Fredagslistan 2024, vecka 9: NWOBHM!

 

I egenskap av bibliotekarie är det dags för ett boktips: härom veckan hade jag det stora nöjet att sträckläsa Michael Hanns bok "Denim & Leather: The Rise and Fall of New Wave of British Heavy Metal". Boken är baserad på en enorm mängd intervjuer med i princip alla som var med i vågen av ny hårdrock som exploderade i Storbritannien åren kring 1980 - radio-DJs, arrangörer, fans, producenter, och inte minst: musikerna själva, från arenarockarna DEF LEPPARD till häxmästarna i WITCHFYNDE. Band som blev störst i världen, band som tynade bort, band som harvat på i årtionden av motgångar. Inte sällan med helt olika minnen och uppfattningar om hur det egentligen gick till - vem lurade vem, vem var först, hur viktig var egentligen punken - vilket bara bidrar till läsglädjen.

Även om man inte gillar musiken, går det inte att bortse från den erans betydelse för allt vad hårdrock inneburit de senaste 40 åren. Första independent-bolaget för metal (Neat Records), första tidningen (Kerrang!), första renodlade metalfestivalen (Donington Monsters of Rock 1980), den klassiska hårdrocksuniformen (denim, läder, patchar), grunderna till black death och thrash metal - allt kom ur NWOBHM-rörelsen. I den mån det kan kallas en rörelse - därom diskuterar de mer eller mindre lärda i boken. Men det får ni själva läsa om.

Här följer alltså en radda riktigt bra låtar från 1979-1983, av både större och mindre band relaterade till den nya vågen av brittisk heavy metal. LET'S ROCK!

SAXON - Rainbow Theme / Frozen Rainbow ("Saxon" 1979, Carrere Records)

HOLOCAUST - Death or Glory ("The Nightcomers" 1981, Phoenix Records & Filmworks)

DIAMOND HEAD - The Prince ("Lightning to the Nations" 1980, independent)

SARACEN - Horsemen of the Apocalypse ("Heroes, Saints & Fools" 1981, Nucleus Records)

SATAN - Trial by Fire ("Court in the Act" 1983, Roadrunner Records)

GIRLSCHOOL - Emergency ("Demolition" 1980, Bronze Records)

ANGEL WITCH - Baphomet ("Metal for Muthas" samlingsalbum, 1980, EMI)

QUARTZ - Wildfire ("Stand up and Fight" 1980, MCA Records)

RAVEN - Hell Patrol ("Rock until you drop" 1981, Neat Records)

WITCHFINDER GENERAL - Free Country ("Death Penalty" 1982, Heavy Metal Records)

VENOM - Witching Hour ("Welcome to Hell" 1981, Neat Records)

Fredagslistan 2023, vecka 20: Garage Days Re-re-re-revisited

METALLICA. Det finns inget mer att skriva, egentligen. Bandet människor älskar, hatar, älskar att hata, hatar att älska. Själv upptäckte jag dem kring Load/Reload, förstod snabbt att kort hår betydde lam rock och dök snabbt ner i Cliff Burton-eran, och där är jag kvar, med ojämna mellanrum mellan lyssningarna. Utan Burtons spel, stil och legend hade jag nog inte börjat spela bas själv, så bara där har jag mycket att tacka det bandet.

 Något annat jag kan tacka Metallica för är att de aldrig hymlat med sina influenser och sitt ursprung. De har alltid burit sina favoritband på ärmarna, både sjuttiotalets klassiska hårdrock och åttiotalets NWOBHM, och en hel del annat. Och det är vad jag vill lyfta idag: band som jag upptäckte via Garage Inc.-dubbeln i späd ålder - 12 år när den släpptes - och som följt med mig sedan dess. Eller bara riktigt jävla bra rock.

Listan hör ni här!

 

1. DIAMOND HEAD - Helpless. I egenskap av Lars Ulrichs absoluta favoritband har DH en stor del av sitt arv Metallica att tacka. Men bortom live-standarden Am I Evil? gömmer sig en del riktigt, riktigt bra tidig new wave-hårdrock (och en del riktigt tråkig sådan - de tog liksom aldrig riktigt fart). När jag började treva mig fram bakom ett trumset för några år sedan var Diamond Head väldigt bra att öva till. Här hör ni en grym liveupptagning redan från 1979.

2. HOLOCAUST - Small Hours. Hur ond och dunkel är inte den här låten? Som en spökoperett i doom-format: And I try to get through to you / In my own special way / As the barriers crumble / At the end of the day... 

3. KILLING JOKE - The Wait. Lite post-punk! Eller goth? Depprock? Oavsett. Efter närmare 15 års jäsning, utöver några smakprov från nya skivor, insåg jag Jaz Coleman et als storhet runt 2013. Ett av de bästa brittiska banden någonsin, egensinniga och stenhårda rakt igenom. Alla måste lyssna.

 

4. MOTÖRHEAD - Overkill. Kommentar överflödig. Trion Lemmy - Fast Eddie Clarke - Philthy Animal ÄR det tuffaste som hänt rocken, någonsin och för evigt. Och den här låten är det tuffaste Motörhead någonsin gjorde. 

 

 

5. MERCYFUL FATE - Evil. Är Diamond Head evil? Nja, det kan diskuteras. Är King Diamond evil? Nåt så in i helvete! Metallicas medley av låtar från de danska satanisternas debutplatta var tekniskt sett den första black metal jag hörde, och vilket underbart fördärv det ledde ner i...

6. BLUE ÖYSTER CULT - Astronomy. Har jag nämnt att BÖC är ett av världens bästa band? Om inte kan ni kolla de här föregående inläggen HÄR och HÄR. Astronomy etsade sig direkt fast i min puberterande hjärna och har stannat där, i takt med att livet fortsatt och BÖC-kulten grott i mig. Den spelades av en vacker slump som sista låt på min trettioårsfest, och den dag jag lämnar jordelivet så ska ni spisa den vid likbålet. And the light that never warms...

 

7. H.P. LOVECRAFT - Wayfaring Stranger. Vänta va, Metallica brydde sig väl aldrig om psykrock? Nej, och mitt intresse i den genren är rätt ytligt, men däremot är vi alla vänner av kosmisk skräck. The Thing That Should Not Be introducerade mig för skräckmästaren, och med hjälp av Delta Förlag och Tvååkers bibliotek förändrades mitt liv till det mörkare med hjälp av Providence mest xenofoba gentleman. I slutändan ledde det till en kandidatuppsats på universitetet. Och Wayfaring Stranger är en fin bit med.

Så, ja. Oavsett hur trött man är på dansken och Papa Het, och hur tråkiga skivor de än hostat upp de senaste trettio åren - en diskussion för sig - har de haft ett visst inflytande på mitt lyssnande och mitt liv, som jag inte kan bortse från. Alltid något!

 

Nu fortsätter vi långhelgen! Lyssna på listan här!

/Andreas