Fredagslistan 2024, vecka 31: Nytt och notervärt

 Gott folk!

Vi har gått in i augusti, och det bara fortsätter att komma musik som skickar upp i alla fall mig i stratosfären. Jag vet redan nu att med tanke på vad som redan släppts så kommer årsbästalistan bli ohemult svår/nöjsam att sätta ihop. För att fortsätta i detta tema kommer här ett gäng låtar som jag tycker är värda både er tid och er uppmärksamhet. 

Kamrater, vi kör!

IN APHELION kommer med nytt, och de två låtar de redan har låtit oss smaka på från kommande "Reaperdawn" har sannerligen inte fått förväntan att sänkas på något märkbart sätt om jag uttrycker mig sardoniskt. Här får ni titellåten, med tonkonst där riffen sitter som en malande bandsåg, trumspelet som en stånghammare och sången som en ljuv fabriksvissla. 

Ny bekantskap för mig är MESARTHIM, ett enmansband från Australien. Atmosfärisk black metal/trance kan ju vara rätt mycket, och det kan vara mycket hit and miss. Men det är det inte här. Senaste singeln, Departure, är en episkt lång och episkt bra låt som i alla hänseenden får tankarna att sväva iväg mot de högre sfärerna. Det är en låt att sjunka ner i och den blir aldrig någonsin tråkig. 

Ner till myllan och Texas igen. VOID WITCH - ytterligare ett av dessa häxrelaterade bandnamn som väcker intresse. På Bandcamp beskriver sig bandet som ett gäng medelålders pappor som kämpat med att få tid att skriva musik och spela in denna. Jag kan säga att det var värt mödan, för debutskivan "Horripilating Presence" är en finfin uppvisning i dödsig doom med ett gitarrspel som både har otroligt massiva riff, men också magiska melodier. Jag har valt Malevolent Demiurge men hade kunnat välja vilken låt som helst, detta är helt enkelt knäckande bra. 

Vi fortsätter på samma häxtema med WORMWITCH. Den uppmärksamme läsaren kanske minns att jag har haft bandet med tidigare, men då med förra fullängdaren från 2019 "Heaven That Dwells Within" som jag tyckte var så bra att den var med i racet om platser på årsbästalistan? Nya skivan, kaxigt självbetitlad, är en smältdegel av kaos och melodier. I stort sett oemotståndligt! Ni får Wormsblood Necromancy. 

Portugiserna är på gång med nytt material, "Coma" kommer i oktober. Här får ni Hope Shatters. Det här är en typ av låt som får mig att knyta nävarna i extas och minnas varför musik kan vara den mest drabbande konstformen. Satan så bra detta är. Melodierna svävar, desperation har kanske aldrig låtit så vacker och varenda ton känns livsnödvändig. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2024, vecka 31: Nytt och notervärt

Årsbästalistan 2022 - de nominerade, omgång 5

Nominerad: "The Great Below" av KVAEN

En fullständigt idiotsäker nominering. "The Great Below" är en sagolikt bra skiva som med kraft befäster Jakob Björnfot som en av de bästa låtskrivarna i landet. Jag var helt till mig, och drämde i med en betygsnia i min recension av skivan på WeRock. Jag har återkommit till skivan med regelbundna intervall lika mycket i förväntan som oro, för är det något år då jag har tvingats omvärdera skivors förträfflighet så är det i år. "The Great Below" sjuder fortfarande av skaparkraft, och som det verkar nu, håller den fortfarande för upprepade lyssningar. 

Nominerad: "From The Fathomless Deep" av BEHOLD! THE MONOLITH

Ett band som jag först uppmärksammade för deras namn. Ytterst märkligt tyckte jag. Jag lyssnade en del på bandets första skiva, den bet inte, men bandnamnet gjorde att jag mindes den ändå. Med senaste skivan bevisar bandet - i alla fall för mig - att de är mer än ett fräckt namn. "From The Fathomless Deep" är en bedövande intressant skiva med otroligt bra gitarrspel, stämning och ett satans driv. Kanske lite konstigt att bli så yster av en stoner/sludge-skiva, men försök att sitta still under Spirit Taker om ni kan!

Nominerad: "Portal Tombs" av MASS WORSHIP

En skiva som det skaver och gör ont att lyssna på. Och ändå är den så svår att få nog av. Tro mig, jag är inte ett vitten masochistiskt lagd, ändå dras jag till den här skivan. Den krossar på ett oerhört intensivt sätt, och lyckas också bidra med vansinnigt fina melodiska inslag. 

Nominerad: "Complete Control" av MISERY INDEX

Som vanligt är det svårt att stå emot när MISERY INDEX släpper nytt. Så blir det även denna gång. "Complete Control" har allt som jag älskar med bandet. Ett helvetiskt driv, sväng, tyngd och framför allt genomgående starka låtar. Bandet har i min bok inte släppt en dålig platta. Skönt att kunna konstatera att det är så även denna gång. 

Nominerad: "Hiss" av WORMROT

Ett av världens bästa grindcoreband släpper nytt, då kan ni räkna med att skivan dyker upp i nomineringarna. WORMROT har gått från klarhet till klarhet under hela sin karriär. "Hiss" lär bara befästa bandet som ett go-to-gäng som alltid levererar kvalitetsgrind. De gör det inte enbart med att vara genrekonformistiska. "Hiss" är till brädden fylld med ystra krumsprång som bryter mallen på oerhört bra sätt. 

Nominerad: "Erebos" av VENOM PRISON

En känslomässigt drabbande skiva med en otrolig sånginsats av Larissa Stupar. Variationen är slående, ändå känns den så hemtam med tanke på vilken musikalisk inriktning VENOM PRISON har haft innan. En skiva som jag lyssnade på i stort sett oavbrutet inför släppet. 

Nominerad: "Woe" av AN ABSTRACT ILLUSION

En skiva det är oerhört svårt att sluta lyssna på. Jag har bara befästs i min uppfattning att detta är en svinbra skiva då Sweden Rock Magazine dissade den, haha! Nä, i all seriositet - AN ABSTRACT ILLUSION har här gjort sin, hittills, bästa skiva i karriären. Den är vindlande, förförande, ful, vacker och helt fascinerande. Att det drar och bänder åt alla möjliga håll och kanter är en av plattans styrkor, för här finns den berömda röda tråden rakt igenom. Jag är helt övertygad om att "Woe" kommer att dyka upp i många årsbästalistor. 

Nominerad: "Moribund" av IN APHELION

I mars var jag helt till mig när den här skivan kom. Variationen, närvaron, känslan av att varenda ton var livsnödvändig - allt sammanföll till en magisk lyssnarupplevelse. "Moribund" är en fruktansvärt bra skiva som vibrerar av känsla. Precis som med "Woe" har den en röd tråd som gör skivan till en helhetsupplevelse. 

Detta var det sista av nomineringsinläggen - min årsbästalista kommer ni att kunna ta del av på WeRock.nu den 3/1 2023. 

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 7: Nytt och notervärt

 Gott folk!

Det har varit ett par episka veckor när det gäller nya skivor. Jag har vadat fram i tonkonst så fruktansvärt bra - det vet ni om ni har hållit koll på mina skriverier på WeRock.nu under de gångna veckorna. Och det verkar inte direkt sakta ner under den kommande tiden - av mina fem val denna vecka så är fyra stycken från skivor som inte kommit ut än, men där teaserlåtarna sannerligen lägger förväntanshorisonten på en mycket hög nivå. 

Vi kör!

Det är inte svårt att gilla AMORPHIS i vanliga fall, men sedan "Halo" släpptes för en vecka sedan så har det inte direkt varit svårare, haha! Jag har haft ytterst svårt att slita mig från skivan som i stort sett är en njutning från början till slut och som fortsätter den fina trend som bandet har haft under, ja om ni frågar mig, hela karriären. Oftast växer skivorna också efter hand, så vi får väl se hur den här skivan tar sig under året. 

"Acts Of God" hör till en av de skivor jag sett fram emot mest under 2022. IMMOLATION gör alltid skivor som är värda vår tid och uppmärksamhet och det verkar vara samma visa den här gången. Fruktansvärt vilket sväng gubbarna från Yonkers får till här, det måste jag säga. Det finns också en påtaglig desperation i den här låten som jag verkligen gillar. 

Det fanns en tid då jag verkligen dyrkade WATAIN, ungefär runt tiden för när bandet släppte "Lawless Darkness". En skiva som fortfarande står sig och imponerar. Efter den så ville jag så förtvivlat gärna tycka om både "The Wild Hunt" och "Trident Wolf Eclipse", men magin fanns där inte. Med The Howling får bandet mig att hoppas igen. Det är storslaget utan att bli pastischartat, här finns ett fantastiskt driv och den där otroliga närvaron som bandet framkallade tidigare i karriären är tillbaka. Jag är, milt sagt, till mig i trasorna över detta. 

THE SPIRIT är ett av WeRock-kollega Roberts favoritband. Nu fattar jag varför. Det är inte svårt att uppskatta hantverket från den här tyska duon - det finns en skön stämning i Of Clarity And Galactic Structures och det är inte svårt att längta efter mer. 

Sebastian Ramstedt har ett nytt band - IN APHELION - vid sidan av NECROPHOBIC. Det råder en nästan sjuklig hype kring det här bandet på WeRock-redaktionen, och ni får ursäkta, men jag tänker inte göra något för att tona ner denna. Snarare tvärtom. Från när jag hörde Draugr i november 2021 så har jag varit till mig - den känslan minskade inte när jag fick promon skickad till mig av Stian på Edged Circle Production. Jag både tror och hoppas på att ni kommer få samma pepp när ni hör World Sepent (Devourer Of Dreams). 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 7: Nytt och notervärt