Gott folk!
Veckans fredagslista tar sitt avstamp i en bok som jag läste klart tidigare i veckan, "Grim" av Sara Bergmark Elfgren. För er som inte känner till Saras bedrifter, så är det ett faktum att hon är en av de allra bästa författarna som finns som skriver för unga vuxna. Hennes författarskap dräper, och av själ som jag strax ska förklara, så tycker jag att "Grim" är hennes hittills bästa bok. Så här skrev jag i min recension av boken på Goodreads:
Berättelsen drivs på två tidsplan. Dels är det de absoluta sista åren på 1980-talet. De första åren av vad som skulle bli en av Sveriges största musikaliska bedrifters legendariska år - dödsmetallens födelse, dels nutid. Som metalhead är jag magiskt imponerad av hur väl Sara tecknar den tidiga dödsmetallscenen. Det är kamratskapet inom den väldigt lilla scenen det rör sig om, det är tapetrading och fanzines. Det är alla känslor, frustrationer och kalla kårar hos de mycket unga människorna som utgjorde scenen. Det känns som om jag är där, mitt bland Grim, Håkan, Tony, Ernesto och Malte och deras kompisar. Jag delar deras upplevelser och deras musik. Fruktansvärt bra skrivet. Den nutida handlingen vävs väldigt skickligt samman med den historiska. Mörka hemligheter, som legat begravda länge, kommer upp till ytan. "Grim" är skriven med så mycket känsla och kärlek att den känns som en present till alla som gillar death metal, i berättad form, och ungdomsböcker. Den känns personlig, och fascinerar från första till sista sidan. Läs den.
Ja, ni fattar eller hur? Det här är boken som ni måste läsa. Och om ni inte låter er övertygas så kolla vad Tompa Lindberg säger om boken:
”Grim is an astonishing work! For me, being part of the early Swedish death metal scene in the late eighties, it was almost a bit eerie how the text transported me back to that time. The story is spellbinding, and works on several levels. It draws you straight in, and you have no choice but to devour the book. It paints a very true picture of how the scene worked back in the day, with tape trading, fanzines etc, and I really like how Sara managed to build UPON that world and create a work that, for me, sometimes comes close to Magic realism. I truly recommend this book! Captivating and chilling!”
Därför blir hela veckans lista fylld med death metal - vi kör!
Lämpligt nog öppnar jag med just Tompa på sång i THE LURKING FEAR som vi äntligen får nytt material ifrån. Jag älskade debuten "Out Of The Voiceless Grave", och det ser ut att bli fullt mangel även på uppföljaren. Här får vi en kort, snärtig tvåtaktare på strax över minuten. Tråkigt och fantasilöst? Inte en chans. Det här är elitdöds som vet vad som funkar. Death Reborn - magiskt mangel i vanlig ordning.
Göteborgsbröt med Stanne på sång. Annars andas detta stockholmssoundet så fruktansvärt mycket, och inte vet jag, men kanske Stanne tycker att det kan bli väl polerat i DARK TRANQUILLITY ibland. Här slevas betydligt mer slafsig dödsmetall upp. Jag blir sjukt nellad på att kolla in debuten som - likt "Grim" officiellt släpps idag faktiskt.
Liveversionen av Into The Maw Of Death är underbart brötig.
Finska, av tvillingbröderna Ritual Butcherer och Lord Angelslayer, svärtade dödskombon ARCHGOAT snubblade jag över då jag gick igenom vilka band som snart släpper nytt på Metal Archives. Med det namnet så tänkte jag att här blir det rens. Det är det. Brötigt och nästan helt utan finess tycker jag ändå att detta är trevligt att stampa takten till. Framförallt är det tunga mellanpartiet sjukt snyggt med ylande gitarrer.
Ur de stinkande träsken i Florida kommer WORM krälande med sin långsamma och ödesmättade döds. Fruktansvärt stämningsfylld metal det här. Jag har svårt att bli mätt på den. Sången pendlar mellan källardov till panikskrik, vilket jag gillar. Den stundtals blasfemiskt sakrala stämningen är helt magiskt i detta musikaliska katedralbygge. Det låter stort om musiken på ett sätt som den amerikanska dödsmetallen är så bra på.
Vi avslutar med MASSACRE som golvade många med sin "From Beyond" från 1991. Bandet har sannerligen pendlat mellan att vara aktivt till att inte vara det. Jösses så många årtal det är att hålla reda på. Inte undra på att det bara har blivit 3 fullängdare under åren. Nu verkar det vara ordning på skutan igen, för
satan så bra det låter om
The Innsmouth Strain. Gitarrerna är så vassa att vi kan skära stål med dem, trumspelet inspirerat och produktionen mästerlig.
Vi tar helg på det!
/Martin
