Fredagslistan 2021, vecka 40: Symfonisk metal

 Gott folk!

Den här veckan så tänkte jag att jag skulle ägna mig åt svulstig musik - symfonisk metal kvalar ju med lätthet in som kanske den mest storvulna genren inom metal, och förmågan att beröra på djupet med denna musik tror jag kommer bli uppenbar i veckans lista. 

Vi kör!

Öppnar lite lätt med KAMELOT som ser till att addera rikligt med power metal i sin musik. Inget fel alls i det om ni frågar mig. Jag har börjat lyssna allt mer på det här bandet som jag tycker har en hel räcka med bra inslag. Framför allt då sången av Tommy Karevik som sannerligen inte går av för hackor. Jag har tagit en liveversion av Phantom Divine då detta är en låt som imponerar. 

Kopplingarna mellan EPICA och KAMELOT är många. EPICA har tagit sitt namn efter ett album som KAMELOT gav ut 2003, och banden gillar att gästa varandras album. Här är en fläskig version av Consign To Oblivion från Paris 2017. Alltså antalet tittningar den videon har är rätt skrämmande högt. En massa olika sångstilar samsas alldeles utmärkt här. 

Jag hade ju med SEVEN SPIRES för 3 veckor sedan. Att bandet förtjänade epitetet noterbart blev än mer uppenbart när skivan "Gods Of Debauchery" släpptes den 10/9. Detta är så jävla bra att skivan helt klart är med i racet om en listplats på min årsbästalista. Ren rent episka mäktigheten i bandets musik är så påtaglig att jag baxnar. Plus sången. Herrejävlar vilken pipa hon har Adrienne Cowan. 

Roland Navratil har, utan tävlan, den mest orimligt högt ställda hi-haten i veckans lista. Lägg till detta sidenskjortor, blusar av krossad sammet och våfflat hår och ni kanske tycker att EDENBRIDGE är något jag gör mig lustig över? Det hade jag kunnat göra, men det här bandet har en förmåga att skriva riktigt bra musik. Jag lyssnade ohemult mycket på bandets skiva "My Earthdream" som kom 2008, det var en av de första skivorna jag recenserade på WeRock för övrigt. 

Avslutar listan med 13 minuter DIMMU BORGIR. Black metal light? Kanske det, men här med en okester som jobbar för lönen och en kör blir detta så fruktansvärt mäktigt. Lite skillnad från när jag såg bandet på Mejeriet för många år sedan. Här är det ett fullsatt Spektrum, hemmaplan, och ett band som det ångar självförtroende om. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 40: Symfonisk metal

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång IV

"The Shadow Theory" av KAMELOT

Jag ser att "The Shadow Theory" inte får speciellt högt betyg på Metal Archives, men det struntar jag blankt i som ni förstår. Jag har återvänt, oroväckande(?) ofta till den här väldigt episka, progressiva och på alla möjliga sätt fullmatade powerplattan under året. Jag uppskattar framför allt just det episka anslaget som är genomgående i så mycket av KAMELOTs musik. Plus att bandet strösslar givmilt med oerhört fina melodier. En i det närmaste perfekt höstplatta.

"Sometimes The World Ain't Enough" av THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA

Om jag hade haft körkort och bil så hade den här plattan varit mer än självskriven som bilkörarmusik. Nu går den att uppskatta även om du väljer att ta dig fram på annat sätt, eller helt enkelt sitter still. "Sometimes The World Ain't Enough" är den mesta feelgoodplattan bland de skivor som jag har valt att nominera till årsbästalistan. Det spritter och skuttar om bandet som sannerligen verkar att ha haft minst lika kul under inspelningen av denna skiva som under föregångarna. Och ja, Björn Strid sjunger bättre än någonsin.

"The Burning Cold" av OMNIUM GATHERUM

Finländarna i OMNIUM GATHERUM hör till det antal band som alltid får mig att lyssna lite extra uppmärksamt, och som oftast får mig att stampa takten med minst en fot under lyssningarna. På "The Burning Cold" lyckas de med mer än så, då inspirationen sannerligen verkar ha flödat till mer än vanligt. Patenterade finska bölande slingor, episkhet och ett satans driv gör att "The Burning Cold" är en i stort sett oavbruten lyssnarfröjd.

"Ossuarium Silhouettes Unhallowed" av HOODED MENACE

Mer finskt bjuckar HOODED MENACE på i sin oerhört murket sympatiska dödsiga doom. "Ossuarium Silhouettes Unhallowed" släpptes i början av året och har varit en trygg och stadig följeslagare under hela året för mig. Jag älskar verkligen hur det här bandet med finess och engagemang håller intresset uppe för sin musik genom hela skivan.

"Mire" av CONJURER

Brittiska CONJURER som vi har skrivit en del om på bloggen lyckades svara upp mot alla mina förväntningar med sin debutskiva. Och jag hade nästan sjukligt uppskruvade förväntningar på "Mire" efter att jag lyssnat på "I" som kom 2016. Den rent ljuvliga spretigheten som CONJURERs musik präglas av kan kanske förvirra en del, men de har sina pålar djupt nerkörda i sludgemyllan vilket gör att de känns trygga ändå. Tro nu inte att de är genrekonformistiska för det - det här bandet går helt sina egna vägar.

/Martin

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång IV

Fredagslistan 2018, vecka 10: Powermetalshred!

Gott folk!

Jag bryter av totalt från Susannes finfina lista från förra veckan. Idag ska vi gotta ner oss nåt så in i helvete i den underbara mylla som är power metal. Och det blir fokus på den av så många avskydda shreddetaljen. Här kommer det att bändas loss på strängarna i olika grad - men ni kan räkna med att det finns inte ett band som skriver under på temat less is more i veckans lista.

Vi kör!

En så kallad no-brainer att BOREALIS dyker upp på den här listan. Min kärlek till det här bandet är ju väldigt välbefäst sedan jag fick tips om bandet av Susanne. Finest Hour från "Fall From Grace" är en fin, till stora delar tvåtaktsmatande (!) låt som jag inte vågar kolla hur mycket jag lyssnat på, haha!

Det av Gus G. styrda FIREWIND startade som ett "band" för att han skulle kunna visa hur satans flinkt han kan bända på gitarren. "Immortals" är en skiva som jag gillar starkt. Det är både starkt medryckande och episk power metal som det är vansinnigt svårt att inte stampa takten till.

Gravt undervärderade italienska DGM fastnade jag för genom plattan "Momentum" som kom 2013. Det är inte den hippaste musiken, men fan så smittande och DGM visar på varenda platta att de kan sitt hantverk.

Jag har illa koll på KAMELOT, men det jag hör i låten When The Lights Are Down från "The Black Halo" får mig att bli nyfiken på att kolla upp mer musik av bandet. Jag älskar refrängen i låten, men det finns så många rätt i hela stycket att det var svårt att inte trycka på spela igen efter det att låten var slut, haha!

Jag avslutar med Through The Fire And Flames av DRAGONFORCE. Nu kanske en del av er höjer på ögonbrynen, då just DRAGONFORCE inte har stått högt i kurs hos mig tidigare. Men någonting förändrades när jag kollade in en video på YouTube där Tina S. bände strängar till den här låten på ett rent magiskt sätt. Och helt plötsligt började jag gilla låten. Logiskt? Inte ett skit, men livet är ju sällan det. DRAGONFORCE gillar att visa upp vad de kan på sina instrument, och den här låten ger rikligt med bevis på just det.

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 10: Powermetalshred!

Nya skivor!

Det har slarvats lite med att köpa in nya skivor till biblioteket, men igår blev det ändring på det då jag satte ner ett gäng plattor på avdelningen.

Ganska ointressant platta i mina öron - DIMMU BORGIR har nu gått alltför långt över gränsen för att göra lyssnarvänlig black metal för att fånga mitt intresse.

THE AGONIST "Lullabies For The Dormant Mind" - melodisk döds med kvinnlig sångare som visar var skåpet ska stå. Tokhyllad av en hel del - undertecknad inberäknad.






Det behövs väl ingen större förklaring till att denna skiva köptes in eller hur?








DECREPIT BIRTHs "Polarity" kan mycket väl vara årets bästa platta i mina öron. Teknisk progressiv dödsmetall har inte låtit så här bra sedan THE FACELESS släppte "Planetary Duality" 2009.

En underbart välljudande allians mellan blackmetal, hardcore och CONVERGE - KVELERTAK gör det mesta rätt på sin självbetitlade debutplatta. Även denna är ett av årets absolut bästa släpp.

Sjuukt snyggt omslag! Lite trist att jag inte gillar musiken lika mycket - men det gör å andra sidan ingen skillnad - för att det bör finnas minst en platta av MERCYFUL FATE på biblioteket är en idé jag ansluter mig till med emfas. Dessutom gillar Alex denna och nedanstående platta ordentligt mycket.

Stabil, tysk metal från klassiska ACCEPT. Nye sångaren Mark Tornillo påminner dessutom en hel del om Udo. För lite två-takt för att jag ska gilla det fullt ut dock ;-)

Ska erkänna att jag inte pallade lyssna igenom KAMELOTs "Poetry For The Poisoned" en enda gång. Totalt intetsägande om ni frågar mig - fantastisk om ni frågar Alex - se där en stor bonus med att vi nu är två som köper in plattor, haha!

Storvulenheten är den bärande idén på "Ghost Opera", och denna platta är faktiskt bättre än ovanstående om ni frågar mig.

Perfektion på platta? Bra nära faktiskt. Om du gillar tekniskt bländande dödsmetall är "Epitaph" av NECROPHAGIST en platta du bör ha hemma.

Maffig dubbelDVD med 3 cd-plattor därtill som bjuder på 20-års jubilerande OPETHs konsert från Royal Albert Hall. Asbra. Men det misstänker jag att ni visste redan, haha!

/Martin