Snowy Shaw: The Liveshow, en recension

Äntligen är den släppt. Boxen med SNOWY SHAWs liveshow, inspelad i Göteborg 2011 och Varberg 2012. Jag var på båda konserterna och har längtat efter detta sedan det begav sig - låtmaterialet, framförandet och den fantastiskt fina scenen i Varberg har saknats i den Bergdahlska samlingen. Det som nu släppts är en box innehållandes en mix av båda konserterna på både dvd och cd. Det som är med på dvd'n är inte med på cd'n och vice versa.

Produktionsmässigt är dvd'n oerhört bra. Man ser när det är live i Göteborg eftersom scenen är mindre och Snowy är ljushårig där, jämfört med Varberg där scenen är större och vi betraktar en mörkhårig Snowy. Detta är dock inget som stör mig, jag har sett betydligt värre klippningar mellan olika konserter (typ OZZY - Live & Loud, IRON MAIDEN - Live at Donington 1992 osv) och det är ändå en av grundpremisserna för själva dvd'n.

Vi får en hög med NOTRE DAME-låtar vilket som bekant (?) är mitt favoritband i Snowys digra karriär, däremot saknar jag både just Notre Dames Vlad the impaler och även OPERA DIABOLICUS´ Blood countess Bathory på dvd'n. Dessa är med på cd'n och jag antar att det är en produktionsteknisk detalj (scenen var väldigt mörk när OD spelade) men oj så synd eftersom detta är den enda gången just detta obskyra band över huvud taget spelat live. Man kunde ju försöka vädja till Snowy att släppa låten på youtube eller något om den nu inte funkade på köpedvd'n, det syns ju onekligen ett klipp i trailern nedan....

Cd'n är också bra, speciellt DIMMU BORGIR-medleyt med låtar från skivan han själv var med på, men i ärlighetens namn är jag inte så himla förtjust i rena livecd's - jag vill gärna ha bild till. Speciellt när ridån går upp, Munsters drar igång och allting är precis sådär magiskt som det ofta blir när Snowy drar igång. Och med gäster som Michael Denner, Andy LaRocque, Pete Blakk och Mike Wead så är inte ett öga torrt i salongen, jag lovar.

Det är för mig en gåta att Sweden Rock Festival inte kört detta. Nu har ni chansen kära festivalledning - skaffa dvd'n och ha med på nästa produktionsmöte. Detta MÅSTE vi få se på Rock Stage, typ kl. 21 på fredagen. Allt annat är tjänstefel.

Köp boxen HÄR!

/Alex

Copenhell 2013, en recension

Jag hade aldrig varit på Copenhell tidigare men kunde naturligtvis inte låta bli att åka när KING DIAMOND visade sig göra sitt första gig på hemmaplan sedan 2006. Sagt och gjort, biljett köptes och väntan påbörjades. Jag åkte bara på lördagen, jag är för trött för att stå och slösa dagar på festival där jag intehar så många band jag vill se och fredagen boastade inte mycket för mig även om jag gärna sett GHOST och BETWEEN THE BURIED AND ME. Lördagen inleddes dock svinstarkt för min del med ACCEPT. De fick bara en timme, men det var en sån benknäckartimme att man knappt kunde stå upp efteråt. Breaker och Losers and winners var bäst, tveklöst.

 

Efter Accept knatade jag bort till nästa scen för att se NEWSTED, det var Jasons första gig i Danmark sedan uppbrottet med Metallica och det var ett välkommet återvändande. Musiken är inte märkvärdig mer än att den är tung, låter bra och svänger grymt. Hans egna favorit sades vara Long time dead men jag gillade King of the underdogs bäst. Och Whiplash, såklart. Bäst att kolla upp den där EP'n han mumlade om.

Efter Newsted såg jag några låtar med SABATON, mest för att SNOWY SHAW spelar trummor. Jag kan verkligen inte med musiken så jag försvann snart bort till pizzatältet istället dock. Lite tokjävlaösregn efter detta slog ned stämningen en smula men exakt när TESTAMENT gick på scenen tittade solen fram igen. Det är ju helvete vad bra de är, ständigt och jämt. Dock så tappade de bort sig så hårt i Native blood att Chuck Billy stoppade låten och startade om den, det var ganska roligt att se och alla i bandet skrattade hårt åt fadäsen. Bästa låten för min del var True american hate, den är tveklöst en av de styggaste alster de någonsin åstadkommit.

