!



Alla som gillar SEPULTURA räcker upp en hand. Alla som gillar "Roots"-plattan räcker upp en fot. Själv håller jag "Beneath The Remains", "Arise" och "Chaos A.D." högre men även denna gamla paradhäst med doft av nu-metal har sina ljusglimtar. Max Cavalera vaknade tydligen upp en morgon och drog sig till minnes en dröm om regnskogen och inhemsk brasiliansk musik. Med detta tankefrö var saken biff och "Roots" blev till. Vi lyssnar kort och gott till Spit.



THRODL (jupp, det låter mycket riktigt som en karaktär i Game of Thrones eller något som ofrivilligt kommer upp ur en förkyld hals) har gjort en låt som behandlar det kanske mäktigaste munslemmet i hela världen, nämligen Satans! Går det att hitta fränare spott än så? I think not! Två och en halv Buttericks-hörntand av tre möjliga till detta pennsylvaniska gäng som blandar och ger friskt mellan metalgenres. (Och om ni undrar så är bandnamnet en akronym av "Tomorrow's Hope Rests on Dead Lies". Jag finner det rejält lökigt och ger dem rådet att kort och gott kalla sig THRODL hädanefter. Gör det.)

SNAKEDRIVER är ett band som jag skulle beskriva spelar Helt Hyfsad Hardcore. The Salivant gränsar till sludge på sina ställen, det är sympatiskt. Övning ger färdighet, den här ruffiga pärlan vill jag se live när den rullat ut ur replokalen och fått skivbolagsbackning och sedvanlig polityr.

Heja grabbar, friskt humör!

Sista låten kommer med enbart på grund av att bandet kommer från Singapore, lirar grind samt heter CARDIAC NECROPSY. Jag antar att det betyder nekros i hjärtat (ondskan vet inga gränser där alltså) och blod var ju temat förra gången som vän av ordning uppmärksammat men lyckligtvis har dessa filurer klämt ur sig en låt med titeln Blood, Sex & Saliva. Jo, jag tackar jag - där slank både det ena och det andra med!

Hur låter det då? Tja, sådär. Man spelar hellre än bra, brötigt, snabbt och lite slirigt. Det är inte så att man börjar dregla av upphetsning men plus i kanten för gott mod. Det förekommer också ljud som för tankarna till helt andra kroppsvätskor som kanske och kanske inte dyker upp här i listan vad det lider. Men för tillfället är sagan all, fredagen inledd och jag säger som Folktandvården - varsågod och skölj!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 41: Kroppsvätskor del 2 - Saliv

Fredagslistan 2015, vecka 40: Träningsmusik

Gott folk!

Säga vad ni vill om bloggen - när det gäller att skapa fredagslistor på begärda teman så kan ni inte på några villkors vis hävda att vi är snabba. Veckans lista handlar om träning, och har sitt upphov i ett mejl som en av våra trognaste läsare skickade till mig i Spotify för över 2 år sedan. Så nu kan det väl vara dags att ta tag i detta, eller hur Matilda?

Det fanns en tid då även jag hade tid att ägna mig åt träning. Motvilligt, det medges men jag släpade mig ändå till gymmet någon gång i veckan. Idag är den enda träning jag får den dagliga cykelturen till biblioteket och hem. Plus bärande av barn.

Veckans fredagslista är upplagd på följande vis - den går att använda till i stort sett vilken träning som helst: löpning, cykling, parkour, gymträning och bowling. Dock inte konstsim.

Vi kör.



Uppvärmning. Ett ack så viktigt moment som många slarvar med, med benbrott och annat obehagligt som följd. Jag ville ha en låt med stadigt och inte alltför högt tempo. Hemskt gärna med en episk och gravt peppande refräng. Så då blev det såklart en låt av RAUBTIER och deras oerhört fina Låt Napalmen Regna Ner. Jag föll illa för bandet när jag äntligen fick chansen att se Hulkoff med mannar på ett Getaway för en massa år sedan. Sedan dess är jag beredd att lyssna på bandet även i skivform.




Nu har vi fått upp flåset och är beredda att öka tempot/ansträngningen. DISMEMBERs "Death Metal" var en skiva jag ofta brukade spela när jag styrketränade. En bra blandning av tvåtakt och melodier som satte adrenalinet i flödande var optimalt när det skulle övas i maskiner. Det är skönt att konstatera att en låt som Of Fire fortfarande funkar bra.






Mellanlandning i DARK TRANQUILLITY och deras Lost To Apathy. Jag valde låten enbart för dess helt underbara driv och oerhört motiverande refräng som jag, fortfarande, tycker hör till göteborgarnas starkaste genom hela karriären. Jag blir glad och tänker mig att denna låten kan inspirera till att cykla/springa fortare. Eller varför inte lägga på ytterligare vikt på valfri maskin?






Upplopp och då gäller det att bita ihop och bara köra. Få band förkroppsligade bita ihop-begreppet  mer än PANTERA. Given låt är Walk som har ett bra tempo och förkrossande tyngd. Plus att refrängen är så vansinnigt bra att den kan uppväcka döda.








Vi har kommit till slutet och om ni har tränat rätt så är det dags för kollaps och blodsmak i munnen. Självklart låtval: Dance Of The Dead av CORROSION OF CONFORMITY. Det är väl värt att kolla in videon till denna låt. Jag såg den för första gången på fina Headbangers Ball som gick på MTV på den tiden då kanalen fortfarande sysslade med musik, och föll direkt. Hade jag räknat upp alla band jag föll för genom det programmet så hade det blivit en lång lista - kanske ett tema för en fredagslista?




Gott folk - ha en genihelg!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 40 - Träningsmusik