Visar inlägg med etikett Celtic Frost. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Celtic Frost. Visa alla inlägg

fredag, augusti 23, 2024

Fredagslistan 2024, vecka 34: Det är ju inte Darkthrone men...

Ett spännande ämne är detta med band som låter som tidigare band. Vi kan kalla dom kloner, kopior, tråkiga cash grabs eller oinspirerade. Jag väljer dock att fokusera på det positiva. Här får vi fem band som i mer modern tid (nåja) låter ganska likt Darkthrone lät förr i tiden. För full transparens ska jag väl också erkänna att Darkthrone ibland påminner väldigt mycket som Hellhammer eller Celtic Frost fast uppspeedat, 

Listan finns här och längst ner i inlägget



Cultus Profano -  "Ignis Altare, Op. 5", Sacramentum Obscurus, 2018, Debemur Morti Productions.

Här snackar vi äkta USBM från det soliga Kalifornien med en kvinnlig sångare och gitarrist. Det måste ju verkligen vara kass tänker alla som är true. Lägg därtill att skivan är släppt på det franska bolaget DMP som verkligen kan blanda och ge. Ibland stenhård gammaldags black metal och ibland något släpp med progressiv folkmusikinspirerad post-black. Det vi bjuds på i fallet med Cultus Profano är starkt 90talsdoftande black metal som tar väldigt mycket intryck från den norska scenen. Sångarens ljusare register gör att mina tankar går till tidiga Gorgoroth. Men framförallt är det ju Darkthrone som finns där som inspiration. En ganska rå ljudbild och trummorna är fantastiska i sitt mangel. Bra jobbat av denna amerikanska duo. Ibland behöver det inte vara svårare än så. Omslaget är dessutom rått och tufft.




Paragon Impure-  "To Gaius Part II" , To Gaius! (For the Delivery of Agrippina), 2005, GoatowaRex.

Från ett ganska märkligt black metal land i Europa kommer nästa band på listan. Vi pratar om det nu splittrade bandet Paragon Impure från Belgien. Att detta band släpper en temaplatta där varje låt heter "To Gaius" följt av en siffra och temat är den romerska kejsaren Caligula överensstämmer ganska bra med min bild av belgisk black metal.  Vem minns inte genren Brown metal som bandet Lugubrum påstod sig ha uppfunnit? Känns väldigt belgiskt men nu ska vi vidare med Paragon Impure.

Musiken då? Jo det är väldigt kompetent black metal som den spelades i Norge på mitt av 1990-talet. Återigen tycker jag mig höra Darkthrones arv eka i musiken. Det är ganska minimalistiskt men aggressivt. 




Bloodhammer - "Altered Shapes," Post-Apocalypse Trilogy, 2006, Primitive Reaction.

Nu är vi i det mästerliga black metal landet Finland igen. Här snackar vi om bandet Bloodhammer som har hållit på sen 1998 med sin version av äldre och mer primitiv black metal. Det är dock inte första vågens black metal vi pratar om utan norsk andra vågs black metal. Återigen är det Darkthrone jag främst tänker på som inspiration. Om man tittar på Bloodhammers diskografi kan man se att de har släppt en evig massa splittar och singlar och samlingar. Tre stycken fullängdare har de skrapat ihop men det var just med Post-Apocalypse Trilogy från 2006 som jag fick upp ögonen för dom. Jag anser att bandet är för bra på att skriva ordentliga egna låtar för att bara avfärdas som en Darkthrone-klon. Extra intressant är att bandet vill spela primitivt och har en primitiv logga men döper en skiva till Post-Apocalypse Trilogy vilket snarare får det att verka som något lite intellektuellt. 





Veiled - "Luminous", Black Celestial Orbs, 2018, IBP.

Raskt sticker vi över till ett amerikansk-svenskt band.  Detta är en lite intressant och märklig historia så vi tar det från början. Det fanns ett amerikanskt black metal band som hette Gnosis Of The Wtich som jag tyckte mycket om. Bandet var en duo som var ganska kortlivad och han bara släppa två eps och en split med det svenska bandet Grá. Hela deras approach och sound var ganska mystiskt och lite åt häx-black metal hållet. Bandet transformerades till Veiled när trummisen stannade kvar i USA och den andra bandmedlemmen flyttade till Sverige. Här i Sverige fortsatte han med Veiled och framförallt blev han medlem i bandet Grá där det är lite oklart vad han bidrog med. Trummisen i Veiled är också trummisen i Grá. Det är samma Grá som Gnosis Of The Witch gjorde en split med. Så bandinavel på hög nivå. Nu när vi har detta avklarat går vi vidare med musiken. 

Här är det en något renare ljudbild och mindre mystiskt än Gnosis Of The Witch. Det är ganska klassisk nordisk black metal vibb över hela skivan. På den låt jag har valt ut låter också sångaren ganska likt Nocturno Culto från Darkthrone i sina mer teatraliska utsvävningar. Så jag skulle nog säga att det låter ganska mycket Darkthrone detta med. Lite egna idéer finns det allt och Veiled väver in mer atmosfäriska inslag och lite ljudmattor vilket gör att det har en egen identitet. Både bandet och skivan verkar ha gått ganska många förbi och i skrivande stund finns det inga recensioner av den på Metal Archives.  Också skönt omöjlig logga. 




OCCVLTA - "Last of the Sabbaths", Night Without End, 2017, Dying Victims Productions.

Från ett band till ett annat utan några recensioner på Metal Archives. Detta tyska band är inte bara det sista för idag utan också kanske det band som har coolast logga. För att göra saken ännu tuffare påstås det att alla tre bandmedlemmar är bröder. Alltså inte som i "metal brothers" utan riktiga bröder. Jag låter det vara osagt om jag tror på detta eller om det är någon märklig idé om bra marknadsföring. 

Om de tidigare band jag har valt ut ganska hårt vilar på norsk andra vågs black metal och framförallt Darkthrone har Occvlta en liten annorlunda approach. Istället är det som att bandet har tagit idéer från Hellhammer och Celtic Frost och byggt vidare på det. Lite som Apocalyptic Raids men där Apocalyptic Raids är mer en direkt klon av Hellhammer hamnar Occvlta snarare närmare Darkthrone i soundet just för att de bygger på Darkthrones influenser. De spelar inte heller lika rak black metal utan har långsammare mer doomiga partier. Det är inte lika mycket blastbeats helt enkelt. Den som gillar äldre black metal har mycket att glädjas åt. 



För att sammanfatta dagens lista, det går att göra Darkthrone-liknande musik men ändå sätta en egen twist på det för att få fram något eget. Banden är tillräckligt bra för att jag ska lyssna på dom utan att irritera mig på dom utan snarare bara konstatera att det låter bekant och sen ryckas med. Jag hoppas kunna få fram en lista med sämre kloner av band vid något annat tillfälle men det får komma senare. 

Listan hittar ni här. 

/Oscar K.



fredag, juni 23, 2023

Fredagslistan 2023, vecka 25: Time to ROCK!

Festivalsommaren fortsätter! 

Idag riktar vi strålkastaren mot Östra Göinge, närmare bestämt metropolen Knislinge, och TIME TO ROCK (tidigare känd som Helgeåfestivalen)! Sveriges gemytligaste festival enligt dem själva, ett Sweden Rock junior på de nordskånska fälten, som i år har fått till en förvånansvärt tung lineup. Andelen "enstaka medlemmar ur klassiska band kör covers på sig själva" är antagligen högst för någon festival: KK Downing, Ross the Boss, Marky Ramone, Uli Jon Roth, Tom G Warrior (med inte bara ett utan två coverset!)... Själv tänker jag inte missa chansen att se den sistnämnde köra en timma CELTIC FROST, även om det inte är samma sak utan Martin Eric Ain.

 Ja ni ser själva. Dags att rocka. 



I listan hittar ni några av mina favoriter från årets radda gubbar. Bra uppvärmning inför nubbe och blomsterkrans! 

Glad midsommar från Metallbibliotekarierna!

/Andreas

fredag, november 18, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 46: Mangelgeografi del 2

 

Bildningsresan fortsätter - nu tar vi en ny tripp runt jorden med en radda fina låtar i lurarna. Häng med!

Vart är vi på väg?

 

1. DARKTHRONE: Lost arcane city of Uppåkra ("Eternal Hails...." 2021)

"Fyndplatsen Uppåkra är en stor järnåldersboplats med centrala funktioner i järnålderns samhälle i nuvarande Staffanstorps kommun i Skåne, nära den nutida byn Uppåkra. Här har framkommit en stor mängd fynd främst från järnåldern. Arkeologerna bedömer att det i Uppåkra legat en stadsliknande bosättning på runt 40 hektar (0,4 km²). Platsen har varit bebyggd från omkring 100 e.Kr. till slutet av 900-talet eller in på 1000-talet.[1] 

Kulturlagren är mellan en halv och två meter djupa, vilket tyder på att området nyttjats intensivt under lång tid.[2] Utgrävningar har hittat spår av en tempelbyggnad i trä, som stått där i många århundraden och vid behov byggts om och reparerats. Särskilt i anknytning till tempelplatsen har man funnit många guldgubbar."

 

2. LÖNNDOM: Ripeluokte ("Fälen från norr" 2007)

"Östra Kikkejaur sameby är en skogssameby i Arvidsjaurs kommun och Arvidsjaurs församling, mellersta Lappland, Norrbottens län.

Att byn är en skogssameby innebär att renarna är i skogslandet hela året. Åretruntmarkerna ligger ovanför lappmarksgränsen och vinterbetesmarkerna nedanför.

Seitar finns vid Suddesjaure, Ripeluokta, Luoble, Hapstrajaure, Trollberget, Lauker samt vid Lambur."

 

3. ENSLAVED: 793 - Slaget om Lindisfarne ("Eld" 1997)

"Lindisfarne eller Lindesfarne, även kallad Holy Island (den heliga ön), är en ö, vilken vid ebb (två gånger om dagen) är förbunden med det engelska nordöstra fastlandet i Northumberland.

Lindisfarne är också känt från den första dokumenterade attacken från vikingar i England. Den 8 juni 793 brukar anses vara det datum då vikingatiden tog sin början genom att en skara vikingar då angrep klostret, dödade flera munkar, och tvingade resten att fly.[2] De flyende munkarna tog med sig S:t Cuthberts lik (senare begravt i katedralen i Durham) från ön. Munkarna skrev: I 350 år har vi och våra förfäder bott i detta underbara land. Men aldrig tidigare har ett sådant skräckvälde rått i Britannien som det vi nu utsätts för. Vi trodde inte att det var möjligt att göra en sådan sjöresa."

 

4. CELTIC FROsT: Downtown Hanoi (Cold Lake, 1988)

"Hanoi (på vietnamesiska Hà Nội, chu nho: 河內 "innanför floderna") är huvudstaden i Vietnam. Ett äldre namn är Tonkin, som fortfarande används för den omgivande norra regionen av landet. Tonkin har även gett upphov till namnet på havet öster om Vietnam, Tonkinbukten, ett namn som gäller än.

Hanoi är en av fem kommuner i Vietnam som direktstyrs av statliga myndigheter, och är på ungefär samma administrativa nivå som landets övriga provinser. Den är landets näst största stad (efter Ho Chi Minh-staden) och hade nästan 6,5 miljoner invånare i hela kommunen vid folkräkningen 2009, varav cirka 2,4 miljoner bodde i själva centralorten.[2] Staden är känd för den vackra och myllrande gamla stadskärnan. Ursprungligen hade varje skrå sin egen gata där bara en viss typ av varor såldes, vilket till viss del fortfarande gäller."

 

5. HELLOWEEN: Walls of Jericho / Ride the Sky ("Walls of Jericho" 1985)

"Jeriko (hebreiska: יְרִיחוֹ, Yeriḥo; arabiska: أريحا, Arīḥā) är en stad på nuvarande Västbanken av floden Jordan. Den har ungefär 20 000 invånare och ligger 260 meter under havsytans nivå då flera jordbävningar sänkt Jordandalen i vars södra ända staden ligger.

Platsen har mycket gamla anor, och ruinkullen som man anser vara det antika Jeriko har grävts ut av arkeologer sedan 1800-talet. På 1950-talet slogs fast att staden var öde och saknade murar vid den tid (ca. 1400 f.Kr) då den omnämns i Bibeln i en dramatisk text.

I Gamla Testamentet står att Josua och israeliterna gick ett varv runt staden i sex dagar. Först gick soldaterna sen prästerna med horn som de blåste i, sedan kom förbundsarken och sist gick resten av soldaterna. Den sjunde dagen gick de sju varv och när prästerna blåste i hornen så skrek israels soldater, och muren rasade. Därefter intog israeliterna staden. Riktigheten i denna berättelse är sedan länge avvisad av vetenskapen (se nedan). Texten skrevs ner mer än 500 år efter händelsen."

 

6. DIMMU BORGIR: Glittertind ("For all tid" 1995)

"Glittertind (officiell norsk form på kartor: Glittertinden) är Norges näst högsta berg, beläget i Jotunheimen i Loms kommun i Oppland fylke.

Glittertind är enligt senaste mätning 2 465 m ö.h., inklusive den snökappa toppen är täckt av. Det är fyra meter lägre än Galdhøpiggen, som inte har glaciär på toppen. Höjden på Glittertinds fasta berg är 2 452 m ö.h. Tidigare var Glittertind inklusive glaciären några meter högre än Galdhøpiggen, och det var debatt om hur det skulle räknas[1], vilken som var högst. Numera har glaciären minskat i tjocklek, vilket gör Galdhøpiggen högst oavsett[2]."

 

7. EDDIE MEDUZA: Reaktorn läck i Barsebäck (Garagetaper 1980)

"Barsebäck är en tätort i Kävlinge kommun och kyrkby i Barsebäcks socken i Skåne.

I orten ligger Barsebäcks kyrka och strax norr om tätorten ligger Barsebäcks slott. Utanför Barsebäck ligger också Barsebäcks kärnkraftverk, som uppfördes under 1970-talet, men som är taget ur bruk sedan 2005."

 

Nu: helg!

/Andreas

fredag, mars 25, 2022

Fredagslistan, vecka 12: Europa Endlos - Schweiz!


Vi fortsätter vår resa genom Europas fastland: från Österrike har vi nu bara passerat gränsen till SCHWEIZ! Även detta landlåsta alprike lite bortglömt i den bredare hårdrockskontexten, men långt ifrån utan pionjärer. Häng med med de här hitsen i örat!

Vi måste såklart börja med CELTIC FROST. Deras inflytande på alla sorters extrem metal, både under detta namnet och föregångaren HELLHAMMER, kan inte underskattas. "Morbid Tales", "Emperor's Return", "To Mega Therion", "Into the Pandemonium": tre år av ren ockultmetallisk magi i mitten av åttiotalet. Sedan spårade de ur lite, men CF återkom efter femton års tystnad med en av de tyngsta skivorna någonsin, och tveklöst hårdrockens bästa reunion-platta: 2006 års "Monotheist". I listan hör du ett av de kortaste och aggressivaste spåren, Ground. Basisten och visionären Martin Eric Ain (han med krås) är för evigt saknad.

Vid sidan om monoliten Celtic Frost fanns andra band i den Zürichska metalscenen på åttiotalet, varav det nog mest namnkunniga är de mer tekniska CORONER. De representerar banden som varken rörde sig mot total brutalitet eller mot ett mer kommersiellt sound: istället är det en himla massa svåra riff - fast utan att tappa uppkäftigheten. Masked Jackal från andra plattan "Punishment for Decadence" (1988) får representera! (Coroner kan nämnas hade en nära relation med Celtic Frost, med gästsång, logodesign och turnéroddande åt båda hållen.)


I den lite råare ringhörnan hittar vi MESSIAH, vars andra album "Extreme Cold Weather" nog är mest känd för sitt omslag. Jag hittade till det bandet så sent som i vintras, och väntade mig ... något annat. Titelspåret som ni hör här sammanfattar albumet: det är skitigt och bångstyrigt (det där basljudet!), men också rätt egensinnigt, med en del oväntade vändningar (doomiga och atmosfäriska passager). Det är något i det kristallklara smältvattnet i Genevesjön som gör att de schweiziska banden alla verkar ha något eget i sitt uttryck.

Min vana trogen fastnar jag bara bland en massa gubbar: när jag tänkte ta med ett lite "modernare" band insåg jag att de startade redan 1987, och skivan ifråga är över tjugo år gammal. Men! Nästan lika definierande för schweizisk metal som Celtic Frost måste SAMAEL nog erkännas vara. Från riktigt tidig black metal redan 1987 började de kring mitten av nittiotalet röra sig mot ett allt mer elektroniskt sound, på vinst och förlust. Plattorna "Passage" (1996) och "Eternal" (1999) fastnade jag starkt för under ett par år och de har stannat hos mig, även om de inte åldrats med totalt behag. I listan hör ni Allieurs, från den senare av de två skivorna.


Till sist kör vi fast i en snöstorm uppe på en klipphäll. PAYSAGE D'HIVER är inget annat än en musikalisk framställning av just en snöstorm. Ett avlägset melankoliskt brus snarare än riff, atmosfäriska synthar och pulserande trummaskiner som klapprar i fjärran. Låtarna rör ofta kring en kvart i tid, och det är med den äran de sträcker ut sig som ett kargt landskap! Det är många som mjölkat ur den norska grevens "två riff på tio minuter"-koncept till förbannelse, men ingen är så bra på det som enmannabandet PAYSAGE D'HIVER.

 


 

fredag, juni 26, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 26: It's summer, motherfuckers!

Gott folk!

Den extrema värmen har svept in över Helsingborg, och jag gör imorgon min sista arbetsdag innan min semester börjar. Såklart kör jag sommartema!

Vi kör!

Detta band från Uppsala har jag bara lyssnat på sporadiskt, men det är sannerligen inte svårt att gilla den progressiva extrema metal som bandet har kört på sedan början av sin karriär. Framför allt gillar jag Teddy Möller på sång som jag lyssnat mer på i ett av hans andra band - ONE HOUR HELL.

Nu blir det betydligt smörigare! BATTLE BEAST brer tjockt med smör i låten Endless Summer från senaste plattan. Här måste man vara på rätt humör, kanske ha druckit en god öl eller flera för att riktigt gå igång, men för egen del så tycker jag att denna låten är så sjukt charmig även med bara en alkoholfri i kroppen, haha!

Jag har ingen relation till CELTIC FROST, och hade de inte haft en låt som heter Eternal Summer så hade de inte kommit med i veckans lista, det kan jag säga! Den här låten har dock en primitiv charm som jag uppskattar.



Den grekiske gitarrfantomen kan inte bara shredda, han kan skriva riktigt smöriga låtar också! Summer Days från hans andra skiva "I Am The Fire" är en sådan. Kolla bara in en av verserna - July mornings were everything
To wash away the April rain
All those summer songs on the radio
We danced the nights away. Ja, ni fattar eller hur? Å andra sidan så funkar låten helt okej. Jag har hört betydligt värre den senaste tiden (se FALCONERs senaste). 


Jag har lyssnat på en nästan oförsvarlig mängd musik av VAN HALEN under mina år. Jag vet inte exakt hur det startade, men det kan ha varit så att ett lokalt coverband spelade Jump under en konsert på min högstadieskola som tände elden. Sedan såg både jag och en av mina bästa vänner, Anders, till att hålla den elden brinnande. Jag gillar David Lee Roth plattorna, men uppskattar Sammy Hagar-eran mer med skivor som "5150", "For Unlawful Carnal Knowledge" och den efterföljande liveplattan "Van Halen Live: Right Here, Right Now" som jag dyrkade, och än idag gillar extremt mycket. Visst Summer Nights är en ganska smörig låt, men den har fint gitarrspel, såklart!

Blir en bonuslåt denna vecka - THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA är ren sommarmusik för mig. Svänget, spelglädjen får mig att vilja dricka öl, höja volymen och bara trivas! Och det är exakt det jag kommer göra de tre kommande veckorna, förutom att leka med barnen, umgås med min fru, sova länge, läsa och allmänt götta mig. Vi återkommer med nya eskapader i början av augusti! 

Ha det fint!

/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2025, vecka 42: Fem finska trumpinnar del 2

Då är vi tillbaka i det glada Finland för lite mer upplyftande musik. Jag passar på att lägga in en rejäl varning här. Många av banden och a...

Populära inlägg