Fredagslistan 2016, vecka 10: Stämning!

Gott folk!

Efter förra veckans djupdykning i "The Dead Eye" (det kommer att bli flera återblickar på jubilerande skivor i fredagslistan, var så säkra!) så ska vi idag gotta ner oss i stämningsfulla låtar - och då pratar vi sannerligen inte om trubadurtjafs vid tänd lägereld på strand - utan verkligt kvalitativa låtar.
Stämning kan ju vara så mycket, men jag tror att när ni kollar in listan så är det låtar som verkligen är episka som samsas om utrymmet.

Vi kör!

Är WATAIN världens bästa black metalband? Jo, skulle nog en hel del svara. Jag uppskattar bandet storligen, och kring släppet av "Lawless Darkness" 2010 tokhyllade jag bandet. Sist på den skivan ligger en låt som kan vara den mäktigaste bandet gjort -  Waters Of Ain - som är så monumental i sitt majestät att jag baxnar varje gång jag lyssnar på låten. Gitarrerna verkligen bölar fram slingor så oerhört vackra att det är svårt att hålla tårarna borta.



Susanne drog nu ner mig i ett svårartat beroende av DEAFHEAVENs musik - det kan jag inte säga att jag är ledsen över - och jag har lyssnat oerhört mycket på bandets senaste album "New Bermuda" där jag i synnerhet uppskattar låten Luna som på ett fint sätt kombinerar furiöst trummande med extremt vackra stämmor.

Säfflebandet DRACONIAN är ett band att kolla in när det gäller verkligt vemodig musik, och de har en väldigt trevlig nivå på sin utgivning. Att bandet inte ändrar sin vinnande formel och ändå lyckas fängsla för varje ny skiva ska ni se som en kvalitetsstämpel av stora mått. Det är sorgset och och extremt vackert.

Jag tar fram storsläggan och väljer, såklart, Faith Divides Us - Death Unites Us från skivan med samma namn. För satan vad fin den låten är, och det var den som gjorde att jag på allvar började kolla in bandet från Halifax. Trots väldigt många lyssningar på låten tycker jag att den fortfarande är väldigt vacker.


METALLICA kanske inte är mest kända för stämningsfull musik, men vissa låtar är ju extremt episka. Koppla på en symfoniorkester som bandet gjorde på skivan "S&M" (en skiva som bara sådär har sålt 8 miljoner exemplar) och låtar som inte var så bra i originalversion växer ut till riktigt fina stunder. Nu har jag inte valt en av dessa utan väljer, kanske en smula traditionellt, The Call Of Ktulu från "Ride The Lightning". Det är ju en låt som är mäktig i originalutförandet - här växer den ut till ett monstrum av gigantiska mått.

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 10: Stämning!

Fredagslistan 2015, vecka 47: Bra där!

Ave novembermörker!

Idag tänker jag bjuda på en helt otematisk lista, den enda gemensamma nämnaren är att det här är musik jag lägger i bra-facket. Låtom oss begynna.

STILLA är ett band jag först gillade, sedan tyckte var lite väl överhypade för att slutligen komma tillbaka till briljansfaktorn. "Till Stilla Falla" kom för två år sedan och faller (höhö) in i facket naturromantisk knarrklagande svartmetall framförd av medlemmar från band så som ARMAGEDDA, DERANGED och BERGRAVEN för att nämna några. De vet med andra ord vad de pysslar med.

Hinsides dagen är som en vacker men läskig mardröm som kryper in under skinnet och stannar kvar när man vaknar. Kargt mässande, drabbande melodislingor och episk kyla. Hurra och burr!

Umevännerna i MOLOKEN härnäst med nya skivsläppet "All Is Left To See" (första albumet i en kommande trilogi om mänskligt mörker) och låten Seventh Circle.

Skivan bjuder på en mer svängig och melodiös svärta än vi är vana vid men atmosfären och den råa desperationen finns fortfarande kvar, inte minst i sånginsatserna! Är jag partisk? Ja, det stämmer. Spelar det någon roll? Svar nej. MOLOKEN är ena kungar! Lyssna och njut.

DEAFHEAVEN fortsätter med Luna, vars intro-riff gör saker med mig på en metafysisk nivå. Jag kan inte få det där ljudet ur mitt huvud och det vill jag inte heller. Åsikterna om bandet går vitt isär i metalkretsar såvitt jag förstår.

Vissa dyrkar dem, vissa avfärdar dem som en hipster-dagslända. Själv tycker jag de är riktigt bra på det de gör och jag blir glad av att se ett mörkare skivomslag här än det pluttgull-rosa ditot på "Sunbather".

Martin upplyste mig idag om bandet FIRESPAWNs existens och det gjorde han helt rätt i! Det mycket lökiga namnet till trots består denna konstellation av gamla hjältar som Matte Modin, L-G Petrov, Victor Brandt och så vidare. Kvalitetsstämplad gammelskolsdöds med andra ord.

Snygga hookar, skönt mangel. Ovanpå detta en eldsdemon med svärd som visuellt godis. Ja, vad mer behöver man? Hemtrevlighetsfaktorn är enorm, på med tofflorna!

HOPE DRONE tycker jag är ett namn ni kan lägga på minnet. Black metal/drone i fantastiskt utförande. Vilken stämning! Vilken storslagenhet! "Cloak of Ash" klockar in på nästan 80 minuter, varav låten jag tog med i listan är på dryga 20.

Unending Grey heter härligheten och den är så fasligt nihilistbräcklig och vacker att jag ryser men framför allt baxnar. Nu har jag baxnat, på återhörande och god helg!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 47: Bra där!