New prospects, new horizons

God fortsättning gott folk. Nu skriver vi 2014 och ser fram emot vad det kan ha att erbjuda. Martin har som bekant gått på föräldraledighet, så jag är lite halvt ensam här på bloggen under en tid framöver. Martin bad mig hålla igång fredagslistorna, det är lite mer hans skötebarn och jag kommer garanterat inte att kunna hålla hans tempo eller engagemang vid liv men ska försöka pilla ihop något så att ni inte går lyssningslösa på fredagarna. Vad och hur och med vem får tiden utvisa.

Jag har under julledigheten startat en ny blogg tillägnad förra årets bästa skivsläpp "Progglådan". 40 skivor bestående av musik ur Sveriges Radios digra arkiv sammanställt av Coste Apetrea. Musiken är fantastisk men boxens information är oerhört bristfällig, så bloggen som jag kallar Proggliv är ett ställe där jag ämnar gå igenom varje skiva, med korrigeringar och utökande av informationen i boxen. Hittills har jag avverkat fyra skivor, den intresserade får gärna gå in och kolla, klicka här. Kritik, åsikter och hjälp av de som vill hjälpa (kanske forna bandmedlemmar?) eller annat emottages tacksamt.

I övrigt har jag ett intressant och proggigt konsertår framför mig. Redan nästa vecka åker jag till Amsterdam för att se TRANSSIBERIAN ORCHESTRA igen, det blir en höjdare vågar jag påstå. Sedan är det dags för Stockholm, den kungliga hufvudstaden som jag inte besökt sedan 2008 eller 2009. Den 8/2 firar TRETTIOÅRIGA KRIGET att det är 40 år sedan deras debutskiva gavs ut, detta genom att spela hela debuten rakt av. Jag påminde dessutom basisten Stefan om en annan låt från den tiden som det verkar som att de också petat in i setet. Förband är lika gamla och svenska Christer Stålbrands SAGA som också ska spela sin 40 år gamla debutskiva. På det hela taget en höjdarkväll vill jag tro!

Sedan blir det MAGNUM i april i Köpenhamn, STEVE HACKETT i maj på samma ställe, SWEDEN ROCK och COPENHELL och säkert mycket annat kul i poolen.

Ah well. Nu får det bli kaffe. Kan inte jobba hur hårt som helst den första dagen.

Eller som GORKY PARK sade: BANG!

/Alex

Steve Hackett i Köpenhamn

Steve Hackett spelade i Köpenhamn igår, det var en sån där dag då precis INGENTING gick fel.

Jag var tidigt på plats utanför Amager Bio och träffade Steve när han kom. Jag fick en autograf på min "The lamb lies down on Broadway"-vinyl, men kameran klickade när vi poserade för en bild ihop. En dansk gentleman jag nyss stått och pratat med hade dock tagit en bild på oss så det löste sig. En bekant från Sweden Rock-boarden hade ingen biljett, jag hade sms-kontakt med honom och höll utkik efter biljetthajar men det fanns inga sådana. Han åkte in ändå och vi bytte ett par ord. En stund efter att jag kommit in gled han förbi mig med ett stort leende - han hade lyckats ordna en biljett. Det blev jag oerhört glad för.

Jag hade stått utanför sedan runt 15.00 vilket betalade av sig vid insläppet, jag var först in och satte mig längst fram mitt emot scenen, precis nedanför Steve. Inga störande moment under konserten, någon enstaka överförfriskad person men de få tjut som kom från honom möttes med ett leende från bandet. I övrigt en somber tystnad i låtarnas lugna passager, alla var där för musiken.

Och låtlistan sen. Stundtals var det så bra att man kunde blunda och vips vara på Bristol Hippodrome 1973, Empire Theatre i Liverpool 1975, eller på Earls Court i London 1977. Bandet var så bra att det var löjligt, Nad Sylvan på sång gör texterna en rättvisa som jag har svårt att se att en ålderstigen Peter Gabriel skulle göra idag, trummisen Gary O´Toole spelade så bra att det var löjligt. Jag njöt mer än jag njutit på många år, och njuter i sinnet fortfarande av att ha fått se en konsert inledas med den fenomenala Watcher of the skies för att sedan fortsätta med den allra vackraste musik som världen sett, låt efter låt, ton efter ton. Jag visste att de skulle köra The lamia vilket är min favoritlåt från "Lamb" och jösses Amalia vilken version det bjöds på.

Och Supper's ready sen. Ett magnifikt stycke konsert blev ännu bättre av att den kanske mest legendariska av alla GENESIS-låtar framfördes i sin helhet. Jag var mållös, upprymd och satt nästan som i koma.

Man går som på moln, en oerhört behaglig känsla dröjer sig kvar i kroppen efter en konsert som den här. Tur det är fem dagar tills jag står i London och ser och hör FISH sjunga Script for a jester's tear för mig. Jag hinner låta känslan falna lite för att sedan bli återuppbyggd då.

For now: The lamia.

/Alex

Blandade nyheter

Det är en händelserik vecka, minst sagt. KISS släpper en ny skiva, IRON MAIDEN släpper biljetter till Stockholmsgiget i juli 2013 och NIGHTWISH har gått och blivit med ny sångerska.

Jag läste igår att Nightwish häromdagen gjorde en spelning utan Anette då hon åkte in på sjukhus. Jag blir så SJUKT irriterad och förbannad över denna vår tids farsot - band är inte längre medlemmar, de är varumärken. Kiss sminkar upp en trumtekniker, ALLMAN BROTHERS spelar utan Gregg Allman, allt för att showen måste fortsätta. Jag hade själv blivit sjukt besviken över att behöva se en dylik konsert, och jag förstår att Anette inte tyckte det var vidare roligt att bli ersatt. När pressmeddelandet så kom igår så stod det dock klart att det inte var en "spur of the moment"-grej, det måste ha varit åtminstone lite planerat. I vilket fall - de var bra på skiva med Tarja men live kunde/kan hon ju inte sjunga om det så vore det sista hon gör, de blev bättre med Anette på den första skivan men även där brast det emellanåt live. Efter det senaste bottenskrapet "Imaginaereum" och det faktum att Anette är borta så släpper åtminstone jag Nightwish nu. Tack och adjö.

Kiss och "Monster" då. Ja, jag gläds med alla som lyssnar och tycker om den. 2012 blir det dock för min egen del den första gången sedan 1987 som jag medvetet avstår från att köpa en ny Kisskiva i samband med släppdatumet. Möjligen blir det ett köp när den står i reahyllan på Ica Maxi i vår, fast egentligen är det såklart meningslöst att lägga ut pengar på något som man inte tycker om. Det skulle dock kännas konstigt för samlaren i mig att inte ha fullsortiment i den egna butiken. Synd, sa räven, åt en gris.

Till sist, STEVE HACKETT gör en GENESIS Revisited II och turnerar med detta i vår. Hela Supper´s ready skall spelas tillsammans med massor av annat gammalt mys. I maj hittar ni mig troligtvis på Hammersmith Odeon i London. Detta kan jag bara inte missa. Med riktig tur får han förvisso ihop spelningar även i det karga norr, och då blir det istället fler spelningar för min del. Jag återkommer med info.

/Alex