Fredagslistan 2013, vecka 38: Höst

Hösten. Det känns väl som om den har dragit in på allvar nu, inte sant. Många av oss har säkert bilden av hösten som den till vänster - en kaskad av färger och skönhet. Just denna delen av den svenska hösten brukar ju vara ungefär två timmar. Ändå vidmakthåller vi denna bild i total förnekelse då hösten alltsomoftast ser ut  som på fotot till höger. Hösten handlar lika mycket om vemod som om död, förruttnelse och lidande och är på många sätt ett oerhört lämpligt tema för en fredagslista tänkte jag och Susanne.

Några grundregler - det dyker upp en del låtar och band med orden "fall" och "autumn" i sina namn. Det är en av reglerna, men vi tänkte att det kunde vara kul att också associera fritt kring vad hösten faktiskt står för varför detta blev den andra regeln för listan. Varsågoda!

Ett stort vemodsband från grannarna i öster - Finland. Nu borde ni känna till detta band sedan innan: jag och Susanne är djupt imponerade av vad denna combo har presterat. Weighed Down With Sorrow har ett fint snyftigt stråkintro som sätter tonen nåt så förbannat fint. Det bölas fram slingor så vackra att det är stolligt i denna ypperliga låt.

Gothic Doom Metal. Smaka på det. DRACONIAN från Säffle (ack en så lämplig setting för bandet!) har slagit ur underläge under hela sin karriär och levererat musik så ödesmättad att det nog får bli ett råd att ta fram ytterligare näsdukar, haha! Jag har valt Seasons Apart från "Turning Season Within", en skiva som har gått ett försvarligt antal varv hemmavid.

Nä, nu får han väl ändå lägga av? Nä, jag tänker inte göra det. Har jag väl satt tonen så vill jag bibehålla tårkanalerna öppna. Faith Divides Us - Death United Us är en låt som jag håller som en av PARADISE LOSTs allra finaste. Det är en perfekt låt i många avseenden: varje enskild del i låten är bra, sammanfogningen oantastlig, och refrängen så bra att knognarna vitnar och produktionen är oerhört fin. Och ja, den är vemodig utav bara helvete.

Ni vet vilken låt jag har valt av OPETH eller hur? Slamdunk: Demon Of The Fall. Å andra sidan är detta den enda låten på min del av listan som faktiskt har ordet "fall" i sig. Sen kan ni tjata (jag har själv gjort det) om att "Heritage" inte var så klockren som bandets övriga skivor - här får ni OPETH som jag gillar bandet som mest: mångfacetterat och med en komposition som kan smäcka rätt många andra bands hela diskografier på fingrarna.

Jag avslutar min del av listan med finska progressiva mörkermetallarna (bandets benämning på sin musik) THROES OF DAWN. Jag har inte lyssnat speciellt mycket på gruppens musik sedan innan, men We Have Ways To Hurt You har det där fina, skira och mörka tonläget som så många finska band är mästare på.

-Pausfilm-

Tjosan! Detta är verkligen inte illa. SANCTRUM från Uppsala visar vad skåpet står när det gäller att lira stomp. Koppling till hösten? Låten heter Autumn från EP:n med samma namn. Detta kommer jag återvända till, och skulle jag få möjlighet att se bandet skulle jag ta chansen då jag tror att det skulle kunna bli rätt roligt!

MY AUTUMN från St. Petersburg. Hur många av er kände till detta band sedan innan? Jag gjorde det inte kan jag säga. Jag gillar verkligen gitarrljudet som bandet har styrt upp på "Oblivion Era". De stärkarnas rör får jobba - att bandet också har ett skönt gung och en trummis i Pavel Korchagin som ibland blästrar loss rätt rejält hjälper också till.

OCTOBER FALLS - bandet som kan ha den nyaste skivan på listan. 15 mars i år släpptes "The Plague Of A Coming Age". Kolla in omslaget: Oerhört snyggt och för temat högst lämpligt tycker ni inte det? Precis. Detta är verkligen mollstämd musik till max. Sången från Mikko Lehto uttrycker både desperation som ett accepterande, ja till och med välkomnande av att saker kommer gå åt helvete. Vemod utav helvete i gitarrspelet á la Finland igen. Jag tycker detta är alldeles utmärkt musik, och jag förstår varför Susanne valde att ha med en låt av detta band.

När jag säger WITHERSCAPE hur många av er nickar igenkännande då? Mmmhmmm. Om jag säger Dan Swanö då? Precis, då vet jag att det är många som vet vem det är. Swanö är en lirare som inte bara har spelat i oerhört många band - antalet han har mixat är enormt. Han lirar trummor, keyboards och sköter sången på bandets hittills enda skiva som kom i år. Andra hälften av bandet utgörs av strängarbetaren Ragnar Widerberg. Detta är så satans bra! Progginfluenser, assnygga melodier, bra trumlir. Och så Swanös growl. Det är bara att kapitulera.

Vi knyter ihop säcken med samma band som inledde listan: och varför inte då "Across The Dark" är en synnerligen bra skiva. Susanne har valt ack så lämpliga Lay Of The Autumn. Slut ögonen, och bara njut av denna uppvisning i finsk tonalitet.

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 38: Höst

Fredagslistan 2013, vecka 26: Bastumetal

Vi upptäckte en lika alarmerande som förvånande sak när jag och Susanne satt och spånade teman till fredagslistan: vi har inte kört Finland som tema! Detta missförhållande måste såklart rättas till då grannlandet i öster minsann inte är ett land som det kommer dåliga band ifrån. Eller, klart det gör det, men dessa väljer vi såklart att inte fokusera på. Ni kommer således inte hitta låtar av LORDI eller NIGHTWISH i veckans lista. Inte heller kommer ni återfinna band som ROTTEN SOUND, BARREN EARTH eller GHOST BRIGADE då vi verkligen har vevat dessa akter flera varv på flera listor och är band vars förträfflighet ni borde känna till vid det här laget, haha!

Söker man på eminenta Metal Archives så kan Finland skryta med 1630 aktiva band. Gott om bra musik att välja på med andra ord, och lite av ett lyxproblem då väldigt många band är riktigt bra.

PRESSURE POINTS är ett progressivt death metalband som jag upptäckte av en slump. Det blir lätt så när det ska till tematiska listor. Detta är riktigt maffig och mäktig musik. Detta bands musik kommer det att lyssnas mer på, det kan jag lova. Det svänger och blastas om vartannat på ett sätt som jag gillar. Självklart rymmer bandets musik olika taktarter, och både growl och rensång. Allt exekverat med samma självklara lätthet. Det behöver ni bara lyssna på Atonement från "Remorses To Remember" för att inse.

OMNIUM GATHERUM är ett band som verkligen tar fasta på det vemodiga stråket i finsk metal. Detta är inte helt ovanligt, det visste ni kanske redan, men lyssna bara på det frambölande strängarbetet i Luoto från senaste skivan "Beyond" och försök att stå emot denna ljuva smekning mot trumhinnorna.

Var det nån som hajade till nu? Kan tänka  mig det. CHILDREN OF BODOM är med uteslutande av nostalgiska skäl. Fler än två låtar i följd av detta band blir lätt för mycket, men jag har trevliga minnen till den låt som jag valt till listan - Bodom Beach Terror - så pass trevliga att jag är beredd att ha överseende med den mer än lovligt irriterande keyboarden i låten. Det har alltid varit bandets akilleshäl om ni frågar mig. Polaren Henke Nygren kommer inte att hålla med mig, men drar sig säkert till minnes min glada reaktion på det fina trumfillet vid 0:49.

Ett fantastiskt band är SONS OF AEON. De har endast en skiva i bagaget, den självbetitlade debuten från i år. Och den är bra. Jag menar verkligen bra. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst från skivan. Nu blev det Weakness som inte bara har ett brutalt sväng och ett svärtat stråk som jag gillar. Den har också en elitartad sånginsats från Tony Kaikkonen som bör bräcka er.

Efter en sådan härligt nedstämd låt kan det väl passa med lite partymetal i form av BATTLE BEAST. Det låter precis så tjo och tjimmigt som jag trodde inget finskt band kunde prestera. Gosse vad jag bedrog mig där, haha! Gillar man ACCEPT så kommer man gå igång på detta gäng. Öppningstjutet kommer få Alex Bergdahl att tjoa till i glädje - det är jag helt övertygad om, haha! Armaggedon Clan heter låten som är som gjord att åka bil till. Fort då.

Listat som ett tekniskt dödsmetallband överraskar DE LIRIUM'S ORDER med inte bara en fin och mustig produktion, glödande gitarrspel, och snabba kaggar - de visar också på ypperligt melodiskt och grooveartat kunnande som imponerar på mig. Detta gäng från Kuopio har tre fullängdare bakom sig - "Veniversum" kom 2012 och från denna har jag valt Maximum Sentence som är en rent för jävla bra låt.

TRACEDAWN är ett band som räknar sig till den melodiska dödsmetallen. Jag får vibbar till FAITHFUL DARKNESS får jag säga. Och det låter faktiskt riktigt trevligt om detta gäng, även om det nog inte är ett band som kommer gå till historien som ett stort band.

Smaklöshetens främsta förkämpar tänkte jag när jag hittade INFERIA. Med textteman som death, gore, sex och porn kanske det är tur att man inte hör vad som sjungs. För här handlar det om rens och brötsång. Och som sådan funkar det finfint om man är sugen på lite yster ringdans. 1:10 långa Felch från tveksamt betitlade och (kanske?) åt Monty Python nickande "No Sperm Shall Be Spared" är lika kort som den är intensiv.

NERVE END är ett band som är trevligt att lyssna på. Varken mer eller mindre.

Nu ska det liras orgel. Och det ska liras i moll. Nerven skall kopplas på för nu skall det skaldas om att tillvaron är jobbig. Och det görs såklart på ett sätt som berör när vi bjuder på HANGING GARDEN och Sleep Of Ages en låt lika tung som härligt vemodig.

- Pausfilm - 

Sådärja, fick vi in lite RAMIN KUNTOPOLKU - ett av grindcorevärldens mest underskattade band också!

Susanne öppnar starkt. Kolla in den loggan. Man bara vet att nu jävlar blir det krångligt bröt redan innan musiken börjar. DEMILICH är ett numera nedlagt band. Jag kan tycka det är synd, för bakom den knallhårda ytan i en låt som When The Sun Drank The Weight Of Water hittar vi ett band som kunde skriva musik som både utmanar och stryker medhårs. Det får bli att lyssna mer på detta gäng för min del.

Tjoho! Jajemänsan om Susanne inte fortsätter med mörkt kaotiska ADRAMELECH. Här är det så nedstämt att gomseglet börjar vibrera. Detta är musik som delvis ställer krav på lyssnaren, även om det stundtals i Heroes In Godly Blaze liras svängigt med en pondus som imponerar.

Brutalköttig death metal bjuder DEMIGOD på. Du glade om inte denna inledande trio låtar på ett mer än lovligt sätt knäcker det mesta. As I Behold I Despise är en låt från detta gängs debutalbum från 1992 - "Slumber Of Sullen Eyes" och låter precis som bra death metal lät under denna tid.

Om ni undrade om vi inte skulle ta med INSOMNIUM så kan ni sluta undra nu. Klart vi gör det. Detta band är ett verkligt bra band som har vett att skriva bra musik. Att de dessutom har humor gör ju inte saken sämre. Drawn To Black låter likt mycket av bandets musik tokbra. Det är vemodiga slingor, fin growlsång och mustig produktion för hela slanten.

CONVULSE kommer från Nokia. De lirar synnerligen köttig death metal och verkar ha haft ett långt uppehåll från dess att andra fullängdaren "Reflections" gavs ut 1994 fram tills i år då de släppte EP:n "Inner Evil". Jag vet att Susanne genuint uppskattar dylik death metal och kan tänka mig att hon blev lite till sig när hon lyssnade på World Without God. 

 AJATTARA var fram tills denna listas sammanställande ett fullständigt obekant band. Själva bandnamnet är taget från den onda skogsande Ajattara i finsk mytologi som enligt Wikipedia "[är en] evil female spirit that manifests as a snake or dragon. Ajatar is said to be the mother of the devil. She spreads disease and pestilence, any that look at her become ill, and she suckles serpents. Jahapp, då vet man vad som väntar, eller hur? Japp, atmosfärisk black metal.

Nu snackar vi! MORS PRINCIPIUM ESTs senaste platta "...And Death Said Live" från förra året är en platta som jag önskar att jag upptäckte då. För jävlar vad bra den är. Jag är verkligen glad att Susanne tog med en låt från detta gedigna och till fullo värda vår uppmärksamhet melodiska dödsmetallband.

Lite högstämd och fin musik från BEFORE THE DAWN. Det finns ju en hel hög band i samma fora i Finland och resten av världen för den delen. Vad jag tycker är att sångaren Tuomas Saukkonen har ett growl som sannerligen inte går av för hackor. Han var för övrigt involverad i en hel drös band som han promt tog död på i januari 2013 då han startade ett nytt band vid namn WOLFHEART. Återstår att se om musiken är lika lökig som bandets namn, haha!

Ännu mer gotisk episkhet. Inte alls förvånande då Susanne ju har ett förflutet som gothare. Jag köper  inte TRROES OF DAWNs musik fullt ut faktiskt. Men det är ju bara jag.

Ytterligare ett av Tuomas Saukkonens gamla band. Kvinnlig rensång - check.
Molltonart - check.
Dystert utav fan - check.
Pretentiös högstämdhet - check.

/Martin

Förresten - tänkte ni på att vi lika gärna hade kunnat döpa denna listan till "80% bandloggor av typ vit text mot svart bakgrund", haha?!

Fredagslistan 2013, vecka 26: Bastumetal