Winterland Ballroom i San Francisco

Om drygt två veckor är det 40 år sedan KISS spelade på anrika Winterland Ballroom i San Francisco. Konserten filmades och är unik i det avseendet att det är den allra första kända kompletta konsertfilmen med bandet. Konserter blev ofta filmade på Winterland och rykten gör gällande att Kiss även filmades ett halvår tidigare, i juni 1974, men att det bandet ska ha förstörts vid en brand. Senare rykten hävdar att bandet inte alls förstördes och att någon någonstans nu sitter och tjyvhåller på bandet. Ingen vet vad som är sant eller icke så jag låter bli att spekulera (men fortsätter hoppas).

Det då nybyggda Winterland Ballroom invigdes som New Dreamland Auditorium i juni 1928 efter att det tidigare legat en annan teater på samma plats. På 30-talet bytte huset namn till Winterland, och förutom teaterverksamhet bjöds det på allehanda sporter i lokalen där skridskoåkning verkar ha varit den mest populära. Åren gick och 1966 togs lokalen över av salig Bill Graham. Graham är kanske mest känd för att ha använt sig av en lokal kallad Fillmore West några kvarter från Winterland, och han var i mitten av 60talet på jakt efter en större lokal till lite mer populära band. Winterland Ballroom kunde vid konsertevenemang hysa över 5000 personer vilket nästan dubblade platserna gentemot Fillmore.

Winterland Ballroom skulle bli en sån där byggnad som det talas om med vördnad fast det i de flesta avseenden var en ganska rutten byggnad mot slutet. Det har såklart att göra med banden som spelade där - listan är oändlig och innehåller alla populära band från 1966-1978 som man kan tänka sig. Det finns gott om filmer därifrån också, en riktig klassiker förutom Kiss är Lynyrd Skynyrd-spelningen från 1975 som är benknäckarbra. Något man däremot nästan aldrig ser är bilder från hur lokalen såg ut inuti. Filmerna består aldrig av publikbilder och det finns inte hur många interiörbilder som helst så jag har samlat några här, det är bilder från när Led Zeppelin, Grateful Dead och någon annan spelade där. Titta och njut.

Idag finns byggnaden inte kvar. Den sista spelningen ägde rum redan på nyårsafton 1978 och bestod av ett magiskt åttatimmarsset av Grateful Dead, sedan förföll byggnaden tills den revs i mitten av 80-talet. Idag ligger det ett lägenhetskomplex på platsen, som på så många andra klassiska adresser. Vi får titta på filmerna och glädjas åt det som bevarats. Igen.

Vi avslutar med lite film. Kiss, såklart.

/Alex

Fredagslistan WTF?!

Fredag, detta vackra ord i den svenska vokabulären. Fredagslista, ett om möjligt ännu vackrare. Veckans skapelse är en kontrasternas lista minst sagt. Hårt vs mjukt, lättillgängligt vs svårlyssnat, mainstreamballader vs undergroundknas, good cop vs bad cop. Man kan kalla det lite vad man vill, poängen är att motsatsförhållandet råder. Vi valde yin och yang som arbetsnamn mest för att det låter coolt och för att ge bokstaven Y lite uppmärksamhet.

Första ronden

Martin går ut hårt med WHITESNAKE. (Ja, ni läste rätt, pudelrockens crème de la crème inleder.) Och det blir knappast bättre: VIXEN, VAN HALEN, EUROPE och WINGER för oss, på sina böljande hårmanar, fram till den pompösa avslutningen signerad STYX.

Gudars skymning, den där mastodontinledningen blir i alla fall jag alldeles matt av. På olika plan, ska tilläggas. Det är ömsom skämskudde och ömsom en liten nostalgisk blödighet som infinner sig hos undertecknad (kan bero på att jag är notoriskt svag för OZZY). En förunderlig känslomässig kombination som enbart kan frammanas medelst powerballader från åttiotalet. Samt: hela mellanstadiet passerar revy på ett tvivelaktigt sätt för mina ögon. Hu! Här har faktiskt Bensch överträffat sig själv, det ska villigt erkännas. Efter att denna något skräckblandade förtjusning lagt sig lägger vi hårsprayen åt sidan och vandrar vi vidare till corpsepaintens förlovade land.

Slutstriden

Jag funderade en god stund på hur jag skulle kunna matcha (eller snarare omatcha) dessa tio alster. Ingen lätt uppgift som ni förstår efter denna tokinjektion av åttiotalsballader. Resultatet är en blandning av experiment-black, eländesvrål och allmänt svårlyssnat för att väga upp. Jag kan inte på rak arm säga om det lyckas eller inte, men jag är ganska säker på att det här inte kommer att passa alla. GNAW THEIR TONGUES inleder med en mood setter och banar väg för SILENCERs klassiker Death - Pierce Me. (Jag minns fortfarande hur det kändes första gången jag hörde skriket som ligger placerat 1:46 in i låten. Mysrysigt!)

Följer gör bland andra HORDE OF HEL och SPEKTR men för att det inte ska bli alldeles för ledset piggar vi upp oss på sluttampen med lite grind. MESHUGGAH får den äran att avsluta och lätta upp. Det är ju trots allt fredag.

Min gissning är att det här är en av de mest splittrade listorna i bloggens historia. För extra förvirring kan man med fördel köra varannan låt ur Martins del och varannan ur min. Jag hade inte hjärta att blanda åt er, att få NEGATOR direkt efter EUROPEs finstämda tryckare skulle kanske kunna få oanade följder. Men nu gissar jag bara.

(Ni får själva lista ut var listan gömmer sig, krom-effekten bjuder vi på.)
Med lyckönskningar inför helgen som komma skall.

/Susanne