Fredagslistan 2021, vecka 2: Kom igen nu Britt-Marie!

 Gomorrn! Då pestens år 2020 nu är över och förbi kan vi ju hålla en tumme eller två för att 2021 blir snäppet bättre. Och på tal om att hoppas på saker finns det en del i den så kallade pipelinen att ha förväntningar på inför det nya året. Därför tänker jag sparka igång den här fredagens lista med albumsläpp jag ser fram emot.

Först ut är 1914 som gör dödsmetall med första världskriget som tema. Vissa skivor sätter sig i muskelminnet och jag minns klart och tydligt när jag hörde geniskivan "The Blind Leading The Blind" första gången i slutet av 2018. 

I år ska nästa fullängdare komma från dessa ukrainare och det är så spännande att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. 

Band nummer två till rakning är DARKTHRONE och dessa behöver väl ingen närmare presentation. Fullängdare väntas under 2021 och även om man som jag tycker att de lät bättre förr vill man ju ändå se vad de hittar på för skojs nuförti'n. Om ni mot förmodan inte sett SVT-dokumentären "Helvete" som är en genomgång av den norska black metal-scenens uppkomst på 90-talet kan jag passa på att slå ett slag för den också.

Brasilianska thrashbandet NERVOSA kommer att släppa skivan "Perpetual Chaos" om bara några dagar och har haft vänligheten att lägga upp två spår på Spotify redan nu. 

Vi lyssnar till singelsmockan Guided By Evil, skrålar med i hockeyrefrängen och räknar ned tills resten av skivan ser dagens ljus på Napalm Records.

ASPHYX som vid det här laget är en naturgiven institution vad gäller holländsk döds har också släppt ett par låtar samt en singel från kommande albumet "Necroceros" som officiellt utkommer 22/1. The Nameless Elite är en tjusigt malande historia och efter att ha slängt ett getöga på texten ger jag mig på en gissning att det hela handlar om en manöver de allierade genomförde gentemot axelmakterna i andra världskriget.

Vad mer? Jo, THE BODY släpper snart albumet "I've Seen All I Need To See" och det ska bli intressant att se vartåt det barkar. THE BODY är ett band som tar ut svängarna med sin häxblandning av doom/sludge/industri-metal och jag för min del hoppas på att de fortsätter sin inslagna bana med allmänt jobbig stämning, ångestvrål-sång och skräckfilmsklaustrofobi och inte slirar iväg åt något annat håll. Den som lever får se!

Andra akter som kommer med nysläpp under året är bland andra: HARAKIRI FOR THE SKY, TRIBULATION, THE CROWN, ELLENDE, REVULSION, KJELD, BAEST, samt de gamla rävarna OZZY OSBOURNE, IRON MAIDEN, METALLICA och MEGADETH.  

Avslutningsvis vill jag säga till år 2021 som ynglingen i det här klippet säger till sin ömma moder Britt-Marie i Linköping - Kör för fa-an! (Disclaimer: tydligen syns inte länken till videon på alla plattformar så om du surfar med mobilen kan det hända att du själv får leta upp det på youtube.)

Och med detta tar vi helg.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 2: Kom igen nu Britt-Marie!

Fredagslistan 2019, vecka 19: Sludge für alle!

Gomorrn!

Snart är den kvalmiga sommaren över oss och eftersom jag rent musikaliskt förknippar sommar med sludge ska vi idag gräva oss ned i den grytan.

Vi inleder med en dos inspirerande slagverksarbete i form av INTER ARMAs utmärkta Hollow Lands från "Sulphur English". "Sulphur English" är detta gängs fjärde fullängdare och släpptes för ungefär en månad sedan på Relapse Records. Jag tycker att det är deras bökigaste skiva hittills men den ger också mycket efter några genomlyssningar. På det där sättet som riktigt bra och hållbara album gör.

Vad får man om man blandar döds, grind, punk och sludge undrar ni? BRAINOIL från Oakland svarar jag. I låten Blank Static Void från "Singularity To Extinction" står intensiteten som spön i backen och för att vara sludge går det förhållandevis snabbt, tack vare dödsinfluenserna. Plus i kanten för mycket bra riffarbete.

