God morgon!
Det lades upp lite nytt material på Werock.se i helgen.
Fredrik Sanberg var och kollade in AT THE GATES, ni vet det där bandet som kanske gjort sig skyldiga till den bästa death metalplattan genom tiderna "Slaughter Of The Soul", och som efter 19 år har släppt nytt material i form av "At War With Reality". En härligt saftig, i vanlig ordning, recension av deras gig på hemmaplan i torsdags hittar ni här.
Vill ni ha bild- och ljudbevis att bandet fortfarande har löd i stärkarna (och det vill ni ju säkert, haha!) så kollar ni här.
En packe nya skivrecensioner finns också uppe sedan väldigt tidigt imorse.
Robert Gustafsson har minsann krämat ur sig fyra stycken:
Progressiv dödsthrash (bara genrebenämningen bör får er att salivera. Jag gjorde det) levereras av MAAHLAS från Norge på "Nightmare Years", SOEN har släppt en verkligt bra skiva i "Tellurian" som har fått ganska mycket speltid hos mig. Jag hade gärna lyssnat mer på den, men årsbästalistor och annat kommer ju ständigt i vägen, haha! Och så har vi cockrockens främsta företrädare WHITESNAKE som släppt ytterligare en liveskiva. Men denna gång har den tydligen viss nerv som gör den värd att kolla in.
WINTERFYLLETH har släppt nytt. Det bandet har vuxit ut till ett band som Fredrik håller lite extra koll. Nya skivan "The Divination Of Antiquity" är tydligen, precis som föregångsplattorna, oerhört bra.
Fredrik Sandberg, har inte tagit det lugnt på skivrecenserandet heller: svårt malande musik från SÓLSTAFIR på "Òtta" som är extremt vacker i sin svärta. Omslaget till den skivan förresten - satan vad snyggt!
Från undertecknads tangentbord får ni recension av WITHERSCAPEs EP "The New Tomorrow", en liten pärla till skiva som både stillar behovet och väcker längtar efter nytt material från bandet.
/Martin
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Visar inlägg med etikett Solstafir. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Solstafir. Visa alla inlägg
måndag, december 01, 2014
fredag, oktober 25, 2013
Fredagslistan 2013, vecka 43: 1985 och 2005
Denna veckan ska vi titta lite närmre på musik från åren 1985 och 2005. Och du glade - här kan vi verkligen höra och se skillnad.
1985 släpptes det enligt Metal Archives 136 fullängdsalbum, 2005 var antalet 2489!

1985 var året då New York, New York officiellt utsågs till nationalsång för New York City, 2005 inleds rättegången mot Saddam Hussein för brott mot mänskligheten för att ta några nerslag i historien. Och så släpptes denna rulle: American Ninja. Precis. Den var ungefär lika bra som omslaget - dvs episkt bra för att vara en c-rulle, haha!
1985 var också året då nedanstående artister släppte alster.
SLAYER - ett oerhört förväntat bandval från min sida, inte sant? Men så är ju också Kill Again från "Hell Awaits" en riktig pärla i bandets låtkatalog. Jag kunde helt enkelt inte avhålla mig från att ha med den. Skivan "Hell Awaits" var för övrigt den enda fullängdskivan bandet släppte på Metal Blade. Till skivan efter, "Reign In Blood" hade bandet bytt till Def Jam Records. Och skrivit om metalhistorien med det bästa thrash metalalbumet någonsin. Kill Again innehåller så många intressanta riff att man nästan trillar av stolen - att det går undan behöver ni ju inte ens undra över. Och den har ett patenterat 1980-tals primalskrik från Tom Araya.
Innan MEGADETH fick för sig att skriva musik som den på "Risk" och senaste "Supercollider" ett magplask av gigantiska mått, då skrev bandet riktigt bra och aggressiv musik. Förstlingsverket "Killing Is My Business...and business is good!" är argt - Mustaine hade ju blivit utsparkad från METALLICA med buller och bång och med en stark mix av kemikalier i blodet skrev han furiös musik. Skivan är relativt förbisedd i bandets diskografi, och det är klart att med skivor som följde på debuten som "Peace Sells" och "Rust In Peace" så ska det mycket till för att hävda att debuten är favoritskivan.
