Gott folk!
Idag är det långfredag. En dag som, om du är kristen, ska tillbringas i dyster kontemplation över att Jesus spikades upp på korset. För det större flertalet av människor är det en vanlig fredag, för oss i Sverige en härligt ledig dag som ofta bjuder på umgänge med de närmaste.
Vi har gjort flera långfredagslistor på temat "Jesus, död, och korsfästelse", men idag blir det annat. Idag gräver jag, högst subjektivt (men nåt annat tror jag inte att ni hade förväntat er), ner mig i skivor eller låtar som jag betraktar som hetast just nu. Ni kanske inte håller med, men så ligger landet i alla fall.
Vi kör!
Vi inleder oerhört sympatiskt med en ny låt som, såklart, låter gammal från NESTOR. Lugn, det kommer mer vredgade grejer i listan, men NESTOR har seglat upp som ett band som det lönar sig att hålla koll på när det kommer nytt. Detta är, föga förvånande, medryckande som satan som gjord för att få med sig en publik i en livesituation. Varför är det då så bra? Tja, dels är refrängen helvetiskt bra. Sen är det ju så att gitarrspelet inte går av för hackor heller. Produktionen är mustigt frejdig och sympatisk. Till och med bakgrundssången är bra. Samt att det är härligt att få hänge sig åt oförblommerad nostalgi. NESTOR är ett band som seglat upp som kanske en av de främsta uttolkarna av hur 1980-talet lät. Det räcker rätt långt.
Visste ni att JUDAS PRIEST har en ny skiva ute? Jag visste inte det förrän Oskar kom in på jobbet med ett stort leende på läpparna för ungefär 2 veckor sedan. Och nu kan jag inte sluta lyssna på "Invincible Shield". Detta är så löjligt bra att jag baxnar. Dels håller låtarna en skrämmande hög och jämn kvalitet. Det är helt enkelt fruktansvärt underhållande att lyssna på detta gubbagäng som inte verkar ha några planer på att lägga av. Och låter det så här om en 72-årig Rob Halford så förstår jag att det inte behövs heller. Dels låter det väldigt mycket PRIEST om detta, men det smyger sig in associationer för mig med inslag av IRON MAIDEN, och MAGNUM. Framför allt låter detta så vansinnigt fräscht och bra att jag utfärdar varning för att sätta igång skivan.
Ni kanske såg detta komma? HAMFERĐ har en ny platta ute - "Men Guðs Hond Er Sterk". Det är en sagolikt bra skiva som sannerligen gjorde den 6 år långa väntan på nytt material från bandet värd all vånda. Detta kan, helt frankt, vara årets bästa skiva.
CHILD är inte bandet som ligger på latsidan. Förra året kom "Meditations In Filth" som jag gillade skarpt. Idag släpps uppföljaren "Shitegeist". Och detta är också fruktansvärt bra. Skiljer sig lite från debuten, men bara till det bättre. Låtarna skaver dock på det där sättet som gör att man direkt hugger på betet. När grindcore utförs på detta sätt så är det svårt att inte gå igång rätt rejält.
Som jag längtat efter nytt från HORNDAL. "Head Hammer Man" släpps den 5 april, och handlar i vanlig ordning om orten Horndal. Närmare bestämt om fackföreningsmannen Alrik Andersson som under storstrejken i landet 1909 valdes till ordförande i den lokala fackföreningen. Jag menar, det är ju omöjligt att inte gå igång på detta! I vanlig ordning så har bandet tagit i. Förutom ett löjligt snyggt omslag och grafiskt snitt på merchen så har Henrik Levahn skrivit en roman om Alrik Andersson på nästan 400 sidor. Respekt.
Vi tar helg på det!
/Martin
