John William Waterhouse - The Magic Circle, olja på canvas 1886.

När man har halvdana perioder i livet blir det lätta och lediga teman i fredagslistan, idag kör vi häxor! Antalet metalband som heter häx-nånting eller har låttitlar åt det hållet är väl lika många som Elon Musk har tioöringar gissar jag så här finns det verkligen att ösa ur. Jag har valt en handfull på måfå och listan finns både här och längst ner i inlägget (idag i Spotify-format).

VENOM får inleda med klassiska Don't burn the witch. Inte mycket mer att orda om där utan det är bara att vässa Blåkullakvasten.

Nummer två är ett band som är givet i listan, nämligen WITCH VOMIT. Denna glada kvartett från Portland har utövat dödsmetall sedan 2012 och ganska nyligen släppt albumet "Funeral Sanctum" som inte alls är oävet. Men idag lyssnar vi på Buried deep in a bottomless grave som också är titelspår på förra fullängdaren som kom 2019. För övrigt vill jag gärna se ett svenskt band som plockar upp den här tråden och namnger sig HÄXKRÄKS.

Och nu blir det peak stoner och doom med ELECTRIC WIZARD! Oj vad jag har saknat att lyssna på dem inser jag när jag ger albumet "Witchcult Today" en genomlyssning. Men mitt hjärta ligger ändå stadigast hos "Dopethrone" från år 2000 så det blir en låt därifrån istället, Funeralopolis närmare bestämt. Men ge gärna häxskivan en chans också. Tänk att något som går så långsamt kan vara så bra. Oj oj oj.

HEXVESSEL från Finland beskrivs bäst som psykedelisk folkrock spetsad med black metal, doom och goth. Ett trevligt koncept och "Polar Veil" från 2023 är inget undantag från den formulan. Låten A cabin in Montana är majestätisk och trösterik, atmosfärisk och sorgsen och handlar förstås om Unabombaren. Allt man behöver!

Från det mer finstämda kliver vi över till mangel och ös och det klassiska Floridabandet BLACK WITCHERY. Här går det fan undan. BLACK WITCHERY har hängt med sedan 1996 med sångaren Impurath i spetsen och jag hoppas de fortsätter ett bra tag till. Holocaustic Church Devestation handlar om det man tänker sig - Gud och satan och sånt. Fem av fem häxhattar.

Slutligen skänker vi Elin i Horsnäs en tanke. Horsnäs ligger en bit utanför Ljungby och Elin var en av de första kvinnor som avrättades för häxeri i Sverige år 1611. Högst oklart om hon var en häxa eller bara en fattig kvinna med otur men hon erkände att hon mördat sin förste make Niels med arsenik, vilket kanske eller kanske inte stämde med tanke på vilka metoder som användes för att få fram erkännanden på den här tiden. Bödeln i Jönköping, Mäster Håkan - en man som gjort sig känd för att ta emot mutor till höger och vänster - gjorde processen kort med Elin. Tråkig attityd både från dåtidens kvinnosyn och Mäster Håkan tycker jag.

Med detta tar vi helg.

/Susanne

Fredagslistan 2024, vecka 22: Häxfeber!

Fredagslistan 2023, vecka 49: Andreas årsintressantaste

Rötåret 2023 rullar mot sitt slut, och som de janushuven vi är blickar vi ju framåt med ena ögat, och bakåt med andra. För en gångs skull har jag stött på förhållandevis många bra nya skivor som väntar här under - mitt engagemang att hålla mig a jour med ny hård rock har varit fantastiskt lågt de senaste åren, så den här listan är ett smärre mirakel.

Har jag hunnit lyssna in mig på djupet på de här plattorna? Såklart inte. Vem har tid med sånt? Se det här hellre som en lista med skivtips som både ni och jag själv borde lyssna mer på. Skivtitlarna leder er till lyssning. Varsågod!

DÖDHEIMSGARD - Black Medium Current

Varje gång Yusaf "Vicotnik" Parvez utsöndrar en ny DHG-skiva vet man att en hejdundrande åktur väntar. Vart åttonde år släpps en ny inkarnation av Vicotniks hejdlösa kreativitet ut i kosmos, och man vet aldrig riktigt vad som väntar. DHG för 2020-talet: de elektroniska elementen är kvar, med en filmisk, synthwaveig atmosfär - mer rensång än någonsin - ylande gitarrsolon. Känslorna är mer direkta än tidigare: det är stora gester. Jag har knappt hunnit bli vän med föregångaren A Umbra Omega från 2015 än, men Black Medium Current kommer nog sätta sig bättre, när dammet väl lagt sig. En åktur, som sagt.

HEXVESSEL - Polar Veil

Hexvessels huvudman Mat "Kvohst" McNerney frontade DHG under sena 00-talet, men hans huvudsakliga projekt sedan dess är Hexvessel. De har i sådär 13 år utforskat de mer ockulta utmarkerna kring gammal psykedelisk folkrock, och ärligt talat tröttnade jag ganska snabbt på den retrogrejen. Döm om min förvåning när en god vän beskriver deras nya album som "en mix av Burzum och Suede". Det är en liknelse som inte är helt off faktiskt: istället för akustiska gitarrer är det karga kalla svartmetallgitarrer, med lika delar ömsint psykedelia och dyster doomig folkrock. En oväntad, och väldigt välkommen, vändning!

VOID - Jadjow

Vad betyder begrepp som "avantgarde" och "post black metal" för dig? För mig tappade såna termer sin lyster i mitten av 10-talet, men jag är glad att ett band som VOID - på pappret britter, men utspridda över hela nordvästra Europa - håller på och gör precis vad fan de vill. Jadjow skulle kunna ses som en lillasyster till Black Medium Current: albumet blev till efter fransosen Camille Giraudeau och Voids grundare Matt Jarman båda spelade live med DHG strax innan pandemin. (Hexvessel-Mat frontade Void innan han drog till Norge och gick med i DHG, och det är DHGs nuvarande basist som spelar här, med den äran.) Detta är inget för den konservativa lyssnaren: albumet kränger och kärvar, musikerna nästan brottas med varandra, sinnerna är fria och vildsinta. En helt orimlig åktur.


UNBINARIZE - Nameless I Stand

Jaha, mer band-incest! Camille och trummisen Tariq från Void släppte även en EP med det här projektet i våras. Abstrakt, kaotisk dödsmetall: lika mycket grottmonster som tentakel-astrolog. Med texter inspirerade av rollspelet Planescape: Torment. Tunga grejer, som jag hoppas kommer släppas fysiskt någon gång.


CENTURY - The Conquest Of Time

Efter en massa avantgarde och flum behöver även jag lite klassisk, episk heavy metal. Den här duon från Stockholm har lyckats fånga DET som gjorde vissa band så magiska där för 40 år sen. Exakt vad vet jag inte - the riddle of steel, typ - men det här låter precis som man önskar, om namn som Satan, Heavy Load, Cirith Ungol och dylikt får det att rycka i svärdsvingarmusklerna. True Heavy Metal, varken mer eller mindre.


MALOKARPATAN - Vertumnus Caesar

Där ett band som Century tydligt plockar en specifik era och genre, och imiterar den till perfektion, blandar de slovakiska (och delvis svenska) kufarna i Malokarpatan sina influenser mer huller om buller. Konceptalbumet svänger fram och tillbaks hejvilt: ena stunden Goblin med varma mellotronmattor, andra stunden hurtig Iron Maiden-dyrkan, och däremellan väldigt mycket tidig öststats-black metal (och visst dyker åtminstone från medlemmar från Master's Hammer upp på albumet). Jag förstår inte hälften, men jag gillar det! (Jag kan även rekommendera huvudmannen Adams sidoprojekt STANGARIGEL, vars EP Metafyzika Barbarstva inte är alls dum atmosfärisk black metal, typ)


INFERNAL BLOODSHED - Demo 

Man vill ju vara lokalpatriotisk, och som hårdrocksentusiast har Skåne de senaste åren visat att vi nog ändå kan littagrann ändå. Infernal Bloodshed är det senaste tillskottet, och jag har haft förmånen att se dem åtminstone tre gånger i år - från debutgig i Köpenhamn i februari, till Malmö Massacre i augusti - och höra dem bli tightare och bättre för varje gång. Det är black/speed metal, det är snabbt som satan, det är väldigt många toner, det är väldigt bra. Med medlemmar från Nigrum, Maligner, och ett par punkband i byn. Kassetten är toppen, men se ännu hellre till att se dem live!

SEKTERIST - Flesh Into Fire

Total jäv på grund av gammal kamrat som ligger bakom bandet men skit samma. En till ny dödsmetall-EP värd att spana in. God mix av primitivism och progressivitet!


GAM - Alt hans væsen

I alla årsbästalistor finns det plats för helt vanlig, högkvalitativ, rå svartmetall. Och den här gången besynnerligt nog från Danmark! Aggressivt och kargt, väldigt anonymt band, det finns hopp även för våra syskon i sydväst.


LEDA - Neuter

Ännu mer total jävma på grund av god vän OCH bandkamrat, men skit samma. Det här är inte ens rock-adjacent, men alla som uppskattar stram, sträv, svårtillgänglig musik bör lyssna. Gitarrbaserade loopar och röster, det behövs inget mer.

Sådär, nu får musikåret 2023 vara slut. Lyssna hårt, lyssna djupt!