Det finns nog en hel del som skulle hävda att Ronnie James Dio var den bästa sångaren inom heavy metal. Med en karriär som varade i ett försvarligt antal decennier och som inkluderade medverkande på så många verkligt klassiska plattor är det ju helt klart så att mannen besatt sångarkvaliteter av rang. Dios solokarriär innehöll bland andra magiska debuten som soloartist - "Holy Diver" som följdes upp av "Last In Line". 1985 kom skivan som såklart låtvalet är ifrån "Sacred Heart". Inte lika bra som sina föregångare, är skivan en trevlig upplevelse. Inledande låten King Of Rock And Roll har det där självklara svänget som ofta präglade Dios musik. Rösten är som alltid fin att lyssna på.
Har man varit på konsert med KREATOR de senaste åren så har man hört låten Flag Of Hate från "Endless Pain". En stökig låt med ett dubbelt baskaggespel som är, well, speciellt. Intressant är att det faktiskt är bandets trummis med alias Ventor som står för sången på albumversionen av låten. Omslaget är så episkt fult att jag måste ha med det. Prick det enda som ser bra ut på omslaget är bandets logo, haha!
Jag avslutar urvalet från 1985 med ett svårt häcklat band, DOKKEN. Faktum är att John Norum hade en kort session med bandet i början av 2000-talet. Varför har jag med detta band? Jo, mest som en påminnelse om att det faktiskt existerade dylik musik samtidigt som den första thrashvågen var i full gång. Jag har hävdat med stor frenesi att thrashen aldrig hade uppstått om det inte hade funnits något att reagera på - i detta fall på trygg musik alternativt den våg av hair metalband som utan mycket av talang hade dominerat hårdrocken. Det kan vara bra att påminna sig om detta ibland, haha!
2005 var ett år som såg Edward Ray Killen arresteras misstänkt för morden på tre människorättsarbetare som ägde rum 1964. Precis - det som Alan Parker gjorde filmen Mississipi Burning om. Saddam Hussein ställs inför rätta för brott mot mänskligheten och Youtube lanseras i USA.
2005 kom även denna rulle: Sin City. Precis. Flera resor bättre än American Ninja, haha!
Dessutom släpper följande band skivor:
"Character" av DARK TRANQUILLITY är en skiva jag har lyssnat extremt mycket på. Första gången jag hörde Lost To Apathy (jag vet, tryggt låtval) golvades jag av svänget. Låten har fortsatt att vara en favorit bland bandets låtar och jag blir oftast mycket glad när bandet spelar den live.
Devin Townsends bästa band om ni frågar mig. Så totalt vansinnigt brutalt och skruvat att jag förstår att det frestade på att lira med bandet. Jag upptäckte bandet med "Alien" som tursamt nog kom 2005. Jag blev mycket glad åt detta faktum. Shitstorm är en dänga lika galen som galet bra. Jag kan lyssna på den hur många gånger som helst. Uppbyggnaden upp till primalskriket vid 2:17 är lika episkt som skriket självt. Döm själva - för egen del är detta öronmumma.
Ett band som var ett alibi för att mata två-takt. Och som de gjorde det. Kul var de också. Jag menar, döper man en skiva till "Royal Straight Flesh" då har man humor. Matte Modin heter trummisen i detta numera sedan 2005 nedlagda band. Och han kan smiska på - ta valfri skiva från bandets diskografi och ni får höra på tajt mangeltramp. Jag kan verkligen, verkligen anbefalla bandets musik till förfesten. Det blir kul. Från bandets sista skiva "Reclaim The Beat" får ni Grind And Rewind. Den är precis vad den heter.
2005 och NILE släpper "Annihilation Of The Wicked". Frågor på det? Trodde inte det heller, haha!
SÓLSTAFIR är ett black metalband från Island. Det är fan i mig fullt rimligt att ett black metalband kommer därifrån. Islänningarna har sysselsatt sig med att skriva svårt svärtad och sorgsen musik sedan 1995. Slå upp en kopp valfri dryck, luta er tillbaka och sveps med i närmre en kvarts tung vemodsmusik. Underbart.
/Martin
1985 släpptes det enligt Metal Archives 136 fullängdsalbum, 2005 var antalet 2489!


1985 var också året då nedanstående artister släppte alster.
SLAYER - ett oerhört förväntat bandval från min sida, inte sant? Men så är ju också Kill Again från "Hell Awaits" en riktig pärla i bandets låtkatalog. Jag kunde helt enkelt inte avhålla mig från att ha med den. Skivan "Hell Awaits" var för övrigt den enda fullängdskivan bandet släppte på Metal Blade. Till skivan efter, "Reign In Blood" hade bandet bytt till Def Jam Records. Och skrivit om metalhistorien med det bästa thrash metalalbumet någonsin. Kill Again innehåller så många intressanta riff att man nästan trillar av stolen - att det går undan behöver ni ju inte ens undra över. Och den har ett patenterat 1980-tals primalskrik från Tom Araya.
Innan MEGADETH fick för sig att skriva musik som den på "Risk" och senaste "Supercollider" ett magplask av gigantiska mått, då skrev bandet riktigt bra och aggressiv musik. Förstlingsverket "Killing Is My Business...and business is good!" är argt - Mustaine hade ju blivit utsparkad från METALLICA med buller och bång och med en stark mix av kemikalier i blodet skrev han furiös musik. Skivan är relativt förbisedd i bandets diskografi, och det är klart att med skivor som följde på debuten som "Peace Sells" och "Rust In Peace" så ska det mycket till för att hävda att debuten är favoritskivan.
Det finns nog en hel del som skulle hävda att Ronnie James Dio var den bästa sångaren inom heavy metal. Med en karriär som varade i ett försvarligt antal decennier och som inkluderade medverkande på så många verkligt klassiska plattor är det ju helt klart så att mannen besatt sångarkvaliteter av rang. Dios solokarriär innehöll bland andra magiska debuten som soloartist - "Holy Diver" som följdes upp av "Last In Line". 1985 kom skivan som såklart låtvalet är ifrån "Sacred Heart". Inte lika bra som sina föregångare, är skivan en trevlig upplevelse. Inledande låten King Of Rock And Roll har det där självklara svänget som ofta präglade Dios musik. Rösten är som alltid fin att lyssna på.


2005 var ett år som såg Edward Ray Killen arresteras misstänkt för morden på tre människorättsarbetare som ägde rum 1964. Precis - det som Alan Parker gjorde filmen Mississipi Burning om. Saddam Hussein ställs inför rätta för brott mot mänskligheten och Youtube lanseras i USA.
2005 kom även denna rulle: Sin City. Precis. Flera resor bättre än American Ninja, haha!
Dessutom släpper följande band skivor:
"Character" av DARK TRANQUILLITY är en skiva jag har lyssnat extremt mycket på. Första gången jag hörde Lost To Apathy (jag vet, tryggt låtval) golvades jag av svänget. Låten har fortsatt att vara en favorit bland bandets låtar och jag blir oftast mycket glad när bandet spelar den live.
Devin Townsends bästa band om ni frågar mig. Så totalt vansinnigt brutalt och skruvat att jag förstår att det frestade på att lira med bandet. Jag upptäckte bandet med "Alien" som tursamt nog kom 2005. Jag blev mycket glad åt detta faktum. Shitstorm är en dänga lika galen som galet bra. Jag kan lyssna på den hur många gånger som helst. Uppbyggnaden upp till primalskriket vid 2:17 är lika episkt som skriket självt. Döm själva - för egen del är detta öronmumma.
Ett band som var ett alibi för att mata två-takt. Och som de gjorde det. Kul var de också. Jag menar, döper man en skiva till "Royal Straight Flesh" då har man humor. Matte Modin heter trummisen i detta numera sedan 2005 nedlagda band. Och han kan smiska på - ta valfri skiva från bandets diskografi och ni får höra på tajt mangeltramp. Jag kan verkligen, verkligen anbefalla bandets musik till förfesten. Det blir kul. Från bandets sista skiva "Reclaim The Beat" får ni Grind And Rewind. Den är precis vad den heter.
2005 och NILE släpper "Annihilation Of The Wicked". Frågor på det? Trodde inte det heller, haha!
SÓLSTAFIR är ett black metalband från Island. Det är fan i mig fullt rimligt att ett black metalband kommer därifrån. Islänningarna har sysselsatt sig med att skriva svårt svärtad och sorgsen musik sedan 1995. Slå upp en kopp valfri dryck, luta er tillbaka och sveps med i närmre en kvarts tung vemodsmusik. Underbart.
/Martin
fredag, november 23, 2012
Fredagslistan vecka 47: Den braiga listan
Tjena.
Efter alla tematiska listor vi har kört på den senaste tiden kände både jag och Susanne att nu fick det räcka med det ett tag. I synnerhet efter förra veckans i stort sett utmattande lista så kände i alla fall jag att jag längtade efter en lista utan krusiduller.
Susanne inleder med lite metal med påtaglig spelglädje i SOPHICIDE. Måste vara ett taget namn, haha! Skämt åsido, bandets melodiska metal med flinkt gitarrarbete går jag igång på utan större tvekan. Within Darkness är en klämkäck dänga som på ett värdigt sätt inleder veckans lista.
Redan i låt två slänger Susanne in ANAAL NATHRAKH och Of Fire, And Fucking Pigs. Inte mig emot - jag tror att ni har noterat att brittduons musik är något som jag och Susanne har gemensam sympati för. Varje gång bandet släpper nytt så kan ni räkna med att vi står som två saliverande lågstadieelever utanför en godisaffär i spänd förväntan.
Lite CONVERGE kanske? Jag kommer ihåg hur bra jag tyckte att "Axe To Fall" var. Nu är det inte från den skivan Susanne hämtar låten till listan utan från nya "All We Love We Leave Behind". Låten Trespasses får mig att varva upp för lite härlig ringdans. I motsats till hur det faktiskt låter så blir jag verkligt glad av denna låten.
"Plaguempire" från GHAMOREAN. Jag har faktiskt missat denna platta. Får nog ta och ändra på det efter att ha hört Existence Without God som man väl få anta har ett antikristet tema.
THIS GIFT IS A CURSE. Jag lyssnade på bandets "I, Guilt Bearer" häromdagen. Nja säger jag. Nja. Nog för att jag gillar kaos, men detta blir lite för mycket. Produktionen gillar jag inte alls.
Susanne hoppar vidare med SOLSTAFÍR och över åtta minuter långa 78 Days In The Desert. Jag har lyssnat väldigt lite på islänningarna. Det jag hör i denna låten får mig att tänka att det nog är dags att kolla upp bandet mer. För det låter alldeles för bra för att negligera mycket längre. Musiken har en ljuv mustighet, ett gött driv och en retroartad produktion som jag verkligen uppskattar.
ENSLAVED för oss vidare på långalåtarspåret med episka i flera bemärkelser Thoughts Like Hammers (titeln, titeln!) från nya "RIITIIR". Vi har haft den med på andra listor, men det skiter vi i rakt av.
Nu kommer vi till fransk metal. GOJIRA och titellåten från "L'Enfant Sauvage". Jag får faktiskt erkännna att jag tröttnat lite på fransmännens musik. Inte för att den är dålig men den säger mig inte så mycket längre.
WHITECHAPEL har släppt en del skivor. Inte en enda finns på Spotify förutom "The Somatic Defilement". Och en annan låt - Hate Creation. Titeln är, jag vet, så fruktansvärt ickeoriginell att jag sprängs lite inombords. Manglet väger dock upp för en del. WHITECHAPEL är inte bandet som håller igen även om just denna låt innehåller lite melodiska element.
Susanne avslutar sin del av listan med A FRAIL BECOMING och deras Hold On To Nothing. Att Susanne är svag för goth kanske ni visste? Här blandas dysterheten upp med lite trevlig growlsång i alla fall, haha!
Jag inleder lite lagom trallvänligt med THE AGONIST och Dead Ocean från senaste skivan "Prisoners". Inga konstigheter, bara musikalisk flinkhet.
Sen blir det skitigare. NEKROMANTHEON har fått ganska många att gå i spinn. De gör det mesta rätt - det låter skitigt på rätt sätt. Det är ett jävla driv. Och så har titellåten från "Rise, Vulcan Spectre" en grym refräng i all sin enkelhet.
Sedan Nosegarden öppnade ögonen för TREPALIUM åt mig så har det blivit några vändor i lurarna med fransmännens musik. Och jävlar vilket sväng de kopplar på emellanåt. Det händer en hel del annat i bandets musik också för den delen. Synnerligen värda att kolla in. Låtval: Daddy's Happy från "XIII".
På tal om sväng - inledningen på Iesus Nazarenus, Servus Mei från THE PROJECT HATEs "Bleeding The New Apocalypse". Där har ni sväng. Låten är i övrigt så sjukt episk att jag baxnar.
Dammar av lite gammal ANAAL NATHRAKH i form av The Lucifer Effect från "In The Constellation Of The Black Widow". Skrämmande bra låt från en tid då bandets musik var verkligt oroande.
Sen drar vi en tvär vänstersväng och brakar in i MEGADETH och trevliga Tornado Of Souls. Skivan: "Rust In Peace" - den överlägset bästa bandet gjort.
Sväng i DECAPITATED? You bet your behind. Flash - B(L)Ack från "Organic Hallucinosis" innehåller förutom ett jävla ställ lite av den varan.
Lite mer dysterhet i form av PARADISE LOST. Ni vet vilken låt vid det här laget tror jag, haha!
Listan avslutas av BRING ME THE HORIZON och IN MOURNING. Av BMTH har jag valt en låt med den orimligt långa titeln. Och från IN MOURNING en gammal fin låt från "Monolith". Har faktiskt blivit lite nerknarkad på det bandet får jag erkänna.
Det var det hela - en inga krusidullerlista - ett inga krusidullerinlägg. Får kanske bli tema nästa vecka, eller vad säger ni?
/Martin
Efter alla tematiska listor vi har kört på den senaste tiden kände både jag och Susanne att nu fick det räcka med det ett tag. I synnerhet efter förra veckans i stort sett utmattande lista så kände i alla fall jag att jag längtade efter en lista utan krusiduller.
Susanne inleder med lite metal med påtaglig spelglädje i SOPHICIDE. Måste vara ett taget namn, haha! Skämt åsido, bandets melodiska metal med flinkt gitarrarbete går jag igång på utan större tvekan. Within Darkness är en klämkäck dänga som på ett värdigt sätt inleder veckans lista.
Redan i låt två slänger Susanne in ANAAL NATHRAKH och Of Fire, And Fucking Pigs. Inte mig emot - jag tror att ni har noterat att brittduons musik är något som jag och Susanne har gemensam sympati för. Varje gång bandet släpper nytt så kan ni räkna med att vi står som två saliverande lågstadieelever utanför en godisaffär i spänd förväntan.
Lite CONVERGE kanske? Jag kommer ihåg hur bra jag tyckte att "Axe To Fall" var. Nu är det inte från den skivan Susanne hämtar låten till listan utan från nya "All We Love We Leave Behind". Låten Trespasses får mig att varva upp för lite härlig ringdans. I motsats till hur det faktiskt låter så blir jag verkligt glad av denna låten.
"Plaguempire" från GHAMOREAN. Jag har faktiskt missat denna platta. Får nog ta och ändra på det efter att ha hört Existence Without God som man väl få anta har ett antikristet tema.
THIS GIFT IS A CURSE. Jag lyssnade på bandets "I, Guilt Bearer" häromdagen. Nja säger jag. Nja. Nog för att jag gillar kaos, men detta blir lite för mycket. Produktionen gillar jag inte alls.
Susanne hoppar vidare med SOLSTAFÍR och över åtta minuter långa 78 Days In The Desert. Jag har lyssnat väldigt lite på islänningarna. Det jag hör i denna låten får mig att tänka att det nog är dags att kolla upp bandet mer. För det låter alldeles för bra för att negligera mycket längre. Musiken har en ljuv mustighet, ett gött driv och en retroartad produktion som jag verkligen uppskattar.
ENSLAVED för oss vidare på långalåtarspåret med episka i flera bemärkelser Thoughts Like Hammers (titeln, titeln!) från nya "RIITIIR". Vi har haft den med på andra listor, men det skiter vi i rakt av.
Nu kommer vi till fransk metal. GOJIRA och titellåten från "L'Enfant Sauvage". Jag får faktiskt erkännna att jag tröttnat lite på fransmännens musik. Inte för att den är dålig men den säger mig inte så mycket längre.
WHITECHAPEL har släppt en del skivor. Inte en enda finns på Spotify förutom "The Somatic Defilement". Och en annan låt - Hate Creation. Titeln är, jag vet, så fruktansvärt ickeoriginell att jag sprängs lite inombords. Manglet väger dock upp för en del. WHITECHAPEL är inte bandet som håller igen även om just denna låt innehåller lite melodiska element.
Susanne avslutar sin del av listan med A FRAIL BECOMING och deras Hold On To Nothing. Att Susanne är svag för goth kanske ni visste? Här blandas dysterheten upp med lite trevlig growlsång i alla fall, haha!
Jag inleder lite lagom trallvänligt med THE AGONIST och Dead Ocean från senaste skivan "Prisoners". Inga konstigheter, bara musikalisk flinkhet.
Sen blir det skitigare. NEKROMANTHEON har fått ganska många att gå i spinn. De gör det mesta rätt - det låter skitigt på rätt sätt. Det är ett jävla driv. Och så har titellåten från "Rise, Vulcan Spectre" en grym refräng i all sin enkelhet.
Sedan Nosegarden öppnade ögonen för TREPALIUM åt mig så har det blivit några vändor i lurarna med fransmännens musik. Och jävlar vilket sväng de kopplar på emellanåt. Det händer en hel del annat i bandets musik också för den delen. Synnerligen värda att kolla in. Låtval: Daddy's Happy från "XIII".
På tal om sväng - inledningen på Iesus Nazarenus, Servus Mei från THE PROJECT HATEs "Bleeding The New Apocalypse". Där har ni sväng. Låten är i övrigt så sjukt episk att jag baxnar.
Dammar av lite gammal ANAAL NATHRAKH i form av The Lucifer Effect från "In The Constellation Of The Black Widow". Skrämmande bra låt från en tid då bandets musik var verkligt oroande.
Sen drar vi en tvär vänstersväng och brakar in i MEGADETH och trevliga Tornado Of Souls. Skivan: "Rust In Peace" - den överlägset bästa bandet gjort.
Sväng i DECAPITATED? You bet your behind. Flash - B(L)Ack från "Organic Hallucinosis" innehåller förutom ett jävla ställ lite av den varan.
Lite mer dysterhet i form av PARADISE LOST. Ni vet vilken låt vid det här laget tror jag, haha!
Listan avslutas av BRING ME THE HORIZON och IN MOURNING. Av BMTH har jag valt en låt med den orimligt långa titeln. Och från IN MOURNING en gammal fin låt från "Monolith". Har faktiskt blivit lite nerknarkad på det bandet får jag erkänna.
Det var det hela - en inga krusidullerlista - ett inga krusidullerinlägg. Får kanske bli tema nästa vecka, eller vad säger ni?
/Martin
tisdag, november 22, 2011
Inferno
Martin är ju som bekant i vårt södra grannland kvällen till ära och beskådar rens av sällan skådat slag (?). Vi andra, less fortunate, som tillbringar dessa gudsförgätna tisdagskvällstimmar med deadlines, matlådemakande och allt vad det nu må vara, får istället trösta oss med vetskapen om att bättre tider stundar... i april! (Ja, jag vet att det bara är november nu men det är lika bra att ni börjar tråna på en gång. Det blir för lätt annars.) Den 4-7 i månaden då våren kommer och knackar på infaller nämligen den gulliga norska festivalen Inferno. Tonvikten på den musikaliska menyn brukar ligga på black metal, vilket ju är helt i sin ordning när det har med Norge att göra. Jag har själv tyvärr aldrig satt min fot på nämnda tillställning men det borde bli en ändring på det med tanke på 2012 års lineup som än så länge ser ut som följer:
ARCTURUS
BORKNAGAR
WITCHERY
ANAAL NATHRAKH
AGALLOCH
ABSU
TSJUDER
CHURCH OF MISERY
EINHERJER
SOLSTAFIR
VESEN
Vissa av de där banden har jag dålig koll på, men TSJUDER är inte helt pjåkiga, AGALLOCH sköter sig bra, ABSU duger absolut i krig och när det visar sig att självaste ANAAL NATHRAKH ska styra kosan mot Oslo, ja då kamrater blir jag glad i hjärtat på riktigt! För er som kanske tvivlar på nämnda bands storhet (hur det nu ens är fysiologiskt möjligt) kommer här en video att vila ögonen på. Drug-Fucking Abomination heter låten och den rastlöst lagde kan kliva in runt 3:03 då "introt" är över och det börjar härja loss på riktigt. Lyssna och njut mina vänner! (Och Martin, borde inte "Passion"-skivan kunna kvala in på den där årsbästalistan du nämnde här nedanför? Hint, hint.)
Så där ja, bara att skriva in en Infernobiljett på julklappsönskelistan och hoppas att tomten gör sitt jobb i år.
/Susanne
ARCTURUS
BORKNAGAR
WITCHERY
ANAAL NATHRAKH
AGALLOCH
ABSU
TSJUDER
CHURCH OF MISERY
EINHERJER
SOLSTAFIR
VESEN
Vissa av de där banden har jag dålig koll på, men TSJUDER är inte helt pjåkiga, AGALLOCH sköter sig bra, ABSU duger absolut i krig och när det visar sig att självaste ANAAL NATHRAKH ska styra kosan mot Oslo, ja då kamrater blir jag glad i hjärtat på riktigt! För er som kanske tvivlar på nämnda bands storhet (hur det nu ens är fysiologiskt möjligt) kommer här en video att vila ögonen på. Drug-Fucking Abomination heter låten och den rastlöst lagde kan kliva in runt 3:03 då "introt" är över och det börjar härja loss på riktigt. Lyssna och njut mina vänner! (Och Martin, borde inte "Passion"-skivan kunna kvala in på den där årsbästalistan du nämnde här nedanför? Hint, hint.)
Så där ja, bara att skriva in en Infernobiljett på julklappsönskelistan och hoppas att tomten gör sitt jobb i år.
/Susanne
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2025, vecka 42: Fem finska trumpinnar del 2
Då är vi tillbaka i det glada Finland för lite mer upplyftande musik. Jag passar på att lägga in en rejäl varning här. Många av banden och a...

Populära inlägg
-
Tihi! Jag fick tillfälle att mailledes fråga FOGHAT's Roger Earl några frågor inför Sweden Rock Festival-giget om två veckor, jag orkar ...
-
Jag ska vara helt ärlig och säga att mitt intresse för de 5 senaste Rush-skivorna jag lyssnat på ligger mest på de senare 3. Skivorna 2112...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...