Fredagslistan 2025, vecka 42: Fem finska trumpinnar del 2

Då är vi tillbaka i det glada Finland för lite mer upplyftande musik. Jag passar på att lägga in en rejäl varning här. Många av banden och artisterna har en rätt skev politisk åskådning men ibland kan det vara svårt att avgöra om det bara är för att vara lite edgy och häftiga eller om det är på riktigt. Förhoppningsvis har jag inte lyckats få med något band där texterna provocerar någon. Oavsett finns det något i den finska black metal scenen som jag aldrig lyckas hitta någon annanstans. Mixen av melodi och fullständigt rutten ljudkvalité skapar intressanta kontraster vilket gör att jag alltid kommer tillbaka till den. 

 Listan hittar ni här och i slutet av texten. 

Satanic Warmaster -"Vampires" (Nachzehrer, 2010, Werewolf Records).

Satanic Warmaster är mer eller mindre ett soloprojekt av Werwolf som har minst ett tjugotal olika projekt igång just nu. Han har också varit med i Horna och flertalet andra klassiska finska band. Satanic Warmaster har gett ut en väldigt massa singlar, skivor, splittar osv sedan starten 1998. 

Musikaliskt har det alltid handlat om finsk black metal av melodiöst snitt. På senare år har det utvecklats till ett mer professionellt sound men denna skiva där låten är tagen ifrån är den sista som är inspelad analogt och på riktigt sliten utrustning. Det hörs. Jag föredrar denna stil över den nyare stilen där Werwolf spelar in med fler bandmedlemmar. 

Theriomorph-"Megalith in the Hanging Garden" (Diabolical Bloodswords, 2022, Terratur Possessions).

Här har vi något av en udda fågel. Ett finskt soloprojekt på det norska bolaget Terratur Possessions. Skivbolaget kan sägas vara en av få pålitliga skivbolag när det kommer till kvalitativ modern black metal. Därför var jag väldigt nyfiken på vad detta band kunde bjuda på för något. 

Det är modern ortodox black metal med alla rätta influenser. Jag hör både Katharsis och DsO samt lite Funeral Mist. Allting är välspelat inklusive trummorna och sången är varierande med lite läskiga skrik här och där. 

Bandet har bara släppt denna fullängdare men förhoppningsvis får vi höra något mer innan projektet läggs ner. Naturligtvis har mannen bakom bandet spelat i Horna och Sargeist.

Kéres-"Circling Shadows (Flaming Ash, 2021, Terratur Possessions).

Vi fortsätter med ett till enmansprojekt. 

Det finns vissa beröringspunkter med Theriomorph då bandet också har släppt musik på Terratur Possessions men i övrigt är det inte så mycket som banden har gemensamt. Enligt internet har bandet förutom alla andra släpp som finns listade gett ut tjugotal demokassetter i ytterst begränsad upplaga. Musikaliskt är det mer långsamt och mystiskt. Jag tror att folk som gillar postblack och liknande kan uppskatta detta om de överlever produktionen. Den enda medlemmen i detta band spelar också i nästa band som jag har tänkt ta upp. 

Vordr-"Candle in the Astral Wind (Vordr, 2019, Terratur Possessions).

Vordr är ett band som var aktivt mellan 2003 och 2021. De spelade en ganska speciell typ av hypnotisk och minimalistisk version av finsk black metal med väldigt väldigt speciell sång. Jag vet fler än en person som gett upp efter en halv låt för att de inte klarar av sången. För mig ingår det i själva paketet och jag har svårt att föreställa mig bandet utan denna sång. Vordr är någon gammalt nordiskt ord för ett skogsväsen som tar hand om skogen. I någon intervju för längesedan sa bandet att de åker ut till någon stuga och blir höga och fulla och gör sina skivor direkt där och då. Jag vet inte om detta är sant men det kan förklara en del. Medlemmar i bandet har givetvis också spelat i Horna. 

Amorphis-"Light My Fire" (Tales From The Thousand Lakes reissue, 1994/2000, Relapse Records).

Vi avslutar denna ganska gravallvarliga lista med något helt annat. Amorphis är ett av de större finska dödsmetallbanden som slog igenom med skivan "Tales From The thousand Lakes.  De har också skapat denna helt otroliga och orimliga cover på The Doors. När Relapse släppte en cool digipack utgåva av skivan 6 år senare fick man med denna låt som bonus. Lyssna bara när tamburinen kommer in i slutet. Som bonus för alla kalenderbitare där ute kan jag tillägga att Amorphis var det första bandet som lades till på The Metal Archives.

 

Det var allt för idag. Listan hittar ni här. 

På återseende /Oscar K.

Fredagslistan 2025, vecka 36: Oscar K provar dödsmetall del 2.

 Idag ska Oscar prova dödsmetall igen. Senast var år 2023 för bloggens räkning. 

Det blir en lite kortare text idag då livet kom ivägen. Vi börjar med en stark polsk giv och sen fortsätter vi med lite olika svenska akter. Stay köttiga! 

Listan finns här och längst ner.

Vader-"Wings" (Litany, 2000, Metal blade records.).

Polsk dödsmetall av världsklass. Bandet har hållit på och spelat metal av olika slag sen 1983. MEn nu är vi framme på 2000-talet och de piskar på magiskt. Lyssna på discokaggen. Oväntat svängig skiva med ett horribelt omslag som andas millennieskiftet. 

Necrocurse-"Morbid Maniacs" (Grip of the dead, 2013, Pulverised Records.).

Svensk döds av äldre snitt med Hellbutcher på sång. Bandet kommer från en Sveriges mer sluskiga städer, Uddevalla. Precis som staden är musiken sliten men gött. Ganska otroligt att Hellbutcher klarar av att både fungera i black och döds-sammanhang. Önskar att bandet släpper något mer men det vet man inte om det kommer ske. 

Crucifyre-"Kiss the goat" (Infernal Earthly Divine, 2010, Pulverised Records).

Ännu ett Stockholmsgäng som spelar döds. Kan det verkligen vara något? 

Ja för detta band lyckas blanda in alla möjliga genrer men ändå få det att låta dödsigt. Precis som Entombed på gränsen kring Wolverine Blues lyckades införa andra genrer utan att det låter krystat lyckas Crucifyre göra lite eget utan att det blir ostigt trots körerna och pianot på exempelvis "Hellish Sacrifice". Har man inte hört denna skiva och gillar all sorts metal är detta en stark rekommendation.

Också ett hemskt vidrigt omslag.

Dismember-"Soon to be dead" (Like an ever flowing stream, 1991, Nuclear Blast Records).

Kanske ett av de mest klassiska svenska dödsbanden och en av mina första bekantskaper inom genren. Även när jag hör denna låt idag kan jag slåss över hur brutal den är. Att sen Dismember låter mer eller mindre likadant på alla skivor kan ju antingen ses som ett plus eller minus beroende på inställning till soundet. Har också haft äran att se bandet live. Detta omslag tycker jag också är fantastiskt på alla sätt. Det är ondskefullt och tufft. 

Vomitory-"Scavenging the Slaughtered" (Terrorize Brutalize Sodomize, 2007, Metal Blade Records).

Ännu ett svenskt band som jag faktiskt sett live. Ett av många starka band från Karlstad men där finns finns ju en del konkurrens. Minns inget från spelningen förutom att det förmodligen var bra. Här har vi ganska brutal döds med fina arabiska slingor. Eftersom jag inte känner till bandet så pass bra kan jag inte säga att detta är en av deras bättre skivor eller inte men det är ju snabbt och hårt och det räcker långt för min del. 

Det var dagens slafs. Här hittar ni listan. 

/Oscar K.

Fredagslistan 2025, vecka 29: Gul är en grym färg

Idag fortsätter vi på temat med skivor i olika färger. Nu har vi kommit fram till färgen gul. Bloggens egna Susanne har till och med varit involverad och designat en nyutgåva av den klassiska boken "Kungen i gult" av Robert W. Chambers och bara det är egentligen en anledning så god som någon att skriva om färgen gult. Låtarna hittar ni här och längst ner i inlägget. 

Bathory -"Sacrifice" (S/T, 1984, Black Mark Production.).

Det finns ingen möjlighet i världen att gå förbi den gula geten vid skapandet av en sån här lista. 

Utan tvekan det mest inflytelserika black metal bandet från Sverige. 

Skivan skulle tryckas i guld men det var lite för dyrt och därför skulle tryckeriet byta ut det mot en färg som var nära guld. Då skapades den gula geten. Quorthon var inte nöjd med detta alls och bestämde att alla pressar efter detta skulle vara svartvita istället. Myten om den gula geten har nått kultstatus i metalkretsar. Peter Stjärnvind har berättat i intervjuer att han lyckats byta till sig ett exemplar mot ett flak öl av någon med sug på alkohol. Idag finns det ett par exemplar till salu på discogs och priset ligger kring 25000 kr. Genom åren har det också sålts en mängd med bootlegs som ska efterhärma den gula geten. 