THOU och THE BODY är var för sig två höjdarband och när de jobbar tillsammans skapar de ren magi. År 2015 drämde de till med en samarbetsskiva med den tjusiga titeln "Released From Love / You, Whom I Have Always Hated" som innehåller åtta klockrena fullträffar med elände. Desperat, ledsen sludge som sparkar rakt mot hjärteroten skulle jag kalla det här. På ett mycket angenämt sätt.

Från den mer eländiga tyngden i föregående bidrag vänder vi nu våra öron mot split-EP'n som PRIMITIVE MAN och HELL släppte i februari detta år. Där bjuds vi nämligen på fortsatt blytyngd men av den mer malande sorten för är det något dessa tvenne band kan så är det långsamt sludge-mal. När PRIMITIVE MAN släppte fullängdaren "Caustic" så lyssnade jag i princip sönder den och de gör en minst lika episk insats i Oily Tears. Det här growlet skojar man inte bort och omslaget är fantastiskt snyggt dessutom - fem av fem solstolar!

Avslutningsvis piggar vi upp oss med ett gammalt favoritband - RAGANA. I sammanhanget känns de lättlyssnade och luftiga i The Void från albumet "Let Our Names Be Forgotten" som av en ren händelse är en split. Med tidigare nämnda genierna THOU! Som kuriosa har jag själv också släppt en bok med illustrationer för ett par år sedan som heter just Void. Och med detta sluter vi cirkeln och tager helg. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 19: Sludge für alle!

Fredagslistan 2018, vecka 50 - Årsredovisning del 1

Goder afton!

Så blev det återigen fredag och därigenom ska vi ha fredagslista som seden påbjuder. Jag har ju varit smått frånvarande under en period på grund av mastodontförkylning utan dess like men Martin har likt en outtröttlig furie hållit årsbästa-fanan högt under tiden. Hurra för det! Idag ska vi plöja igenom mina tretton första favoriter (utan inbördes rangordning) och fler lär tillkomma innan året är till ända. Vi hugger in!

NECROPHOBIC får den äran att börja med sin utmärkta dödsmetallsmocka "Mark Of The Necrogram". Skönt 90-talssväng utlovas.

Härnäst 1914 som jag upptäckte då jag snöade in på musik med första världskriget som tema. Deras "The Blind Leading The Blind" har gått varm sedan dess.

HAMFERD är ett gäng depressiva isländare som med fullängdaren "Támsins likam" skrev in sig i undertecknads hjärta tidigare i år. Episk doom deluxe!

Sedermera HARAKIRI FOR THE SKY, som förutom att vara ett ypperligt liveband även släppte hjärtekrossande skivan "Arson".

Ett band jag håller högt på grund av mixen av spretighet, noiseinslag och kompromisslöshet är THE BODY. Deras "I Have Fought Against It, But I Can't Any Longer" är i mitt tycke svagare än exempelvis "No One Deserves Happiness" från 2016 men med tanke på hur hög lägstanivån är hamnar de på en solklar årsbästanominering likväl.

Har man inte hört SLEEPs "Holy Mountain" från 1992 har man inte hört doom brukar jag säga. "The Sciences" är ytterligare ett mästerverk från detta allstarband.

OUR PLACE OF WORSHIP IS SILENCE är ett bandnamn som jag gärna hade kapat med hälften i valfri riktning men det förtar verkligen inte storheten i "With Inexorable Suffering". Brutal black metal i sitt esse.

Dödsbandet TOMB MOLD släppte förra året finfina "Primordial Malignity" och följer i år upp med minst lika klockrena "Manor Of Infinite Forms".

Så till en ny bekantskap, portugisiska GAEREA som med "Unsettling Whispers" spelar dödsmetallbrallorna av vem som helst. Helt klart ett band att hålla ögonen på framgent.

PORTAL är djupt nere i de experimentella träskmarkerna där Chthulhu och andra härligheter dväljs. Deras "Ion" är verkligen en skiva att sätta tänderna i när man vill ha en episk resa rakt ner i underjorden. Det vill säga allt som oftast.

Mitt gamla favvoband ANAAL NATHRAKH släppte i år en skiva som jag först inte visste hur jag skulle ställa mig till. Det är inte deras bästa men "A New Kind Of Horror" växer med varje lyssning och kniper förstås en nomineringsplats.