Lite mer väntan efter Testament men sen jävlar rasslade det igång. DOWN med en Phil Anselmo i högform sparkade sån stjärt att man blev alldeles öm. Han passade på att tycka till lite nedsättande om band som SKID ROW och MOTLEY CRUE dessutom, kanske med en glimt i ett öga, kanske inte. I sista låten Bury me in smoke dök det plötsligt upp massor av folk på scenen och vips stod alla medlemmarna i Down och bara sjöng medan Eric Peterson, Gene Hoglan och Alex Skolnick från Testament tagit över instrumenten och avslutade låten. Det var jävligt häftigt att få se på en scen må jag säga. Bilden säger kanske inte så mycket men det var exakt så det såg ut.

Efter Down äntrade GOD SEED den mindre scenen, det var tvättäkta ondska som serverades courtesy of herrarna King Ov Hell och Gaahl. Grötigt ljud bjöds det på tyvärr, men det var bara att framhärda för det var en bra spelning i övrigt. Man kan inte gå fel med Alt liv.

Och till sist, Kungens hemvändande. Han körde i princip samma låtlista som på Sweden Rock förra året men hade stuvat om det en smula och bytt ut Halloween mot Evil. Setet flöt lite bättre och han sjöng lite bättre, man märker att han börjar bli väldigt säker i rösten nu. At the graves var fenomenal igen, Voodoo var fantastisk och Evil satt som en smäck. Måtte han snart komma tillbaka igen, och då gärna inomhus på typ Amager Bio. En bonus var att Phil Anselmo tog sig en promenad i fotodiket i tredje låten, och när jag sträckte fram handen för att hälsa så flinade han bara och drog tag i mig och gav mig en bamsekram. Han hade nog druckit vuxenläsk, men det var väldigt trevligt iallafall!

Mitt första Copenhellbesök blir inte det sista. Jag visste inte det förrän jag stod där, men jösses vad jag saknat detta lilla formatet, den intima känslan med kanonband på små scener och inte en endaste människa som bara var där för "vara på festival". God stämning, hygglig mat och massor av toaletter, nej - detta var sannerligen inte mitt sista besök. Tak skal I ha Copenhell, vi ses i 2014!

(ögonblicket då King tittade rakt in i min kamera och jag fick kramp i ren lycka)

/Alex

Intervju: Opera Diabolicus

Sådär inför julen passar det väl med en intervju med de mystiska herrarna bakom årets fantastiskaste skiva, jag talar naturligtvis om OPERA DIABOLICUS. En stämningsfull, hård, dynamisk och alldeles....alldeles underbar skiva. Sprängfylld med skräck, blod, videovåld och elände. Håll till godo!

A: Var kom idén ifrån? Vad har ni för musikhistorisk bakgrund?
OD (David): Själva idén till Opera Diabolicus grundades när jag och Adrian träffades av en slump på en teaterföreställning baserad på Umberto Eco’s bok ”I rosens namn” i Göteborg (jag tror det var 2005/2006 någon gång). Av någon anledning så började vi diskutera musik och lyrik och efter en stund så märkte vi att vi båda hade mer eller mindre samma idéer och tankar när det gäller konceptuell musik. Jag har alltid haft en förkärlek för musikaler och konceptalbum så att träffa någon som skrev lyrik och hade samma tycke och smak var något av ödets nyck. Man kan säga att det slumpartade mötet var fröet som sedermera blommade ut till Opera Diabolicus. 

A: Skivans tema (Countess Bathory, red.) - var det något ni fick fundera länge på eller var det så att säga självskrivet från början?
OD (Adrian): Bathoryhistorien har alltid fascinerat mig och jag ville berätta om hennes liv på mitt vis, men det var först när samarbetet med David påbörjades som detta blev möjligt att utföras på rätt sätt.

A: Skivan innehåller massor av trevliga gäster - hur kom ni i kontakt med dem? Kände sedan innan? Var det svårt att få med folk i projektet?
OD (David): Vi hade en ganska klar bild av vad det var för typ av röster som krävdes för att kunna berätta historien som avhandlas i lyriken fullt ut. Snowy hade jag träffat på tidigare och han var också den första som dök upp i huvudet för att kunna lyckas få ihop det hela. Förutom hans övermästerliga trumkonster så har han mer röster än en schizofren Bosse Parnevik i sin röstlåda. Man kan säga att man får tusen vokalister i en och samma person där, lite som ett Kinder-ägg upphöjt i hundra. Gällande Mats Levén så har jag varit ett stort fan av hans sångstil sen jag hörde ABSTRAKT ALGEBRA första gången 1995. Det visade sig att Snowy kände honom och på den vägen var det. Detsamma gällde Niklas Isfeldt och Joakim Lundberg som båda har fantastiskt bra sångröster och är grymt bra sångare. Camilla (Alisander-Ason) tror jag Adrian kände sen tidigare. Förutom att hon jobbar på Göteborgsoperan så var hon för övrigt sångerska i ett medeltidsband vid namn Gravrost. I mitt tycke världens hårdaste bandnamn.

A: Videon är helt fantastisk (se nedan, red.), kommer det flera? Hela skivan rentav?
OD (David): För närvarande har vi inga konkreta planer på att göra någon ny video. Det hade varit extremt roligt att få göra en video till hela skivan, men det är en ekonomisk fråga och tyvärr så är uppbackningen av ekonomiska medel dålig från skivbolagets sida när det gäller sådana saker.

A: Er första livespelning blev som gäster på SNOWY SHAWs konsert i Varberg, hur tycker ni att det gick? Blir det fler spelningar framöver, kanske egna sådana?
OD (David): Ja, det var trevligt. Jag måste passa på att berömma Snowy som lyckas få ihop en sådan excellent föreställning alldeles allena. Helt otroligt. För vår egen del så är vi nöjda med vår medverkan och tycker hela evenemanget var både trevligt och roligt. Vi har inga konkreta planer på nya framträdanden, men vi leker lite med idén om att göra något speciellt. Vi får se, förhoppningsvis så blir det något under nästa år. 

A: Till sist, finns det planer på fler skivor?
OD (David): Jag håller på och skriver nytt material för fullt och har kommit en bit på vägen. När väl nästa inspelning kommer att ske är dock svårt att sia om, men förhoppningsfull inte i en allt för avlägsen framtid. Vilket ämne vi behandlar då är något vi håller hemligt till dess.

/Alex

Snowy Fucking Shaw

Ja jösses. Lördagskvällen stod vittne till en fullkomlig urladdning i Varberg. Förra årets konsert var riktigt bra, men i lördags slog årets spelning undan benen på den konserten totalt. Snyggare scenproduktion, sinnessjukt bra låtval och kanonmusiker borgade för en kväll i himlens eller helvetets tecken, välj själv.

Jag talar naturligtvis om SNOWY SHAW. Denna svensk metals musikaliska vidunder.

Förhandspeppen var stor och när giget började med en introfilm till tonerna av NOTRE DAMEs Dracula sucks! följt av att skärmen lyftes och scenen blottades i Munsters så flinade jag som den allra elakaste halloweenpumpan någonsin. Jag trodde nästan inte att det var sant, jag hade inte vågat hoppas på en så fin produktion. Och Snowy, denna galning till människa.... Hur fan han får ihop detta gång på gång är obegripligt. Jag vet att det ligger enormt mycket jobb bakom. Gudarna ska veta att det betalar av sig. Bredden i musiken och hos banden vars musik Snowy väljer att köra, tillika bonusen i form av gäster som är de bästa i världen (MICHAEL DENNER FÖR HELVETE) gör att tiden bara flyger förbi. Undrar dock vad som hände med Sharlee d´Angelo som inte dök upp...fel buss månne?

Kvällens ABSOLUTA höjdpunkt för min del var när Notre Damelåten Dusk gled in i min ständiga önskelåt Le theatre du vampire. Direkt efter låten dedikerade Snowy den till mig. Jag blev alldeles tandlös och trodde att jag skulle stånga skallen i en vägg. Här har man bara lite sådär i förbifarten råkat tjata som fan om en liten låt i bara ganska många år och vips så dyker den upp med en hälsning. Jag har aldrig varit med om det förut och det lär väl aldrig hända igen.

OPERA DIABOLICUS gjorde sedan sitt första och kanske enda liveframträdande någonsin, i en oerhört stämningsfull och vacker version av Blood Countess Bathory. Det var nästan som att se en skräckfilm framförd på en scen, vilket förstärktes av Viktorias vackra sång och de underliga herrarna David Grimoire och Adrian De Crow på gitarr och bas.

Kvällens enda minus var att ingen informerade publiken om att det skulle bli två set, så när Nöjesparken tändes upp efter första set så gick stora delar av publiken. Otroligt synd eftersom de då missade det andra setet och en storslagen version av MEMENTO MORIs Heathendoom. Fatta vilken låtskatt han kör, Snowy. Låtar man aldrig trodde man skulle få höra live i något sammanhang, inramade i en slags personlig hyllning till desamma.

Jag sitter fortfarande stum i vördnad inför det Snowy åstadkommer. För att vara en som numera säger att jag inte bryr sig så mycket om metal så finns det stunder då jag fortfarande blir 15 år och skogstokigt lycklig. Allt som oftast inbegriper denna metalorienterade lycka Snowy Shaw. Det är naturligt, eftersom han krossar allt motstånd.

Fan vad jag hoppas att det blir fler sådana här spelningar.

Tack Snowy.

/Alex

Trick Or Treat

Halloween...you are my pride....

Äntligen. Idag när vi slår upp ögonen är det årets otäckaste tillika underbaraste dag. Allt mörker, allt oknytt, allt levande, dött och odött möts i en unison kör där den allra högsta körledaren självfallet tituleras KING DIAMOND. Jag har redan låtit er ta del av min höstlista, men den tål att lyssnas på igen. Klicka HÄR om du vill njuta.

Som om inte löken på laxen var nog är det nu blott trenne dagar innan SNOWY SHAWs Halloweenextravaganza äger rum i Varberg. Det senaste tillskottet till gästerna, OPERA DIABOLICUS, fick mig att storkna. Det kommer att bli en ondskefull och alldeles underbar kväll.

Till sist, ikväll är det såklart Michael Myers äventyr i Haddonfield som står på gemene mans filmlista, men jag ber att få slå ett slag och en länk eller två för två riktiga mysrysare som få människor känner till och färre har sett. Den första filmen heter Horror Hotel (1966) som bl.a. innehåller Christopher Lee. Det är ur denna film King Diamond använt klipp till sin Sleepless Nights-video från 1989. Nuff said. Den andra filmen är den superobskyra Crowhaven Farm som gjordes för TV 1970. Två filmer som tillsammans med spotifylistan ovan definitivt skapar stämningen för kvällen.

´...on all hallows eve, never to forget...he rides the open field, in search of his head....´

 

 

HAPPY HALLOWEEN

 

 

/Alex

Snowy Shaw - The Madman Returns del 2...

...and Bergdahl is getting LAAAAARGER!

Det är fanimej inte sant. Förra året gjorde SNOWY SHAW en "solospelning" som krossade allt motstånd, jag gick därifrån med ett flin som hade gått runt hela huvudet om inte öronen varit i vägen. När nyheten nådde mig att det skulle bli en spelning till detta året så visste euforin inga gränser, jag började bums tjata på Snowy om en viss låt som länge varit min absoluta skräckmetalfavorit men som till min sorg inte var med förra året. Huruvida den är med i år vägrar han dock fortledes avslöja, så jag får väl hoppas på det bästa och vara beredd på att vråla.

Tvåå gäster har hittills blivit utannonserade av vilka den första - Michael Denner från MERCYFUL FATE - fick mig att sätta ballerinakexet i vrångstrupen. Sedermera blev även Pete Blakk klar, med sitt förflutna i KING DIAMOND så är det återigen en salig blandning underbara musiker vi kommer att få se på scenen i den gudsförgätna lilla hålan Varberg. Jag skickade några frågor till Snowy sådär i elfte timmen, den morgonpigge minns dessutom att jag redan frågat ut honom en gång innan.

Alex: Hur går förberedelserna? Är låtlistan satt?

Snowy Shaw: Jo, i stort sett. Jag har under en ganska lång tid vänt och vridit bland låtskatten för att plocka fram de bästa guldkornen och en del udda otippade låtar som aldrig nånsin spelats live förr för att leverera en så cool och minnesvärd show som det bara är möjligt. Nu kommer vi ju att repa första gången ihop till helgen och då kan det eventuellt bli några små förändringar i setet. Men jag tror inte det skall vara några problem. Väldigt duktiga och kompetenta musiker och en minst sagt minutiös planering från mitt håll. Om folk bara visste...

A: Hur mycket "nytt" blir det jämfört med förra året?

SS:  Skulle nog säga att 75% eller mer är nytt.

A: Något pyttelitet produktionsmässigt du har lust att dela med dig av?

SS: Njao, kan väl bara säga att det kommer att brinna betydligt mycket mer än förra showen, men exakt vad tänker jag inte avslöja.

A: Blir även denna spelning filmad och inspelad ljudmässigt?

SS: Absolut! Har precis som förra gången kommer Patric Ullaeus från Revolver film Company och ett norskt film team som även kommer filma lite behind the scenes prylar. Har även kopplat in min gamle vapendragare Rizza of Oz för att spela in giget och hoppas därmed slippa gå igenom samma procedur som förra årets klantarsel åsamkande mig.

A: Hur går det med vinylen/den fysiska utgåvan av "...is Alive!"?
SS: Jag har inte hunnit med helt enkelt, men det kommer med största säkerhet en vinyl release framöver,, kanske trippel live då istället med det bästa från de båda gigen.. den som lever får se :-)

Om dryga två veckor vet vi resultatet. Tills dess - missa inte inspelningen från 2011 på Spotify, och missa för SKRÅENDE inte att köpa biljett!

/Alex

Skräck ute, skräck i sinne

Det är höst. Jag gillar höst. Jag gillar Halloween. Jag gillar även skräckfilmer och KING DIAMOND. Nedan finner ni en länk till en spellista jag satt ihop som personifierar hösten, mig samt ren och skär rädsla. Denna kommer att gå varm under ett par veckor för att sedan, precis som alltid, övergå till en i det närmaste otäckt långvarig lyssning till LARS VEGAS TRIOs fantastiska julskiva.

Men nu njuter vi således av skräcken som den gamle dansken frammanar, till sin hjälp har han dessutom både ALICE COOPER, NOTRE DAME och väl valda toner ur filmer som fortfarande skrämmer skiten ur mig. Bada-ba-ba-baaaa - I´M LOVING IT!

 

 

WELCOME GREAT PUMPKIN!

/Alex

Snowy Shaw - The Madman Returns del 1

Igår kom det en pressrelease som gjorde gällande att SNOWY SHAW, denna den svenska metallens mesta multitaskare tillika tokdåre, lämnar THERION. Detta för att koncentrera sig på annat, först och främst en spelningars i Varberg vid Halloween. Förra årets spelning som ägde rum på Brewhouse i Göteborg var en grym upplevelse men skall enligt uppgift framstå som en mellanstadieklassuppsättning av "Småstjärnorna" i jämförelse med det kommande spektaklet. Jag slängde iväg några frågor till Snowy så att han fick berätta lite mer om detta.

Alex: Det är ett och ett halvt år sedan sist. Vad fick dig att vilja köra igen?

Snowy Shaw: Efterfrågan först och främst. Det var ju så många som missade det sist i Göteborg.Lär nog inte bli mer i Sverige på ett tag efter Halloween dock. I slutet av förra året hörde flera internationella aktörer av sig och var eld & lågor över min showreel (beskådas nedan, Alex not.) och ville inleda samarbete, vilket jag såklart inte hade något emot. Det lutar åt att jag kommer turnéra i Mexico, Syd- och Latinamerika med min show i början av nästa år. Men största anledningen är givetvis för att jag vill och att det är hög tid att jag kör solo, och detta är ju typ världens coolaste koncept, och det finns inga gränser för vad jag kan och kommer göra inom detta solo projekt, så det är ett bra sätt att börja på tycker jag.

Al: Blir det samma upplägg med låtar från ”dina” band eller blir det något annat?

SS: Nix, det blir vare sig samma låtlista eller gäster eller band eller show. Ett par av mina favvolåtar blir väl samma i och för sig, men även en del som aldrig någonsin har framförts live tidigare, eller ens släppts på skiva. Generellt sett så kommer det aldrig att vara det samma två gånger med min show och mitt koncept, åtminstone inte i samma land eller möjligtvis stad. Jag gör hellre färre gig och desto mer anmärkningsvärda och fantastiska när jag väl gör en show. Även om det blir ett otroligt jävla hästjobb för min egen del, att börja om från scratch hela tiden jämfört med att sätta ihop ett paket och bara åka runt med samma grej kväll efter kväll och år efter år, men så är läget just nu och jag har typ en miljon galna idéer som jag vill och hoppas kunna genomföra framöver inom mitt solo projekt.
 
Al: Vilka musiker kör du med denna gång?

SS: Gästartisterna är ju som du säkert förstår i denna stund hemliga, men även mitt "komp"band så att säga är helt nytt. Är stolt att ha vid min sida på scen min gamle Dream Evil polare Mark U Black, som ju ersatte Gus G ( Ozzy Osbourne, Firewind mm) och är en fantastisk gitarrist. Sen på trumpallen, ingen mindre än Petter Karlsson (ex-THERION, DIABLO SWING ORCHESTRA) även han en strålande musikant. Och på bas, min gamle barndomsvän Vikki Valkyrie som lirade med Göteborg's okrönta thrash-metal drottningar ICE AGE när det begav sig.

Al: Blir det inspelat som förra gången? Vad hände egentligen med den utlovade dvd´n?

SS: Jag kom på andra tankar helt enkelt och valde att skjuta lite på denna livedvd eftersom jag vill lägga på mer material och plocka ihop det häftigaste och bästa från flera gig, då det ena inte är det andra likt. Och även inkludera "behind the scenes"-material från studio, resor, backstage etc. Så denna Halloweenshow kommer såklart även den att filmas och spelas in, men när den släpps kan jag tyvärr omöjligt svara på i dagsläget, så det blir att pallra sig dit om man inte vill missa årets coolaste konsert. (Köp biljetterna HÄR!)

Al: Sparbankshallen i Varberg – större ställe än sist. Betyder det större produktion? Vill du avslöja något skojigt?

SS: Nä, det enda jag kan och vill avslöja är att det blir väldigt skojigt.. eller förresten "skojigt" är väl inte rätt ord. Underhållande och imponerande svin-grymt-som-satan är väl orden jag skulle valt att beskriva mitt skräck betonade Halloweenevent. Men jo, produktionen, budgeten och likaså stället är betydligt större. Har aldrig varit där faktiskt men det är en stor hall där de bygger upp scenen efter mina behov och önskemål inom rimliga gränser. Blir helt enkelt mer bomber och granater, film skärmar och annat smått och gott för både ögon och öron.

Al: Det finns, och inte bara från min sida, ett stort undergroundintresse för Notre Dame. Kommer vi någonsin att få se ett återförenat ND? Eller inspelningarna från 2004 släppta på dvd? Det vore väl sannerligen på tiden?

SS: Jo förvisso, men jag hinner liksom inte med allt och tvingas ju som de flesta människor prioritera vad jag skall lägga tid och energi på. Spelade t.ex in en hel platta 2003 som jag valde lägga åt sidan till senare eftersom jag tyckte det var för alldeles bra för att ge till mitt dåvarande franska skivbolag Osmose som sista Notre Dame-plattan för dem. Av detta material har bara låten Le Masochiste, även kallad The Fashionista sett dagens ljus i form av en video jag gjorde när det begav sig under namnet Snowy Shaw & The Star Spangled Banned, medan Osmose fick N.D plattan Demi Monde Bizarros istället. Man kan ju säga att det kom lite annan skit emellan, så vi får väl se om jag hinner mixa och sammanställa "the lost album" lagom till 10 års jubileet, eller vad man ska säga. Har faktiskt aldrig ens tittat på det filmade materialet från Notre Dame's sista gig. Det är arkiverat i nån kökslåda nånstans och jag kanske tar tag i det lagom till min pension.