Vad beror då all denna hype på? Jag skulle nog säga att utan Bathory hade inte black metal och även viking metal funnits. Det är väl iofs omöjligt att säga och det fanns andra band som höll på med liknande saker i bland annat Sydamerika och Schweiz men Bathory skapade någon sorts ritning för hur musikstilen skulle låta och även rent estetiskt. Ibland säger kritiker att Bathory inte låter black metal men den första generationens black metal skiljer sig ganska markant från den andra generationen i form av sound. Detta är mer punkigt och thrashigt men det går utan tvekan att höra att detta är black metal. Jag vill passa på att tacka Quorthon för hans skapelse. Utan Bathory hade jag inte haft lika mycket musik att lyssna på. Det är min fasta övertygelse. 

Volahn -"Najtir Ichik" (Aq'Ab'Al, 2014, Crepúsculo Negro).

Detta är kanske inte ett helt gult omslag men den gula färgen slår igenom och blir väldigt framträdande. Dessutom är den europeiska varianten av vinylsläppet i gul och gult splatter. Omslaget är kanske inte heller något man normalt sett skulle koppla samman med black metal. Nu är Volahn inte heller ett helt vanligt band. Bandet ingår i det som kallas Black Twilight Circle vilket består av en hel del band, projekt, skivbolag och individer med mexikansk bakgrund som skapar black metal kring traditionell folklore från förkristen Mayakultur. De flesta i detta kollektiv är amerikanska medborgare och bor i Kalifornien.Då jag inte förstår ett enda ord av vad bandet sjunger om är det mer stämningen som fångar mig. Det är skevt och argt och med vissa traditionella instrument och akustiska gitarrer. Även syntslingor dyker upp. Bandet är ett enmansprojekt och mannen bakom Volahn är med i en uppsjö olika band samt driver skivbolaget Crepúsculo Negro. Ett orosmoln kring hela BTC är att många individer också förespråkar en mexikansk nationalism och som jag har förstått det är det inte helt trevligt men jag kan faktiskt lite för lite om det för att uttala mig. 

Istället tycker jag att alla ska sätta igång den nästan 13 minuter långa låten jag har valt ut och låta sig svepas iväg på de psykedeliska vägarna. 

Yellow Eyes -"Rare Field Ceiling" (Rare Field Ceiling, 2019, Gilead Media).

Från det soliga Kalifornien till den regniga östkusten och New York. Yellow Eyes har sysslat med sin skumma black metal sen 2010 och håller på än idag. Jag har dock valt en låt som inte är tagen från en skiva som har ett gult omslag (bandet har sådana med) men istället titellåten från skivan "Rare Field Ceiling". 

Jag har ingen som helst aning om vad det ordet betyder. Här är ännu ett band som kanske egentligen är för avancerade för att syssla med black metal. De sjunger inte om satan och djävulsdyrkande utan istället handlar texterna mer om ensamhet och andra mer filosofiska frågor. Bandet använder sig av synthar och en produktion som nästan helt och hållet döljer sången under alla instrument. Trots det hör man att bandet verkligen kan skriva låtar och det finns något nästan hypnotiskt och lockande i det dom skapar. Känslor av ledsamhet dyker upp hos mig. När låten når sex minuter mixar bandet också ner allting så att det bara är trummor och en ensam gitarrslinga och synthar som låter. Det skapar ett väldigt mäktigt intryck. Kan rekommendera Yellow Eyes till alla som föredrar  postrock eller ångestmusik som Neurosis före äkta true norsk black metal. För mig funkar både Neurosis och Ildjarn och Yellow Eyes hamnar väl någonstans däremellan. 

Töxik Death -"Burning Death" (Victims of Burning Death, 2014, Dying Victims Productions).

På tal om Norge kommer här ännu en banger från deras scen av New Wave of Norwegian old school black thrash metal (TNWONOSBTM), låten "Burning Death" av Töxik Death. 

Töxik Death har kört på med sin variant av thrashig black metal sen 2003 och är fortfarande aktiva. Den låt jag har valt är tagen från deras split med Condor från 2014. Condor och andra norska TNWONOSBTM-band skrev jag om för ett tag sen men då hade jag inte med Töxik Death. Det räcker egentligen att bara kolla in det gula omslaget för att fatta hur tuff denna musik är. Det skriks och slamras och är svingött. Jag blir sugen på att slåss och supa och göra en till lista med New Wave of Norwegian old school black thrash metal. 

