Visar inlägg med etikett Ian Gillan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ian Gillan. Visa alla inlägg

fredag, oktober 15, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 41: Black Sabbath post Ozzy & Dio

Idag ett band som inte kräver någon presentation: BLACK SABBATH. Världens tyngsta band. Men inte det gamla vanliga tugget från sjuttiotalet eller återuppvaknandet med Dio, utan de lite bortglömda och underskattade skivorna de gjorde mellan 1983-1995. 

Förvisso lämnar de bitvis en del att önska, men för den som gillar HÅRD ROCK och DOOM METAL finns här mängder av guldklimpar att hitta. Här är sex riktigt bra låtar som jag plockat ut från åren med Tony Martin på sång (och den med DEEP PURPLEs Ian Gillan). Klicka på Tony så får ni höra.

1. Disturbing the Priest, från "Born Again" 1983. Ian Gillan på sång.

2. Eternal Idol, från skivan med samma namn, 1987. Tony Martins debut i bandet. 

3. When Death Calls, från "Headless Cross" 1989.

4. The Sabbath Stones, från "TYR" 1990. 

5. Evil Eye, från "Cross Purposes" 1994. Eddie van Halen på gästgitarr.

6. The Illusion of Power, från "Forbidden" 1995. Ice-T gästar (!). 

(Den påläste lyssnaren noterar att jag hoppat över "Seventh Star" 1986, och det är medvetet eftersom det egentligen är ett soloalbum. Och på "Dehumanizer" 1992 sjunger ju Dio, så den går också bort.)

 


måndag, november 21, 2011

Deep Purple BBC Sessions

Den uppmärksamme läsaren har märkt att jag gärna grottar ner mig i gammalt mög, jag är inte bara nostalgiker utan jag hävdar med bestämdhet att det var bättre förr. Speciellt hårdrocken. Så medan Martin och Susanne håller fanan högt och upptäcker ny musik så lyssnar jag mycket hellre på en nyupptäckt tafflig kassettinspelning med DEEP PURPLE från Folkets Hus i Bollmora 1970 än en enda sekund på ett nytt band vars namn jag varken kan uttala eller stava till. Det är nog tur att vi är olika annars hade det blivit vääälddigt enahanda läsning oavsett inriktning.

I vilket fall - förra veckan såg till att skänka mig en liten ljuspunkt i form av den nyutkomna "Deep Purple - The BBC Sessions", en dubbelcd med alla överlevande BBCinspelningar med de första två sättningarna av bandet. Skivorna spänner från 1968 till 1970 och låter oss med roliga liveversioner av olika (och ibland samma) låtar få följa bandets utveckling från det lite enklare nästan coverorienterade ursprungsPurple till den formligen explosiva versionen av samma band som tog fart när Nick Simper och Rod Evans ersattes av Roger Glover och Ian Gillan.

"Made In Japan" är många fans favoritskiva, det är säkert trevligt för dem och det är definitvt en trevlig skiva, men mitt favoritPurple är definitivt 1969-70, de formativa Mark II-åren. Stockholm 1970 är en av världens bästa liveskivor och på det hela taget var Purple då så bra att ingen ens var i närheten att slå dem på fingrarna. Den sista sessionen på BBC Sessions är favoriten just nu, en fyrling låtar som krossar allt mostånd: Black night / Grabsplatter / Into the fire / Child in time. Just versionen av Child in time är magisk, som så många andra versioner av samma låt från denna tid.

Mitt i allt detta tog mitt samlande av Purple Mark IV fart igen, TOMMY BOLIN är i mitt tycke en av de bästa gitarristerna någonsin och även om han inte riktigt levde upp till det under sitt år i Deep Purple så finns där ändå riktiga guldkorn att vaska fram om man letar lite. Konsertupptagningarna från USA-turnén 1976 är emellanåt fantastiska, och även den "nya" versionen av Tokyo 1975konserten, "This Time Around", är emellanåt så bra att mitt näshår står rakt ut.

Hmm, jag fick en idé.....Martin - du kommer att få ett mail.

/Alex

Featured Post

Fredagslistan 2025, vecka 42: Fem finska trumpinnar del 2

Då är vi tillbaka i det glada Finland för lite mer upplyftande musik. Jag passar på att lägga in en rejäl varning här. Många av banden och a...

Populära inlägg