Gott folk!
Tre gånger extremprogressivt kanske vi kan kalla temat för detta inlägg?
Det ukrainska experimentella bandet som valde att släppa sin skiva trots att krig bröt ut i hemlandet. Det är jag otroligt glad över. Jag upptäckte WHITE WARD när jag gjorde en fredagslista på temat Ukraina, och jag såg otroligt mycket fram emot den här skivan. Den gjorde mig, som ni förstår, inte besviken. "False Light" vibrerar av känslor: desperation, skönhet, raseri och en rent magisk röd tråd genom hela skivan. WHITE WARD är ett otroligt speciellt band som djärvs att trampa på avvikande stigar mest hela tiden. Alltid med fingertoppskänsla - "False Light" är ett mäktigt vittnesbörd på hur det kan bli när det mesta klaffar.
Hypen inför denna plattans släpp var stor för min del. Jag golvades av KARDASHEV när Metal Blade återsläppte bandets EP "The Baring Of Shadows", och så kommer de och drämmer till med en skiva som i stort sett är perfektion. "Liminal Rite" har tagit allt som jag gillar med bandet och multiplicerat det. Det är en veritabel lyssnarfest att vara i skivan. Dess katedralliknande rymder både förför och förskräcker - det känns emellanåt som att befinna sig i fritt fall.
DREAM THEATERs naturliga efterföljare? Eller varför inte OPETHs?
Ni vet att jag gillar det här bostonbandet sedan innan, när de släppte sin "Veil Of Imagination" fick jag till och med ändra om i årsbästalistan. "Epigone" fortsätter bandets resa på ett oerhört fint sätt. Här finns fortfarande de folkmusikaliska inslagen, något som jag inte brukar uppskatta annat än när det är WILDERUN som gör det, men också de synnerligen episka inslagen. Det är helt enkelt mer av allt. Och det funkar, som vanligt, väldigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar