Ett tekniskt dödsband som inte låter så värst tekniskt. Som samtidigt har ett hyfsat nytt sound men utan att det åter alltför modernt. Med meckighet här och var men ändå inte så pass meckigt att det tar över känslan av röj. Går det? Ja, jag vill nog påstå det. Jag fick upp DORMANT ORDEAL som tips efter en session i Youtube (där ett klipp ledde till ett annat och ytterligare ett och ja just ja, de där är ju kusiner och vem var nu han som var med i det där franska bandet?) och lo and behold, det här var inte alls dumt. Musiken finns här och längst ner i listan.

Eftersom jag helt tappat koncepterna och hamnat i någon parallell tidsräkning var jag totalt oförberedd på att det var min tur med fredagslistan idag men det löste sig ju bra när dessa glada gossar från Polen dök upp. Listan består helt enkelt av deras senaste fullängdare "Tooth and Nail" som släpptes rätt nyligen. Skivomslaget kan vi konstatera för tankarna till tysk body, tidigt 80-tal.

Två till antalet är bandmedlemmarna (båda heter lustigt nog Maciej i förnamn), de är signade på Willowtip Records och har idkat band sedan 2005. Bandfotomässigt ligger de på en rimlig nivå, vi har flagnande fönster och husvägg, blickar som går åt olika håll samt en karl i fokus och en inte. Uppsatta frisyrer men inte direkt några klassiska man-buns utan mer slarviga tofsar. Det tackar vi för. Precis lagom pretentiöst får jag säga, de ser fortfarande ut som musiker och inte grafiska designers. Jag får en viss känsla av ULCERATE av musiken och det är bra betyg. Kanske som ett bättre DEATHSPELL OMEGA eller ett BOLT THROWER helt utan punk och thrash. Det finns något melankoliskt över "Tooth and Nail" som jag gillar men också ett visst mått av ösighet. 

Hoppas ni också ska gilla det för nu är det vare sig vi vill det eller ej fredag och med den kommer också en helg. Då ska vi vila och kanske dricka en öl och äta en smörgås. På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2025, vecka 17: Dormant Ordeal

God Jul på er! Vi är många som sörjer att såväl trillingnöten som körsbär i likör har utgått ur Aladdin-asken (grav förbannelse över hiskeliga fläder och hallonlakrits) men som tur är får vissa traditioner finnas kvar. Därför kommer nu som utlovat andra delen av min årsbästalista för 2021 som påbörjades för några veckor sedan. En lista som ni med fördel kan spränga in som kulturell paus i den första halvan av Die Hard, precis innan ni tar en påfyllning av mosterns berömda ris à la Malta. 

WITCH VOMIT - "Abhorrent Rapture". Klockren och fläskig döds-EP från Portlandbandet som har ett gott öga till häxsamplingar. Jag längtar redan efter nästa fullängdare! Pluspoäng för ljuvligt omslag.

MARE COGNITUM - "Solar Paroxysm". Precis som Martin så charmas även jag av det här enmannabandets uppvisning i atmosfärisk black metal. Fem av fem näsdukar för känslomässig påverkan vid genomlyssning.

NERVOSA - "Perpetual Chaos". Brasiliansk thrash när den är som bäst. Jag har återkommit till det här albumet under större delen av året och hittar fortfarande nya favoritpassager.

DEMISER - "Through The Gate Eternal". Första fullängdaren för DEMISER som på ett förtjänstfullt sätt blandar black och thrash. Det här är kort sagt svängigt något så djävulskt. 

ASPHYX - "Necroceros". Det är omöjligt att inte ha en varm plats i hjärtat för ASPHYX trots att ingen av originalmedlemmarna är kvar längre. Den här plattan bjuder på lite av allt - snabbt och långsamt, fokuserat och mer utsvävande men framför allt ett strålande riffarbete.

THE CROWN - "Royal Destroyer". Värdigt som ett gammalt gott årgångsvin mullrar THE CROWN in och tar en promenadseger i grenen svensk döds.

CEREBRAL ROT - "Excretion Of Mortality". Dedikerad dödsmetall med inälvstema blir sällan mer stilsäker än så här. Bröt, doom och riviga solon en masse.

DORMANT ORDEAL - "The Grand Scheme Of Things". Ambitiös polsk döds med förkärlek för driv och meckighet i gitarrarbetet. Känsloregister i bakgrunden i form av melodiska mattor gör att det låter nytt men på ett sätt som inte stör.

STEEL BEARING HAND - "Slay In Hell". Löjligt bra blandning av döds och thrash med tema svärd, mer än så behöver inte sägas utan det är bara shut up and take my money som gäller.

RAPTURE - "Malevolent Demise Incarnation". Av de tretton band med samma namn listade på Encyclopedia Metallum vågar jag nog påstå att det här är det mest habila av RAPTURE-band. Dödsmetall i botten och thrash därtill, pluspoäng för ivrig sånginsats.

Med detta sagt och bordlagt har det nu blivit hög tid att börja lukta på glöggen. På återseende 2022!

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 51: Årsbästa del 2

Årsbästalistan 2021 - de nominerade, omgång 5

 

"The Bleeding Veil" av IN MOURNING

En mycket emotsedd skiva för mig, och den gjorde inte mig besviken. Faktum är att "The Bleeding Veil" kan vara bandets starkaste skiva hittills. Med självklarhet samsas rent röj och djupt vemod i samma låt, och bandet har vid det här laget kommit fram till exakt vad som är dess styrkor. Det gör att varenda ton känns uppriktigt menad och når fram till mig som lyssnare. Riffen och de melodiska slingorna är vad som sticker ut lite extra - de känns så angelägna att det är svårt att värja sig mot dem. Många solon, ja, men de lämnar mig alltid med en känsla av att vilja ha mer - ett bra tecken på att bandet vet att balansera sin musik. En skiva som jag har spelat otroligt mycket redan, och kommer att återkomma till mycket i framtiden också. 

"Solar Paroxysm" av MARE COGNITUM

Jag hade med en låt av det här bandet i WeRocks "Halfway to Hell" som vi körde i somras. Frozen Star Divinization är inte en one-off, utan hela plattan frustar av kvalitet. Detta enmansprojekt imponerar med sin enorma hantverksskicklighet, och rent känslomässiga påverkan. Vid sidan av SPECTRAL WOUND är detta den bästa atmosfäriska black metal jag hört på hela året. Jag har återkommit gång efter annan till "Solar Paroxysm" och aldrig känt för en sekund att jag slösat bort tid, utan mest känt att detta är en skiva som det är så oerhört skönt att vara i. 

"Arete" av NETHERBIRD 

Jag gick igång som bara den på Void Dancer när Amelie hade med den i ett "Hot or Not?" någon gång under året. Att resten av skivan håller samma fina och höga klass är bara att konstatera. Det blir allt svårare att värja sig från känslan att NETHERBIRD gör melodisk döds så fruktansvärt härlig att lyssna på. Denna subgenre, så uttjatad till stora delar, känns i detta bands händer så oerhört väsentlig och angelägen. "Arete" är en mustig, sjudande gryta av mycket hög kvalitet som hela tiden känns härlig att ta del av. 

"The Grand Scheme Of Things" av DORMANT ORDEAL

Skivan som fått mig att inse hur mycket jag längtat efter polsk döds som inte är BEHEMOTH, VADER eller DECAPITATED. Detta är oerhört djupt berörande musik som drar in som en känslomässig tsunami. Trots att det är härjigt nästan genomgående så tycker jag "The Grand Scheme Of Things" är så fruktansvärt tröstande. Här finns en djup klangbotten i vad det innebär att vara människa. Sorgen, oron, påfrestningarna kommer fram på ett underbart sätt på den här skivan, som trots att det är sent in på året jag upptäckte den i allra högsta grad är med i tävlan om en plats på årsbästalistan. 

Gott folk, detta är det sista av mina nomineringsinlägg - min årsbästalista kan ni ta del av på WeRock.nu den 3/1 2022, efter klockan 16.26!

/Martin

Årsbästalistan 2021 - de nominerade, omgång 5