Plattan från DGM som sprudlar av kreativitet. Jag tror att jag inte överraskar speciellt många med att den här skivan är bland de nominerade. Ljudmässigt är "Tragic Separation" en dröm. Gitarrtonen är helt underbar, och samtliga instrument kommer fram bra. Låtarna är svinstarka, och jag beundrar bandets mod att öppna plattan med den starkaste låten. Jag vet redan nu att jag kommer att återvända till "Tragic Separation".
Noa Grumans sång dräper rakt igenom skivan, men "Strangers" är en skiva som inte stannar vid det. Fantastiska låtar där medlemmarnas skicklighet kommer fram bra, men inte på bekostnad av helheten. Och den slingrar sig in i skallen med förödande frekvens, vilket brukar vara ett gott tecken. Den otroliga variationsrikedomen är vad som utmärker den här skivan, och jag tröttnar inte på att lyssna på den.
En pärla bland årets utgivning av melodeath. Jag älskar framför allt hur helvetiskt drivet gitarrspelet är på den här skivan. Andy Gillion kan med rätta vara nöjd med sin insats på den här skivan som jag tycker lyfter något så in i bänken från så mycket annat inom subgenren.
Gott folk, detta var de sista nominerade plattorna - min årsbästalista kan ni ta del av den 1/1 2021 på WeRock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar