Fredagslistan 2025, vecka 36: Oscar K provar dödsmetall del 2.

 Idag ska Oscar prova dödsmetall igen. Senast var år 2023 för bloggens räkning. 

Det blir en lite kortare text idag då livet kom ivägen. Vi börjar med en stark polsk giv och sen fortsätter vi med lite olika svenska akter. Stay köttiga! 

Listan finns här och längst ner.

Vader-"Wings" (Litany, 2000, Metal blade records.).

Polsk dödsmetall av världsklass. Bandet har hållit på och spelat metal av olika slag sen 1983. MEn nu är vi framme på 2000-talet och de piskar på magiskt. Lyssna på discokaggen. Oväntat svängig skiva med ett horribelt omslag som andas millennieskiftet. 

Necrocurse-"Morbid Maniacs" (Grip of the dead, 2013, Pulverised Records.).

Svensk döds av äldre snitt med Hellbutcher på sång. Bandet kommer från en Sveriges mer sluskiga städer, Uddevalla. Precis som staden är musiken sliten men gött. Ganska otroligt att Hellbutcher klarar av att både fungera i black och döds-sammanhang. Önskar att bandet släpper något mer men det vet man inte om det kommer ske. 

Crucifyre-"Kiss the goat" (Infernal Earthly Divine, 2010, Pulverised Records).

Ännu ett Stockholmsgäng som spelar döds. Kan det verkligen vara något? 

Ja för detta band lyckas blanda in alla möjliga genrer men ändå få det att låta dödsigt. Precis som Entombed på gränsen kring Wolverine Blues lyckades införa andra genrer utan att det låter krystat lyckas Crucifyre göra lite eget utan att det blir ostigt trots körerna och pianot på exempelvis "Hellish Sacrifice". Har man inte hört denna skiva och gillar all sorts metal är detta en stark rekommendation.

Också ett hemskt vidrigt omslag.

Dismember-"Soon to be dead" (Like an ever flowing stream, 1991, Nuclear Blast Records).

Kanske ett av de mest klassiska svenska dödsbanden och en av mina första bekantskaper inom genren. Även när jag hör denna låt idag kan jag slåss över hur brutal den är. Att sen Dismember låter mer eller mindre likadant på alla skivor kan ju antingen ses som ett plus eller minus beroende på inställning till soundet. Har också haft äran att se bandet live. Detta omslag tycker jag också är fantastiskt på alla sätt. Det är ondskefullt och tufft. 

Vomitory-"Scavenging the Slaughtered" (Terrorize Brutalize Sodomize, 2007, Metal Blade Records).

Ännu ett svenskt band som jag faktiskt sett live. Ett av många starka band från Karlstad men där finns finns ju en del konkurrens. Minns inget från spelningen förutom att det förmodligen var bra. Här har vi ganska brutal döds med fina arabiska slingor. Eftersom jag inte känner till bandet så pass bra kan jag inte säga att detta är en av deras bättre skivor eller inte men det är ju snabbt och hårt och det räcker långt för min del. 

Det var dagens slafs. Här hittar ni listan. 

/Oscar K.

Fredagslistan 2024, vecka 32: Malmö Massacre

Sedan 2019 har MALMÖ MASSACRE vuxit från en kväll med en handfull svenska döds/grindband till en tredagars festival med internationella legendarer som headliners. Den 23-25 augusti smäller det igen nere på Plan B på Norra Grängesbergsgatan med en line-up som nog är tyngsta och hårdaste ni hittar på en svensk scen denna festivalsäsong. 

Tyngdpunkten är dödsmetall, men med utsvävningar åt både punkhåll (Mob 47, Skitsystem, Warcollapse), grindcore (Arson Project, husbandet Birdflesh och inte minst NAPALM DEATH!), och mer svarta toner (Marduk, Mörk Gryning och Black Birch). Ja ni ser ju själva vilket mangel det kommer bli:

Nedan följer en lista med låtar från band jag inte tänker missa. Inga ytterligare kommentarer, det är bara å lyssna här. Ses i moshen osv!

MARDUK: With Satan and Victorious Weapons (World Funeral, 2003)

PARADISE LOST: Shattered (Gothic, 1992)

NAPALM DEATH: Instinct of Survival (Hatred Surge, 1985)

MOB 47: Dom ljuger (EP, 1984)

ÖVERVÅLD: Våldsbejakande extremism (Våldsbejakande extremism, 2924)

BLACK BIRCH: Soil (Black Birch, 2024)

MÖRK GRYNING: Min sista färd (En visa om döden) (Tusen år har gått, 1995)

VOMITORY: Sad Fog over Sinister Runes (Raped in their own Blood, 1996)

AT WAR: R.A.F. (Infidel, 2009)

HATCHEND: Shackled Humanity (Summer of '69, 2024)

/Andreas

Torsdagstipset

Hoppla och goddagens mina vänner! Här travar undertecknad in som en annan joker i leken efter mången tids uppehåll i skrivandet. Varför då? Jo, det ska jag klargöra. CUT UP, har ni hört det glada gänget? Om inte så gör det genast. "Forensic Nightmares" heter alstret som kom i slutet av juni och alla vänner av gammal hederlig dödsmetall á la 90-tal borde precis som jag bli till sig i trasan.

Skalpell, syster!

Påminner det om VOMITORY möjligen? Ja, det gör det och konstigt vore väl annars eftersom denna konstellation har inte en, inte två utan hela tre exmedlemmar från denna akt. Fjärde snubben i bandet - Björte - har spelat i andra band än just VOMITORY, men det är helt irrelevant i sammanhanget. Vilket mangel! Vilket kött! Den enda som inte jublar av lycka här hemma just nu är katten som istället vill sova. Hon får tji.

/Susanne

Torsdagstipset - CUT UP : Forensic Nightmares

Fredagslistan 2015, vecka 28: Tvåtakt

Godmorgon!

Denna veckan har fredagslistan ett mer än ljuvligt tema, nämligen tvåtakt. Denna den mest fantastiska av taktarter har ju en fullständigt självklar i den musik som uppskattas av undertecknad, och en del av er andra också misstänker jag. Bara själva ordet nämns så är alla på banan och införstådd med faktumet att nu blir det röj.

Vi kör.

Öppnar med en verklig klassiker - Blinded By Fear. Otroligt vad bra den är. Fortfarande. Det jag tycker är värt att notera lite extra är faktumet att inspelningen skedde långt innan den berömda klipp-och-klistra metoden fick sitt inträde. Det är alltså hela tagningar av varje musiker som vi hör. Erlandsson på trummor var tydligen nära att få ett mentalt sammanbrott just över denna låt.

Jomenvisst - kära gamla ENTOMBED får representeras av öppningslåten på "Wolverine Blues" Eyemaster. Det är en låt som präglas av attityden inga konstigheter. Nicke Andersson, ansvarig för så mycket högkvalitativ musik att det är löjligt, trummar på ett extremt massivt vis. Här finns den ljuvligt exekverade tvåtakten, men också ett, om uttrycket ursäktas, satans sväng.

Let The Stillborn Come To Me har en verkligt massiv tvåtakt i inledningen som sätter tonen direkt på BLOODBATHs "Grand Morbid Funeral". När jag för ett antal veckor sedan såg bandet på Copenhell öppnade bandet med denna synnerligen sympatiska dänga.





 Jag är väldigt glad över att jag hann se VOMITORY innan bandet lade ner. Så fruktansvärt bra de var. Bandets rejält köttiga death metal gladde väldigt många människor. Trummisen Tobias Gustafsson bjuder i The Carnage Rages On från "Carnage Euphoria" upp till en piskdans av episka mått, så det är inte bara tvåtakt som bjuds i denna väldigt trallvänliga låt.

Jag avslutar listan med ett band som inte (än?) har uppnått samma legendariska status som resterande akter i veckans lista - finska SONS OF AEON vars självbetitlade debutalbum från 2013 fick en del att gå i spinn, så även undertecknad. Faceless heter låten, och här får ni ha lite tålamod då bandet tar god tid på sig att bygga upp låten innan trummisen Pasi Pasanen börjar mata tvåtakt vid 3:03. SONS OF AEON är ett extremt trevligt band att lyssna på, och får hemskt gärna producera mer musik än vad de redan gjort. Detta är kvalitet rakt av.

Så, ett styck lista att förenas i yster ringdans till!

Ha det geni!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 28: Tvåtakt

Fredagslistan 2013, vecka 10 - ett sammelsurium

Godmorgon gott folk!

Fredagslistedags igen - denna gång med enbart undertecknad vid rodret. Det känns som det var en evighet sedan vi kunde bjuda på en samfälld fredagslista, men omständigheterna i detta fall är som de är - barn och sjukdomar kommer före att göra fredagslistor helt enkelt.

När jag började göra fredagslistor, första listan publicerades den 16 april 2010 och hade endast 6 låtar av band som DECAPITATED och BETWEEN THE BURIED AND ME, så var tanken inte att göra tematiska listor som vi numera är väldigt förtjusta i att göra utan bara fungera som en logg över vad jag och senare vi hade lyssnat på under veckan som gått. Ett tag spräckte vi alla vallar och lade upp hela album på listan vilket resulterade i fullständigt vanvettigt långa listor. Någon vi gjorde spände över 8 timmars musik.

Och listan denna vecka är faktiskt ett sammelsurium av dessa två angreppssätt - vad jag har lyssnat på under veckan, samt låtar av band som jag vill lyfta fram lite extra. Det är en ganska schizofren lista faktiskt.

Jag inleder lite nätt och fint (ingen sarkasm för en gång skull) med finska OMNIUM GATHERUM. Finnarna är ju mästare på melankoli och har en stor mängd band av fin kaliber som vet hur man får strängarna att böla fram vemod. Senaste given "Beyond" är musikaliskt en briljant och vacker giv. Jag sliter fortfarande lite med hur sången låter. Jag tror att det har att göra med produktionen faktiskt att jag inte köper Jukka Pelkonens sång rakt av. Får se om ni gillar låten New Dynamic. 

Fortsätter med Tongue av SOILWORK från senaste i mitt tycke oerhört bra skiva "The Living Infinite". Jag kan inte låta bli att citera blogg- och redaktörskollega Kim angående mitt omdöme om skivan: Och då är det bra, det kan jag garantera :-) Martin är inte den som hyllar melodisk death om det inte verkligen har något speciellt att komma med. Så nu vet ni det, haha!

SAHG - jag kan inte släppa bandet. Det är så bra. Jag har haft med bandets musik flertalet gånger, så jag ska inte skriva så mycket mer än att Hollow Mountain från "III" verkligen förtjänar era öron och uppmärksamhet.

Sen kommer finfina Revelations av IRON MAIDEN. Jag greps av en oerhörd lust att lyssna igenom "Piece Of Mind" när jag satt i soffan hemmavid i förra veckan. Sonen sov tryggt i min famn, mamma D sov också sött - helt enkelt ett guldläge att lyssna på musik. Och visst håller låten än?

Raskt hopp över till DEFEATED SANITY och Perspectives från "Passages Into Deformity". Fy fan vad bra det är! Det är gött att bara stänga av och gå in i ett rens såsom det tyskarna är mer än kapabla att kavla ut.

Kollega Robert Chief Rebel Angel Gustafsson skrev om tvekampen mellan WHITESNAKEs "1987" och VAN HALENs "1984". Kommentaren jag skrev på detta inlägg säger egentligen allt om varför Still Of The Night  är med på listan: Men tack utav helvete för att du skrev om dessa skivor ;-) jag har ju haft Still Of The Night på hjärnan under en längre tid, fått bort den, och så kommer du och poppar in den igen. Ah well :-)

HOUR OF PENANCE är ytterligare ett verkligt hårt gäng. Eller, ja, bandmedlemmarna kanske är hur trevliga som helst - musiken däremot är stentuff.I  Fall Of The Servants från "Sedition" demonstrerar bandet att de kan spela skiten ur sina instrument.

Ni har väl hört att VOMITORY ska lägga ner? Ett oerhört tråkigt besked då karlstadsbandet har levererat death metal med oerhört hög verkshöjd. "Carnage Euphoria" och The Ravenous Dead är ett smäckexempel på det faktumet. Släck ner, vrid upp - mosh!

Ett annat hårt gäng är AEON från Östersund. Jag har valt Liar In The Name Of God från "Path Of Fire" då jag tycker att gitarrsolot är så löjligt bra att jag smäller av varje gång jag hör det.

Jag avslutar med WOE OF TYRANTs Behold, The Lion med en förhoppning att ni får en trevlig helg på alla möjliga vis.

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 10 - ett sammelsurium

Fredagslistan goes Wacken Open Air

Har man varit där så vet man utan att läsa inläggets namn vad bilden till vänster depikterar. Tysklands Wacken Open Air har sedan starten dragit till sig växande skaror metalheads för 3 dagars tribalt beteende. Av mig och Susanne är det bara jag som varit där - 2008 - men det hindrar oss inte att göra en fredagslista på temat Wacken Open Air. För att göra det lite behändigare valde vi dessutom ett år - 2002. Fans av HYPOCRISY kommer då, likt oss, nicka nöjt vid tanken att det var det året bandets "Hypocrisy Destroys Wacken" spelades in. Konstigt nog har vi inte valt låtar från den skivan.

Men jag sticker iväg. Listan är denna veckan ordnad lite annorlunda mot tidigare listor.  I sann bibliotekarienördsanda har vi ordnat listan efter band. Ni får ursäkta oss detta - ibland tar vansinnet över.

Resultatet blir ju inte dåligt för det. Vi börjar episkt tungt med The Dying Illusion av CANDLEMASS. Skivan "Chapter VI" hörde till en grupp skivor jag lyssnade otroligt mycket på under tidigt 90-tal. Jag tycker att den håller fortfarande faktiskt. Övrig diskografi från bandet upplever jag märkligt nog inte alls som lika intressant.

CANNIBAL CORPSE är sorgligt underrepresenterade på Spotify. Gallery Of Suicide finns dock och bjuder på en stunds musik i sann kannibalisk anda. Efter detta måste man ju har lite mer lättlyssnat eller hur? Det åstadkommer man med ett stycke musik signerat CHILDREN OF BODOM. Bodom Beach Terror är ta mig satan en trallvänlig liten dänga som livas upp med ihärdigt keyboarderande. Inte för alla, men jag gillar det i små doser.

Sen uppar vi aggressiviteten till max - DYING FETUS,  EXODUS och HEATHEN ser till att vi får två slevar av meckig döds och thrash.

Hör ni också till oss som gillar när Peter Tägtgren kör döds? Det är fullt förståeligt när det låter som det gör om HYPOCRISY på "A Taste Of Extreme Divinity" som vi har valt låtar från till listan. Man kan såklart ta vilken skiva som helst från detta gäng då de alla håller hög klass.

IMMORTAL på skiva=bra skit. IMMORTAL live=gitarrstrul. Så har det faktiskt varit på samtliga konserter jag varit på med bandet. Att "Sons Of Northern Darkness" är en grym skiva i vilket fall, det är både jag och Susanne överrens om.

Sen kommer ett underbart tre-låtarssjok med betoning på fart och vrede: KREATOR Pleasure To Kill, och LOCK UP med Feeding On The Opiate och Hate Breeds Suffering. LOCK UP är ett så suveränt band att det inte är konstigt alls att de representeras av två låtar om ni frågar mig, haha!

MÖRK GRYNING har jag prick ingen relation alls till innan jag hörde Into Oblivion - ganska okej, men låten har svårt att stå sig mot de efterföljande dängorna från NECROPHOBIC: Blinded By Light, Enlighted By Darkness som jag personligen tycker är en grym titel på ett fantastiskt stycke musik, och Revelation 666.

Sen blir det en dikeskörning. Eller det beror på hur man ser det. Gillar man SAVATAGE så kommer man att gilla att Damien dyker upp med sitt tunga sväng. Jag har svårt att inte stampa takten i vilket fall.

Vi avslutar med flaggan i topp med två band som verkligen inte går av för hackor, yxor, motorsågar eller spett: UNLEASHED och VOMITORY.

Så, det var det hela - trevlig helg och allt det där.

/Martin

Fredagslistan vecka 13 - Wacken Open Air 2002

Plattor på ingång

Nya plattor på ingång till Helsingborgs Stadsbibliotek - det var min själ ett tag sedan!
VOMITORYs "Carnage Euphoria" är en av de bästa death metalsläppen överhuvudtaget - ett knippe kvalitetshårda låtar och spelskicklighet borgar för detta.









Lombardo på trummor. Det borde räcka egentligen som premiss att köpa "The Gathering" av TESTAMENT. Nu får man en idiothård platta späckad med fullständigt asgrym musik på köpet. Hålls som en av bandets starkaste plattor överhuvudtaget - jag är mycket benägen att hålla med!











Jag gillade "Paradise Lost" riktigt mycket. "Iconoclast" är verkligen inte sämre!

Skivorna kommer att finnas på avdelningen på tisdag vid lunchtid ungefär.

/Martin

Nytt på WeRock

Efter vissa bekymmer av teknisk natur med att få upp nya recensioner på WeRock finns de trots allt på siten sedan 1 maj. Jag tog det själv väldigt lugnt i alla fall till denna runda, mycket beroende på en resa under helgen, så från min penna finns det endast en recension av VOMITORYs "Opus Mortis VIII", en skiva som inte gjorde mig helt nöjd, men som ändå har en ganska hög verkshöjd om man jämför med många andra plattor.

Rebellängeln Robert Gustafsson har skrivit en härligt lång recension av PRIMORDIALs platta "Redemption At The Puritan's Hands" där han milt sagt går in på djupet, haha! Underbart!

Kim har satt tänderna i SAMAELs "Lux Mundi" som verkar gå hem hos henne, mycket beroende på att bandet fortsätter sin utveckling.

Ni hittar också recensioner av ANCHORs, ANIMA MORTEs, GINGER TREES, MAYANs, POISONBLACKs och RADIANCEs plattor på sidan.

/Martin

Myspace-race

Jag brukar ibland roa mig med att köra ett race på Myspace. Det går till så här - jag börjar med ett valfritt band, sedan måste jag välja ett band från första bandets sida att gå vidare till. Tvångsmässigt? Jajemänsan. Grundligt uttråkad på jobbet, i likhet med många av mina kollegor som också har en vecka kvar till semestern, kändes det som det var dags att köra ett race igen.

Jag började med ett rejält frustande PROWESS. Jag erkänner villigt att detta bands mastodondoftande musik gör mig knäsvag - trots att det låter lite för likt MASTODON. Spelad låt: Sabre Rider.

Hoppade vidare till MAIM, mycket för att döper man ett band till detta så får man förmodligen rejäl dödsmetall rakt in i trumhinnan. Och dra på trissor om man inte fick det. Visserligen med lite halvkackig proddning, men med nedstämda strängar så att gomseglet vibrerade. Spelad låt: Smouldering Ashes.

Sen blev jag glad eftersom MAIM hade VOMITORY på sin förstasida över vänner. För er som har läst vad jag skrivit om TORTURE DIVISION på WeRock gångerna 2 så vet ni att jag gillar Tobben Gustafssons blästrande lir till max. Därför var ju valet inte särskilt svårt. Spelad låt: The Carnage Rages On. Och den låter precis som man vant sig vid när det gäller VOMITORY: tajt, hård blästrande death metal som sätter nackmuskulaturen i aktion.

Sen blev det banne mig thrash med INVASION från Karlstad. Jag gillar ju thrash rätt mycket, så det här bandet var en trevlig ny bekantskap. Sen gillar jag band som bara har tre stycken medlemmar eftersom detta gör att samtliga medlemmar måste kunna spela bra som fan - och ösa järnet jämt för att det annars låter tunt. Spelad låt: A World Gone Dead.

Som avslutning blev det en rejäl vänstersväng till KARENSDAG. Så här skriver de om sig själva:

KARENSDAG är folklig rockmusik för en generation som inte längre tillhör Kanal 5s målgrupp. Vi sprider vårt hat mot backslicks, stureplan, tidningen Klick, Gevalia och Karlstads storstadskomplex genom äkta Skoghallsk populärmusik, med hjärtat i bruksorten och näven mot guldkusten.

Spelad låt: Tjockt pa Bergvik. Nej, det är ingen felstavning - låten heter så. Och den inleds med ett mellansnack på så bred värmländska att man blir rörd. Sedan kommer renset med full kraft. Och jag faller som en fura.