ASEITAS är ett band som fortfarande är osignat men min gissning är att de inte kommer att vara det länge till. Fullängdaren har samma namn som bandet och bör kollas upp å det snaraste om man har en dragning åt hardcore.

Avslutningsvis för denna runda blir KRIEGSMASCHINE som med skivan "Apocalypticists" verkligen visar var det polska black metal-skåpet ska stå. På bästa plats i finrummet.

Med detta önskar jag en god helg och säger på återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 50 - Årsredovisning del 1

Fredagslistan 2018, vecka 17: Roadburn

Kära fredagskamrater!

Som många av er säkert vet gick Roadburnfestivalen av stapeln i Nederländska Tilburg förra helgen. För er som inte känner till nämnda festival får ni ta på eget ansvar att som det heter use the google on the internet machine. Jag var tyvärr inte närvarande på Roadburn men får istället för att gråta blod trösta mig med att styra fredagslistan i rätt riktning denna dag. Utan att förhala processen ytterligare kör vi helt enkelt igång!

Först ut är FUOCO FATUO som spelar en alldeles ypperlig doom. Att lyssna på låten Inner Isolation in a Sea of Mist är som att plöja sig igenom en dimma lika tät och tjock som havregrynsgröt med huvudet före. Men på ett värdigt och majestätiskt sätt, ska tilläggas.

Albumet som låten kommer från är detta italienska bands första fullängdare med den tjusiga titeln "The Viper Slithers in the Ashes of What Remains" och hela anrättningen drar åt det karga dödshållet snarare än mot den mer slippriga sludgen. Det ger en gravallvarlig tyngd som är svårt tilltalande. Fem av fem basgångar!

 Som andra band ut beskådar vi BLACK DECADES som spelar mot det mer crustiga hållet. De lyckas låta både långsamma och krispigt råa och det är en kombination som allt som oftast faller i god jord hos undertecknad, så även denna gång.

"Hideous Life" från 2016 är en hyfsat elak liten skiva som med fördel kan plockas fram de dagar då man verkligen vill gå ner sig i melankolins träskmarker på det mer konfrontativa sättet och från den lyssnar vi till White Noise. 

Om ni av en händelse känner att listan fram tills nu varit lite för lättlyssnad och publikfriande (höhö) kommer här ett alster som är något mer svårmodigt i sin framtoning. Finfina bandet GALG riktigt värker fram låten Waardeloos som jag - bristfälliga holländska språkkunskaper till trots - tror betyder värdelös. Det här är doom med skränig ångestsång, helt sonika fint som snus. Som bonus på slutet kommer en intervju, lyckligtvis textad.

Tycker ni det går för fort? Frukta icke mina vänner, ety nu kommer nämligen WORSHIP och skruvar ned tempot rejält så nu får vi lugna ner oss ett par hekto. Dessa mindre muntra herrar spelar imponerande långsamt inom genren som brukar betecknas funeral doom och har till sina avskalade ljudmattor en vokal insats som består av ett riktigt eländigt och outtydbart growl.

Jag har valt en liveinspelning av låten Whispering Gloom från demokassetten "Last Tape Before Doomsday" som kom redan 1999 och är en liten pärla i all sin enkelhet. Lyssna och njut för det här är musik som gör något med en.

Så får vi skaka liv i oss med lite upptempo så här i slutet! Ni har väl inte missat trivsamma bandet THE BODY? Jag fastnade för dem härom året när jag hittade "No One Deserves Happiness" på Spotify. En smått briljant skiva. Idag ska vi dock fokusera på ett samarbete som THE BODY har gjort tillsammans med THOU med namnet Beyond the Realms of Dream, That Fleeting Shade Under the Corpus of Vanity från albumet "You, Whom I Have Always Hated" som släpptes 2015 på bolaget Thrill Jockey Records.

 Grunden ligger precis som hos föregående akter i listan inom doomens domäner men här med ett mer elektroniskt och industriellt grepp som grädden på moset. Cymbaler och skrik accompanjerar en angenäm femminutersresa rakt ner i vansinnet så därmed kan ni kan ju begripa att denna gått varm de senaste dagarna i det Johanssonska hemmet. Fantastiskt!

Med detta tillönskas en fullt rimlig helg. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 17: Roadburn