Fredagslistan 2022, vecka 34: Europa Endlos - Medelhavet

 

 

Den antropocena sensommarhettan hänger kvar som en kvävande filt över de södra delarna av riket, så det är väl rimligt att få lite medelhavsfeeling innan hösten förhoppningsvis knackar på? Eftersom vissa av länderna inte riktigt dignar av band jag har koll på får det bli en båtluff istället längs den europeiska sidan av havet, rätt ut i Atlanten.

Vi börjar längst österut och djupast i underjorden: är ni nere med EBONSIGHT? Enligt uppgift det första helt kvinnliga black metal-bandet, som drog igång som en trio redan 1991. (Av någon outgrundlig anledning finns det ingen samlingsutgåva av de två demos de släppte på nittiotalet. Tjänstefel från exakt alla skivbolag någonsin. Men visst, vi kan ta en ny Mayhem-kassettbox, det behövs.) Låten vi hör här är Dying Breath of Ephesians, från demon "As the River Runs through Pain" (den finns även på samlingsplattan "Awakening: Females in Extreme Music", från 1997).

Cypern är inte ett land med speciellt många metalband, så desto gladare blev jag när jag bläddrade fram NECROSADIST i en Malmöbutik tidigare i år - cyprioter, femtio spänn, och dessutom bra! Nån slags maxad blackdeathbröt. Här får ni titelspåret till enda albumet "Abstract Satan". Något för alla mangelfantaster.

Grekland sedan har en lång historia med black metal i en lite egen stil - Necromantia, Varathron, Rotting Christ, Zemial, med flera. Ofta slött tempo, mycket synthar, gärna extremt högt mixad bas, väsande sång, det var något i det grekiska vattnet i nittiotalets begynnelse. Här får ni NERGAL, The Wizard of Nerath, från skivan med samma namn.

Italien har jag redan avhandlat till leda på den här bloggen, så svartkonstnärerna i MORTUARY DRAPE känner ni redan till. Deras nästan längsta låt, och helt klart en av de bästa: Laylah, från "Tolling 13 Knell"! Det låter precis som omslaget ser ut. Stark rökelse.


(Vän av ordning noterar att både Balkan och Frankrike får stå åt sidan idag - vad gäller Albanien och Kroatien känner jag verkligen inte till några band därifrån, och Frankrike behöver minst en separat lista, antagligen två. Jag känner bara till ett korsikanskt band.)

 

Spanien nu! Inte ett framstående hårdrocksland direkt, men det finns ändå band. Efter en radda svartmetallockultister behöver vi lite motorsågar, och det bjuder KÖRGULL THE EXTERMINATOR på! Metal Fist Destroyer! Spaniens argaste kvinna på sång, och Spaniens otajtaste trummis på trummor. Rått så det förslår, otyglad thrash metal så långt ifrån Bay Area du kan komma. (Bandnamnet är från Voivod, om ni inte visste.)

Vi passerar Gibraltar, och når ännu öppnare hav; seglatsen når sin slutpunkt i Lissabon där vi hittar DAEMONARCH. Vilka tusan är det undrar ni? Det enkla svaret är ett kortlivat sidoprojekt till MOONSPELL, som gjorde ett enda album, "Hermeticum". Lustigt nog ett av de första black metal-band jag hörde, eftersom de låg högst på listan på mp3.com-sidan typ 1999. Incubus hette låten, och den är fortfarande en demonisk-symfonisk jädra banger. Lyssna och njut.

Och därmed: helg! Listan hittar ni här!
/Andreas

Fredagslistan 2021, vecka 17: Walpurgisnacht

Francisco de Goyas Häxsabbat

 

Vissa hävdar att valborgsmässoafton är ett borgerligt påfund för att hålla arbetarna bakfulla i första maj-tågen. Detta är såklart nys: alla hårdrockare vet att Walpurgisnacht är den tyska häxnatten, en av det gamla bondesamhällets högtider. Imorgon börjar sommaren, och i gränslandet mellan årstiderna är barriärerna mellan vår värld och den under- och/eller överjordiska extra tunn, och allsköns demoniskt oknytt står på farstun.

Dagen till ära är denna fredagslista extra lång, en riktig häxfest helt enkelt.

Death SS

Vi börjar med de italienska skräckmästarna i DEATH SS, introt Walpurgisnacht från deras sista bra album "Heavy Demons" (1991), tätt följd av "The Night of the Witch", där originalgitarristen och riffhäxmästaren Paul Chain visar vart skåpet ska stå.

Kingen!

Härnäst en avstickare till 1970, det brittiska progbandet VAN DER GRAAF GENERATOR som i White Hammer redogör inte bara för Malleus Maleficarum, den fruktansvärda häxhammaren, utan även dess ljusa motpol. Detta på albumet med den fantastiska titeln "The least we can do is wave to each other". "Prog? På en hårdrocksblogg?" kanske någon opponerar sig. Då föreslår jag att lyssna på hela låten - doomstycket i slutet, är inte det något av det tyngsta ni hört? Och det helt utan gitarrer!

Att välja ut 10-11 låtar om häxor är svårt, och i fallet MERCYFUL FATE hade den danska skräckkungen kunnat utgöra hela listan - hårdrockshäxor börjar och slutar med Melissa, det vet vi ju alla. Men det får räcka med en, så det blev The Bell Witch. Melissa vore kanske det givna valet, men just därför slänger jag in en representant för King Diamonds nittiotal, som jag själv är rätt dåligt bevandrad i.

Sedan far vi tillbaka till Italien på kvasten, och väcker de döda till liv till tonerna av MORTUARY DRAPEs mäktiga debut "All the Witches Dance" (1994): Tregenda (Dance in Shroud). Solve et Coagula... Enligt uppgift är liket på omslaget en i bandets anmoder, som de grävde upp för att genomföra en nekromantisk ritual.

SODOM - Witching Metal, från "In the Sign of Evil". Behöver jag säga mer? NEJ! Jag blev så glad i den gamla djävulsthrashen att jag slänger in VENOM - Witching Hour av bara farten.

Det finns mycket man kan säga om THERION, men jag håller mig till att deras album från 1992-2001 är svepta i ett nostalgiskt skimmer för mig. "Deggial" (2000) är inte deras bästa, men avslutande niominutaren Via Nocturna är bokstavligen en berättelse om att festa med Lilith och Pan på Brocken, det tyska berget dit häxorna flyger ikväll. Dvs obligatorisk lyssning.

Om ni undrar hur häxdansen faktiskt kan låta och kännas är tyska KATHARSIS närmast på det. Vvytchdance från 2006 års mästerverk "Vvorldvvithoutend" är den getkyssande, helighetsbespottande extasens sannaste uttryck. Svartmetall, den sanna häxrocken, blir inte mer BESATT än såhär!

Jag kan bara be om ursäkt för den totala manliga dominansen här ovan, och avslutar med några äkta häxor. Först de tre sataniska feministerna  i VÖLVA, Malmö stads råaste band någonsin. Här en live-upptagning av The Devil She Knows You från deras pinfärska "Promises unfold as lies", renodlad black metal crust från staden i söder där hatet glöder!

Aghast

Från en Malmö-trio till en Oslo-duo. Till sist. Om ni trodde att den mest ondskefulla och mörka musiken från Norge gjordes av snubbar med gitarrer tog ni fel. Tania "Nacht" Stene och Andrea "Nebelhexe" Haugen, kända tillsammans som AGHAST, kanaliserade på sitt enda album "Hexerei in Zwielicht Der Finsternis" (1995) med några synthar och mikrofoner ett spöklikt bråddjup som ingen någonsin kommit i närheten av, oavsett genre. Här är häxdansen över, och kvar finns bara skuggor och dimslöjor i skymningens dunkel. Ni får hela albumet, det är en resa värd sina 35 minuter.

Glad valborg på er kamrater!