Så här i elfte timmen innan julafton fortsätter summeringen av årets bästa skivor. Del 1 postade jag för några veckor sedan och här kommer följaktligen del 2 (i YouTube-format). Som bekant kör jag utan inbördes rangordning eller betygskala. 

VERBUM - "Exhortation To The Impure"

Doomiga tongångar från Chile på ett debutalbum som är lika delar tungt som avskalat.

ARES KINGDOM - "In Darkness At Last" 

Full kross från första tonen och tillilka svårt att sitta stilla till den här döds/thrash-smockan.

DEATHCULT - "Of Soil Unearthed" 

Tonsäkert schweiziskt dödsgäng med förkärlek för det svenska dödssoundet anno -80-90-tal.

JUNGLE ROT - "A Call To Arms"

Tillbaka till dödsmetallens mest rudimentära rötter med elfte fullängdaren från dessa amerikanska veteraner. Stompigt!

STRYCHNOS - "A Mother’s Curse"

Den här seglade upp sent i november men blev omedelbart en favorit. Rå riffdriven döds från Danmark.

UNDEATH - "It's Time​...​To Rise From the Grave"

Riktigt murkig dödsmetall med skön gravplundrar- och zombiearmé-estetik.

UNFYROS - "Alpha Hunt"

Meditativ och filmisk finsk black metal som ger mersmak. Debutalbum.

EMBRACE OF THORNS - "Entropy Dynamics"

Ockult black och döds-blandning som gifter sig väl och växer med varje lyssning.

DUNKELHEIT - "Inner Awakening"

Ungerskt satanistiskt svårmod när det är som bäst, tredje dedikerade fullängdaren.

OBSCENE - "...From Dead Horizon To Dead Horizon"

Malande långsamma riff, galopptakt och bra riv i sången gör detta till en klar höjdpunkt under 2022.

Och med detta tar vi helg och jullov! Må ni få både vila och kvalitativa praliner under helgdagarna. Vi ses 2023.

/Susanne

 Fredagslistan 2022, vecka 51 - Årsbästa 2022, del 2

Här i södra delen av landet har syrenen slagit ut, shortsfrekvensen på stan har ökat avsevärt och min lägenhet snittar en dygnstemperatur på 25+. Det betyder bara en sak, det är hög tid för en fredagslista på temat nytt och svängigt. Vi kör igång direkt!

Vänner av DISSECTION kan spetsa öronen och fröjdas på en gång för ypperliga PREDATORY LIGHT från staterna bjuder upp till melodisk dödsdans med låten To Plead Like Angels från skivan "Death And The Twilight Hours" som släpps idag. Slingor som biter sig fast, trallvänligt komp, medlemmar som endast lystrar till initialer - ja ni förstår ju själva varför detta går hem i stugorna. Pluspoäng för fryntligt skelett i folkloristisk stil som vinkar glatt från sin bleka häst på skivomslaget. 

Från en förtjusning till en annan; JUNGLE ROT är ett stabilt band som levererat bra dödsmetall sedan 90-talet och som fortsätter att göra så även på nya skivan "A Call To Arms" som såg dagens ljus härom veckan på Unique Leader Records. Jag har valt titelspåret och maken till hockeyrefräng får man leta efter när Dave Matrise i vanlig ordning klämmer i för kung och fosterland. Fem av fem patronbälten.

Tredje bidraget i listan kommer från OBSCENE och deras andra fullängdare "...From Dead Horizon To Dead Horizon" som har en murkig och skön känsla. Låten Deathless Demigod är en svängig men seriös historia med en smått bekant sampling i början som jag inte för mitt liv kan komma ihåg varifrån den kommer. Kanske är det värmen, kanske är det en begynnande demens, det ska jag låta vara osagt. Något jag däremot vet med säkerhet är att jag ska lyssna mer på OBSCENE.

COSMIC PUTREFACTION är faktiskt det enda bandet i dagens lista som inte kommer från USA utan istället har rötterna i Italien. Goa, brötiga dödsmetall-Italien känner man direkt när Amniotic Bewilderment sparkar igång. G.G. heter mannen bakom det här projektet och albumet "Crepuscular Dirge for the Blessed Ones" är den tredje fullängdaren sedan 2018 vilket ju är ganska raskt marcherat. Hur låter det då? Jo, slingrigt, slamrigt, lite knepigt och väldigt bra. 

Avslutningsvis NECHOCHWEN. Sju långa år har gått sedan den här duon släppte en fullängdare senast. Då var det "Heart Of Akamon" som var på tapeten och den kan väl närmast beskrivas som en uppvisning i folkmetall med rötterna i svartmetall. Nya albumet heter "Kanawha Black" men känns namnet till trots mindre black metal, mer folkig än tidigare och med en betydande portion 70-talsprogg inblandad. Precis som man kan föreställa sig av den beskrivningen så är det svängigt, puttrigt och trivsamt. 

Med detta sagt är det hög tid att ta helg! På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 20: Nytt och svängigt