Idag ska vi bocka av röjiga låtar i protokollet. Såna som får nackmusklerna att börja röra sig ofrivilligt i cirkel samtidigt som fötterna löper amok över köksgolvet. Så kallade stänkare vill säga. Tag plats, dörrarna stängs.
Vi börjar med det piskande luciferianska röjet i form av bandet AVSLUT som är helt lysande i sin hatiska black metal-skrud. Jag blev helt till mig när jag hörde den här singeln som bara rakt av golvar allt motstånd. Trummorna i Deceptis är furiösa som en tornado, sången kataklysmiskt desperat och dessutom på svenska, vilket funkar hur bra som helst i sammanhanget. Det bästa jag hört på länge, hands down.
Må det komma en fullängdare snart! Må det!
DARK FORTRESS bjussar på galoppmangel av stor dignitet på dödsmetallskalan. Ylem är en stänkare av sällan skådat slag och det fastställs redan 0:36 in i låten där vi finner ett mer än lovligt göttigt avgrundsvrål som får nackhåren att hissas upp!
Growlet låter bitvis som någon som bokstavligen krälar omkring i en leråker, helt klockrent med andra ord. En riffsekvens som påminner om en ilsken getingsvärm på det, ett mid-tempoparti och sedan är vi i hamn. Mumma!
BATUSHKA, även kända som bandet vars namn jag lyckades stava fel till tre gånger på raken, är dagens nummer tre. Här kan vi förvänta oss det inte helt okända "jag kör lite hoppsasteg på måfå nere i katakomberna och plockar osynliga äpplen till tonerna av gregorianska gosskörer"-röjet.
Skitigt och vackert och skirt och utan kompromiss heter ingredienserna som detta polska gäng kokar ihop till en riktigt mastig ritualgryta. Det här är ett band som jag tippar på att man ska se live innan domedagen, i alla fall om man är svag för doom av det svärtade slaget.
ZEAL & ARDOR. Håll i er nu för här kommer det lika oväntade som oantastliga "sålt smöret och tappat pengarna så jag kör igång lite svängig bitter blues med black metal-inslag"-röjet! Jag som vän av ordning tog mig för pannan när jag läste om detta projekt, blues och black metal, går det ens att mixa? Det föreföll först som en kombo lika otippad som skridskor och stavhopp, men som visade sig ytterst lyckosam redan vid första lyssningen.
I undersköna Come on Down blandas väsiga häxskrik med snygga svala melodislingor, ledset gitarrplink med drivet hos ett ursinnigt liksminksband. Ja jädrar, blues är för black vad havssalt är för mörk choklad, ett genidrag helt enkelt.
Detta borde gjorts för länge sedan!
Det återhållna och malande röjet står THE LION'S DAUGHTER för. Utmärkta Midnight Glass från plattan med det fullt rimliga och korrekta namnet "Existence Is Horror" får en att vagga långsamt med överkroppen i en sorts slow motion-headbang. Stabilitet och pondus i trummor såväl som riffande ger ett gediget intryck av den här sludgekaramellen.Growlsången är långsam och långsint förbannad snarare än explosiv. Allt är som sig bör och med detta är listan obönhörligen slut för denna gång.
Ha en bra helg, kanske med en eller annan stänkare.
Fredagslistan 2017, vecka 9: Röj
/Susanne
