Fredagslistan 2025, v41: Norden darkness!

Gomorron! Idag är det black metal som står på menyn och jag har valt att snäva ner det till album som släppts under 2025 från Norden (förutom ett men vi kommer till det lite längre ner...) Ett band per land är det som gäller och vi kör igång direkt. Listan finns HÄR och längst ner i inlägget.

Först ut är Danmark med AFSKY, enmannabandet signerat Ole Pedersen Luk, vars album "Fællesskab" är så pass nytt att det inte släppts än (17 oktober ska det ske) men vi har fått smaka på två låtar redan via bandcamp och jag är svårt förtjust i Den der ingenting ved tvivler aldrig. Faktum är att jag ger mig själv bakläxa att lyssna mer på AFSKY. Det är tjusigt när mangel får möta smäktande melankoli på det här viset.

Härnäst grannarna i öst - Finland. SARASTUS är en helt ny bekantskap för mig men de har kuskat på sedan 2014 och släppt skivor lite då och då. Nya "Agony Eternal" kom i juli i år och har en frän gargoyle-drake på omslaget. Redan där blir man glad. Vi lyssnar på melodiska Towards eternity som har en kyla och en galopptakt utan dess like.

Vidare nu mot väst och Norges EKROM. Och mitt första faktafel för jag inser ju att "Uten nådigst formildelse" släpptes redan 2023 och inte 2025. Men det kan inte hjälpas, Bell Witch behöver genomlyssnas. Känslan man får är att det här låter väldigt norskt och det säger jag med de bästa av avsikter.

Från Island kommer NEXION och håll i er nu för det blir maskulint och bredbent en masse! Lite dödsmetalligt rent av men det är aldrig någon nackdel i min bok. Vila edra trötta ögon på videon till Gandr som bjuder på karg natur, karlar i långa rockar med ilsk uppsyn som travar på, skinnväst med respektive utan plagg inunder. Till detta: vågor mot kala klippor, dödskallar, blod och en industrilokal i plåt (möjligen ett enkelt skjul när allt kommer omkring men skitsamma). Och så förstås det jag tycker är bäst, det inledande brölet som vevar igång låten som sådan. Jag vet inte vad mer vi egentligen behöver men vi kör även Sveriges bidrag innan vi tar helg.   

HERSIR kommer från götet och släppte fullängdaren "Hateful Draugar from the Underground" i mars. Har man i någon mån doppat tårna i den internetbäck som stavas JVVF och olika sorters ockultismforum känner man nog igen namnet på en av bandmedlemmarna Grim Vindkall som varit aktiv på interwebz i sådana sammanhang genom åren. Har jag hört av en kompis alltså... Musiken är fin som snus och har en skönt kakburkig produktion. Detta äter jag med sked.

Klart att ni också ska lyssna på IMMORTALS "Sons of northern darkness" som fick vara med på ett hörn när jag namngav den här fredagslistan. Men efter det tar vi banne mig helg.

/Susanne

Fredagslistan v41 - Norden darkness!

Fredagslistan 2025, vecka 40: Vila i frid, Bethlehem

 

Idag är det dags för ännu en minnesruna, denna gång för JÜRGEN BARTSCH, som efter en tids sjukdom lämnade jordelivet i slutet av augusti, 62 år gammal. Bartsch var basist, låtskrivare, konstnärlig ledare och enda kvarvarande originalmedlem i tyska BETHLEHEM, som han startade 1991. 

BETHLEHEM var tidiga, antagligen först, med att använda termen Dark Metal, som var titeln på deras debutalbum från 1994, för att beskriva sin musik. Vad det innebär, om det alls är en subgenre eller bara ett sound, kan diskuteras tills månen går ner, men den som lyssnar på BETHLEHEMs tidiga skivor kommer få en bra bild av hur mörkmetallen kan (bör?) låta. Dunkel, långsam metal med en fot i doom och black metal, och en fot i gotisk rock och annan atmosfärisk musik. De blev allt mer experimentella i takt med att åren gick, ett band som aldrig brydde sig om att gå lyssnaren till mötes. 

Texterna är lika surrealistiska och beckmörka som som musiken. Långt innan självskadare som SHINING, SILENCER och LIFELOVER fick sin första SSRI-dos dök Bartsch & gänget djupt ner i själens mörkaste och sjukligaste vråer och drog fram både det ena och det andra otrevliga. För den som är intresserad lägger Bartsch ut texten här om drogmissbruk, nära döden-upplevelser, alternativa världar (Alexander Welt, som återkommer i hans texter), och vad BETHLEHEM handlar om. 

Jag erkänner direkt att min koll på vad BETHLEHEM gjort de senaste tjugo åren är knapphändig. En handfull nya album, två (!) tveksamma nyinspelningar av ett nittiotalsalbum, det kanske är dags att gräva lite där. Men idag håller jag mig främst till de första tio åren, som jag känner betydligt bättre.

 

 

Lyssna här! Och vila i frid, Jürgen.

1. Veiled Irreligion (Dark Metal, 1994). Mörkt var det ja. Kommentar överflödig.

2. Schatten aus der Alexander Welt (Dictius Te Necare, 1996). Rainer Landfermanns sång här kan vara något av det mest extrema jag någonsin hört. 

3. Schuld uns'res Knochriges Faltpferd (Gummo, 1997). En av två låtar som Harmony Korine tog med till det idag legendariska Gummo-soundtracket. Musiken hörs "during a scene showing 2 kids torturing a cat", ja det låter väl rimligt. 

4. Gestern starb ich schon heute (Sardonischer Untergang im Zeichen irreligiöser Darbeitung, 1998). Här börjar influenserna bortom metal höras, med Bartschs gotiskt drivna bas i förgrunden. Albumtiteln brukar förkortas till SUiZiD och är BETHLEHEMs mest hyllade (och återinspelade, två gånger om, till ingens höga nöje). 

5. Mary Samaels NFB 418 (Schatten aus der Alexander Welt, 2001). Första delen av en trilogi som är lika delar radioteater som en eklektisk mix av Neue Deutsche Härte, triphop, och nån slags doom metal. 

6. Egon Erwin's Mongo-Mumu (från Hexakosioihexekontahexaphobia, 2014). Ett exempel på BETHLEHEMs senaste två årtionden, trilogins tredje del. Albumtiteln betyder "fobi för siffran 666" och låttitlen är den bästa någonsin.

7. Wintermute (Thy Pale Dominion, 1993). Avslutningsvis, B-sidan från deras första EP. Det var här det började.

Lyssna på listan HÄR, och om mörkret blir för påträngande, sök den hjälp som finns. Nu tar vi helg och minns de som lämnat oss.

 /Andreas