torsdag, augusti 02, 2007

Progressivt!

Dream Theater har lite, om något, kvar att bevisa vad gäller spelskicklighet, men det är ändå glädjande att notera att gruppen fortfarande har hungern kvar.
För en förfärligt massa år sedan fanns det på P3 ett program (som jag naturligtvis har glömt namnet på) enbart ägnat till hårdrock och metal. Programledaren hette Leif Edling, japp bassisten i Candlemass, och det var en sen kväll 1992 då jag för första gången hörde Dream Theaters "Pull me under" från mästerverket Images and Words. På den tiden var jag än mer insnöad på bra musicianship än idag och Dream Theater gjorde allt det som man själv ville kunna göra. Låtar på över 9 minuter, fruktansvärt komplicerat lir på samtliga instrument - kort sagt bandet tog i nästan så de kräktes, men bad inte om ursäkt för att de gjorde det.

Gruppens diskografi är numera ganska omfattande. Själv tappade jag lite av intresset efter 1994 års Awake men på tips av en god vän som starkt förespråkade inköp av senaste släppet Systematic Chaos knallade jag iväg till skivaffären (ja, jag använder mig fortfarande av såna).

Jag kan inte säga att jag har ångrat inköpet - jag tycker mig känna igen bandet som jag blev så galet i på 90-talet. Bara en sån sak som att skivan öppnar med en 9 minuter lång låt! Idag är ju detta inte särskilt ovanligt, men det känns ändå lite extra speciellt just för att det är DT. När vi ändå är inne på låtlängd så förväntar i alla fall jag mig riktiga mastodontbyggen till låtar när det gäller detta band - och för att säga så här; kortaste låten är "Forsaken" på 5:35 men sedan ökas det raskt på till längre skapelser. 5 av 8 låtar klockar in på 9 minuter eller över. Avslutande "In the presence of enemies - part II" på hela 16:38! Det säger sig självt att detta är ingen easy listening i fråga om låtlängder - och fy fan vad skönt det är att slippa den fixering runt singelsläppsvänliga låtar på strax över 3 minuter som härskar inom mainstreammusiken idag.

Hur låter det då? Det låter som Dream Theater. Glädjande är att tyngden är tillbaka. När bandet fläskar på med släggan njuter jag i fulla drag - det kommer till och med in lite 2-takt i "The dark eternal night"! Borta är det mesta från ganska svaga Octavarium, men det finns lugnare låtar som "Repentance" som trots lugnet bjuder på verkligt vackra grejer av John Petrucci. Mixen är tydlig utan att vara för "lätt" och man hör verkligen allt finlir som gruppen är mäktigt.

Sen måste jag ju säga nåt om Mike Portnoy, denne gudabenådade trummis som verkligen använder allt på sitt trumset - ett faktum som är ganska imponerande när man ser hur mycket grejer den här mannen har. Och jag blir inte besviken - när det behövs lite enklare rakare spel bjuder han på det - men det som jag gillar mest är självklart när han gör såna grejer att man tror att han har 4 armar.


Ett starkt album, som om det inte har framgått, verkligen bjuder på ett band som inte har tröttnat på den musik det skapar.

11 kommentarer:

Jarno sa...

Det här är bandets näst sämsta skiva, endast Train of Thought är sämre. Det är tråkigt för mig att erkänna, som en gammal Drömteater-fanatiker.

Metallbibliotekarien sa...

Nja, Octavarium är deras sämsta tycker jag...fast jag tror nog inte att de kommer att göra nåt som kommer i närheten av Images and Words...

Kim sa...

Mmm, de är bra! Scenes From A Memory... Men här var det lite blandade åsikter om senaste plattan, hm. Nå, jag ser i alla fall fram emot att snart ha den i min hand (eller: i mina öron ;)).

Fredrik sa...

Hej där,

Trevlig blogg, alltid roligt med fler hårdrocksbloggar ;-)
Hittade ingen email att skriva till så det får bli en kommentar här. Letar efter lite "länkbytespartners" till www.werock.se. Är du intresserad kan du väl kontakta mig.

/Fredrik

joel sa...

Mja, mja... tyckte väl om DT när jag hade min snabbhetsperiod i ettan på gymnasiet, men inte längre. I&W och Awake är ju de otvivelaktigt bästa skivorna, men så var ju bandets stora musikaliska geni Kevin Moore med på den tiden. Sedan dess har det mest blivit slörunk i mina ögon... mer show-off än musik, med undantag fräsmt för smått fantastiska I Walk Beside You. Men sådana låtar gör de väl inga fler... deras senaste powermetalpretentiösa metallica-i-udda-taktartsmetal passar mig inte alls. De kunde lika gott återuppliva Transatlantic, Platypus och LTE; jag uppskattade alla sidoprojekten mer än huvudbandet.

Metallbibliotekarien sa...

Joel: Har desvärre inte hört ett jota av bandets sidogrejer. Snabbhetsperiod, hmm, speed har väl inte varit DT:s starka sida, men jag förstår inte hur du menar att de är powermetalpretentiösa? Pretentiösa, ja, men det tycker jag är ett av kännetecknen överhuvud för progmetal...

Kim sa...

Har du sett dokumentär-DVDn som följde den begränsade utgåvan? Mycket roande! Och han, Portnoy, har som sagt lite "leksaker" att hantera - och dessutom sjunger han och skriver en stor del av texterna...

"Ingen easy listening i fråga om låtlängder" som du säger, men ändå väldigt lättlyssnat tycker jag, intensiv såväl som extensivt.

Metallbibliotekarien sa...

Nä - skaffade bara "den vanliga" utgåvan, så DVDn har jag inte sett. Håller med dig att särskilt svårlyssnat är det inte - det är ju inte Nasums turbinrens vi pratar här (även om det också är fantastiskt bra).

Anonym sa...

Har varit och är mina favoriter i ca 15 år,och den senaste är utan tvekan den sämsta skivan.Lyssnar fortfarande varje dag på Images and words...helt otroligt va??!!Vilken skiva!Finns ej en skiva som är i närheten av den.Variationen i den plattan är outstanding...äckligt tajt alltså!!

Mattias

Metallbibliotekarien sa...

Tjena Mattias! Vet inte om den nya är den sämsta i mina ögon, själv tycker jag den är ganska bra, men som du själv säger inte i paritet med "Images and Words" där de har fått till allt. Varje dag? Hela plattan?

Anonym sa...

Haha....okej då,nästan varje dag.
Inte hela plattan förstås,men enstaka låtar(är ju hyfsat långa).

Förresten är det någon som ska se Rush i globen?
Såg dom förra året i,en riktig höjdare.

Mattias

Featured Post

Fredagslistan 2017, vecka 33: Sommarsvärtan

Ohoj i stugan! Visst är det något särskilt med sommaren ändå. Jag tänker inte främst på lättsinne och linnekläder nu, även om det också är ...

Populära inlägg