Fredagslistan 2015, vecka 7: Helvetet

Helvetet. Alldeles oavsett om man tror på dess existens så kan vi inte förneka att helvetet har påverkat och utgjort inspiration till rätt många konstnärliga yttringar under åren. Till vänster har ni en del av Hieronymus Boschs (c. 1450 - 1516) version av den. Hiernonymus Bosch är för övrigt namnet på detektiven i Michael Connellys romaner. Och ja, direkt referens till målaren.

Vi kör.

SLAYER med Hell Awaits från "Decade Of Aggression" från 1991. En riktigt trevlig skiva om ni frågar mig. Jag kunde inte tänka mig en lämpligare öppningslåt. Ni ska veta att det fanns att välja av om jag säger så, haha!

När jag intervjuade Paul Mazurkiewicz 2012 snackade han sig salig om AEONs "Bleeding The False" från 2005. Jag gillar andra plattor i bandets diskografi betydligt bättre, men det går ju inte att stå emot en låttitel som Hell Unleashed . Att det dessutom är en pungspark till låt gör ju saken inte sämre. Den knastertorra produktionen gillar jag, märkligt nog alldeles ypperligt.

Om AEON är rakt på gillar TREPALIUM att krångla till det lite grann. Mest med sväng, vilket blir uppenbart ganska kort in i Inner Hell från "XIII". Gillar ni bandet sedan innan är det bara att gratulera, ni andra har en fin bekantskap framför er.

Jajemänsan - TWISTED SISTER! Det roliga är att jag inte lyssnade speciellt aktivt på bandet då de hade sin heyday på 1980-talet. Sen gick jag och såg bandet på SRF för ett antal år sedan. Gosse vilken spelning! Jag var fullständigt lyrisk och delade ut högsta betyg rakt av. Burn In Hell från klassiska "Stay Hungry" från 1984. Ett rimligt låtval.

Peter Tägtgren tar ton på "Nightmares Made Flesh" från 2006 och får större delen av death metalscenen att kollektivt inta triumfatoriska poser. Satan vad bra det är. Brave New Hell heter låten. Vrid upp volymen och värm upp nacken för nu blir det mosh.






/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 7: Helvetet

Fredagslistan 2013, vecka 44: 1980-1989

Jag fick lite blodad tand med förra veckans fredagslista då jag ju tog upp musik från bland annat 1985. Och då började jag ju fundera. 1980-talet. Det var ett årtionde som jag växte upp under - jag föddes 1976 så början av 80-talet har jag ju minst sagt dimmiga minnen ifrån. Att jag köpte IRON MAIDENs "The Number Of The Beast" 1988 kommer jag dock ihåg tydligt.

I vilket fall - jag bestämde mig ganska fort för att jag skulle göra en fredagslista som spänner över åren 1980-1989. En låt för varje år. Varför göra det lätt för sig? Nä, precis.

1980. IRON MAIDEN släpper sitt första album. Vi som gillar bandet vill gärna hävda att hårdrocken med detta släpp förändrades i grunden. I vilket fall så är låten The Phantom Of The Opera en av de bästa låtarna som bandet gjort. Att den håller fortfarande över 30 år efter det att den skrevs är jag fullt benägen att hålla med om.

1981. MÖTLEY CRÜE släpper "Too Fast For Love". Vill man vara elak skulle man kunna säga too high too fuck, men det stämmer uppenbarligen inte med detta band heller. Hair metalscenen som den såg ut under det dekadenta 80-talets Los Angeles handlade så mycket mer om att se "rätt" ut än att kunna erbjuda verkligt habil och stringent spelad musik. För som kollega Lina S har sagt så är detta  "musik där byxan är tight och håret brandfarligt". Observera det fejkade dubbeltrampet från Tommy Lee i Live Wire som är låtvalet.

1982. Finns det ett band som förkroppsligar ett hat mot hair metalscenen så måste det vara VENOM. Jag fascineras av att dylik musik som "Black Metal" som VENOM släppte just 1982 existerade samtidigt som Vince Neil och kumpaner struttade omkring och var höga mest hela tiden. VENOMs musik låter numera inte speciellt skrämmande, men 1982 måste detta ha framstått som oerhört hårt och chockerande, haha!

1983. MERCYFUL FATE släpper alla tyglar vad gäller falsettskrik på "Melissa". Detta är ett av Alexanders favoritband, mycket gissar jag på grund av att King Diamond återfinns på sång i detta gäng som enligt Metal Archives är "on hold". Ni som tycker att ni känner igen låten - METALLICA har gjort den i en coverversion som låter betydligt hårdare, men inte nödvändigtvis bättre. Jag har lyssnat (såklart på Alex inrådan) en hel del på just denna låt jag valt till listan - Curse Of The Pharaohs och fascineras fortfarande av vilka sinnesjuka skrin som dominerar låten.

1984. TWISTED SISTER släpper "Stay Hungry". Alldeles oavsett om man känner till skivan så kan jag garantera att man hört minst en låt från den skivan någon gång. Jag tänker då framför allt på We're Not Gonna Take It eller I Wanna Rock, två monsterhits som förfärade föräldrar. Jag menar allvar. Videon till I Wanna Rock var det tuffaste man sett. Det tyckte i alla fall en mycket ung undertecknad (jag var 8). Mamma var chockerad. 2009 såg jag bandet på SRF då de körde hela skivan. Det var magiskt bra och bandet golvade mig totalt och visade med emfas alla andra headliners det året (IN FLAMES och HEAVEN AND HELL) inte hade där att göra. Prick så bra var TS. Låtval Burn In Hell. 

 1985. PENTAGRAM släpper sitt debutalbum. Detta gäng har i stort sett blivit ihjälkramat av hipstermaffian då de låter precis rätt retroartat även idag för att folk ska gå i spinn. Relentless är en fint svängande låt som med tydlighet visade att även 1985 fanns det band som ville låta som om det fortfarande var 1978.

1986. ACCEPT släpper "Russian Roulette". Andra skivor som släpps detta magiska år inom metal: "Master Of Puppets", "Reign In Blood" och "Peace Sells...but Who's Buying". Alla känner till detta, så därför tyckte jag att det kunde vara på sin plats att ta en låt från ett band som har gjort sig ett namn på att streta på och leverera habil musik år ut och år in.

1987. TESTAMENT släpper "The Legacy". På denna skiva finns en av mina absoluta favoritlåtar med bandet. Det kan fanimig vara en av mina favoritlåtar överhuvudtaget: Burnt Offerings. Den har allt en bra thrash metallåt ska ha om ni frågar mig. Inser ni inte detta när ni lyssnar på den är något fel, haha!

1988. HELLOWEEN släpper "Keeper Of The Seven Keys pt. II". Jag gick fullständigt bananas när jag hörde Eagle Fly Free första gången. Jag tycker fortfarande att det är en av de bästa power metallåtarna som gjorts genom tiderna. 12-åringen Martin häpnade över hur många cymbaler som Ingo Schwichtenberg tycktes ha på sitt trumset. Jag hade 2. Men här var det ju cymbalmarkeringar i varenda jädra takt. Ja, ni fattar varför jag har valt denna låt, eller hur?

1989. MORBID ANGEL släpper "Altars Of Madness" och förändrar hela metalvärlden. Alla andra band gömmer sig i skräck över två saker:
1. MORBID ANGEL kan spela skjortan av alla
2. Metal har aldrig låtit mer ondskefull och hård som på denna skiva.

Jag kan inte tänka mig en värdigare avslutningslåt på veckans fredagslista än magiska Maze Of Torment.


/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 44: 1980-1989

Fredagslistan vecka 50 - en tidsresestudie

Temat för veckans fredagslista går inte av för hackor, vi har satt tänderna i en utmaning av rang - decennierna 1970-90 har avhandlats. Vi delade helt enkelt ut ett årtionde till var och en enligt följande: Martin förpassades till 70-talet, Alex fick förbarma sig över 90-talet och själv fick jag den stora äran att botanisera i 80-talets fluffiga träskmarker. Det är väl ingen större hemlighet att Alex gärna rör sig i skivbackar á la 70- och 80-tal medan jag och Martin helst gräver runt i 90-talet och framåt, därav blev det hela lite av en utmaning. Herrejesus, jag var faktiskt smått förskrämd till en början. Tänkte kallsvettigt att nog släppte väl åtminstone MAYHEM en eller annan skiva innan 80-talet vände blad och blev till 1990. Eller skulle allt falla i Jon Bon Jovis håriga famn? Nå, det visade sig bli en riktigt rolig resa som vi tar oss igenom kronologiskt som sig bör. Egentligen borde vi kanske ha tagit det här steget längre och kört tidsenlig klädsel hela veckan också. Kan se framför mig Alex i rutiga grungeskjortan och skogshuggarkängor i beige mocka och Martin med ohyggliga polisonger och skjortor i syntetmaterial. Och mig själv i... Nej förresten, det var nog verkligen lika bra att vi inte körde dresscode till det här experimentet. Nu kör vi istället listan fortare än kvickt.

Saturday night fever
Huruvida John Travolta skulle svänga sina lurviga discoben till Martins 70-talsdängor ska jag låta vara osagt.  Själv tycker jag att RAINBOW gör ett riktigt bra och tillika svängigt jobb med låten Kill The King. Sedan tågar RUSH in och det blir en temposänkning utan dess like. Vilket inte nödvändigtvis måste vara en dålig grej, låten i sig är bra men bitvis håller jag faktiskt på att somna och går istället vidare till nästa alster i listan, JUDAS PRIESTs Tyrant. Jag tycker att de låter bra mycket proggigare här än jag är van vid, men skam vore väl annars när det är 70-talet vi tar oss an. VAN HALENs välbekanta introslinga till Ain't Talkin' 'Bout Love är det svårt att inte känna igen även om man verkligen anstränger sig men jag hade kunnat svära på att det där ljudet kommer från 80-talet. Där högg jag alltså i sten. AEROSMITH avslutar 70-talseran och vi lägger bluesigt gitarrgung och orange-bruna färgskalor åt sidan för en stund.

Girls just want to have fun
Vissa skulle nog hävda att jag utför någon form av helgerån som helt utesluter glam, sleaze, hair metal och överlag spandexbralleband i min del av listan. Och om sanningen ska fram så hade jag faktiskt vissa problem med att låta min barndoms TWISTED SISTER falla ifrån men så fick det bli.  För varje sak man väljer väljer man också bort något annat och SEPULTURA, DEATH och SLAYER kändes obligatoriska att ha med. De får också inleda min del av listan och följs upp med NIHILISTs Carnal Leftovers. Bandet bildade ju sedermera ENTOMBED men det visste ni redan. Avslutningsvis gör NAPALM DEATH en insats med Unchallenged Hate från studioalbum nr 2 i kronologin. Det var svårt att välja ska jag säga. Hiskeligt svårt. MORBID ANGEL skulle jag velat ha med här. Och tidiga MAYHEM som sagt. Kanske MORBID och NECRODEATH också. Tidiga METALLICA förstås som ju inte finns på Spotify. Ja, man kan inte få allt, vi kan istället konstatera att jag blev motbevisad, allt bra gjordes inte på 90-talet utan en hel del kommer från tiotalet år innan, axelvaddar or no axelvaddar.

Smells like teen spirit
Alex går ut med en känslomässig och något klistrig ballad signerad SHADOW GALLERY, vars namn jag tyckte mig känna igen lite vagt och mycket riktigt hade Alan Moore och hans (grafiska novell) V för Vendetta ett finger med i spelet här. The Shadow Gallery är nämligen namnet på hjälten V's hemliga bas och bandet som tidigare hette SORCERER bytte väl då de insåg Moores storhet kan jag tro. Nå, vi lägger serienördsreferenserna åt sidan en smula och går vidare.  PRIDE & GLORY puttrar på med lite svängig sydstatsrock och lämnar sedan över till brittiska giganten Bruce Dickinsons väna stämma. Sen blir det tempohöjning i form av FEAR FACTORY, ett  gott initiativ från Bergdahls sida och ett något oväntat inslag. Pluspoäng för det. Brian Robertson som får den äran att avsluta Alex del och tillika listan som sådan gör mig varken till eller från faktiskt, det är habil bilradiorock i min bok som funkar i bakgrunden. Gott så.

Jag vill också passa på att redan nu varna för årets sista lista där vi kommer att ta i till bristningsgränsen med allt som varit lyssningsbart under det gångna året. Ni förstår ju själva, det blir en urladdning av katastrofala mått. Lika bra att ni börjar förbereda er medan tid äro. Värm upp, stretcha och ha kaffetermosen i högsta beredskap.

Men först, veckans lista och två dagars ledighet. Enjoy.

/Susanne

Fredagslistan vecka 50

Apropå nystartade band

Om du heter Paul Stanley och ditt nya band heter KISS och ni ska bli världskända, då kan du ta den där bilden ni tog i trappuppgången och skicka in till en musiktidning för att visa upp er.

Allvarligt talat - detta är nog det coolaste jag hittat hittills med Kiss i tidningsväg. Värt att notera är att ett annat nytt band i samma tidning är TWISTED SISTER, och att bandet under Kiss på den bifogade bilden är LUGER (som Kiss spelade med flera gånger 1973) tillsammans med sångaren/sångerskan WAYNE COUNTY (som Kiss också spelade med 1973).

Happy monday everyone!

/Alex

Rockvideomaraton

Det finns kanske fler som har det lite lugnare än vanligt varför det aldrig är fel att avnjuta några hits. Den första är en av de för mig mest definierande filmerna, länge försökte jag glatt härma Blackies kobenta stil. Undrar idag varför.



Nästa video är en av de allra bästa. Rolig låt och bra humoristisk story. Inte ett uns allvar så långt ögat når. Det gillar jag.



Ooooh. Nu samlar vi god 80talsmetal och fantastisk 80talsskräckfilm i en och samma video. Kan fortfarande erinra mig de behagligt obehagliga rysningarna som gick över ryggraden när jag som tioåring fullständigt fastnat i skräckfilmsträsket. Lyckligtvis har jag aldrig tagit mig ur det.



Ok - en till, sen räcker det. Denna fanns på någon form av samlingskassett med kanske fem-sex andra musikvideos (inte hårdrock tror jag) som man kunde hyra i en videobutik i Helsingborg under mitten av 80-talet, och antalet gånger jag hyrde den i sträck tillsammans med antalet gånger jag tittade på videon står i bjär kontrast till hur mycket tid jag lade på läxor, städning eller annat onödigt. Tänk att man var så intllig...entelli...egentli....smart redan som sjuåring.



I regnet,
/Alex

2009 - Konserterna

2009 var ett i mina öron väldigt bra skivår av det slaget som brukar dyka upp med jämna mellanrum. Men hur var det på konsertfronten?

Med bra låtar kommer ett band långt, men en konsert är ju så mycket mer än bara ett uppspelande av låtar, eller hur? Här kommer listan över 2009 års 5 bästa konserter.

1. OPETH, KB i Malmö 18/2

-Detta är femte giget vi gör på denna turné. Ikväll är första gången vi är svettiga.

Applåder.

-Det har inget med er att göra.

Att årets konserthöjdpunkt kom redan i februari kan vi tillskriva OPETH som med sedvanligt mellansnack av Mikael Åkerfeldt och sina låtar av sinnesjuk kvalité fullkomligt ägde KB en kulen kväll i februari. Inga förband - bara OPETH i lite drygt 2 timmar. Makalöst!

2. METALLICA, Forum i Köpenhamn 27/7

Att bandet inte längre besitter de superkrafter som det gjorde på 80- och början på 1990-talen råder ingen tvekan om. Men bandet kan fortfarande imponera. En James Hetfield i storform är något av det coolaste man kan se på en scen. Tillräckligt många låtar från tiden då bandet dominerade metalscenen gjorde att konserten blev en riktigt minnesvärd upplevelse. Färre låtar från bandets ganska sömniga post-Black Album era och senaste släppet "Death Magnetic" hade gjort att betyget hade åkt upp ett snäpp till.

3. TWISTED SISTER, Sweden Rock Festival, 4/6

Jag trodde aldrig att jag skulle sätta en konsert med TWISTED SISTER på en årsbästalista. Men bandets gig på SRF golvade mig totalt. Hela "Stay Hungry" rakt igenom samt en hel drös andra låtar och ett driv rakt igenom konserten - där har ni några anledningar till att Dee Snider med mannar ligger på listan.

4. BEHEMOTH, KB i Malmö 18/11

Att bandet har låtarna knäcker det mesta, torde vara solklart efter släpp som "Demigod", "The Apostasy" och senaste "Evangelion", och skulle jag bara basera betyget på vilka låtar bandet spelar och hur de exekverar dessa skulle betyget bli skyhögt. Men pauserna mellan varje låt, vilket skapar ett vakuum i konserten gör att betyget sjunker något. Ändå bländades jag av bandets rent vansinniga kompetens och Nergals demoniska pondus. Vilken frontman!

5. SOILWORK, Sweden Rock Festival 6/6

På självaste nationaldagen går SOILWORK ut på en scen på SRF och visar var skåpet ska stå.
Om du inte gillade vad bandet åstadkom på scen - då är du en död pinne var mitt omdöme då. Låtarna, leveransen, attityden - med det kommer man rätt långt om man heter SOILWORK.

Och så lite bubblare:

ENTOMBED, KB 16/10
SCAR SYMMETRY, KB 18/11
UNLEASHED, SRF 5/6
EUROPE, SRF 6/6

Sweden Rock Festival 2009 - behind the scenes

Trots att man lovar sig själv att man inte ska bli starstruck så går man såklart och blir det. Så här är lite bilder från backstageområdet, som var ungefär lika oprententiöst som resten av festivalen. En skillnad var dock att de hade sprit i baren, ett faktum som jag tog vara på, framför allt eftersom kylan bitvis blev påtaglig som ni kan se på nedersta bilden.

Motörheads presskonferens. Phil Campbell, längst till höger, var tvärsur och reste sig helt plötsligt upp och gick under presskonferensen.

In Flames under presskonferens.
Europe under presskonferens. Lägg märke till det något krystade leendet som Joey Tempest bär.
Dee Snider under Twisted Sisters presskonferens - lätt den roligaste under hela festivalen.
Jag och Orvar Säfström, Nirvana 2002 sångare, bland flera andra meriter. Lägg märke till mitt något ölpåverkade leende.

Som ni ser var det inte helt varmt - detta är i väntan på Heaven & Hells framträdande. Skulle tro att klockan var runt 23.00 och det började redan kännas som om den upplevelsen skulle bli en kamp mot elementen. Det blev den *skratt*. I slutet av konserten stod jag och stampade allt vad jag orkade i ett, fåfängt, försök att tina fötterna.