Nu har jag suttit i 10 minuter och övervägt huruvida jag ska börja dagens inlägg med frasen ”Hej!” eller inte. Jag har inte blivit mycket klokare så jag tänker att detta är en fullt tillräcklig inledning som någon. Den fyller sitt syfte. Nåväl.
Jag tror att många tänker på antingen Hollywood och glamour
eller misär och övervåld från poliser när de hör orden Los Angeles, båda är väl
rätt på sitt sätt. Själv tänker jag på Black Flag och den fantastiska scenen
som fanns där under sent 70- till sent 80-tal. Jag tänker att jag ger ett litet
axplock av mina favoriter och tipsar om dokumentärerna The decline of
western civilization och American Hardcore samt böckerna American
Hardcore: A Tribal History och Henry Rollins Get in the van för den
som vill fördjupa sig mer i ämnet.
Vi har tidigare varit på studiebesök i Boston och New York
som hade distinkta stilar men hur låter det på andra kusten? Häng med!
Så packa giltiga identitetshandlingar och korrekta papper,
nu åker vi på studiebesök till skitlandet i väst! Listan hittar ni HÄR.
Black Flag har alla koll på hoppas jag men vi kör en kort
introduktion ändå. 1976 bestämmer sig gitarristen och den ende konstanten
tillika envåldshärskaren Greg Ginn och sångaren Keith Morris för att börja lira
ihop och 1979, efter att ha rekryterat basisten Chuck Dukowski, släpper de EPn Nervous
Breakdown på Ginns label SST. Känner ni igen labeln SST? Om ni gillar bra
musik finns det goda chanser att du hållit i en platta som har loggan på
baksidan.
Det är svårt att prata om bandets medlemmar och historia utan att bli långrandig men värt att notera är att det har varit allt annat än smooth sailing för bandet och (den kanske inte alltid helt sympatiske) Ginn men musiken, arbetsmoralen och D.I.Y-andan går inte att komma undan från och jag undrar hur många band som bildats som en direkt följd av att upptäcka bandet.
Efter att Keith Morris och Greg Ginn blev ovänner bildade
han Circle Jerks, en annan gigant i HC-världen tillsammans med Greg Hetson. 1980
släpps den legendariska debutplattan Group Sex som levererar en
skottsalva à 14 hits på lika många minuter. Det går snabbt, är roligt och fungerar
väldigt bra som ett uppsträckt långfinger till tidens konservativa USA.
Greg Hetson bollar Cirkel Jerks med Bad Religion och Morris har släppt magi med OFF! Bandet håller på från och till och turnerade så sent som, just nu faktiskt.
Som jag nämnde tidigare har svängdörrarna i Black Flag varit
väldigt aktiva och en kille som hoppat in och smiskat skinn är Bill Stevenson.
Innan Milo bestämde sig för att börja på College (hoppas att någon förstår
ordvitsen) spelade han i ett av mina absoluta favoritband Descendents. Descendents,
med Milo Aukerman på micken (som faktiskt hoppade av och började college för
att doktorera i molekylärbiologi) blandade vilt bland genrerna och spelade en
mix av hardcore, surf och new wave. 1982 kom debuten Milo goes to college och
de håller på än på och av. När Milo extraknäcker som forskare lirar resten av
bandet vidare som ALL med Dave Smalley från Dag Nasty på micken.
Vi går vidare med Adolescents som bildades 1979 i Fullerton
(det räknas!). 1981 kom den självbetitlade debuten med det blåa omslaget. Detta
är en skiva jag har lyssnat otroligt mycket på och som verkligen tilltalade mig
som tonåring i lilla Höganäs. Låtarna handlar om tristess, att vuxna suger och
att våld suger (scenen i Los Angeles var, om möjligt, ännu mer våldsam och nihilistisk).
Musikaliskt är plattan mer välskriven och utvecklad jämfört med övriga band som är
primitivare (1981 åtminstone) med harmonier, taktbyten och strukturer. Efter plattan släppts slutade gitarristen Rikk
Agnew som skrivit majoriteten av musiken, vilket är synd för resten av diskografin
kommer inte i närheten.
Vi syr ihop säcken med ett annat band som debuterade under
det tidiga 80-talet med en platta som behandlade ämnen som psykisk ohälsa,
utanförskap och att vara en missförstådd ungdom. Jag pratar såklart om Suicidal
Tendencies. När andra band drog åt surf och new wave-hållet gick ST åt det
hårdare och vips, så har vi genren crossover (på gott och ont). Singeln
institutionalized slog ner som en bomb, spelades på MTV och tillsammans med Gang
Green från Boston blev HC något annat.
För er som tyckte att detta var trevligt kan jag
rekommendera banden Fear, D.I, T.S.O.L, Wasted Youth och Youth Brigade, alla
från området och tiden.
Håll det äkta och glöm inte att vara snälla mot varandra.
Hardcore
will never die but you will
/Oskar S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar