Visar inlägg med etikett luciarock. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett luciarock. Visa alla inlägg

fredag, december 13, 2019

Fredagslistan 2019, vecka 50: In på upploppet

Goddagens!

Idag är det inte bara fredagen den 13:e utan även lucia och då kan vi ju passa på att tänka både på blandade skräckfilmer och på legenden om helgonet på Syrakusa som stack ut sina egna ögon och sände dem till sin trolovade. Det torde ju ändå vara höjden av romantik. Själv håller jag ögonklösarfingrarna i styr och tar istället tag i den sista slutklämmen vad gäller årsbästan. Eftersom jag dels inte vet hur man gör när man sätter stopp och dels för att jag vill era öron allt gott kommer här hela fjorton album (eller 8 timmar och 32 minuter om man så vill) att frottera sig med. Gott folk, nu tar vi i för kung och fosterland och bara kör.


TEITANBLOOD - "The Baneful Choir". Spanjorerna håller stilen och tröskar på med sin infernaliska black metal för allt vad tygen håller. Fem getter av fem för detta släpp.


TOMB MOLD - "Planetary Clairvoyance". Det här är en platta som både jag och Martin hållit högt sedan den kom. En rakt igenom klockren dödsplatta som hade fått själve Chuck Schuldiner att jubla.


TEETH - "The Curse Of Entropy". Ska man beskriva den här skivan med ett epitet är det Fullt Ställ som passar bäst. Det blir åka av redan från första sekunden genom det vackra ljudlandskap som stavas dödsmetall möter grindcore.


MORTAL WOUND - "Forms Of Unreasoning Fear". Första demon från det här dödsbandet från Kalifornien som sannerligen varken spar på krutet eller galopptakten. Löjligt bra.


MALIGNANT ALTAR - "Retribution Of Jealous Gods". Vad gör INSECT WARFARE nu för tiden egentligen? Jo, detta. Långsamt krossande finfin döds som låter som nedsänkt i ett träsk.


ALTARAGE - "The Approaching Roar". Dödsmetall med känsla av black i den lika delar meckiga som röjiga skolan. Omslag med tjusigt drunkningstema till det. Jotack, så här ska en slipsten dras.
 
ROTHADÁS - "Rothadás". Doomiga tongångar med mangel härnäst på första demon från detta ungerska band. Lovande musik, angenäma growl och tjusig logga.


NIGHTFELL - "A Sanity Deranged". Olycksbådande doomigt, melodiskt och BOLT THROWER-tungt. På det stora hela en total geniplatta som är svår att sluta lyssna på.


VITRIOL - "To Bathe From The Throat Of Cowardice". Det här är inte allas kopp med gin men för oss som gillar plusmeny extra allt och metal som så att säga kaosar på utan stopp är det mumma.


PISSGRAVE - "Posthumous Humiliation". En guttural gore-smocka rakt i solar plexus kommer lastad från PISSGRAVE. Här ges vi en brutalitet och dedikation som inte skojas bort i första taget.


GRAVEFIELDS - "Embrace The Void". Inga direkta överraskningar här men bra melodislingor, gedigen sånginsats och ett riffarbete som påminner om NILES glansdagar gör att den här skivan gått varm hos mig under året.


VANUM - "Ageless Fire". Vad har varit bäst i genren amerikansk atmosfärisk black metal under året egentligen? Jo, det här. Maken till episk storslagenhet får man leta länge efter.


AORATOS - "Gods Without Name". Här har vi ett stycke black metal som liksom gräver sig rakt ned i underjorden av ren vilja och frenesi. Lika seriöst som svinbra från musikgeniet Kyle Earl Spanswick.


Värd att notera är också slutligen GNAW THEIR TONGUES trivsamma släpp "An Eternity Of Suffering, An Eternity Of Pain" som helt enkelt består av de låtar som av olika anledningar inte platsade på den kommande fullängdaren som väntas se dagens ljus under 2020. Det här är en skön palate cleanser att tvätta öronen med mellan varven.

Med detta önskar jag er en högst rimlig helg.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 50: In på upploppet


fredag, december 03, 2010

Hårdrocksnostalgi - Luciarock 1983

Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF.

Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle visa hårdrock en hel kväll. Konserten hade redan spelats, i december 1983 var det en stor metalfestival i cykelvelodromen Westfalenhalle i Dortmund, men trots att tillställningen i Sverige bar epitetet "Luciarock" så sändes inte kavalkaden förrän tidigt 1984. I februari vill jag minnas. Detta har skapat stor förvirring bland svenska metalfans eftersom många antingen vill minnas att konserten gick på Lucia 1984 eller att banden faktiskt spelade i Dortmund i februari 1984. Konserterna ägde dock rum den 18:e och 19:e december 1983 och det var dessutom Iron Maidens turnéavslutning på den stora World Piece Tour där de avrättade Eddie genom att slita ut hans hjärna på andra konserten. Detta sändes förvisso aldrig men återfinns lyckligtvis på köpvideokassetten Iron Maiden - 12 Wasted Years från 1987.

SVT visade inte allt (det har ingen kanal gjort) utan visade strax över 3 timmar (187 minuter typ - man missade en låt i slutet om man hade ett 180minutersband), dansk TV visade ytterligare 20-25 minuter medan tysk och österrikisk (eller var det schweizisk?) tv visade mest av alla. Den tyska sändningen finns dessutom på dvd i samlarkretsar i ypperlig kvalitet och är väl värd att leta upp.

Som sagt, jag var sju år och jag fick inte vara uppe så länge. Sagt och gjort - jag spelade in sändningen och gick upp extra tidigt dagen efter istället.

Märket på videobandet, mitt första metalband? BASF såklart.

NJUT!

Ozzy Osbourne: Bark at the moon

Iron Maiden: 22 Acacia Avenue

Judas Priest: Riding on the wind

MSG: Into the arena

Scorpions: Coming home

Def Leppard: Billy´s got a gun

Krokus: Bedside radio

Quiet Riot: Metal health

/Alex

Featured Post

Fredagslistan 2025, vecka 42: Fem finska trumpinnar del 2

Då är vi tillbaka i det glada Finland för lite mer upplyftande musik. Jag passar på att lägga in en rejäl varning här. Många av banden och a...

Populära inlägg