Det är dags att ta bladet från munnen och berätta vilka makalösa skivor som kan komma ifråga för min personliga årsbästalista 2018. Det kommer att bli en hel del inlägg om detta den närmsta tiden, så det kan löna sig att besöka bloggen på andra dagar än fredagarna framöver!
Vi kör!
Lite av en no-brainer att den här skivan dyker upp, då jag har dyrkat kanadensiska BOREALIS ända sedan Susanne tipsade mig om bandets existens. "The Offering" är en ljuv, mustig och inte så lite 80-talsnickande skiva som jag har återvänt till oroväckande mycket under året. I min recension av skivan så var jag något njugg i betygsättandet - den fick 7/10 - men jag inser att jag borde ha satt en betygsåtta. Det finns vissa låtar som inte hade fått sin hemvist in corpore när jag recenserade - nu är läget ett annat. I min recension skrev jag att låtar som Second Son, The Devil’s Hand, Scarlet Angel, Forever Lost och The Ghosts Of Innocence som samtliga bjuder på fullständigt magisk musik. Avslutande Ghosts Of Innocence är en hisnande uppvisning i känsla och mäktighet, The Devil’s Hand har en oerhört fin uppbyggnad och Scarlet Angel ett tungt sväng som jag älskar.
Det som IN VAIN excellerar i är dels låtskriveriet, men också hur påtagligt skickliga de är på att försätta lyssnaren i olika känslostämningar. Varenda låt känns helt ärligt menad och fyller sin plats på skivan på ett självklart vis. Musiken känns både välbekant och samtidigt utmanande – ett signum på den kvalitetsmusik som exempelvis BORKNAGAR och LEPROUS har skämt bort oss med under de senaste åren. IN VAIN har verkligen lyckats med att ta element från olika genrer och göra något eget av det. Som lyssnare känner jag mig under lyssningen både väl omhändertagen, men också svårt ansatt. Graden av angelägenhet i IN VAINs kommer verkligen fram på ”Currents”.
Så skrev jag i min rent lyriska recension av "Currents" på WeRock, och jag höll sannerligen inte igen på betyget utan drämde till med en betygsnia. Detta kan vara en av de mest episka skivorna jag hört på hela året, och det borde inte förvåna någon att jag har med den som nominerad då jag är svårt anfäktad av episk metal, haha!
Låtskriveriet har verkligen växlat ut. Varenda låt är fint sammansatt, och ”Heirs Of Sisyphus” vinner på att bara ha 8 låtar, för nu känns skivan som en rungande, effektiv smocka där du som lyssnare inte tillåts hämta andan. Redan från första låten, Satan Within sätts tonen. Förresten är just inledningen på den låten så helvetiskt episkt mäktig att ni kommer ramla av stolen.
Det här kan vara en av de bästa death metalplattorna som släppts under året. Jag har alltid gillat GUTTER INSTINCT för att de känns som ett alltigenom ärligt och genomarbetat band som verkligen har ambitioner med vad de vill göra med sin musik. "Heirs Of Sisyphus" har sannerligen inte gett mig skäl att ändra den uppfattningen.
Där har ni det - 2 timmar och 43 minuters bängbra metal att förgylla helgen med.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar