Hej alla vilsna själar och ensamma hjärtan ute i cyberspace! Denna vecka kommer vi uppmärksamma inspirationens kraft i det egna skapandet. Förra veckan var det litteralund, en barn- och ungdomslitteraturfestival där jag lyssnade på ett samtal med bilderbokskonstnären Sara Lundberg. Ååh jag pallar inte, jag vill bara lyssna på black metal tänker ni kanske nu, men försök hänga med. Hon pratade om att när hon går in i ett projekt har hon med sig ett konstnärskap som hon inspireras av. Inte efterapar utan hämtar kreativ kraft från. Sedan debuten har personer som Berta Hansson och Sigrid Hjertén visat vägen. Jag har läst att Rainer Maria Rilke ofta tittade på skulpturer av Rodin när han skrev. Detta fick fart på tänkaren uppe i hjärnkontoret och ja, så fungerar även jag. Så nu kommer en lista på några band som jag lyssnar extra på nu när jag håller på att skriva och spela in ny musik efter ett decennielångt uppehåll.
Så håll syltburken på armlängds avstånd, se men inte röra!
Listan hittar ni HÄR
Ibland får man unna sig att vara lite basic. The shape of
punk to come är en fantastisk platta på så många sätt. Kreativiteten är på
topp, ljudet kan knappast låta bättre och David Sandströms bankande kan jag
lyssna på hur många gånger som helst. Jag väljer öppningsspåret som har allt
man kan önska sig, släpiga riff och spralliga rytmer.
Vi håller oss uppe i de norra krokarna och säger hej till
BREACH, kända från min första lista. Jag är ett stort fan av instrumental musik
där man ber sångaren gå och hämta något ute i bilen och sen låser dörren in
till repan eller, som ovannämnda, skaffar en hemlig replokal som Dennis inte
vet om. Det lämnar utrymme att hitta på roliga och konstiga grejer med andra
typer av oljud. Låten heter Diablo men det är oklart om den handlar om
dataspelet, baksidan av att inte ha någon som gastar.
För några veckor sedan dök en bomb ned i mitt liv. NEUROSIS
har släppt nytt utan Scott Kelly. Nya plattan är bra och lyssningsvärd men jag
känner att den kommer få mer ljus på sig senare när året ska sammanfattas. Istället
dammar jag av, eller så kan man inte säga om något som aldrig hinner bli
dammigt, Times of grace från 1999 och låter nålen landa på andra spåret. Det är
atmosfäriskt, dissonant och märkligt.
För några veckor sedan köpte jag en ny förstärkare och det
första man testar är om man kan lira doom på den. Så på med fuzzar, boostar och
oktavpedaler, stäm ner och kör valfritt riff från någon av CANDLEMASS första
plattor. Exempelvis Codex Gigas från Nightfall-plattan från 1987. Det låter
ljuvligt!
Vi avslutar med hjältarna i MOGWAI och låten Punk rock från
plattan Come on die young från 1999. Genren post-rock är lite lurig att
beskriva, vilket kanske ligger i dess natur. Det pendlar mellan litet och fint
och storslaget. I detta fall tonsätter bandet en gammal intervju med Iggy Pop
där han beskriver punkens inre väsen. Det är otroligt vackert och tänder en
gnista hos en.
Det var allt jag hade att bjuda på. Glöm inte att vara
snälla mot varandra!
/Oskar S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar