Fredagslistan 2021, vecka 22: Nytt och notervärt!

 Gott folk!

Det är dags för en ny omgång ganska ny musik som har släppts den senaste tiden som jag tycker förtjänar er uppmärksamhet och er tid. Och det kommer, såklart, att spreta en hel del - men det är ni ju vana vid, haha!

Vi kör!

Hannes Grossmann har dykt upp med oregelbundna intervall här på bloggen. Denne tyske multiinstrumentalist förknippar jag främst med en ruggig förmåga att straffa pukor och andra trummor i ALKALOID och BLOTTED SCIENCE, men hans soloeskapader är nästan mer intressanta. Han släppte i dagarna sin fjärde platta, "To Where The Light Retreats" och den är precis som hans tidigare alster så satans sympatisk att ni kommer smälla av. Här finns teknikalitet kopplat till ett djävulskt sväng som är djupt sympatiskt. 

Ni anade kanske att Linköpings THE GREAT DISCORD skulle dyka upp någon gång under det här året. Förmodligen känner ni till att jag har gillat det här bandet sedan första skivan kom ut 2015, och när de nu är på gång med nytt material så är det ju en no-brainer när det håller sådan kvalitet som nya Blood And Envy att de kommer med i en fredagslista. Väldigt mycket RAMMSTEIN över den här låten, och om ni vill veta mer om kommande skivan så rekommenderar jag att ni kollar på en intervju jag gjorde med Fia och Aksel för ett tag sedan. 

Stort hopp vad gäller soniskt uttryck, för nu blir det black metal för hela slanten. Jag älskar prick allt med kanadensiska SPECTRAL WOUND, och det kanske slår er med häpnad då jag sannerligen inte är den störste av förkämpar för just black metal av oss här på bloggen. Men det här bandet levererar musik med sådan episk grad av mäktighet att jag baxnar. Det är rått, det är piskande rent av, men med en sådan satans känsla för melodier att jag osökt kom att tänka på hur jag uppfattar ANAAL NATHRAKH. Jag drämde i med en betygsnia när jag recenserade "A Diabolic Thirst" på WeRock så ni fattar att den skivan är något alldeles extra. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst egentligen, men jag har gillat Fair Lucifer, Sad Relic lite extra sedan första lyssningen. 

Sent på bollen när det gäller ALLUVIAL. Jag skyller helt på att jag inte får promos från Nuclear Blast alls, haha! Ni kommer inte att bli förvånade över att det här bandet är med. Atmosfärisk death metal av det modernare snittet brukar få mig att plocka fram uppskattande prosa, och jag finner det här bandets musik djupt tilltalande. Den har tyngd, sväng, driv, fantastiskt instrumentellt kunnande och en dräpande sånginsats av sångaren Kevin Muller. 

Kommer ni ihåg att vi har skrivit om SPELLCASTER? Det bandet finns ju inte längre, men medlemmarna bildade både IDLE HANDS/ONTO OTHERS och så SILVER TALON och jag kan inte säga att jag har så mycket övers för IDLE HANDS även ifall jag vet att det bandet uppskattas av många. SILVER TALON lirar en fin mix av heavy och power metal. Faktum är att sångaren Wyatt Howell låter som en mix av Kiske och Geoffrey Tate när han fortfarande kunde sjunga. Med ett satans självförtroende lirar bandet här det mesta av oss. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 22: Nytt och notervärt!

Martins måndagsmeck 2020, vecka 7: Hannes Grossmann

Gott folk!

Idag tipsar jag om en gruvligt begåvad trummis - Hannes Grossmann. Som alla verkligt bra trummisar inom den tekniska foran så jobbar han i flera band. Och hinner dessutom med att skriva egen musik som sannerligen inte går av för hackor. Tre skivor har tysken släppt i eget namn, och ni kan dyka ner i vilken som helst av dem.
På senaste plattan "Apophenia" så utvecklar han dock sin musik något. Det är mer melodier, och större variation än tidigare, och det tycker jag är bra. Att han dessutom inte tar över låtarna med sitt, såklart, bländande trumspel är bara att berömma.

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 37: Nytt!

Gott folk!

Vi har hunnit till mitten av september, och jag kan i det närmaste garantera att majoriteten av de journalister/skribenter som jobbar med metal nu på allvar börjar fundera på vilka skivor som kan komma ifråga för årsbästalistor över 2016. Rent spontant kan jag för egen del säga att 2016 är ett rent skrattretande år redan nu. Min bevakningslista som jag alltid gör från januari innevarande år har i skrivande stund närmre 1000 låtar som bebor den. Och då räknar jag inte med kommande släpp från OPETH, TESTAMENT, ALLEGAEON, METALLICA och en mängd andra band vars skivor jag förmodligen kommer att överväga att ge en position på årsbästalistan.

Kollar jag bara den närmsta tiden så har det kommit en hel del riktigt fin musik från flera band jag tycker att det kan vara värt att lägga lite tid på.

Vi kör!

Peter Tägtgren är ju en produktiv människa. I förra veckan släppte han nytt material under namnet PAIN, ett projekt som jag aldrig riktigt fastat helt och fullt för. Oftast har jag tyckt att låtarna har hållit en helt okej nivå, utan att får mig att tända till på allvar. "Coming Home" är en skiva som många har hyllat som ett av PAINs bästa släpp. För egen del så tycker jag att det finns en handfull väldigt bra låtar på skivan, men som helhet? Njaaaee. Nu tycker ni säkert att jag är ett töffe som ens har med skivan i en fredagslista med alla dessa reservationer släpande efter som ett tröttsamt minfält. Men då kanske ni inte har lyssnat på Black Knight Satellite? Gör det - för den låten är så helvetiskt bra, snygg, välkomponerad och episk att det är omöjligt att inte ha med den i listan.

Jomenvisst - jag slänger med en låt av EVERGREY från deras nya skiva "The Storm Within". Jag tänkte på att med förra skivan - "Hymns For The Broken" som kom för två år sedan - så fick EVERGREY lite av sin gnista tillbaka. Flera gamla medlemmar återvände och jag fick intrycket att Tom Englund tyckte att det var roligt att lira igen. Om detta nu kan sägas om ett band som karvat ut en mörk melankolisk nisch att mysa hem verksamheten i, haha! Nya skivan är en fortsättning på denna fina trend, och den låter helt fantastiskt. Faktum är att hela skivan är en fröjd att lyssna på - att den släpps på hösten är synnerligen lämpligt då detta är en skiva jag verkligen kan se mig återvända till då kvällarna blir allt mörkare och tonen av död och förruttnelse i luften blir mer påtaglig.

ALLEGAEON är ett fint tekniskt och melodiskt dödsmetallband från Fort Collins i Colorado. Jag har gillat bandet sedan bandet debuterade med en självbetitlad EP 2008. Först och främst föll jag för musiken, men det är väldigt tilltalande med ett band som skriver om vetenskap och existentiella frågor. Just vetenskapsvinkeln är ju lite fräsch i en genre som, oftast, inte brukar handla om tänkande. Nu är bandet på gång med nytt material - i nästa vecka släpps "Proponent For Sentience" och den är grym. Bandet har en ny sångare också. Riley McShane, och han har glöd i pipan det kan jag säga. Låten som bandet har släppt som smakprov från skivan - Gray Matter Mechanics - Apassionata Ex Machinea innehåller allt från spansk gitarr till brutaldöds. Allt exekverat med stil och ackuratess.

Ny skiva från Hannes Grossmann som lirar trummor i bland andra ALKALOID. Bara det fick mig att bli till mig. ALKALOID är ett genialt band om ni frågar mig, och gillar du progressiv teknisk döds är det ett band att hålla ögonen på. Hannes Grossmann är en gravt begåvad musiker som redan på två år gamla "The Radial Covenant" visade på sin oerhörda låtskrivartalang. Nya "The Crypts Of Sleep" är en allt annat än sömnig uppvisning i hur den här typen av musik är när den skrivs och spelas av folk med visioner och kapacitet. Ja, jag är till mig i trasorna.

Devin Townsend Project. Jag känner verkligen att med "Transendence" som släpptes nyligen så får jag sluta upp med att sörja att STRAPPING YOUNG LAD inte finns mer. För detta är en otroligt bra, rolig, mäktig och till stora delar magisk skiva som Devin och hans gäng har gjort. Jag föll direkt för låten Secret Sciences som är en över sju minuter vindlande resa där vi inte bara får solitt spel över hela linjen, men också ett fint gästinhopp från Anneke Van Griersbergen. Är detta det hårdaste ni kommer höra i år? Nej, verkligen inte - men det går inte att förneka att det kan vara det roligaste.


/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 37: Nytt!

Fredagslistan 2015, vecka 33: 5 skivor från 2014 jag missade totalt.

Gott folk!

Vi skriver augusti 2015, och jag tänkte att vi skulle grotta ner oss i lite gammalt material. Gammalt på sådant sätt att vi blickar tillbaka på 2014 som ju var ett extremt starkt skivår. Såklart missar man det mesta - det ligger i sakens rent praktiska natur: kollar du in 500 skivor så missar du flera tusen andra. Likt ett obönhörligt ymnighetshorn från helvetet fortsätter, år efter år, band och skivbolag att spy ur sig skivor. Här har ni 5 skivor jag missade förra året.

Vi kör!

"Night Of The Hammer" av DAWNBRINGER. Jag är oerhört såld på omslaget till denna skivan, därför får ni den i formatet större. Det andas mord och ödslighet på ett väldigt estetiskt tilltalande sätt på detta omslag. Bandet, med hemvist i Chicago sedan år 2000, sysslar med heavy metal med black metalinslag. I vilket fall lirar herrarna Chris Black (bas, trummor, keyboards och huvudsång), Scott Haskitt (akustisk gitarr), Matt Johnsen (sologitarr) och Scott Hoffman (kompgitarr) med ett satans sväng och osveklig övertygelse som får mig att vilja önska att jag hade koll på denna skiva förra året. Ni kan vara övertygade om att jag kommer ha bandet under radarn framöver i alla fall!


Den bästa skandinaviska dödsmetallplattan som inte kommer från närområdet står holländska ENTRAPMENT för på sin "Lamentations Of The Flesh". De här gossarna älskar sin death metal. Kolla bara in loggan. Visst påminner den om DISMEMBERs? Precis. Bandet drog igång sin verksamhet 2010 och ligger på ansedda (rättvist om ni frågar mig) Pulverised Records som bara det är en garant för kvalitet. ENTRAPMENT visar från taktslag ett att de är värda uppmärksamhet genom att hamra ner en tvåtaktstornado i titellåten som får mig att spontant stampa takten med frenesi.






Väldigt sparsmakat omslag till DEATH PENALTYs självbetitlade album. Gaz Jennings kanske några av er känner till? Gitarrist/basist/keyboardist i CATHEDRAL under många herrans år. När det bandet 2013 lades ner bildades DEATH PENALTY. Detta är tung och svängig musik. Lägg till en mer än lovligt kompetent sångerska i Michelle Nocon och bandets smörfeta riff slinker ner lättare än en veteöl en varm sommardag. Jag har valt låten med det i särklass tuffaste namnet på skivan Howling At The Throne Of Decadence att representera skivan, men kunde i princip ha valt vilken låt som helst. DEATH PENALTY är ett band som lirar med stor pondus och tydlig känsla. Jag har njutit av skivan på repeat hela föregående veckan, och har svårt att få nog av bandets tonkonst för tillfället.

Hannes Grossmanns soloalbum "The Radial Covenant" med en hel massa förträffliga gästartister gör att jag sörjer lite extra över att jag missade denna förra året, men å andra sidan har jag sett till att götta ner mig rejält nu. Hannes Grossmann är ansvarig för gediget trumspel på ALKALOIDs "The Malkuth Grimoire" som jag har skrivit om tidigare. En oerhört förträfflig skiva som mycket väl kan slinka in på årsbästalistan för min del. På låten The Radial Covenant I. II gästar Per Nilsson från SCAR SYMMETRY på gitarr. Detta är progressiv teknisk dödsmetall av typ och snitt som jag gillar. Produktionen är dock betydligt mer köttig än brukligt vilket jag uppskattar, och musikerna uppvisar visserligen avsevärd skicklighet, men utan att sabba låtarna. De står precis som hos ALKALOID i centrum, och är en faktor att ta i beräknande om ni nu inte brukar uppskatta sådan här musik i vanliga fall.

Äntligen finns BENEATHs andra platta "The Barren Throne" på Spotify! Islänningarnas brutala death metal som de debuterade med 2012 på skivan "Enslaved By Fear"köpte jag rakt av när den skivan släpptes. Denna är precis lika bra. Här hittar ni hastighet, blastbeats, tyngd och ett satans sväng. Helt ljuvligt om ni frågar mig, och något som gör att bandet sticker ut från gängse band i denna subgenre. Jag applåderar hela dagen för den brutala effektiviteten som bandet uppvisar i Putrid Seed Of  Affection, en helt fantastisk låt som dessutom har ett koncist slut. Och det är alltid bra. Fy fan för fade-outer - det säger jag helt ärligt.





/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 33: 5 skivor från 2014 jag missade totalt