The Third Eye Rapists - "Worshiper of the Ultimate Funeral" (Hets Mot Allt, 2014/2017, Shadow records).

Ett av Göteborgs starkaste band? När det kommer till röjig black/thrash är det nog sanning. Ur askan från det mäktiga bandet Morbid Insulter kom The Third Eye Rapists. Bandet är på många sätt en fortsättning på det tidigare bandet. Stökig och kaotiskt och snabbt. Bra på alla sätt. Både bandnamn och titel på albumet sätter ju en viss standard. Extra plus för reverbet på sången som gör det ännu mer vansinnigt. Som en extra bonus kan det nämnas att en fd. medlem i Morbid Insulter även är sångare i Necromaniac och deras nya skiva kommer garanterat på min topplista över album släppta år 2025. Omslaget på vinylsläppet visar en läskig ande upplyst av ett äckligt gult ljus i någon sorts katakomb. 

Scythian - "Ares Guide my Blade" (To Those Who Stand Against Us..., 2009,Blood Harvest records).

Dagens sista gula omslag har både en gul logga och ett smutsgult omslag. Det är det brittiska bandet Scythian som spelar episk döds/thrash med black metal inslag. Det låter kanske lite knepigt men om man betänker att det är gubbarna som också ligger bakom bandet Craven Idol känns det lite mer logiskt. Scythian var ett gammalt folk som var kända för sin krigsföring och det är väl den vibben bandet är ute efter. För mig känns det ofta som ett bättre Haunted eller kanske ett The Crown som fokuserar mer på episka partier. Oavsett är det bra grejer och jag vet att deras album från 2015 har varit uppe på bloggen tidigare. Rekommenderar alla som inte hört bandet att prova det. Ganska högt produktionsvärde vilket kanske lockar mer folk än skrämmer bort. Skivan gavs också ut på det stabila Lundabaserade Blood Harvest. 

Då har vi kommit fram till slutet på texten idag. Hoppas ni njuter av något med gult idag. 

Låtarna hittar ni härhär. /Oscar K.

Fredagslistan 2025, vecka 18: Rött som i revolution

Första maj. arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890 var igår. För att fira detta kör vi på temat skivor med rött omslag. Vad det gäller politisk hållning från banden är jag mer osäker men i och med att jag började med de lila omslagen kör jag vidare på det visuella. Med andra ord var det dags igen att gå ner i källaren och gräva.

Listan hittar ni här och längst ner i inlägget. Och för att citera Darkthrone - "I am the working class" 

Devouring Star - "Chaos Omega", S/T 7", 2016, Daemon Worship Productions

Vi börjar med ett finskt band. Låten är tagen från deras första sjutummare utgiven på det numera nedlagda bolaget Daemon Worship Productions vars logotyp var en garant för kvalitativ black metal under ett par år. 

Devouring Star är mer eller mindre ett enmansprojekt men turligt nog är det inhyrda riktiga musiker som spelar alla instrument. 

Vi pratar om ganska långsam malande ortodox black metal med inslag av dissonant dödsmetal. Hade jag inte vetat bättre hade jag nog trott att bandet var från Island. Skivan har ett mäktigt rött omslag med ett olycksbådande öga och någon sorts ouroboros bestående av människodelar. 

Antaeus - "Flesh Ritual", Condemnation, 2016, Norma Evangelium Diaboli

Kolla in omslaget till denna skiva. Någon variant av ett målat kyrkfönster som bastardiserats med det kristna korset som smälter samman till en kniv. Starkt. 

Egentligen hade jag kunnat välja vilken skiva som helst av Antaeus då de alla har röda element. MkM och hans projekt har inte gett ut någon  skiva sen år 2016 men är fortfarande inte nedlagt. Detta band är enligt mig topp fem franska black metal band någonsin och då finns det ändå ganska stark konkurrens. De som hört Antaeus vet vad som bjuds på annars är det kanske lättast att försöka förklara det som länken mellan depressiv suicidal black metal med självskadebeteende och grind. Allt med en fantastisk känsla för att skapa melodier och stämningar som ger rysningar. Rekommenderar alla att ge Antaeus en chans och jag tycker att denna skiva fick lite oförtjänt dålig kritik när den släpptes men det kan bero på att den jämförs med tidigare alster. Det märks att den inhyrda trummisen på denna skiva mest har spelat i grindorkestrar tidigare. 

Vornth -"Evil Blood, Evil Blood, 2013, Iron Tyrant

Nu snackar vi! Bara omslaget med de maskerade männen i huvor kanske i andra sammanhang hade gett andra konnotationer men den som kan sin metal bör tänka på Sodom och annan ondskefull black/thrash. 

Så är det självklart. Här är debutsingeln från Vornth ett band vars sound gör att man förväntar sig att bandet kommer från Uddevalla. Det är också en förväntan som infrias. Vi snackar bra grejer här. Förutom de vanliga tyska 80-tals referenserna skulle jag påstå att bandet också låter som både Nifelheim och världens bästa Vulcano. 

Märkligt nog har bandet kämpat på sen år 2000 och släpper lite grejer då och då men får dåligt med uppmärksamhet. 

Ett bevis på detta är att låten inte finns på Youtube som en egen låt och därför länkar jag hela fullängdaren där låten finns med. Önskar att fler fick upp ögonen för detta band. Sångaren låter på denna låt också ganska lik en ung James Hetfield fast med mer falsett. Vet inte om detta är en USP för många förutom mig. 

Spite -"Trapped in the pentagram", Trapped in the Pentagram , 2015, IBP

Nu sticker vi över till Usa och för att ta oss an ett enmansband från Brooklyn. Hur tänker man sig att det skulle låta då? Kanske något hippt och coolt med lite influenser från Norskt 90-tal som många andra band från denna tid. 

Nej! Istället är det väldigt omodern och gammeldags black/thrash som jag verkligen gillar. Tänk ett mindre progressivt Negative Plane med färre surfslingor och mer mangel men ändå med melodier så börjar man närma sig. Det piskas på rätt bra och svårt att inte gnola med. 

Jag gillar verkligen detta band och även om omslaget inte är helt i rött väljer jag att ta med det. Loggan och titeln är i röd färg. Bilden i mitten ser ut att vara ett negativt foto av ett kors bland annat. Jag är lite osäker.

Baptism -"The Sacrament of Blood and Ash", V: The Devil's Fire , 2016, Season of Mist Underground Activists

Vi avslutar där vi börjar, i  Finland. Mest för att jag kom på att jag inte lyssnat på denna skiva på ett par år. 

Baptism är som många andra finska band ganska snårigt när det kommer till bandmedlemmar. Det enda som kan sägas vara konstant är att Lord Sargofagian har varit med sen bandet bildades 1998 och ibland spelar han in hela skivor själv utan hjälp och i andra fall är det många gästmusiker. Så är det i fallet med denna skiva som också är det sista livstecknet från bandet. På låten som jag har valt är det också en gästsångare som sjunger rent. Jag vet att första gången jag hörde skivan blev jag lite avtänd pga just denna låt och sång. År 2025 tycker jag det bara är lite trevligt när det är lite mesig sång uppblandad med det andra. Anyway. Baptism spelar urtypen för finsk black metal. Det är ganska rått, snabbt men ändå med mycket melodier. Det finns en sorglig nerv i mycket av den finska black metal som släpps som jag inte riktigt hittar någon annanstans.

Omslaget är mycket märkligt. Jag vågar inte riktigt tolka det. I mitten är en djäulvsfigur i någon konstig sittande ställning. I bakgrunden är den brinnande busken från bibeln (?) och det är också ett brinnande lejon. Allting i någon röd och grå färgskala. Extra plus ska Baptism ha för att deras logga inte bara innehåller ett uppochnervänt kors utan verkligen ett uppochnervänt kors med Jesus på. 

Det var allt för denna gång. Ett rött tema som också råkar vara mycket släpp från mitten av 2010-talet. Den som undrar var bibliotekspersonal på folkbibliotek i Sverig står rent politiskt får nog vänta på den utredning som görs just nu på Bibliotekshögskolan i Borås på uppdrag av en konservativ tankesmedja. Nästan så man kan tänka sig vad den tankekedjan är sugen på för resultat eller hur? 

Här hittar ni listan.

//Oscar K. 

Fredagslistan 2025, vecka 12: Mood board metal del. 1

Ibland börjar allt lite på skämt. En idé dyker upp. Hur kan jag spinna vidare på detta ? 

Idag har min hjärna tagit oss till färgen lila. Eller för att specificera lite mer, skivor med omslag där färgen lila ingår. Detta kanske låter som en fruktansvärt dålig idé och tramsigt men vi får väl se. Listan hittar ni i alla fall här samt längst ner i listan. 

Pagan Rites - "Satanic Sadist" (Bloodlust and Devastation, 2000, Primitive Art Records). 

Vi börjar starkt med Halmstads bästa band som verkligen inte är Gyllene Tider. Pagan Rites har plågat fram sin version av black /thrash metal sen 1992 och denna låt är tagen från en ep utgiven år 2000. Grundaren, sångaren och bandets motor Devil Lee Rot är här kompad av Tyrant från Nifelheim samt Harri Juvonen och på trummor hittar vi ingen mindre än Sexual Goat Licker. Ja har man inte fattat vad detta band går för innan är det bara att kolla in lineupen och det läckra omslaget som är snott från någon Hammerfilm eller liknande. Musiken är riktigt stökig och ljudkvaliteten och inspelningen är av kakburksnitttet. 

Svartsyn- "Cursed Be the Rivers" (Nightmarish Sleep, 2014, Carnal Records). 

Vi går vidare i lite mer allvarliga trakter. Jag har nämnt Svartsyn tidigare på bloggen men det är svårt att bortse från när man ser omslaget. Någon sorts sömndemon i lila som sträcker sig över en sovande kvinna och maran som suger i sig själen. Ruggiga grejer. Ornias skrev den här musiken när han mådde riktigt kass och hade extrema drömmar av den tunga medicinering hans tillstånd krävde. Musiken är upprepande och obehaglig. Påträngande på något sätt. Trummisen Hammerman hoppar in och styr upp piskandet. Vet att många lyssnare saknar Draugen på trummor men jag tycker att Svartsyn har gått vidare från det band det en gång var. Rekommenderas för alla som gillar svensk black metal. Svartsyn kommer också att släppa en ny fullängdare i år där hälften av låtarna är Chalice låtar från 1994 som aldrig blivit inspelade. 

Valkyrja - "Oceans to Dust" (Contamination, 2010, Metal Blade Records). 

Vi håller oss kvar i Sverige och tar en låt från Stockholmsbandet Valkyrjas andra fullängdare från 2010. En skiva som överaskade mig mycket när den kom. Varken skivan före eller de som släppts efteråt har imponerat på mig lika mycket. Detta är black metal av bästa snitt. Lite influenser från svenska och norska band framförallt men också med en lätt rockig underton som Watain var duktiga på där ett tag. Riktigt bra sånginsats på låten också. 

Omslaget är klassikt ondskefullt med en mystisk figur som håller i en jordglob men anledningen till att skivan får plats på denna lista är den lila logotypen. Den som gillar välproducerad modern black metal bör kolla in Valkyrja som jag trodde skulle bli större än de hittills har blivit. 

Pest - "A Face Obscured By Death" (The Crowning Horror, 2013, Agonia Records). 

Ännu ett omslag med ondskefulla dödskallar och lila färger. Ännu ett svenskt band och ännu en skiva utgiven på 2010-talet. Jag anar en liten trend i konstnärliga uttryck. Anyway. Detta är Pest från Stockholm. Tidigare var bandet en duo och släppte i början väldigt norskinfluerad black metal för att senare gå mer mot thrash metal och på denna skiva göra någon mellanting mellan black metal och gubbrock. Inte alls dumt. De har också fin förstärkning av en legendarisk musiker i form av  Peter "Flinta" Stjärnvind på trummor. Denna skiva utnyttjar däremot inte helt hans potential utan är mer lite lunkig i tempot. Jag kan erkänna att jag är väldigt svag för Pest trots att genren black n'roll aldrig riktigt intresserat mig. 

Celestial Bloodshed - "The Aorta of My Thoughts" (Ω, 2013, Terratur Possessions). 

Vi avslutar dagens lista med lite äkta TNBM i form av Celestial Bloodshed. Ett viktigt band för scenen i Trondheim. Bandet upplöstes egentligen redan 2009 när sångaren Steingrim Torson avled till följd av en skottolycka. Denna låt är tagen från den samling som kom ut ett par år efter med låtar som är inspelade innan hans död. Omslaget visar en ett öga omgivet av lila färg och ormar och andra ockulta symboler. Mycket stämningsfullt. Celestial Bloodshed hade också ett väldigt ortodoxt black metal sound. Just denna låt påminner mig om lite senare Mayhem men också lite om Ofermod och Ondskapt. En återhållsam satanisk hyllning i musikalisk form. Tror att de flesta som gillar allvarsam black metal kan uppskatta detta band. 

Då har vi tagit oss till slutet av listan. Jag hade fler exempel på lilaaktiga omslag och jag kommer att återkomma med mer mood board metal fast kanske med en annan färgskala vid ett annat tillfälle. På återseende /Oscar K.

Listan hittar ni här.