Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Som ni förstår på inläggets titel så blir det en rejäl skopa melodiskt idag. Jag märker att ju längre vi lever i pandemins tidsålder, desto mer tycks behovet av maffig musik med rent episka melodiska inslag öka hos mig. Ni kanske märker att jag har börjat slarva med meckighetsinlägg? Jag får helt enkelt verkligen ta sats inför de inläggen då den musiken kostar på en hel del mer än den jag tipsar om i veckans lista.
Vi kör!
Jag börjar med ett projekt som ni kanske redan har koll på, sprunget direkt ur karantänen: At the Movies där Björn Strid med polare ger sig på 80-tals låtar. Varje torsdag släpps en ny låt på Youtube, och satan så bra det - oftast - är. Jag blev själaglad när de gjorde en egen version av St. Elmo's Fire då låten (inte filmen märkligt nog) har hängt med mig sedan unga år.
Magnus Karlsson har lirat med många! Kiske, Allen/Lande, Bob Catley för att nämna några. Det här är så helvetiskt episkt och mäktigt! Dels är produktionen en ren njutning, dels så gillar jag hur Dino Jelusic sjunger. Visst han får ta i rejält ibland, men hans mellanregister dräper utav bara fan.
Jag tror att ni såg det här bandet komma en mil bort. Gathering of Kings är det mest lättlyssnade ni kommer höra i veckans lista. Vill ni ha djup lyrik så får ni leta någon annan stans. Det ska vara sång, vad som sjungs spelar mindre roll, haha! Det här är ett band som skulle få folk att gå i spinn på Sweden Rock om jag säger så. Jag har blivit så satans beroende av det här gänget att det är rent löjligt. Refrängen i From A Whisper To A Scream är så skrattretande snygg att jag baxnar varje gång jag lyssnar på den.
Nu blir det shred! Det blir lätt så när gitarristen Gus G är involverad. Jag gillade bandets förra skiva "Immortals", och när jag lyssnar på Welcome To The Empire från kommande plattan så blir jag sannerligen sugen på att höra mer!
Såklart måste jag avsluta med något riktigt maffigt, och The Ghosts Of Innocence av BOREALIS är en rent lysande övning i detta. Låten avslutar bandets "The Offering" och den gör det med att ta i med alla till buds stående medel att uppa anten för varje moment. Det är, såklart, helt underbart.
Jag bryter av totalt från Susannes finfina lista från förra veckan. Idag ska vi gotta ner oss nåt så in i helvete i den underbara mylla som är power metal. Och det blir fokus på den av så många avskydda shreddetaljen. Här kommer det att bändas loss på strängarna i olika grad - men ni kan räkna med att det finns inte ett band som skriver under på temat less is more i veckans lista.
Vi kör!
En så kallad no-brainer att BOREALIS dyker upp på den här listan. Min kärlek till det här bandet är ju väldigt välbefäst sedan jag fick tips om bandet av Susanne. Finest Hour från "Fall From Grace" är en fin, till stora delar tvåtaktsmatande (!) låt som jag inte vågar kolla hur mycket jag lyssnat på, haha!
Det av Gus G. styrda FIREWIND startade som ett "band" för att han skulle kunna visa hur satans flinkt han kan bända på gitarren. "Immortals" är en skiva som jag gillar starkt. Det är både starkt medryckande och episk power metal som det är vansinnigt svårt att inte stampa takten till.
Gravt undervärderade italienska DGM fastnade jag för genom plattan "Momentum" som kom 2013. Det är inte den hippaste musiken, men fan så smittande och DGM visar på varenda platta att de kan sitt hantverk.
Jag har illa koll på KAMELOT, men det jag hör i låten When The Lights Are Down från "The Black Halo" får mig att bli nyfiken på att kolla upp mer musik av bandet. Jag älskar refrängen i låten, men det finns så många rätt i hela stycket att det var svårt att inte trycka på spela igen efter det att låten var slut, haha!
Jag avslutar med Through The Fire And Flames avDRAGONFORCE. Nu kanske en del av er höjer på ögonbrynen, då just DRAGONFORCE inte har stått högt i kurs hos mig tidigare. Men någonting förändrades när jag kollade in en video på YouTube där Tina S. bände strängar till den här låten på ett rent magiskt sätt. Och helt plötsligt började jag gilla låten. Logiskt? Inte ett skit, men livet är ju sällan det. DRAGONFORCE gillar att visa upp vad de kan på sina instrument, och den här låten ger rikligt med bevis på just det.
I somras körde jag en fredagslista baserad på 5 skivor som kan komma ifråga till min personliga årsbästalista över 2017. Nu är det dags att ta fram de stora kanonerna och ösa på ännu mer - så pass att det nog kommer att bli en försvarlig mängd listor och/eller inlägg om vilka skivor som sannerligen har en rimlig chans att komma med på en topp 10! Jag tycker personligen att 2017 har känts mer svårgripbart än tidigare år. Normalt sett så har jag vid denna tid på året en hyfsad koll på vilka skivor som utkristalliserar sig som toppkandidater. Så är det inte i år - det har kommit så mycket bra, och spretande, musik att jag i det närmaste känner mig belägrad! I vilket fall,
Vi kör!
"Adversary Omnipotent" - ENFOLD DARKNESS
En verklig pärla till teknisk dödsplatta! Om ni blir avskräckta av just genretillhörigheten - bli inte det. Det här är en väldigt mångsidig och melodiskt utmanande skiva som jag lyssnat försvarliga mängder på den senaste tiden. ENFOLD DARKNESS är ett band som härstammar från countrytrakter - Nashville i Tennessee - och detta märks, hör och häpna, inte ett skit! Det är snarare så att graden av episk mäktighet som den här skivan vräker över lyssnaren, det är det inte många countryskivor som har ambitionen att göra, haha!
"Immortals" - FIREWIND
Jag byter spår radikalt. Från teknisk döds till power metal! Detta är Gus Gs band - och då vet ni kanske med er att det kommer att bli vilda löprundor på gitarrens greppbräda. Är det det enda som FIREWIND har att bjuda på undrar kanske vän av ordning? Nä! Detta är så fantastiskt medryckande (all bra power metal bör vara detta, med måtta) musik att ni förstår att jag verkligen, verkligen gillar det jag hör på "Immortals".
"Olm" - HADAL MAW
Jag har tipsat om det här australiensiska bandet i ett av mina tekniska tisdagstips för ganska så länge sedan. "Olm" är en skiva som har verkligt hemsökande gitarrarbete och rikligt med atmosfär. Jag tycker alltid att det är intressant att höra band från just Australien eller Nya Zeeland som lirar musik med ordentligt med tuggmotstånd (se ULCERATE), som ser till att belöningen blir desto större när polletten trillar ner! Detta lyckas sannerligen HADAL MAW med på "Olm".
"IV" - SPIDERGAWD
Både jag och Susanne har fallit för det här brutalsvängiga norska band som visserligen inte är det hårdaste ni kommer att höra någonsin, men dra åt helvete vilket galet driv det finns i det här bandet! Klassiskt rockhantverk med mycket självförtroende och verkligt fint gitarrarbete finns det gott om på den här skivan som har fått mig att stampa takten så till den milda grad att jag trillat ur stolen här på jobbet!
"Aathma" - PERSEFONE
Den här skivan var den mest efterlängtade skivan för mig personligen. Har ni följt bloggen ett tag, eller mina skriverier på WeRock, så vet ni att jag verkligen älskar det här bandet från Andorra. Att kunna konstatera att "Aathma" är en riktigt stark skiva är väldigt befriande - efter den mästerliga uppvisning som "Spiritual Migration" stod för var jag rejält nervös för om "Aathma" skulle hålla måttet. Det gör den, med råge!
