Nu när maj snart är över oss har det blivit dags att se vad för nytt som släppts de senaste månaderna som kanske glidit under radarn.
Efter att VANUM släppte fina ”Ageless Fire” 2019 var förväntningarna stora inför nya albumet ”Legend”. Med nya skivan har man rört sig mer mot det episka vikingahållet än tidigare och det behöver alls inte vara fel men möjligen att det saknas en liten spets i själva riffen som vi är vana vid sedan innan. Summa sumarum en fyra av fem för ”Legend” och från den har jag valt Adversary för sväng, elände och triumfant keyboard.
Vi beger oss till grannlandet Finland som faktiskt står för hela tre bidrag i veckans lista. CORPSESSED huserar i Järvenpää och spelar dödsmetall med ockult tema. Relentless Entropy från nysläppta skivan ”Succumb To Rot” inleder med fullt ställ och så fortsätter det genom hela låten med ett klassiskt lite långsammare parti i mitten. Det här är musik som vänner av den gamla skolans dödsmetall inte blir besvikna på. Guldstjärna i kanten för tjusigt omslag.
Från Chile och närmare bestämt Santiago kommer nästa band som lystrar till namnet SUPPRESSION. De har släppt två demos, en EP och så nyligen den första fullängdaren med den poetiska titeln "The Sorrow Of Soul Through Flesh". Tematik som död och förruttnelse står högt i kurs hos det här bandet och det bådar ju gott. Väl utförd dödsmetall med en riktigt trevlig vokal insats av det mer gutturala growlslaget gör låten Monochromatic Chambers till en riktigt trevlig anrättning.
Tillbaka till Finland för listans nummer fyra, DESOLATE SHRINE och albumet "Fires Of The Dying World". Klassisk nordisk dödsmetallkänsla här med doomiga och tekniska inslag. Echoes In The Hall Of Vanity är en svängig historia på så sätt att den konstitueras av ett ganska varierat men malande bröt kryddat med thrashiga riff. Det här är ett habilt band som följer en konsekvent misantrop/nihilistisk linje med sina skivor. Föredömligt!
Vi avslutar med ännu mer finländskt svårmod i form av AETHYRICK. En stor portion atmosfärisk black metal med såväl dynamik som keyboard är vad som bjuds på nya fullängdaren "Pilgrimage". Det här är filmisk musik med eländig sång och smäktande körer och jag har lätt att föreställa mig A Brother Of The Stars som stämningshöjande bakgrundsmusik till valfri rollspelskampanj alternativt skogspromenad. Till detta ett naivistiskt skivomslag i korallnyanser som i ärlighetens namn kanske inte är jättesnyggt men oerhört passande för musiken.
Med detta tar vi helg!
/Susanne
