Sweden Rock 2015, tankar del 2

måndag, juni 08, 2015

Alright, det tog en dag extra att landa denna gång. Åldern tar ut sin rätt, och även om jag bara var på plats en dag så kändes det som en vecka. Eller inte riktigt, men ni fattar.

Presskonferensen med JUDAS PRIEST var trevlig, en förhållandevis avslappnad tillställning där Rob Halford bl.a. blev tillfrågad om det fanns någon tanke på att göra mer sologrejer ("yes...maybe...the clock is ticking, right? So who knows") och någon frågeställare kläckte idén att de borde göra någon form av hyllningsturné till "Painkiller" som firar 15 år i år. De ställde sig positiva till detta så snart kanske vi får höra All guns blazing live igen!

Efter presskonferensen var det dags för EXTREME, en av festivalens höjdpunkter för min del. Tyvärr körde de inte hela "Pornograffitti" som jag hoppats, men hits-setlisten går sannerligen inte av för hackor den heller. Bandet är så vitalt, så brutalt tight att det är synd att Garys röst inte når upp i samma klass längre. Han lät sliten som fan emellanåt, men jag väljer att ta på skygglapparna och glädjas ändå. Låtskatten är fenomenal och de plockade fram några fina obskyringar till mig i Li'l Jack Horny och He-man Woman Hater så jag spelade lite luftgitarr och njöt.

Till sist var det dags för Judas Priest. Jag hade låga förväntningar även om Rob lät hyggligt bra förra gången de var här. Inget hade kunnat förbereda mig på den totala överkörningen han skulle bjuda på. Han berättade på pressmötet att han nyligen opererats för ryggen (eller vad det nu var), och det gjorde något med hela hans attityd. Inga solglasögon hela giget igenom, inget stillastående på en punkt, nej han promenerade runt på scenen och verkade njuta av varje sekund. Och rösten - herregud. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna säga det igen, men jag njöt. Blundade och njöt. Han höll tonen, han kraxade inte, och jag har dubbelkollat på videoinspelningar efteråt och jo - han har på något mirakulöst sätt lyckats sjunga upp sig. Den gamle gubbajäveln visar alla andra att han kan smiska omkull dem vilken dag som helst.

Det var en fin stund jag hade med Priest innan Toyotan begav sig hemåt igen. En lyckad festival av allt att döma, som vanligt fantastisk personal som är så otroligt vänliga och hjälpsamma och jag bjuder på en vänlig shout out till Fredrik (var det väl?) i presstältet! Vi ses nästa år.

Till sist, jag gick igenom bilderna jag tagit och lyckades hitta en såndär bild, i telefonen no less, som man bara drömmer om. Är man lång så är det ibland lätt att få folk att titta in i kameran, kolla Robs min :) Jag inbillar mig att Glenn också tittar, men det vet vi ju egentligen inget om.



Tack till alla som följde mig under dagen, 'til next time!

/Alex

0 kommentarer: