Som den vane läsaren kanske fattat tänker jag inte låta det faktum att 220 VOLT kommit tillbaka passera obemärkt. Jag är lycklig som två miljoner prinsesstårtor över detta faktum och ämnar ägna alldeles för mycket tid åt att övertala pågarna att köra ett gig snart. Jag drog iväg lite frågor till Mats Karlsson som var snäll nog att svara. Läs och begrunda!
A: Det är 2013, ni är tillbaka - Varför just nu? Berätta lite om resan hit.
MK: Vi fick lite förfrågningar redan i somras ang. 2013 och att vi har 2 plattor som jubilerar, frågan var om vi skulle göra något runt det. Jag och Thomas Drevin var egentligen de som fanns kvar då, och vi hade funderat ett par år vad vi skulle göra för att komma vidare..plötsligt kunde vi hänga upp det på något och börja formulera en plan. Vi var redan halvvägs in i inspelningen av ett annat projekt, men det får vi slutföra senare.. Men kort kan man säga att pusslet började läggas utifrån intresse från annat håll och då insåg vi att det finns en chans att göra nåt bra av det här.
A: Ny sångare är Anders Engberg (från bl.a. Therion och Lion´s Share). Var varken Jocke eller Christer intresserade?
MK: Det vet jag inte faktiskt, jag tar lite om storyn runt omkring som jag ser på det, den hänger ihop lite med frågan innan. 2008 slutade Peter Hermansson, han ville testa något annat. Vi andra tänkte fortsätta och spelade in lite nya låtar, men luften gick ur projektet och vi tyckte inte att vi fick det fokus på det som vi ville ha, det kom alltid nåt emellan.....jag och Thomas ville inte fortsätta i den form som bandet var då, så vi sa som det var, vi tänker inte ta det vidare i den här formen, inga konstigheter egentligen. Nästa projekt var Heavy Christmas Revisited EP:n, vi tänkte att vi bara gör den om Jocke vill vara med, kändes som att det just på den låten just då så var det en förutsättning. Så vi fick med Jocke på att göra den inspelningen. Några månader senare jobbade vi vidare med Jocke på lite nya låtar, vi kunde väl konstatera från allas håll efter 7-8 månader att det inte var rätt tid att göra detta. Finns många orsaker, men totalt sett är man någon annanstans i livet nu än när man var 20-25 år och andra familjesituationer och prioriteringar råder.
A: Vad kan vi förvänta oss av er nu då? Skivsläpp, turné, dvd?
MK: Musiken har prio ett, vi ska försöka hitta någon vettig form att ge ut några nya låtar under våren, men platta kommer senare i år, troligen sent i höst. Vi har precis kommit överens med en ny booking agent, vi är sent ute för att få gig i sommar, men något kanske skramlar in.. Realistiskt sett bör det vara enklare att sätta gig med en ny produkt i ryggen, men vi får se.
A: Hur ser låtmaterialet ut? Klippen i teasern låter grymt, har ni material till en full skiva? Är det helt nyskrivet eller finns det med grejer som varit på g tidigare men aldrig släppts ut?
MK: Låtmaterialet ser inte direkt ut på nåt speciellt sätt, mest datafiler ;) Men det låter ganska varierat, från riktigt tung till mer AOR-liknande historier. Vi har massor med låtar från senaste åren, men vi har bara gått på inspiration och nya med Anders. En lite äldre idé som vi skrivit om och en låt som inte passade ett annat projekt nyligen är de enda som inte är helt nya. När det börjar sina lite av nya idéer, det brukar kunna komma nån period ibland, då kan vi vända oss till det gamla materialet...vi har inte spelat in demos till en hel platta, men vi kommer inte att ha nån låttorsk.
A: Första skivan firar 30 år i år, kommer ni att uppmärksamma detta?
MK: Eye to Eye firar ju 25 år också, men vi har ingen konkret plan. Vi får se om det blir aktuellt med några gig, då får vi fundera över vad vi ska hitta på.
A: Alla skivorna kom äntligen till Spotify och liknande, har det varit på gång länge? Nöjd?
MK: Mycket nöjd med det såklart, vilket band skulle inte vilja att deras plattor går att få tag i. För ung. 3 år sedan började jag hjälpa skivbolaget med uppgifter som de slarvat bort när de flyttat arkiv o.s.v. Detta var för att de skulle digitalisera katalogen, men personen som höll på med detta slutade. Så det vart inte aktuellt igen förrän i höstas.
A: Finns det några planer eller tankar kring att göra som många andra band och lätta lite på arkivet i form av dvd´s eller cd´s med konserter/outtakes/annat?
MK: Inte för tillfället, och ärligt talat så tror jag inte intresset är så stort. Skulle något utöver det vanliga hända och vi plötsligt vart större än Metallica så får man väl tänka om. Vi har dessutom ingen som helst tillgång till de gamla inspelningarna och ingen som jobbar på skivbolaget har en aning om vad som finns i arkiven, så sannolikheten är låg.
A: Vågar man hoppas på en liten merchandiseline? Lite svarta tröjor med guldloggan hade ju suttit som en smäck :)
MK: Större sannolikhet att det blir verklighet. Kan nog greja ens sådan åt dig redan nu;) storlek?
A: Det är en lång och brokig karriär ni har bakom er, vad är du personligen mest nöjd med?
MK: Att jag inte förlorat passionen för musiken. Fortfarande lika kul. Har alltid varit en sådan som sprutar ur mig mycket låtidéer, många skitdåliga förvisso, men är glad för att jag känner att i rätt sammanhang med rätt personer så kan jag fortfarande öppna kranen och vara rätt kreativ.
A: Något du skulle vilja ha gjort annorlunda?
MK: Finns inget jag kan ändra, men nog är det så att man inte är skitsmart när man är 18-20 år. Man ska ta hjälp av juridiskt kunniga personer när man skriver kontrakt t.ex. Det är bara så...
A: Sist, allvar nu - se till att köra en spelning i Östersund i augusti. En comebackspelning samtidigt som det är en jubileumsspelning. Jag tar ledigt från jobb och lovar att rodda gratis :)
MK: Ska ha det (dig) i åtanke ;-)
A: Välkomna tillbaka, allihopa! Den svenska metallvärlden har sannerligen saknat er!
MK: Tack Alex! Alltid kul att musiken uppskattas, och den är alltid nummer ett för oss!
There you have it. In på Spotify och lyssna på skivorna nu och glöm inte facebookbomba den officiella gruppen med krav på att de ska spela!
/Alex
tisdag, februari 19, 2013
måndag, februari 18, 2013
220 VOLT TILLBAKA!! SOM FAN!!
YES! Denna snöregniga dystra måndagsmorgon blev plötsligt ljusare och rent av för jävla bra! På 220 VOLT´s facebooksida möttes två morgontrötta ögon av en teaser för vad som i år komma skall. Det är sannerligen inte kattskit, Voltarna är tillbaka med en ny sångare vid namn Anders Engberg. Ja, jag vet, många hade önskat Jocke men när detta inte gick att genomföra så ser jag personligen hellre Volt än inte Volt, och av teasern att döma kommer det att bli en bra sättning. Jag har ju aldrig fått se bandet live (så jävla dumt så att det saknar motstycke) så att chansen nu finns att man ska få se Drevin/Karlsson på en scen gör mig nästan knäsvag. Och lite nervöst kissnödig.
Det är alltid svårt att realisera en dröm. Känslan av att det inte kan bli så bra som man förväntat sig ligger åtminstone alltid i mitt medvetande. Men av klippen att döma kommer den nya musiken att stå sig jäkligt bra mot den gamla. Lite rep och en bra setlist så är Bergdahl i sjunde himlen redan vid entrén :)
Nu hoppas jag bara på ett rejält första gig i Östersund. Jag har aldrig varit där och skulle med glädje ta mig dit i typ augusti för ett gig som krossar ALLT motstånd! Ni får lite idéer här som jag tycker ni ska hörsamma, allt för fansen som det heter (eller i alla fall fanset - det vill säga petite moi!).
1. Gamla Teatern i Östersund - bara tanken på att ni kanske kunde premiärspela där gör att vänsterbenet skälver av lycka.
2. Det är ju 30årsjubileum på första plattan - hylla er själva i år, det är ni värda. Kör debuten rakt av. Det var länge sedan sist (typ 30 år).
3. Kör även resterande skivor rakt av (kunde MANOWAR så kan ni!).
4. Bistå gärna med grävskopa till eftermälet (den kommer att behöva skyffla undan delarna av den exploderade Bergdahl).
Se där. Fyra enkla punkter. Det är bara att följa!
Mats Karlsson har lovat mig en intervju så håll utkik på sidan här i veckan. Tills dess, NJUT FÖR BÖVELEN! DE ÄR TILLBAKA!!!
/Alex (nähääääääääääääääääääääääää?)
Det är alltid svårt att realisera en dröm. Känslan av att det inte kan bli så bra som man förväntat sig ligger åtminstone alltid i mitt medvetande. Men av klippen att döma kommer den nya musiken att stå sig jäkligt bra mot den gamla. Lite rep och en bra setlist så är Bergdahl i sjunde himlen redan vid entrén :)
Nu hoppas jag bara på ett rejält första gig i Östersund. Jag har aldrig varit där och skulle med glädje ta mig dit i typ augusti för ett gig som krossar ALLT motstånd! Ni får lite idéer här som jag tycker ni ska hörsamma, allt för fansen som det heter (eller i alla fall fanset - det vill säga petite moi!).
1. Gamla Teatern i Östersund - bara tanken på att ni kanske kunde premiärspela där gör att vänsterbenet skälver av lycka.
2. Det är ju 30årsjubileum på första plattan - hylla er själva i år, det är ni värda. Kör debuten rakt av. Det var länge sedan sist (typ 30 år).
3. Kör även resterande skivor rakt av (kunde MANOWAR så kan ni!).
4. Bistå gärna med grävskopa till eftermälet (den kommer att behöva skyffla undan delarna av den exploderade Bergdahl).
Se där. Fyra enkla punkter. Det är bara att följa!
Mats Karlsson har lovat mig en intervju så håll utkik på sidan här i veckan. Tills dess, NJUT FÖR BÖVELEN! DE ÄR TILLBAKA!!!
/Alex (nähääääääääääääääääääääääää?)
fredag, februari 15, 2013
Fredagslistan 2013, vecka 7: Oväntade toppar
Kära läsare. Idag ska vi prata glada överraskningar. Vi väljer att fokusera på de där plattorna som man inte hade några som helst förväntningar eller ens förhoppningar på. Kanske var det så att vi inte ens kände till bandet, endast sett bandnamnet fladdra förbi och inte blivit inregristrerat i minnesbanken. Vi tänkte att det kunde vara lite roligare än att skriva om skivor som man faktiskt hade stora förväntningar på men som blev bittra besvikelser. Fy fan, det hade säkert varit ett kul inlägg att läsa, men då hade vi ju varit tvugna att återbesöka skivorna.
Så, vi startar med ett band som jag sedan jag på ren slump skaffade på inrådan av Chine-Fredrik har lyssnat oerhört mycket på. Och jag menar så oerhört mycket att jag hamnade i tidspress till deadlinen på Werock som var häromdagen. Bandet i fråga är SAHG, skivan "II". Inte det mest innovativa namnet på en skiva eller hur? Nä, precis. Musiken är dock flera universum genialare än titeln. Jag har valt öppningslåten på skivan Ascent To Decandence. Jag föll direkt - hårt och skoningslöst - för det bestialiska sväng bandet uppvisar. Det är rent beroendeframkallande.
Jag har lyssnat på IN FLAMES sedan många år tillbaka. Första gången jag hörde musik av bandet var på en fest i Lyckeby, Karlskrona hemma i kompisen Håkans föräldrahem. Låten hette Pinball Map, skivan "Clayman". Jag föll direkt kan jag säga och njöt under många år av bandets musik. Sen kom "A Sense Of Purpose". Jag vet inte om ni tänkt på det men så fort ett band sätter titlar som låter som programförklaringar, så är skivorna sällan bra. Det finns många exempel på detta. Jag tyckte inte att "Sense..." var speciellt bra. Där fanns ljusglimtar, men som helhet tyckte jag inte skivan kunde leva upp till de nivåer som bandet haft tidigare. Det var därför som jag inte såg speciellt mycket fram emot "Sounds Of A Playground Fading". Singeln Deliver Us var inte speciellt övertygande heller. Det var därför oerhört skönt att bli överbevisad, överkörd, ja, övertygad att IN FLAMES fortfarande hade musikaliska superkrafter att ta fram. Deliver Us är fortfarande en av de svagare låtarna på skivan. Resten av materialet är till stora delar oerhört bra. Jag gillar speciellt Darker Times som har en grym refräng, så därför har jag valt den.
THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA. Ett tips jag fick av Karl Baker, en kille med koll på musik. Jag hade totalt missat bandet. Det jag fick veta var att Björn Strid var med. Ja, dra åt helvete vad han är med. "Internal Affairs" är en skiva av sådan dignitet, värdighet och spelglädje att jag var tvungen att sätta den på plats 2 på årsbästalistan förra året. Tack för det Kalle säger jag bara! Transatlantic Blues är en 8:22 minuter lång njutning.
Ja, sen ska vi prata powermetal. Jag har ju gjort min åsikt klar vad gäller denna subgenre vid ett flertal tillfällen.Men jag kan inte förmå mig själv till att förneka de uppenbara kvaliteterna i det låtskriveri som, självfallet, tyska ALPHA TIGER uppvisar på "Beneath The Surface". Det är faktiskt en ganska ny skiva som jag har recenserat för WeRock. Kanske att texten ligger uppe redan nu. Ni får kolla helt enkelt.
BORKNAGAR kommer härnäst. Jag har ju haft bandets musik med tidigare. Jag tycker att bandets "Quintessence" är en verkligt bra skiva - Colossus är en grym låt som jag kan lyssna hur mycket som helst på. Anledningen till att jag valt just den låten är att jag för många år sedan hörde låten men hade inte någon som helst möjlighet att ta reda på vilka som hade gjort låten, eller vad låten hette för den delen. Därför är jag oerhört glad att polaren Adam spelade låten på en fest så att jag kunde få vetskap om låten.
2008 var jag på Wacken för första gången. Lineupen var episk. Det första bandet festivalen gick ut med var IRON MAIDEN. Sen fyllde man på med bland andra AT THE GATES, CARCASS, OPETH, SOILWORK, GORGOROTH. Det var magiskt bra. Jag kan helt ärligt säga att rent lineupmässigt har jag varken förr eller senare varit på en bättre festival. Men det var inte det jag skulle komma till, utan Henriks reaktion när han fick reda på att CYNIC skulle spela. Han var helt enkelt jävligt glad och var monomant besatt av att vi skulle gå på konserten. Det enda jag visste om bandet var att de hade släppt en enda skiva. 1993. Precis. Sedan hade bland annat trummisen Sean Reinert och gitarristen/sångaren Paul Masvidal spelat med DEATH. Det faktumet gillade jag. Jag hade, som ni förstår, inga som helst förväntningar på konserten. Ja, du glade säger jag bara. Jag kan förstå att dödsmetallvärlden dit bandet märkligt nog räknades, inte visste hur de skulle hantera "Focus" som låg oerhört långt före sin tid. Oerhört långt. Jag själv föll som fälld i farstun.
Kommer ni ihåg bandet FLESHGOD APOCALYPSE? Jag gör det. Jag glömmer inte heller första gången jag hörde musik från bandet. Svulstigt minst sagt. Bandet var ett av många namn som dök upp i ett mejl från Nuclear Blast när "Agony" skulle släppas. Själv var jag goddag yxskaft tills dess att jag började lyssna. Då blev det annat ljud i skällan.
TREPALIUM hade jag missat helt också. Tack vare Nosegarden upplyste mig om bandet har jag diggat fransmännen. Det är underhållande musik minst sagt. Skruvat sväng - inte minst i Sick Boogie Murder.
FAIR TO MIDLAND. Janne recenserade skivan "Arrows & Anchors" förra året. Robert har också skrivit om skivan. Jag har haft med låtar från plattan tidigare, men jag känner att jag vill påminna er om dennas förträfflighet. Whiskey & Ritalin är en magiskt bra låt som jag fortfarande flera lyssningar senare njuter fullt ut av.
Jag avslutar min del av listan med SYSTEM OF A DOWN. Konstigt? Ja lite kanske. Bandet var ett av många som jag upptäckte i Henriks bil på vägen till repan. Den mannen har koll.Själv hade jag dömt ut bandet som ett muppband som inte var värda att ta på allvar. Idag vet jag att de är ett muppband som man bör ta och ge the benefit of the doubt, haha! B.Y.O.B. var den första låten jag hörde med bandet. Resten är historia.
/Martin
Jag har alltid gillat ENTOMBED men efter "Wolverine Blues" kom det ett gäng mellanplattor som jag inte direkt blir förbannad av att lyssna på men som inte heller får mig att hoppa jämfota av glädjefnatt. De liksom bara är. Förväntningarna på "Morning Star" var därefter, något ljumma med andra ord. Plattan visade sig dock vara bättre än jag trodde, inte på något sätt bättre än "Left Hand Path", "Clandestine" eller "Wolverine Blues" (denna fantastiska treenighet), men ett steg i rätt riktning. Vi lyssnar till About to die.
De senaste åren har det börjat smyga sig in musik med klart gubbrockiga kvalitéer i undertecknads medvetande och hörselgångar. Måhända ska vi alla den vägen vandra men jag blev ändå rejält överraskad när det visade sig att jag föll som en fura för GRAND MAGUS "The Hunt". Det finns många guldkorn här men jag har valt Iron Hand, en låt som jag utan att skämmas erkänner att jag närmast lyssnat sönder och samman. Trots att det är traditionell heavy metal det rör sig om, en genre som jag egentligen inte gillar så värst. Ja, vad ska man säga? När fan blir gammal blir han tydligen religiös.
Nästa band går också i rockens tecken, SAHG visste jag inte ens om att de fanns förrän kollega Bensch inhandlade deras skiva härom veckan, vilket jag fick nys om efterhand. Jag snokade något skeptisk upp det hela på spotify, lyssnade igenom och började tralla med nästan omedelbart. Det kommer ni också att göra misstänker jag. Tralligt och svängigt är nämligen bara förnamnet när den här allstar-gruppen från Norge drar igång. Försök sitta stilla till Baptism of fire, I dare you.
Vi stannar kvar i Norge en stund för VREID, ett band som i teorin borde vara bra. Ett hyfsat klart black metal-ljud med lite melodiska inslag, lite dödsmetall, lite sväng samt en gnutta vikingametal (som man både kan ha och mista om ni frågar mig). Jag säger i teorin, för jag anser att få metalakter (läs: BURZUM) kommer undan med att sjunga på norska (okej, KVELERTAK funkar också). VREID är inget undantag från denna regel. Därför blev jag glatt överraskad av The Way of the Serpent som är ett smakprov från kommande skivan "Welcome Farewell". Jag tycker det bådar gott på många sätt, språkligt som ljudbildsmässigt.
Vi vandrar vidare till BARREN EARTH. Jo, jag vet att det har pratats en hel del om dem här i bloggen tidigare men jag vill ändå framhålla "The Devil's Resolve" som en utomordentligt bra platta. Blev glatt överraskad av att upptäcka den.
Dagens ballad står AORIA för med A Slow Moving Storm. AORIA är en bortglömd pärla, jag hade aldrig hört talas om dem förrän jag snubblade över "The Constant" av en ren slump. Att det är rensång det handlar om gör ingenting alls, bara att luta sig tillbaka och njuta av melankoli och mys-elände.
Nej, vi tar en ballad till när vi ändå är igång. Att DAYLIGHT DIES existerade hade jag inte den blekaste aning om tills för några månader sedan då deras skiva "A Frail Becoming" dök upp som ett "what's new"-tips i Spotify. Jag lyssnade igenom och gjorde en mental tumme upp. Har ni inte hört det här tidigare är det dags att spetsa öronen nu.
Något lite mer upptempo med HATE och Trinity Moons. Jo, man kan tycka att det är en del influenser från landsmännen BEHEMOTH med i bilden här men likväl är det kvalitativ musik detta trallande gäng bjuder oss på. Värt en extra lyssning om ni frågar mig.
THE PROJECT HATE (som också har ett gäng romerska siffror efter sitt namn) lyckas med konststycket att göra den kniviga genren industri-dödsmetall intressant. Det tycker jag att de ska ha en eloge för.
Avslutningsvis tar vi en titt på occult/doom/stoner-vågen som väl inte har gått någon förbi vid det här laget. Jag tänker på band som BLOODY HAMMERS, GHOST, YEAR OF THE GOAT och liknande retrogäng. Men framför allt tänker jag på UNCLE ACID AND THE DEADBEATS. Fenomenalt svängiga I'll cut you down får den äran att avsluta fredagslistan för vecka 7. Adios!
/Susanne
Så, vi startar med ett band som jag sedan jag på ren slump skaffade på inrådan av Chine-Fredrik har lyssnat oerhört mycket på. Och jag menar så oerhört mycket att jag hamnade i tidspress till deadlinen på Werock som var häromdagen. Bandet i fråga är SAHG, skivan "II". Inte det mest innovativa namnet på en skiva eller hur? Nä, precis. Musiken är dock flera universum genialare än titeln. Jag har valt öppningslåten på skivan Ascent To Decandence. Jag föll direkt - hårt och skoningslöst - för det bestialiska sväng bandet uppvisar. Det är rent beroendeframkallande.
Jag har lyssnat på IN FLAMES sedan många år tillbaka. Första gången jag hörde musik av bandet var på en fest i Lyckeby, Karlskrona hemma i kompisen Håkans föräldrahem. Låten hette Pinball Map, skivan "Clayman". Jag föll direkt kan jag säga och njöt under många år av bandets musik. Sen kom "A Sense Of Purpose". Jag vet inte om ni tänkt på det men så fort ett band sätter titlar som låter som programförklaringar, så är skivorna sällan bra. Det finns många exempel på detta. Jag tyckte inte att "Sense..." var speciellt bra. Där fanns ljusglimtar, men som helhet tyckte jag inte skivan kunde leva upp till de nivåer som bandet haft tidigare. Det var därför som jag inte såg speciellt mycket fram emot "Sounds Of A Playground Fading". Singeln Deliver Us var inte speciellt övertygande heller. Det var därför oerhört skönt att bli överbevisad, överkörd, ja, övertygad att IN FLAMES fortfarande hade musikaliska superkrafter att ta fram. Deliver Us är fortfarande en av de svagare låtarna på skivan. Resten av materialet är till stora delar oerhört bra. Jag gillar speciellt Darker Times som har en grym refräng, så därför har jag valt den.
THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA. Ett tips jag fick av Karl Baker, en kille med koll på musik. Jag hade totalt missat bandet. Det jag fick veta var att Björn Strid var med. Ja, dra åt helvete vad han är med. "Internal Affairs" är en skiva av sådan dignitet, värdighet och spelglädje att jag var tvungen att sätta den på plats 2 på årsbästalistan förra året. Tack för det Kalle säger jag bara! Transatlantic Blues är en 8:22 minuter lång njutning.
Ja, sen ska vi prata powermetal. Jag har ju gjort min åsikt klar vad gäller denna subgenre vid ett flertal tillfällen.Men jag kan inte förmå mig själv till att förneka de uppenbara kvaliteterna i det låtskriveri som, självfallet, tyska ALPHA TIGER uppvisar på "Beneath The Surface". Det är faktiskt en ganska ny skiva som jag har recenserat för WeRock. Kanske att texten ligger uppe redan nu. Ni får kolla helt enkelt.
BORKNAGAR kommer härnäst. Jag har ju haft bandets musik med tidigare. Jag tycker att bandets "Quintessence" är en verkligt bra skiva - Colossus är en grym låt som jag kan lyssna hur mycket som helst på. Anledningen till att jag valt just den låten är att jag för många år sedan hörde låten men hade inte någon som helst möjlighet att ta reda på vilka som hade gjort låten, eller vad låten hette för den delen. Därför är jag oerhört glad att polaren Adam spelade låten på en fest så att jag kunde få vetskap om låten.
2008 var jag på Wacken för första gången. Lineupen var episk. Det första bandet festivalen gick ut med var IRON MAIDEN. Sen fyllde man på med bland andra AT THE GATES, CARCASS, OPETH, SOILWORK, GORGOROTH. Det var magiskt bra. Jag kan helt ärligt säga att rent lineupmässigt har jag varken förr eller senare varit på en bättre festival. Men det var inte det jag skulle komma till, utan Henriks reaktion när han fick reda på att CYNIC skulle spela. Han var helt enkelt jävligt glad och var monomant besatt av att vi skulle gå på konserten. Det enda jag visste om bandet var att de hade släppt en enda skiva. 1993. Precis. Sedan hade bland annat trummisen Sean Reinert och gitarristen/sångaren Paul Masvidal spelat med DEATH. Det faktumet gillade jag. Jag hade, som ni förstår, inga som helst förväntningar på konserten. Ja, du glade säger jag bara. Jag kan förstå att dödsmetallvärlden dit bandet märkligt nog räknades, inte visste hur de skulle hantera "Focus" som låg oerhört långt före sin tid. Oerhört långt. Jag själv föll som fälld i farstun.
Kommer ni ihåg bandet FLESHGOD APOCALYPSE? Jag gör det. Jag glömmer inte heller första gången jag hörde musik från bandet. Svulstigt minst sagt. Bandet var ett av många namn som dök upp i ett mejl från Nuclear Blast när "Agony" skulle släppas. Själv var jag goddag yxskaft tills dess att jag började lyssna. Då blev det annat ljud i skällan.
TREPALIUM hade jag missat helt också. Tack vare Nosegarden upplyste mig om bandet har jag diggat fransmännen. Det är underhållande musik minst sagt. Skruvat sväng - inte minst i Sick Boogie Murder.
FAIR TO MIDLAND. Janne recenserade skivan "Arrows & Anchors" förra året. Robert har också skrivit om skivan. Jag har haft med låtar från plattan tidigare, men jag känner att jag vill påminna er om dennas förträfflighet. Whiskey & Ritalin är en magiskt bra låt som jag fortfarande flera lyssningar senare njuter fullt ut av.
Jag avslutar min del av listan med SYSTEM OF A DOWN. Konstigt? Ja lite kanske. Bandet var ett av många som jag upptäckte i Henriks bil på vägen till repan. Den mannen har koll.Själv hade jag dömt ut bandet som ett muppband som inte var värda att ta på allvar. Idag vet jag att de är ett muppband som man bör ta och ge the benefit of the doubt, haha! B.Y.O.B. var den första låten jag hörde med bandet. Resten är historia.
/Martin
- Pausfilm -
Jag har alltid gillat ENTOMBED men efter "Wolverine Blues" kom det ett gäng mellanplattor som jag inte direkt blir förbannad av att lyssna på men som inte heller får mig att hoppa jämfota av glädjefnatt. De liksom bara är. Förväntningarna på "Morning Star" var därefter, något ljumma med andra ord. Plattan visade sig dock vara bättre än jag trodde, inte på något sätt bättre än "Left Hand Path", "Clandestine" eller "Wolverine Blues" (denna fantastiska treenighet), men ett steg i rätt riktning. Vi lyssnar till About to die.
De senaste åren har det börjat smyga sig in musik med klart gubbrockiga kvalitéer i undertecknads medvetande och hörselgångar. Måhända ska vi alla den vägen vandra men jag blev ändå rejält överraskad när det visade sig att jag föll som en fura för GRAND MAGUS "The Hunt". Det finns många guldkorn här men jag har valt Iron Hand, en låt som jag utan att skämmas erkänner att jag närmast lyssnat sönder och samman. Trots att det är traditionell heavy metal det rör sig om, en genre som jag egentligen inte gillar så värst. Ja, vad ska man säga? När fan blir gammal blir han tydligen religiös.
Nästa band går också i rockens tecken, SAHG visste jag inte ens om att de fanns förrän kollega Bensch inhandlade deras skiva härom veckan, vilket jag fick nys om efterhand. Jag snokade något skeptisk upp det hela på spotify, lyssnade igenom och började tralla med nästan omedelbart. Det kommer ni också att göra misstänker jag. Tralligt och svängigt är nämligen bara förnamnet när den här allstar-gruppen från Norge drar igång. Försök sitta stilla till Baptism of fire, I dare you.
Vi stannar kvar i Norge en stund för VREID, ett band som i teorin borde vara bra. Ett hyfsat klart black metal-ljud med lite melodiska inslag, lite dödsmetall, lite sväng samt en gnutta vikingametal (som man både kan ha och mista om ni frågar mig). Jag säger i teorin, för jag anser att få metalakter (läs: BURZUM) kommer undan med att sjunga på norska (okej, KVELERTAK funkar också). VREID är inget undantag från denna regel. Därför blev jag glatt överraskad av The Way of the Serpent som är ett smakprov från kommande skivan "Welcome Farewell". Jag tycker det bådar gott på många sätt, språkligt som ljudbildsmässigt.
Vi vandrar vidare till BARREN EARTH. Jo, jag vet att det har pratats en hel del om dem här i bloggen tidigare men jag vill ändå framhålla "The Devil's Resolve" som en utomordentligt bra platta. Blev glatt överraskad av att upptäcka den.
Dagens ballad står AORIA för med A Slow Moving Storm. AORIA är en bortglömd pärla, jag hade aldrig hört talas om dem förrän jag snubblade över "The Constant" av en ren slump. Att det är rensång det handlar om gör ingenting alls, bara att luta sig tillbaka och njuta av melankoli och mys-elände.
Nej, vi tar en ballad till när vi ändå är igång. Att DAYLIGHT DIES existerade hade jag inte den blekaste aning om tills för några månader sedan då deras skiva "A Frail Becoming" dök upp som ett "what's new"-tips i Spotify. Jag lyssnade igenom och gjorde en mental tumme upp. Har ni inte hört det här tidigare är det dags att spetsa öronen nu.
Något lite mer upptempo med HATE och Trinity Moons. Jo, man kan tycka att det är en del influenser från landsmännen BEHEMOTH med i bilden här men likväl är det kvalitativ musik detta trallande gäng bjuder oss på. Värt en extra lyssning om ni frågar mig.
THE PROJECT HATE (som också har ett gäng romerska siffror efter sitt namn) lyckas med konststycket att göra den kniviga genren industri-dödsmetall intressant. Det tycker jag att de ska ha en eloge för.
Avslutningsvis tar vi en titt på occult/doom/stoner-vågen som väl inte har gått någon förbi vid det här laget. Jag tänker på band som BLOODY HAMMERS, GHOST, YEAR OF THE GOAT och liknande retrogäng. Men framför allt tänker jag på UNCLE ACID AND THE DEADBEATS. Fenomenalt svängiga I'll cut you down får den äran att avsluta fredagslistan för vecka 7. Adios!
/Susanne
torsdag, februari 14, 2013
Iron Maiden - Maiden England trailer
Okej, det är inte det roligaste extramaterialet denna gång. Detta kompenseras dock av att det är världhistoriens bästa köpekonsert nu i tip top-kvalitet. När denna släpps i mars är det jävlar i mig dags för en så hård fest att grannarna flyttar dagen efter.
/Alex
/Alex
onsdag, februari 13, 2013
Veckans Youtubeklipp: Mikael Åkerfeldt med BLOODBATH
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODBATHs DVD "The Wacken Carnage" och ett av ganska få gig som Åkerfeldt gjorde med bandet under det tidiga 2000-talet. Jag gissar att en del av er har sett klippet innan. Förutom det oerhört roliga mellansnacket i början av klippet så kan man märka en intressant detalj i hur Åkerfeldt står nedlutad. Det beror, helt riktigt, inte på att det är den föredragna positionen för death metalsångare, utan på att låttexterna är fasttejpade på scengolvet. Åkerfeldt spelade så pass lite med BLOODBATH att han alltså hann glömma texterna.
/Martin
/Martin
tisdag, februari 12, 2013
Sabbath, bloody Sabbath
För en miljon år sedan när jag bytte videoband till höger och vänster fick jag en dag ett band från Danmark med allehanda godis. Sist på bandet låg ett tvklipp från Esbjergfestivalen 1995 innehållandes en låt med SAXON och en låt med BLACK SABBATH. Åren gick, Sabbath var rätt dåliga där, ingen brydde sig och livet fortgick. När så den eminenta (men numera avlidna) hemsidan Sabbathlive sjösattes så informerade jag sidan om klippet. För första gången tittade jag då på bandet igen och märkte att det verkade vara skadat just där Sabbath låg. Stor irritation infann sig och jag lade därför bandet åt handlingarna återigen. Ett tag senare gav jag bort resterna av videobandssamlingen till en bekant, samtidigt som ett och annat mail började trilla in som frågade om klippet. Jag var övertygad om att bandet var slängt.
Så var det tyst ett tag, men ett facebook-pm påminde mig förra månaden återigen om klippet. Därför tvingade jag min vän att gå igenom bandsamlingen häromdagen och lo and behold - band nummer 50 fanns faktiskt där! Mycket riktigt var det problem just med det klippet, men han trackade hit och trackade dit och trackade ända ner i diket. Således kan jag nu, nästan 18 år efter att konserten ägde rum, bjuda er på en kort men sällsynt godisbit. Sista låten på "Forbidden"-turnéns premiärgig, Cozy Powell på trummor (som fuckar upp REJÄLT) och ett Sabbath som har precis hur tråkigt som helst.
Elva dagar senare lät det lyckligtvis lite bättre i Karlshamn. Det kommer snart klipp därifrån också. Synd att de bara spelade 80 minuter där dock. Ah well.
/Alex
Så var det tyst ett tag, men ett facebook-pm påminde mig förra månaden återigen om klippet. Därför tvingade jag min vän att gå igenom bandsamlingen häromdagen och lo and behold - band nummer 50 fanns faktiskt där! Mycket riktigt var det problem just med det klippet, men han trackade hit och trackade dit och trackade ända ner i diket. Således kan jag nu, nästan 18 år efter att konserten ägde rum, bjuda er på en kort men sällsynt godisbit. Sista låten på "Forbidden"-turnéns premiärgig, Cozy Powell på trummor (som fuckar upp REJÄLT) och ett Sabbath som har precis hur tråkigt som helst.
Elva dagar senare lät det lyckligtvis lite bättre i Karlshamn. Det kommer snart klipp därifrån också. Synd att de bara spelade 80 minuter där dock. Ah well.
/Alex
fredag, februari 08, 2013
Fredagslistan 2013, vecka 6: Gästlistare - Hannes från GUTTER INSTINCT
Ohoy seglarvänner!
Dags återigen för succékonceptet Gästlistaren och denna fredag har turen kommit till en av mina vänner, den oefterhärmlige Hannes ”AntichristWarKommando” Hellman från dödsmetall-/grindcorebandet GUTTER INSTINCT. Som jag för övrigt rekommenderar att ni kollar upp å det snaraste om ni ej redan har gjort så.
Nu, mina vänner, blir det allvar på riktigt. Vi kliver
ned i underjorden med farbror Hannes för att ta en titt på den riktigt mörka
och kompromisslösa svartmetallen. Ni som känner er ängsliga kan passa på att
hålla någon vuxen hårt i handen för nu blir det åka av!
av Hannes ”AntichristWarKommando” Hellman från Gutter Instinct
Metal ska vara hård. Metal ska kännas. Egentligen hade det räckt gott och väl med de två meningarna, men jag får väl göra ett halvhjärtat försök att utveckla detta. Jag vet inte hur det är för andra människor, men personligen lyssnar jag uteslutande på Metal som är just hård. Vill jag lyssna på musik som inte är hård så lyssnar jag på något helt annat än Metal.
För mig handlar hela Metal-genren just om att spränga gränser för vad som av allmänheten uppfattas som hård musik, vilket ju ständigt förändras. Detta är och har alltid varit genrens syfte enligt min mening. Jag spelar själv gitarr i ett Metalband och för mig och övriga bandmedlemmar skulle det vara helt otänkbart att inte spela så snabb och brutal musik som vi bara kan. Varför i helvete skulle vi göra det? Metal handlar om hårdhet, brutalitet, aggression och kompromisslöshet och ska fungera som en motpol till den ytliga och naiva populärmusiken. Det handlar om den mörka sidan av livet. Äkta känslor, inget skitsnack.
Eftersom jag tillskriver mig själv denna väldigt smala men för mig nödvändiga syn på vad riktig Metal är och bör vara, så förstår ni säkert också att jag är väldigt kritiskt inställd till Metalband som väljer att blanda in element som keyboards, rensång och melodiska gitarrsolon i sin musik. Det är med andra ord det som brukar benämnas ”extrem” Metal som min fredagslista uteslutande kommer att handla om. Närmare bestämt extrem Black Metal. För mig är nämligen det rent musikaliska faktiskt mindre viktigt än själva äktheten, känslan, råkraften och atmosfären i musiken och därför passar denna Metal-genre mig som handen i handsken. Kanske är det min långa kärlek till Noise- och Industrimusik som gjort mig helt immun mot så kallad ”dålig produktion”, vem vet? För mig har i många fall åsikter som ”det där är ju bara oljud”, ”alldeles för skitig ljudbild” eller ”man hör ju inte vad han sjunger” snarare blivit en slags äkthetsgaranti som gör mig ivrig att lyssna.
Nåväl, eftersom den här
texten troligtvis redan börjar bli en aning långdragen så väljer jag faktiskt
att inte nämna någonting alls om banden eller låtarna på listan utan låter
musiken tala för sig själv. För alla er som direkt känner att ”det här är ju
bara oljud” så kan jag åtminstone berätta att andra halvan av listan består av
inte fullt så brutala och kompromisslösa låtar som den första halvan. Lyssna
och dö vetja!
onsdag, februari 06, 2013
Veckans Youtubeklipp: AT THE GATES-Tompa överröstad av publik
Nu vankas det en riktig högtidsstund - vi har kört denna video innan för ganska många år sedan, men gosse, den håller än.
Filmad under det som alla antog var bandets avskedsturné bjuder videon på en grad av allsång som torde göra de flesta band och för den delen publik gröna av avund. Jag såg bandet två gånger på turnén - Wacken (ja, den filmade konserten på Flames Of The End) och senare på KB i Malmö. Inget av det kom i närheten av samma universum som publiken på Fillmore i New York som fullständigt överröstar Tompas sång. Jag blir fortfarande oerhört imponerad av vad jag hör när jag kollar in videon.
/Martin
Filmad under det som alla antog var bandets avskedsturné bjuder videon på en grad av allsång som torde göra de flesta band och för den delen publik gröna av avund. Jag såg bandet två gånger på turnén - Wacken (ja, den filmade konserten på Flames Of The End) och senare på KB i Malmö. Inget av det kom i närheten av samma universum som publiken på Fillmore i New York som fullständigt överröstar Tompas sång. Jag blir fortfarande oerhört imponerad av vad jag hör när jag kollar in videon.
/Martin
tisdag, februari 05, 2013
Publiceringsfrenesi på WeRock
För egen del mäktade jag endast med att recensera en singel från lokala OUTTRIGGER. Bra då att kollegorna styr upp recensioner av CULT OF LUNAs "Vertikal", STONEWALL NOISE ORCHESTRAs "Salvation", THALAMUS "Soul", och HELLOWEENs "Straight Out Of Hell". Alla recensioner hittar ni här.
Och vi drämmer till med en tävling också - man kan vinna ett signerat exemplar av "State Of Nothing". Tävlingen hittar ni längst ner i intervjun med TO DUST.Ytterligare uppdateringar - jag märker att jag ligger efter med att blogga om det då jag verkligen har tankarna på annat som kommande plattor av SLAYER, cymbaler och kommande tillökning till familjen - en hel radda intervjuer med tidigare vinnare i årets debutomröstningar: THE GENERALS, PRAY FOR LOCUST och DEATHENING.
Plus en recension från Janne Sandstén av bland andra THE SWORDs gig på Debaser Slussen den 19 januari. Janne har i vanlig ordning gått loss med sin kamera, haha!
/Martin
måndag, februari 04, 2013
It´s monday morning and the Priest is BACK!
Eller kanske inte tillbaka, men deluxeutgåvan av "Screaming for vengeance" som precis nyss landade i min brevlåda tillhör det styggaste jag varit med om på länge. Visst, skivan är en klassiker, lp-skivan har jag ägt sedan barnsben och remastern sedan ungdomsben. Vad tillför då en deluxevariant? Jo, en liten dvd.
När VENOM släppte sin deluxetjohej av "Black metal" var det många inklusive mig som blev glada att de även slängde med sin klassiska köpvideo från London 1984 som en bonusdisk. Istället för att göra ett nysläpp på enbart dvd så blev det en bonus som istället förhöjde deluxepaketet, så att säga. Riktigt skoj.
JUDAS PRIEST går ett steg längre. De har ruskat fram en spelning från klassiska US Festival 1983. Perfekt bildkvalitet, nästan perfekt ljudkvalitet och PERFEKT PRIEST! Jävlar i min lilla låda vad de är hårda här. 1983. Hårdrocken börjar bli Heavy Metal nu. Längst fram står Rob Halford och grabbarna och visar vägen.
Det finns inget bättre sätt att ruskas om en måndagsmorgon.
/Alex
När VENOM släppte sin deluxetjohej av "Black metal" var det många inklusive mig som blev glada att de även slängde med sin klassiska köpvideo från London 1984 som en bonusdisk. Istället för att göra ett nysläpp på enbart dvd så blev det en bonus som istället förhöjde deluxepaketet, så att säga. Riktigt skoj.
JUDAS PRIEST går ett steg längre. De har ruskat fram en spelning från klassiska US Festival 1983. Perfekt bildkvalitet, nästan perfekt ljudkvalitet och PERFEKT PRIEST! Jävlar i min lilla låda vad de är hårda här. 1983. Hårdrocken börjar bli Heavy Metal nu. Längst fram står Rob Halford och grabbarna och visar vägen.
Det finns inget bättre sätt att ruskas om en måndagsmorgon.
/Alex
fredag, februari 01, 2013
Fredagslistan vecka 4 2013: Rule Britannia
Storbritanien - ett landområde det är svårt att undvika då det gäller rätt mycket. Dumdrygt och festheilande kungahus, heltäckningsmattor i badrummen, salt och vinägerchips för att nämna några företeelser. Bandmässigt huserar ön ett antal akter av rang: BLACK SABBATH, ANAAL NATHRAKH, NAPALM DEATH, CATHEDRAL, DEEP PURPLE, BOLT THROWER, CARCASS, IRON MAIDEN, HELL, WINTERFYLLETH räknar i alla fall jag som ganska väsentliga band. Sen har vi ju de med inte så genomtänkta namn: LAWNMOWER DETH, TROLLS IN THE MIST och ZONDERHOOF.
Men vi tänkte inte erbjuda er låtar från något av de banden, i mycket beroende på att vi tidigare kört låtar med dessa akter i fredagslistan. Så med början hos Susanne drar vi igång listan med DESECRATION från det fagra Wales och deras inledningsvis sjukt svängiga When The Heart Stops Beating. Svänget varar i ca 24 sekunder innan blastbeatration ökar dramatiskt. Ljuvligt.
KARYBDIS. Lägg det namnet på minnet så gör ni er själva en tjänst. Det är ett bra band som har vett att ratta fram en fin och mustig produktion. Dessutom är omslaget till "From The Depths" så vansinnigt snyggt att jag ler lite lätt faktiskt. Bandet, bördigt från London, lär förhoppningsvis inte vara osignade länge till.
DYSCARNATE kände jag faktiskt till sedan innan. Wehej liksom! Horshamsgänget har ett antal plattor bakom sig, senaste "And So It Came To Pass" gavs ut av finfina Siege Of Amida som är en etikett som brukar borga för brötig musik. Så även i detta fall. Det går undan, det är tungt, det är elaka riff, det är vredgad sång. Det är bra - Susanne valde The Promethean från skivan, men det finns en hel del annan mumma på den.
IGNOMINIOUS INCARCERATION. Ja, jag fick kolla både en och två gånger innan jag kunde stava rätt. Det var tydligen inte bara jag som hade problem med namnet. Även bandet självt verkar ha haft svårt för att stava rätt, vilket ledde till ett namnbyte 2010 till det i min uppfattning mycket sämre THE SOULLESS. Ah, well. Det här gänget härstammar från den fina anrika badorten Bath och de är arga.
SYLOSIS - Reading. Ett inte helt tokigt band faktiskt. "Edge Of The Earth" hade en del finfina låtar, så även med aktuella "Monolith" (bra titel). Fint driv i Fear The World.
AKERCOCKE - ett numera splittrat band från London. Sataniskt i sin övertygelse. Lika hängivna sin klädstil (bandet spelade alltid iförda kostymer, ibland av tweed), som sin önskan att lira skiten ur vilken publik som helst. Jag fastnade aldrig för bandet helt och hållet - Verdelet är dock en riktigt kul låt.
VALLENFYRE - från Halifax. Nu stämmer vi ner och kopplar på ett gött 16delstriolsgroove på bastrummorna. Om det är bra? Se föregående mening, haha! Desecration heter låten.
Sen kommer en, förlåt Susanne, i mina öron dålig låt. 3 minuter in i ADORIORs Hater Of Fucking Humans önskar jag att den ska vara slut. Nähädå - det är tre minuter kvar. Produktionen låter för jävlig i mina öron. Nej kära Suttonbor - detta funkar inte för mig.
BETRAEUS från Manchester är aningens bättre även ifall proddningen är alltför plastig för mig. Faktum är dock att låten, Frustrate Recluse inte är så dum. Inget som vi kommer att minnas som den bästa låten i mannaminne, men inte heller den sämsta.
Susanne avslutar dock furstligt med INGESTED och en låt från deras "The Surreption". Jag tycker att den skivan är riktigt bra och visar att manchesterborna har höjt insatserna betydligt från första plattan "Surpassing The Boundaries Of Human Suffering" även ifall den mest extrema underjorden tycker att bandet mesat till sig. Avgör själva säger jag, haha!
Men vi tänkte inte erbjuda er låtar från något av de banden, i mycket beroende på att vi tidigare kört låtar med dessa akter i fredagslistan. Så med början hos Susanne drar vi igång listan med DESECRATION från det fagra Wales och deras inledningsvis sjukt svängiga When The Heart Stops Beating. Svänget varar i ca 24 sekunder innan blastbeatration ökar dramatiskt. Ljuvligt.
KARYBDIS. Lägg det namnet på minnet så gör ni er själva en tjänst. Det är ett bra band som har vett att ratta fram en fin och mustig produktion. Dessutom är omslaget till "From The Depths" så vansinnigt snyggt att jag ler lite lätt faktiskt. Bandet, bördigt från London, lär förhoppningsvis inte vara osignade länge till.
DYSCARNATE kände jag faktiskt till sedan innan. Wehej liksom! Horshamsgänget har ett antal plattor bakom sig, senaste "And So It Came To Pass" gavs ut av finfina Siege Of Amida som är en etikett som brukar borga för brötig musik. Så även i detta fall. Det går undan, det är tungt, det är elaka riff, det är vredgad sång. Det är bra - Susanne valde The Promethean från skivan, men det finns en hel del annan mumma på den.
IGNOMINIOUS INCARCERATION. Ja, jag fick kolla både en och två gånger innan jag kunde stava rätt. Det var tydligen inte bara jag som hade problem med namnet. Även bandet självt verkar ha haft svårt för att stava rätt, vilket ledde till ett namnbyte 2010 till det i min uppfattning mycket sämre THE SOULLESS. Ah, well. Det här gänget härstammar från den fina anrika badorten Bath och de är arga.
SYLOSIS - Reading. Ett inte helt tokigt band faktiskt. "Edge Of The Earth" hade en del finfina låtar, så även med aktuella "Monolith" (bra titel). Fint driv i Fear The World.
AKERCOCKE - ett numera splittrat band från London. Sataniskt i sin övertygelse. Lika hängivna sin klädstil (bandet spelade alltid iförda kostymer, ibland av tweed), som sin önskan att lira skiten ur vilken publik som helst. Jag fastnade aldrig för bandet helt och hållet - Verdelet är dock en riktigt kul låt.
VALLENFYRE - från Halifax. Nu stämmer vi ner och kopplar på ett gött 16delstriolsgroove på bastrummorna. Om det är bra? Se föregående mening, haha! Desecration heter låten.
Sen kommer en, förlåt Susanne, i mina öron dålig låt. 3 minuter in i ADORIORs Hater Of Fucking Humans önskar jag att den ska vara slut. Nähädå - det är tre minuter kvar. Produktionen låter för jävlig i mina öron. Nej kära Suttonbor - detta funkar inte för mig.
BETRAEUS från Manchester är aningens bättre även ifall proddningen är alltför plastig för mig. Faktum är dock att låten, Frustrate Recluse inte är så dum. Inget som vi kommer att minnas som den bästa låten i mannaminne, men inte heller den sämsta.
Susanne avslutar dock furstligt med INGESTED och en låt från deras "The Surreption". Jag tycker att den skivan är riktigt bra och visar att manchesterborna har höjt insatserna betydligt från första plattan "Surpassing The Boundaries Of Human Suffering" även ifall den mest extrema underjorden tycker att bandet mesat till sig. Avgör själva säger jag, haha!
Pausfilm
Så, välkomna tillbaka. Fin film tycker jag.
Vi höjer prettoration något fruktansvärt med LINEAR SPHERE från västra London. Proggigt utav bara helvete. Det funkar inte för alla, jag vet. För mig är det dock till stora delar musikalisk mumma som bandet bjuder på. Kompetent är ett ord jag ofta tänker på när jag lyssnar på bandets musik.
MARTYR DEFILED handlar dock inte om finess - det är rens. Bandet kommer från Lincoln som vi alltså inte ska förväxla med staden med samma namn i filmen "Young Guns" från 1988, utan är en universitetsstad i östra England. Vultures heter låten.
Renset fortsätter med NEXUS INFERIS från Wales. Inga konstigheter - lite för mycket blipp-bloppande men annars ok.
XERATH som bandet heter, Spotify har stavat namnet fel, från Basingstoke. En stad som kan skryta med att klädesföretaget Burberry startade där 1856. Det är rejält pretentiös musik. Och det är bra - bandets musik är mäktig, episk och progressiv. Ta gärna er tid att sätta er in i bandets musik. Nocturnum från bandets första fullängdare är riktigt bra.
Sen kunde jag inte låta bli att ta med TRIGGER THE BLOODSHED trots att jag har haft med låtar av bandet innan. För det är för bra då bandet från Bristol drar igång rensmaskinen på det sätt som i en finstämt betitlad låt - Lovers.
Vi höjer meckighetsgraden med Drone Of The Nychomist från AGELESS OBLIVION från Hampshire. Den låten har förutom ett fint tekniskt kunnande ett oerhört fint driv. Sväng kanske är att ta i för mycket, men det finns helt klart ansatser till detta i bandets tonkonst.
Sen lugnar vi ner det betydligt med LOST IN THOUGHTs Blood Red Diamond. Bandet kommer från Swansea som förutom att kunna skryta med att bandet kommer därifrån även är det första laget från Wales som spelar i Premier League. Visst, jag håller med - det är inte det hårdaste som har funnits med på listan - men harmonierna är oerhört effektfulla. Plus att jag faktiskt tycker att det kan vara skönt att byta av med något mot det övriga brötet vi vanligtvis brukar presentera på listan, haha!
Vi avslutar dock någorlunda hårt - från Colchester kommer SANCTORUM som verkligen kopplar på svänget i finfina Son Of Perdition och från Peterborough/Colchester kommer bandet som med lätthet har det mest pretentiösa namnet bland alla på veckans lista - FORNOST ARNOR. Fornost är alltså en oerhört gammal stad i Tolkiens Middlearth. Och de kan lira progressiv metal kan jag säga.
Så, 19 låtar från band som ni kanske hade hört innan, kanske inte.
/Martin
onsdag, januari 30, 2013
Veckans Youtubeklipp: vecka 5 - SAHG
Tjena!
Ni vet kanske att jag inte är någon större fan av den så kallade rotrocken som har manifesterats tydligast av ett band som GRAVEYARD. Funkar inte för mig. Därför är det lite kul att jag faller hårt som satan för ett band som SAHG. Jag köpte på vinst och förlust en skiva av bandet på den lokala skivhandelns rea - 29 spänn som hittat. Jo, tack! Skivan, fullt lämpligt betitlad "II" i sann Zeppelinanda, var så brutalt bra att det inte gick att förneka - SAHG är ett band som kommer ljuda hemmavid med stor frekvens.
Det rent diaboliska svänget som detta ultragäng är kapabla till i verklig BLACK SABBATH-anda är inget annat än knäckande. Lyssna och döm själva.
/Martin
Ni vet kanske att jag inte är någon större fan av den så kallade rotrocken som har manifesterats tydligast av ett band som GRAVEYARD. Funkar inte för mig. Därför är det lite kul att jag faller hårt som satan för ett band som SAHG. Jag köpte på vinst och förlust en skiva av bandet på den lokala skivhandelns rea - 29 spänn som hittat. Jo, tack! Skivan, fullt lämpligt betitlad "II" i sann Zeppelinanda, var så brutalt bra att det inte gick att förneka - SAHG är ett band som kommer ljuda hemmavid med stor frekvens.
Det rent diaboliska svänget som detta ultragäng är kapabla till i verklig BLACK SABBATH-anda är inget annat än knäckande. Lyssna och döm själva.
tisdag, januari 29, 2013
Denner´s Trick Bag i fredags
Det var den underligaste av rockklubbar jag sett. Ner för en snäv trappa, in genom ett pannrum och över en tröskel. Demonens Port i Köpenhamn. Nåväl, bara man kom in så var det ett ganska trevligt ställe, den tjocka cigarettröken till trots. Och kvällen skulle ju bjuda på världspremiär: Michael Denner ringde upp några polare och ville spela lite 70talsrock, polarna sade ja och vips så fanns ett band som kallar sig DENNERS TRICK BAG.
Scenen var liten, ljudet var underligt (mest beroende på att vi fick scenljudet som utljud) men spelglädjen och spelkvalitén var det inget fel på. Under 90 minuter serverades vi högoktanig riffbaserad 70talsrock courtesy of bland andra CHEAP TRICK, MONTROSE, JERICHO JONES och TEMPEST. Just Tempests Up and on var kvällens höjdpunkt med smäktande solo från både Denner och Peter Hansen.
Det var lite som att kastas tillbaka till 90talet då jag frekventerade dylika klubbar för att se allehanda obskyra band som man knappt visste fanns. Sena nätter i underliga lokaler i både Sverige och Danmark gav mig chansen att se många småband som numera kastats till vargarna, och även om jag idag är nöjd med att ha betydligt högre krav och önskemål vad gäller sovplats/resmöjligheter och annat kring konserter så var det väldigt roligt att för en kväll återuppleva tonåren.
En av kvällens finaste stunder var när de körde ZOSER MEZs Wasteland, jag fick aldrig se Zoser Mez när det begav sig så detta var en högtidsstund. Klippet nedan gör inte riktigt kvällen rättvisa men man får en fin bild av hur litet det var. Enjoy!
Imorgon är det fyrtio år sedan KISS gjorde sin första spelning någonsin. Detta jubileum till ära har jag kokat ihop en slags hyllningshistoria, kanske till större glädje för mig än för någon annan. I vilket fall finner ni historian i den andra kanalen. Do what you want with it.
/Alex
Scenen var liten, ljudet var underligt (mest beroende på att vi fick scenljudet som utljud) men spelglädjen och spelkvalitén var det inget fel på. Under 90 minuter serverades vi högoktanig riffbaserad 70talsrock courtesy of bland andra CHEAP TRICK, MONTROSE, JERICHO JONES och TEMPEST. Just Tempests Up and on var kvällens höjdpunkt med smäktande solo från både Denner och Peter Hansen.
Det var lite som att kastas tillbaka till 90talet då jag frekventerade dylika klubbar för att se allehanda obskyra band som man knappt visste fanns. Sena nätter i underliga lokaler i både Sverige och Danmark gav mig chansen att se många småband som numera kastats till vargarna, och även om jag idag är nöjd med att ha betydligt högre krav och önskemål vad gäller sovplats/resmöjligheter och annat kring konserter så var det väldigt roligt att för en kväll återuppleva tonåren.
En av kvällens finaste stunder var när de körde ZOSER MEZs Wasteland, jag fick aldrig se Zoser Mez när det begav sig så detta var en högtidsstund. Klippet nedan gör inte riktigt kvällen rättvisa men man får en fin bild av hur litet det var. Enjoy!
Imorgon är det fyrtio år sedan KISS gjorde sin första spelning någonsin. Detta jubileum till ära har jag kokat ihop en slags hyllningshistoria, kanske till större glädje för mig än för någon annan. I vilket fall finner ni historian i den andra kanalen. Do what you want with it.
/Alex
fredag, januari 25, 2013
Fredagslistan vecka 4 2013: Hur fan studsar vi tillbaka från förra veckan?
God morgon lassies and lads!
Som ni förstår av titeln på dagens lista så fick förra veckans lista med gästskribent Fredrik Andersson från CHINE ganska många läsare - jag tror att det kan vara lite av en topp faktiskt. 88 stycken i skrivande stund har varit inne och läst inlägget. Fint det, och vi kan utlova en del kul grejer i framtiden också. Jag ser mycket fram emot de kommande gästinläggen kan jag säga. Hehe.
Svaret på frågan i titeln får nog ändå bli att för min del studsade jag vidare med en blandning av gamla stalltips, plus en del annat som jag börjat lyssna på under den senaste tiden. Susanne studsar tillbaka med death metal i stor utsträckning. Finns ju sämre sätt att studsa tillbaka på inte sant?
Jag inleder med en låt från "Piece Of Mind" av IRON MAIDEN. Nickos första platta. Då fattar ni att låtvalet blir ganska självklart i Where Eagles Dare eftersom den har ett fint trumintro. Själva låten är ju också av den digniteten att man lite lätt uppskattande vill stampa takten med foten medan man lyssnar på låten.
Ytterligare lite god gammal thrash i form av MEGADETH och In My Darkest Hour. Jag kände helt plötsligt för att ta till det gamla knepet med att köra en lite lugnare låt som nummer två. Och det finns ju sämre val än denna låt som är så ursinnigt bra och ja, mäktig att det är svårt att inte uppskatta den.
Sen kör vi på med isländska BENEATH. Jag har ju kört det bandet tidigare. Nu har "Enslaved By Fear" fått sig än fler lyssningar än innan. Och det är en väldigt bra skiva. Bloodlust - kanske inte det mest originella låtnamnet, men leveransen gott folk är ju av sådan rang att ni bör imponeras.
Colossus. "The Weight Of Oceans". IN MOURNING. Dyrka.
Sen jävlar ska jag ta i. Ni vet, även ifall det i vissa fall (eller ja, rätt många egentligen om man betänker hur många fans SABATON har) att det enda powermetalbandet som är nåt att ha är HELLOWEEN som de lät när Kiske var med. Ja, innan de blev skit. Nu måste jag revidera detta och utöka listan med ALPHA TIGER. De kommer från Tyskland och de låter nästan exakt som HELLOWEEN i sin glans dagar. Släng in lite tunga IRON MAIDEN-vibbar och ni får en mycket nöjd metallbibliotekarie. Det är totalt ooriginellt, men låtarna, leveransen och den rena oförfalskade spelglädjen vinner över mig totalt. Party!
Sen får det räcka med tjo och tjim. HORIZON ABLAZE är ett norskt deathmetalband från Kristianssand. Jag tycker att de är en trevlig ny bekantskap. De har bara släppt en fullängdare hittills i 2011 års "Spawn" från vilken jag har hämtat Throne Of Trepidation.
ROTTEN SOUND. Ni vet ju att det är ett av mina favoritband och numera ligger även senaste EP:n på Spotify "Species At War". Från den får ni favoriten Salvation.
Nytt gäng för mig: NAGLFAR. Jag har lyssnat rätt mycket på dem den senaste tiden. Lite roligt att de då har en låt som heter Bring Out Your Dead. Nån mer än jag som kommer att tänka på Monty Pythons film "Holy Grail"? Hoppas det, även ifall jag starkt misstänker att bandet har andra motiv till låttiteln, haha!
MORS PRINCIPIUM EST är ett finskt kvalitetsband inom den melodiska dödsmetallen. De har en grotesk verkshöjd upptäckte jag då snart sagt varje skiva bandet gjort håller väldigt hög klass. Jag lyssnar just nu mycket på "The Unborn" som innehåller en hel del bra låtar. Altered States Of Consciousness är synnerligen njutbar.
TREPALIUMs Sick Boogie Murder avslutar min del av listan. Bara för att den är så sjukt svängig. Och bra.
Som ni förstår av titeln på dagens lista så fick förra veckans lista med gästskribent Fredrik Andersson från CHINE ganska många läsare - jag tror att det kan vara lite av en topp faktiskt. 88 stycken i skrivande stund har varit inne och läst inlägget. Fint det, och vi kan utlova en del kul grejer i framtiden också. Jag ser mycket fram emot de kommande gästinläggen kan jag säga. Hehe.
Svaret på frågan i titeln får nog ändå bli att för min del studsade jag vidare med en blandning av gamla stalltips, plus en del annat som jag börjat lyssna på under den senaste tiden. Susanne studsar tillbaka med death metal i stor utsträckning. Finns ju sämre sätt att studsa tillbaka på inte sant?
Jag inleder med en låt från "Piece Of Mind" av IRON MAIDEN. Nickos första platta. Då fattar ni att låtvalet blir ganska självklart i Where Eagles Dare eftersom den har ett fint trumintro. Själva låten är ju också av den digniteten att man lite lätt uppskattande vill stampa takten med foten medan man lyssnar på låten.
Ytterligare lite god gammal thrash i form av MEGADETH och In My Darkest Hour. Jag kände helt plötsligt för att ta till det gamla knepet med att köra en lite lugnare låt som nummer två. Och det finns ju sämre val än denna låt som är så ursinnigt bra och ja, mäktig att det är svårt att inte uppskatta den.
Sen kör vi på med isländska BENEATH. Jag har ju kört det bandet tidigare. Nu har "Enslaved By Fear" fått sig än fler lyssningar än innan. Och det är en väldigt bra skiva. Bloodlust - kanske inte det mest originella låtnamnet, men leveransen gott folk är ju av sådan rang att ni bör imponeras.
Colossus. "The Weight Of Oceans". IN MOURNING. Dyrka.
Sen jävlar ska jag ta i. Ni vet, även ifall det i vissa fall (eller ja, rätt många egentligen om man betänker hur många fans SABATON har) att det enda powermetalbandet som är nåt att ha är HELLOWEEN som de lät när Kiske var med. Ja, innan de blev skit. Nu måste jag revidera detta och utöka listan med ALPHA TIGER. De kommer från Tyskland och de låter nästan exakt som HELLOWEEN i sin glans dagar. Släng in lite tunga IRON MAIDEN-vibbar och ni får en mycket nöjd metallbibliotekarie. Det är totalt ooriginellt, men låtarna, leveransen och den rena oförfalskade spelglädjen vinner över mig totalt. Party!
Sen får det räcka med tjo och tjim. HORIZON ABLAZE är ett norskt deathmetalband från Kristianssand. Jag tycker att de är en trevlig ny bekantskap. De har bara släppt en fullängdare hittills i 2011 års "Spawn" från vilken jag har hämtat Throne Of Trepidation.
ROTTEN SOUND. Ni vet ju att det är ett av mina favoritband och numera ligger även senaste EP:n på Spotify "Species At War". Från den får ni favoriten Salvation.
Nytt gäng för mig: NAGLFAR. Jag har lyssnat rätt mycket på dem den senaste tiden. Lite roligt att de då har en låt som heter Bring Out Your Dead. Nån mer än jag som kommer att tänka på Monty Pythons film "Holy Grail"? Hoppas det, även ifall jag starkt misstänker att bandet har andra motiv till låttiteln, haha!
MORS PRINCIPIUM EST är ett finskt kvalitetsband inom den melodiska dödsmetallen. De har en grotesk verkshöjd upptäckte jag då snart sagt varje skiva bandet gjort håller väldigt hög klass. Jag lyssnar just nu mycket på "The Unborn" som innehåller en hel del bra låtar. Altered States Of Consciousness är synnerligen njutbar.
TREPALIUMs Sick Boogie Murder avslutar min del av listan. Bara för att den är så sjukt svängig. Och bra.
Pausfilm
Så där, välkomna tillbaka.
Susanne inleder med skönt slirigt matiga AFGRUND och He Who Plants Sorrow. En sorts försök på agrar depression kanske? Kort, koncis, bra är tre nyckelord. Jag gillar speciellt breaket till det ösiga partiet.
Sen ska vi utveckla oss om virveltrumljud. Det finns ju en del rent mysko ljud på skiva när det gäller virveltrummor. "St Anger" vet jag att många tänker på, valfritt hårdrocksband på 80-talet, MUMAKIL på "Behold The Failure". Och så har vi PLAGUE WIDOW. Som har ett minst sagt kompressordrivet ljud. Och det funkar alldeles utmärkt. Jag finner det till och med intressant och vill kolla upp mer musik av bandet när jag lyssnar på Mabus Incarnate. Det är mörkt, det är galet. Det är death metal när den är riktigt bra.
Och det bara fortsätter ju: FLESHROT. Tjoho alltså! Gött rens, bra sång och attityd. Fy fan, det är bra.Purging Impurity.
Alliteration. Känner ni till det? Det gör INCANTATION. Låten: Invoked Infinity. Skivan: "Vanquish In Vengeance". Och det funkar ju. Värre är det med allitereringar som exempelvis Edible Enema (sant exempel faktiskt) och trötta "Darkness Descends" (också sant exempel). Men åter till INCANTATION - låten har en fint köttig proddning som jag gillar. Bisvärmsriffen sitter som en popnit kan jag säga, och det slits och bänds på rätt sätt. Inte alls dumt.
Sen kommer två låtar som innehåller element som jag uppskattar mycket, men som liksom inte räcker till hela vägen. Five Nails Through The Head av DILUVIAN är svinbra fram till ca 2:50. Då kommer tretakten. Och jag gillar verkligen inte tretakt.OUROBOUS Animal, Man...Machine är alltför skitnödig för min smak. Jag övertygas inte.
Bättre då med att Susanne återvänder till rensspåret med INCINERATE och Depravity samt avslutar megastarkt med NAGLFAR, INSOMNIUM och PARADISE LOST. Rens, vemod, total misär - en sonisk treenighet kanske? Bra är det i vilket fall.
/Martin
måndag, januari 21, 2013
Veckans Youtubeklipp: The epitomy of nerdism
Vi fortsätter med nördspåret och det progressiva. Nedan har ni två av musiksveriges skickligaste musiker - Thordendal från MESHUGGAH och Morgan Ågren, främst känd från fusionsammanhang och sitt sjukligt svåra och totalt missriktade så kallade pedagogiska program Trum (som sändes på Utbildningsradion för många år sedan).
När dessa två vildhjärnor drar igång så är det svårt att inte hålla sig för skratt - inte bara för att musiken är så groteskt svår, svårspelad och malande att det kräver en hel massa koncentration från oss som lyssnare - utan också för att herrarna verkligen har så fruktansvärt kul när de spelar tillsammans. Döm själva - för egen del tycker jag att detta är sinnebilden av två musikaliska nördars spelglädje.
/Martin
När dessa två vildhjärnor drar igång så är det svårt att inte hålla sig för skratt - inte bara för att musiken är så groteskt svår, svårspelad och malande att det kräver en hel massa koncentration från oss som lyssnare - utan också för att herrarna verkligen har så fruktansvärt kul när de spelar tillsammans. Döm själva - för egen del tycker jag att detta är sinnebilden av två musikaliska nördars spelglädje.
/Martin
fredag, januari 18, 2013
Fredagslistan 2013, vecka 3: Gästlistare - Fredrik från CHINE
Kära läsare.
Vi har funderat lite på hur vi skulle kunna utveckla fredagslistorna litegrann. Vi gillar grejen, ni verkar också göra det, men det känns som om det går att göra mer av listan än vad vi gör nu. Efter lite funderande kom vi på det. Hur skulle det vara om vi bjöd in lite gött folk vi känner från olika sammanhang och låter dem göra listan? Vi gillade idén - och idag är det alltså dags för premiär.
Det känns extra bra att det är Fredrik Andersson, gastare i ypperliga CHINE som inleder. Inte bara för att han är en sådan extrem guldkille som det aldrig blir trist att snacka och umgås med utan även för att han är bra på att skriva. Har ni inte kollat in Fredriks band så bör ni göra det. Det är musik man blir glad av. Nog snackat - nu lämnar vi ordet till Fredrik.
Vi har funderat lite på hur vi skulle kunna utveckla fredagslistorna litegrann. Vi gillar grejen, ni verkar också göra det, men det känns som om det går att göra mer av listan än vad vi gör nu. Efter lite funderande kom vi på det. Hur skulle det vara om vi bjöd in lite gött folk vi känner från olika sammanhang och låter dem göra listan? Vi gillade idén - och idag är det alltså dags för premiär.
Det känns extra bra att det är Fredrik Andersson, gastare i ypperliga CHINE som inleder. Inte bara för att han är en sådan extrem guldkille som det aldrig blir trist att snacka och umgås med utan även för att han är bra på att skriva. Har ni inte kollat in Fredriks band så bör ni göra det. Det är musik man blir glad av. Nog snackat - nu lämnar vi ordet till Fredrik.
Det är säkert fler än jag som kan hålla med om att musik är
en viktig del av livet. Många skulle nog säga att musiken är en del av deras
identitet. För mig har musiken varit en drivkraft vare sig det har varit i
replokal, på scen, hemma i stereon eller på konsert. Veckans fredagslista
komprimerar mina snart 26 år till 15 låtar av band som betytt/betyder mycket
för mig.
Mina första starka musikminnen som jag har till de hårdare
genrerna är till Guns 'N' Roses och Nirvana. Detta var på det glada 90-talet då Spotify inte fanns och man endast ägde de skivor man tjatat sig till av morsan
när Åhléns besöktes. Skivorna jag lyckades snylta till mig var förstås ”Use
Your Illusion 1&2” och ”Nevermind”. Även om jag inte lyssnat på dessa
skivor på flera år så skulle de spelas så hade jag kunnat nynna med i varenda
låt, refräng o gitarrsolo.
Några år senare var det farsans tur att leda en vidare in på
hårdrockstigen. Som tur behövde man inte gå så långt utan det räckte med en
våning ner, från pojkrummet och till farsans vinylsamling. Där introducerades
alla de stora hårdrocksbanden från 70-talet. Men särskillt ett band kom till
att betyda mycket under ett par år i tonåren. Många med mig anser att dessa är
det första hårdrocksbandet. Jag talar såklart om Black Sabbath. Skivorna med
Ozzy har varit viktiga för mig.
Under slutet av 90-talet och början av 00-talet var
nu-metalen stor. Det var den metalgenre som var inne då och matades på Ztv och
Mtv. Jag och mina hårdrocks-vänner lyssnade på detta. Säga vad man vill om Fred
Durst men jag tycker att Limp Bizkit är bra. De har en otroligt bra och svängig
rytmsektion. Ett band man heller inte får glömma bort när det gäller nu-metal
är Korn. Jag äger alla deras plattor från deras första självbetitlade till
”Take A Look In The Mirror” och jag tycker de fortfarande är lika bra. Förlåt
alla dödsmetallare, men sanningen är så ; )
På gymnasiet kom jag i kontakt med tuffare och snabbare
band. Dörrarna till den svenska metalscenen öppnade sig och jag kom i kontakt
med Soilwork, Darkane, Meshuggah och The Haunted. Dessa band har inte bara givit
mig underbara lyssningstunder utan även utvecklat mig i mitt egna musicerande.
Vilket jag tror hörs för er som känner till mitt band Chine.
I slutet av gymnasiet så skilde vi muskaliskt pojkarna från
männen. Jag tillhörde ju klart den senare kategorin och fortsatte att förkovra
mig i ännu hårdare musik. Detta började med att jag och en kompis hade roligt
åt textrader som ”I pissed in her maggot filled asshole” och ”She was so
beautiful I had to kill her”. Jag menar vem går inte runt och gnolar på sånt
här? : ) Jag pratar såklart om Cannibal Corpse. 2006 släppte de ”Kill” och den
plattan golvade mig totalt. Jag var nu
redo att ta till mig dödsmetall på riktigt. Andra band som var viktiga för mig
var Nile och Deicide.
Sist men absolut inte minsta fyndet bland de hårdare
genrerna är grindcore. För mig är det musik som är här och nu. För mig handlar
grindcore mer om uttrycket än att det ska vara musikalisk kärnfysik. En bra
grind låt ska sitta som en pungspark i skrevet. Två band som har gjort stort
inflyttande både genren och på mig är Napalm Death och Nasum. Nasums alla
skivor och Napalm Deaths skivor från 00-talet är bland de bästa denna genre har
presterat, tycker jag.
Detta är min historia och fredagslista. Take it or leave it!
Fredrik
torsdag, januari 17, 2013
BREAKING NEWS!!
Sluta nu läsa här och smurfa in på spotify - 220 VOLTs backkatalog finns nu tillgänglig i sin helhet!
It´s like christmas in january!
DEBUTEN
/Alex
It´s like christmas in january!
DEBUTEN
/Alex
When Blackie was god
En bonus när man är konsertsamlare är att det ibland singlar ner en liten liten yttepyttemumsbit från ingenstans. I ungefär hundra år (eller åtminstone 16) har vi levt i misär med ett liveklipp som borde sett bättre ut. När skräckrockgruppen WASP gjorde sin hårdaste platta någonsin, "Kill Fuck Die", så gav de sig även ut på sin hårdaste turné någonsin. Denna förevigades ytterst knapphändigt av en ointelligent samtid, och värst behandlad blev japansvängen. De körde fyra (?) spelningar i Japan i september 1997 och från dessa tämligen unika konserter finns det endast två låtar bevarade, troligtvis eftersom de sändes på television.
Unika konserter? Ja, i ett för honom ovanligt drag fick gamle svarten för sig att lägga in det japanska extraspåret från cd´n i setlistan varför den japanska publiken blev den hittills enda som fått höra Tokyo´s on fire live. Orättvist, sa Bull. Be that as it may and I doubt that it was, på tv sändes två låtar och dessa har sedan dess cirkulerat i en kvalitet som bara kort kan beskrivas som "förfärlig". Med tanke på att det finns hemvideofilmer från moster Junos permanentkaffe i Gislaved 1966 som ser bättre ut undrar man hur det egentligen stod till där borta hos teknologins framkantsland vad gäller videobandspelare, kopieringsmöjligheter och dylikt.
Nåväl. Nu skriver vi 2013 och i förrgår singlade det så ned en liten länk i ett facebookmeddelande. Följde man länken så hittade man guld i form av en fullt sebar version av dessa två tvsända låtar. Ljudet var osynkat dock, så the bootleg wizard fick göra lite Abra Kadabra Whiplashskada under några timmar för att fräsa till det hela lite. Resultatet blev så bra det kan bli, ett 8 minuter och 31 sekunder långt headbanginferno courtesy of WASP. Med Chris Holmes. När de var riktigt bra. ´Nuff said.
/Alex
Unika konserter? Ja, i ett för honom ovanligt drag fick gamle svarten för sig att lägga in det japanska extraspåret från cd´n i setlistan varför den japanska publiken blev den hittills enda som fått höra Tokyo´s on fire live. Orättvist, sa Bull. Be that as it may and I doubt that it was, på tv sändes två låtar och dessa har sedan dess cirkulerat i en kvalitet som bara kort kan beskrivas som "förfärlig". Med tanke på att det finns hemvideofilmer från moster Junos permanentkaffe i Gislaved 1966 som ser bättre ut undrar man hur det egentligen stod till där borta hos teknologins framkantsland vad gäller videobandspelare, kopieringsmöjligheter och dylikt.
Nåväl. Nu skriver vi 2013 och i förrgår singlade det så ned en liten länk i ett facebookmeddelande. Följde man länken så hittade man guld i form av en fullt sebar version av dessa två tvsända låtar. Ljudet var osynkat dock, så the bootleg wizard fick göra lite Abra Kadabra Whiplashskada under några timmar för att fräsa till det hela lite. Resultatet blev så bra det kan bli, ett 8 minuter och 31 sekunder långt headbanginferno courtesy of WASP. Med Chris Holmes. När de var riktigt bra. ´Nuff said.
/Alex
tisdag, januari 15, 2013
Mitt i månaden på WeRock
Mitten i fattigdomens månad januari har infunnit sig. Tur då att vi inte tar betalt för att ni ska kunna läsa recensioner, eller hur? Precis.
I en fin voluminös och kvalitativ ökning från början av 2013 kan vi nu erbjuda er recensioner av smått meckigt konstiga STOLEN BABIES "Naught", BEYOND ALL RECOGNITIONs "Drop = Dead", DREAMSHADEs "The Gift Of Life" (är det bara jag som tycker att titeln är mer än lovligt ostig?), BOTTLECAPs självbetitlade album, brutalt namngivna BLOODY HAMMERS (jag kommer osökt att tänka på omslaget till METALLICAs "Kill 'em All") och mitt eget ödmjuka bidrag SONS OF AEON som på ett fint sätt befäster Finland som ett metalland av stora mått. För den skivan är riktigt bra.
/Martin
måndag, januari 14, 2013
Veckans Youtubeklipp, vecka 3
Detta tycker jag är lite fint faktiskt - ett gäng ungar som gör en fullt godkänd cover på DREAM THEATERs Pull Me Under från "Images And Words" på ett sätt som verkligen imponerar. Jag hade inte satt trumgrejerna när jag var i samma ålder som trummisen. Kanske nu med lite övning.
Videon visar dessutom att Mike Portnoy har ett alldeles onödigt stort trumset ;)
/Martin
Videon visar dessutom att Mike Portnoy har ett alldeles onödigt stort trumset ;)
fredag, januari 11, 2013
Happy and sad
Trailern för NEAL MORSEs nya livedvd/cd kan beskådas nedan och är en sann fröjd för ögon och öron. Det känns fortfarande overkligt att bandet kommer till Malmö i februari. Med tanke på det fånigt låga priset blev det självfallet en VIPbiljett för mig, det var 13 år sedan jag träffade Neal sist så ett litet hej torde vara på sin plats. Jag hoppas att de kör World without end, det skulle fanimej räcka med det så behöver jag inte se mer detta året.
On a much sadder note så lämnade Claude Nobs oss i förrgår. Den 76-årige legenden som förevigats i DEEP PURPLEs Smoke on the water (Funky Claude) är inte bara ett namn i en låt utan en människa vars handlande och skapande kommer att leva kvar i musikvärlden för all framtid. Tack för allt Claude, hoppas du har det bra där du är.
/Alex
On a much sadder note så lämnade Claude Nobs oss i förrgår. Den 76-årige legenden som förevigats i DEEP PURPLEs Smoke on the water (Funky Claude) är inte bara ett namn i en låt utan en människa vars handlande och skapande kommer att leva kvar i musikvärlden för all framtid. Tack för allt Claude, hoppas du har det bra där du är.
/Alex
Fredagslistan 2013, vecka 2: En liten mjuk musikalisk lavett
Så gott folk - Fredagslistan återkommer med stoisk envishet från dignande julmatsbord och allmän försoffning med en fin liten kärvänlig lavett att väcka oss ur avslappningens abyssmala grepp.
Och då passar det ju alldeles ypperligt med att Susanne inleder med en dänga av RAGNAROK. Inte så speciellt namn - inte något märkvärdigt i musikalisk form heller för den delen men inte heller dåligt om ni frågar mig.
Då gillar jag mer isländska BENEATH och deras titellåt från förra årets "Enslaved By Fear". Alls ingen dum platta faktiskt. Teknisk döds. Trummorna låter aningens på fel sida av organiskt om ni frågar mig, men det är sannerligen inte fel på liret från Ragnar Sverrison.
Heter ditt band WEAPON då får du fan ta i för att övertyga mig om att din musik lever upp till bandnamnet. Och helt tokigt är det inte. Jag är fortfarande inte övertygad om att man bör ha hockeykörer i denna typ av musik.
Bättre då med lekamenfylld döds från DAEMONICUS. Nedstämt så att gomseglet får vind i...ja, seglet. Sen får jag tillstå att jag alltid kommer gilla band som kommer från Norrland av ren princip. Det känns mer äkta, haha!
Gaahl och King Ov Hells "nya" band GOD SEED följer. Nja. Njaeeeee. Nä. Det blir för skitnödigt för mig. Ni kommer inte undra vad låten heter i alla fall då det mässas lite fint om Alt Liv i inledningen.
Sen har vi en låt från en skiva som flera har gått bananas över, nämligen "The Threnody Of Triumph" av WITERFYLLETH. Ytterligare ett bandnamn som man inte bör säga på fyllan då det slutar på "th". Det låter helt ok, men rör inte vid några hjärtesträngar hos mig i alla fall.
Trygga fina GRAVE följer med i vanlig ordning habil death metal. Man vet vad man får när det gäller GRAVE: inga krusiduller, men låtskrivartalangen inom bandet ligger på en sådan nivå att det aldrig blir dåligt. Och det är i sig imponerande.
Sen kommer NAGLFAR. Och här händer det grejer. Fan, vilket fint driv det är i Come Perdition. Det är lite annat än Gaahls alibisjungande kan jag säga när Kristoffer Olivius drar igång raspbanden till stämband. Detta får jag kolla upp mer faktiskt.
DRUDKH - ett namn som låter mer som ett läte man skulle kunna utstöta om man nån gång fick ett slag i magen. Musiken låter ungefär lika angenämt.
Susanne avslutar med ett band som inte är metal. I alla fall inte om vi ska tro Metal Archives som ju har stränga regler för vilka band som läggs in i databasen. TRAGEDY. Och skivan heter "Darker Days Ahead". Jo. Bandet borde ha tänkt efter både angående sitt namn och skivtiteln om ni frågar mig. Men det är ju bara jag, haha!
Usch vilken, för att tala skånska, traderöv jag var idag då. För inte har det varit bättre hos mig - en del gammal skåpmat som jag har återbesökt. De enda banden som jag inte har kört låtar med tidigare är SOPHICIDE ett band som Angry Metal Guy har skrivit en del om, och NOX VORAGO som vi ju återfinner på WeRock i olika sammanhang just nu. Annars har jag mest tänkt som en påse nötter och då blir ju musiken därefter. Så efter det att SOPHICIDE och NOX VORAGO har visat på flinka fingrar drar vi igång DEFEATED SANITY lite som en programförklaring faktiskt. Jag ser oerhört mycket fram emot bandets kommande skiva. Det är inte svårt att fatta varför när man hör Psalms Of The Moribund från skivan med samma namn. Jens Staschel som, ja sjunger kanske är fel uttryck men om vi säger manifesterar lite lätt ilska medelst vokala uttryck, på sagda skiva drar igång då blir jag faktiskt lite lugnare till sinne.
Sen lite HATE på det. Skönt med band som håller det enkelt med sitt namn. Inte som WE BUTTER THE BREAD WITH BUTTER som ju kan vara det sämsta bandnamnet i världshistorien. Jag tyckte att HATEs "Erebos" var en trevlig skiva. Det låter fortfarande fint om bandet.
Sen måste man ju denna vecka i synnerhet köra BEHEMOTH som en ren manifestation mot religiösa bakåtsträvare. Låttiteln är bra: No Sympathy For Fools. Nog sagt.
Sen lite faraomangel. Lashed To The Slavestick från "Annihilation Of The Wicked". NILE. Jajemensan.
Sen ska vi vräkas över av mäktigheten i FLESHGOD APOCALYPSE (namnet, namnet!) och The Deceit från "Agony". Fan vad bra det är.
Jag avslutar med tre låtar som stänger av hjärnverksamheten på ett sympatiskt sätt: WORMROTs All Go No Emo, PHOBIAs Infraction Of Pride och kanske världens mest underskattade band KARENSDAG (där har vi ju ett bandnamn) och deras Jävla Dret.
Nästa vecka då blir det jävlar i mig en helt annan grej på fredagslistan. Bara så ni vet.
/Martin
Och då passar det ju alldeles ypperligt med att Susanne inleder med en dänga av RAGNAROK. Inte så speciellt namn - inte något märkvärdigt i musikalisk form heller för den delen men inte heller dåligt om ni frågar mig.
Då gillar jag mer isländska BENEATH och deras titellåt från förra årets "Enslaved By Fear". Alls ingen dum platta faktiskt. Teknisk döds. Trummorna låter aningens på fel sida av organiskt om ni frågar mig, men det är sannerligen inte fel på liret från Ragnar Sverrison.
Heter ditt band WEAPON då får du fan ta i för att övertyga mig om att din musik lever upp till bandnamnet. Och helt tokigt är det inte. Jag är fortfarande inte övertygad om att man bör ha hockeykörer i denna typ av musik.
Bättre då med lekamenfylld döds från DAEMONICUS. Nedstämt så att gomseglet får vind i...ja, seglet. Sen får jag tillstå att jag alltid kommer gilla band som kommer från Norrland av ren princip. Det känns mer äkta, haha!
Gaahl och King Ov Hells "nya" band GOD SEED följer. Nja. Njaeeeee. Nä. Det blir för skitnödigt för mig. Ni kommer inte undra vad låten heter i alla fall då det mässas lite fint om Alt Liv i inledningen.
Sen har vi en låt från en skiva som flera har gått bananas över, nämligen "The Threnody Of Triumph" av WITERFYLLETH. Ytterligare ett bandnamn som man inte bör säga på fyllan då det slutar på "th". Det låter helt ok, men rör inte vid några hjärtesträngar hos mig i alla fall.
Trygga fina GRAVE följer med i vanlig ordning habil death metal. Man vet vad man får när det gäller GRAVE: inga krusiduller, men låtskrivartalangen inom bandet ligger på en sådan nivå att det aldrig blir dåligt. Och det är i sig imponerande.
Sen kommer NAGLFAR. Och här händer det grejer. Fan, vilket fint driv det är i Come Perdition. Det är lite annat än Gaahls alibisjungande kan jag säga när Kristoffer Olivius drar igång raspbanden till stämband. Detta får jag kolla upp mer faktiskt.
DRUDKH - ett namn som låter mer som ett läte man skulle kunna utstöta om man nån gång fick ett slag i magen. Musiken låter ungefär lika angenämt.
Susanne avslutar med ett band som inte är metal. I alla fall inte om vi ska tro Metal Archives som ju har stränga regler för vilka band som läggs in i databasen. TRAGEDY. Och skivan heter "Darker Days Ahead". Jo. Bandet borde ha tänkt efter både angående sitt namn och skivtiteln om ni frågar mig. Men det är ju bara jag, haha!
Usch vilken, för att tala skånska, traderöv jag var idag då. För inte har det varit bättre hos mig - en del gammal skåpmat som jag har återbesökt. De enda banden som jag inte har kört låtar med tidigare är SOPHICIDE ett band som Angry Metal Guy har skrivit en del om, och NOX VORAGO som vi ju återfinner på WeRock i olika sammanhang just nu. Annars har jag mest tänkt som en påse nötter och då blir ju musiken därefter. Så efter det att SOPHICIDE och NOX VORAGO har visat på flinka fingrar drar vi igång DEFEATED SANITY lite som en programförklaring faktiskt. Jag ser oerhört mycket fram emot bandets kommande skiva. Det är inte svårt att fatta varför när man hör Psalms Of The Moribund från skivan med samma namn. Jens Staschel som, ja sjunger kanske är fel uttryck men om vi säger manifesterar lite lätt ilska medelst vokala uttryck, på sagda skiva drar igång då blir jag faktiskt lite lugnare till sinne.
Sen lite HATE på det. Skönt med band som håller det enkelt med sitt namn. Inte som WE BUTTER THE BREAD WITH BUTTER som ju kan vara det sämsta bandnamnet i världshistorien. Jag tyckte att HATEs "Erebos" var en trevlig skiva. Det låter fortfarande fint om bandet.
Sen måste man ju denna vecka i synnerhet köra BEHEMOTH som en ren manifestation mot religiösa bakåtsträvare. Låttiteln är bra: No Sympathy For Fools. Nog sagt.
Sen lite faraomangel. Lashed To The Slavestick från "Annihilation Of The Wicked". NILE. Jajemensan.
Sen ska vi vräkas över av mäktigheten i FLESHGOD APOCALYPSE (namnet, namnet!) och The Deceit från "Agony". Fan vad bra det är.
Jag avslutar med tre låtar som stänger av hjärnverksamheten på ett sympatiskt sätt: WORMROTs All Go No Emo, PHOBIAs Infraction Of Pride och kanske världens mest underskattade band KARENSDAG (där har vi ju ett bandnamn) och deras Jävla Dret.
Nästa vecka då blir det jävlar i mig en helt annan grej på fredagslistan. Bara så ni vet.
/Martin
tisdag, januari 08, 2013
Veckans Youtubeklipp, vecka 2
Jahadå! Jahadå!!
Äntligen är SOREPTION på gång med nytt material. Efter finfina "Deterioration Of Minds" och bandets synnerligen njutbara gig på Getaway 2011 har jag längtat efter mer från denna orkester. Förväntningarna är högt ställda, och jag blir inte besviken på By Venom Entitled.
/Martin
Äntligen är SOREPTION på gång med nytt material. Efter finfina "Deterioration Of Minds" och bandets synnerligen njutbara gig på Getaway 2011 har jag längtat efter mer från denna orkester. Förväntningarna är högt ställda, och jag blir inte besviken på By Venom Entitled.
/Martin
New prospects, new horizons
Nytt år, nya resor och nya jubileum. Det blir ett mastigt 2013 med konserter från den 25/1 och framåt, men också underligt nog det första året som KISS kommer till Skandinavien sedan 1988 som jag väljer att avstå att se dem. Vi gör alla våra val i livet och de ska kännas rätt för individen, och jag känner att när jag vet med mig själv att jag inte kan njuta är det bättre att avstå biljetten till någon som kan. Jag hoppas att alla får en superkonsert oavsett om de ser bandet på Sweden Rock, i Stockholm eller i Köpenhamn. Jag väljer att blicka bakåt istället, som vanligt, och om 22 dagar kommer ett jubileumsinlägg som jag filat på i en månad. Dock inte här, utan i den andra kanalen, men jag lovar att hålla alla uppdaterade.
Annars börjar året väldigt bra som sagt, och ni återfinner mig på Demonens Port i Köpenhamn den 25/1 för att se det allra första giget med Michael Denners nya band DENNERS TRICK BAG. Efter det finns jag på KB i Malmö den 23/2 och formligen njuter av NEAL MORSE som denna gång har Mike Portnoy med sig på trummor. Och bara två veckor efter det ser jag MARILLION, underbara MARILLION, framföra hela "Brave" i Holland. Att säga att jag längtar är en grov underdrift.
Till sist, för den intresserade - eftersom "Crazy Nights" är en av Kiss bästa skivor tillika den jag personligen gillar mest så finns det numera en grupp för likasinnade på facebook. KISS Crazy Nights Appreciation Society heter den och alla som vill är inbjudna med ett förbehåll - inget smink, inga "Monster" eller annat, sådant finns det andra grupper och sidor för. Denna gruppen är uteslutande förbehållen fans av "Crazy Nights" och alla som har filmer, bilder och historier är välkomna att posta!
/Alex
Annars börjar året väldigt bra som sagt, och ni återfinner mig på Demonens Port i Köpenhamn den 25/1 för att se det allra första giget med Michael Denners nya band DENNERS TRICK BAG. Efter det finns jag på KB i Malmö den 23/2 och formligen njuter av NEAL MORSE som denna gång har Mike Portnoy med sig på trummor. Och bara två veckor efter det ser jag MARILLION, underbara MARILLION, framföra hela "Brave" i Holland. Att säga att jag längtar är en grov underdrift.
Till sist, för den intresserade - eftersom "Crazy Nights" är en av Kiss bästa skivor tillika den jag personligen gillar mest så finns det numera en grupp för likasinnade på facebook. KISS Crazy Nights Appreciation Society heter den och alla som vill är inbjudna med ett förbehåll - inget smink, inga "Monster" eller annat, sådant finns det andra grupper och sidor för. Denna gruppen är uteslutande förbehållen fans av "Crazy Nights" och alla som har filmer, bilder och historier är välkomna att posta!
/Alex
måndag, januari 07, 2013
Resurrected from the sleep: Årets debut från Sverige
För fjärde året i rad kör vi en omröstning på WeRock om vilken skiva som var den bästa debuten från ett svenskt band. Och 2012 var ett starkt år minst sagt. I vanlig ordning har BiblioteKarin gjort ett fint jobb med att lägga upp artikeln som heter duga. Och ta gärna tid på er - det finns recensioner att läsa, och en hel del musik att lyssna på då det är 10 plattor nominerade till titeln. Därför har vi satt en deadline på omröstningen till den 26/1.
/Martin
fredag, januari 04, 2013
Veckans Youtubeklipp
Tjena.
Det blir, som ni kanske märker, ingen fredagslista denna veckan. Tre arbetsdagar med fler pass än en ordinarie arbetsvecka gör att varken jag eller Susanne mäktar med att göra lista. Men den kommer såklart tillbaka.
Istället skulle jag vilja tipsa er om ett "nytt" band - SONS OF AEON. Jag skiver " " eftersom bandet består av folk som har en del band på sina CVn som GHOST BRIGADE, SWALLOW THE SUN, ENDSTAND och CODE FOR SILENCE.
Den självbetitlade debuten kommer ut på Lifeforce Records nu i januari. Och den är verkligen inte dum alls kan jag säga.
Ta gärna en till på promovideon till Faceless och försök att inte stampa takten till den gungfest finnarna ställer till med. Jag klarade det alltså inte, haha!
/Martin
Det blir, som ni kanske märker, ingen fredagslista denna veckan. Tre arbetsdagar med fler pass än en ordinarie arbetsvecka gör att varken jag eller Susanne mäktar med att göra lista. Men den kommer såklart tillbaka.
Istället skulle jag vilja tipsa er om ett "nytt" band - SONS OF AEON. Jag skiver " " eftersom bandet består av folk som har en del band på sina CVn som GHOST BRIGADE, SWALLOW THE SUN, ENDSTAND och CODE FOR SILENCE.
Den självbetitlade debuten kommer ut på Lifeforce Records nu i januari. Och den är verkligen inte dum alls kan jag säga.
Ta gärna en till på promovideon till Faceless och försök att inte stampa takten till den gungfest finnarna ställer till med. Jag klarade det alltså inte, haha!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2026, vecka 37: Året var 2006...
Gott folk! Det nalkas något sorts jubileum för mig och mina skribentkompanjoner på WeRock.nu. I november har denna lilla avkrok av scenen v...
Populära inlägg
-
Nominerad: "Heirs To Thievery" - MISERY INDEX. Politisk rensdöds när den är som bäst får man sig serverad från kvalitetsknäckande... -
Gott folk! Har ni hängt med under veckan här på bloggen så kanske ni börjar bli lite matta av alla utflippade rymdrelaterade tips som har ... -
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...