Återförening med Notre Dame är väl föga troligt, även om folk ofta frågar efter just detta. Inte för att Jean-Pierre De Sade enligt uppgift är död, för det är en omöjlighet då han aldrig ens existerat, men mer än så vill jag inte säga om just detta nu. En stor anledning till att jag drog igång denna " Best of" solo show var ju för att vart jag än kommer så möter man människor som uttrycker en önskan att jag skall gå tillbaka till King Diamond eller Mercyful Fate och lira trummor igen, andra tycker som du att jag skall återförena Notre Dame medan vissa tycker jag skulle stannat i Dimmu Borgir och sjungit och lirat bas, eller på nytt dra igång Dream Evil, Memento Mori, Illwill, XXX och så vidare. Jag kan ju omöjligt göra allt samtidigt, och har ingen lust för den delen heller. Jag vill gå vidare och ta mig an nya utmaningar. Med bandet Snowy Shaw kan jag ju kombinera allt och lira låtar med samtliga band och dessutom alternera mellan instrumenten på scen och även i studion där jag lär lira allt stort sett.

There you have it folks. Halloween i Varberg den 3/11 blir kanske den bästa någonsin. Eftersom jag var fullkomligt lyrisk efter förra gången så lär denna spelning sannerligen bli något att berätta för barnbarnen om. Mina förhoppningar inkluderar NOTRE DAMEs Le theatre du vampire, något mer från MEMENTO MORIs fantastiska första skiva, Father Picard och Behind these walls från KING DIAMONDs "The eye" och Witches dance från MERCYFUL FATEs "Time". Hade de låtarna framförts på en scen med Snowy i huvudrollen så hade jag kissat ner mig.

Jag återkommer med mer Snowy. Tills dess, njut enligt nedan.

Snowy Shaw ...is Alive!

(Spotifylänk, liveskivan från Göteborg 2011, finns på iTunes också!)

/Alex

Semestersviter

Så är en metallbibliotekarie tillbaka från semestern. Fyra veckor går fort, speciellt när man reser runt och letar skivor och annat. Och går på konsert. Jag ser att Martin inte är helt tillfreds med TESTAMENTs nya LP, jag tycker synd om honom och spelar min lite extra högt med honom i åtanke ikväll. En stark skiva enligt mig och True american hate kan mycket väl vara en av de bästa låtarna bandet någonsin presterat.

En annan skiva som äntligen kommit är ÄNGLAGÅRDs tredje skiva "Viljans öga". Jag fick cd´n för någon vecka sedan men har avstått från att lyssna eftersom jag väntar på den limiterade LPn som innehåller lite bilder och annat krafs som förhoppningsvis förhöjer initiallyssningen. Dessutom har det varit alldeles för bra väder för att lyssna på sådan känslosam, nästan tungsint musik. Jag längtar efter att höra skivan, titta på bilderna och njuta en stilla kopp kaffe alltmedan regnet rinner längs fönsterkarmen. Allt har sin tid.

På Repeat Records i Lund hittade jag två förnämliga nypressade dundersvåra skivor, MESSAGEs lilla mästerverk "From books and dreams" och JOSEFUS hårda "Dead man". Message har gått varm där hemma under de senaste veckorna, en intrikat liten rackare att sätta tänderna i. Det gillar jag.

Häromdagen läckte den kommande ommixade "Destroyer" av KISS ut på iTunes, och vips fanns den såklart även hos oss som inte har möjlighet att köpa därifrån. Varför man släpper den i endast detta format innan de fysiska skivorna kommer ut är för mig en gåta, man dödar ju sin egen marknad lite. Jag har både vinylen och cdn bokade sedan länge så jag lyssnade med gott samvete bums igenom den utläckta iTunesversionen. Jag ska inte döma grisen efter båren eftersom det trots allt är en mp3:a jag lyssnat på, men sådär vaaaaaaansinnigt stor skillnad är det inte. Lite punchigare, säkert en massa loudness som vanligt, Aces hemska originalsolo i "Sweet Pain" och lite annat ska locka människor att köpa skivan en gång till. Det som glädjer mig mest är att Peters trummor hörs lite mer i denna mix och hans spelande blir därmed faktiskt höjdpunkten på en skiva som de flesta Kissfans kan helt utantill. En passus, som i princip alla ommixar är, men en rolig sådan.

Nu går vi en hård jävla höst till mötes gott folk. Taget ur huvudet har vi inom kort ALICE COOPER på Liseberg (på onsdag!), WASP i Varberg, ACCEPT i Köpenhamn, SNOWY SHAW i Varberg, KREATOR & MORBID ANGEL i Köpenhamn, och med guds försyn MARILLION i Tyskland någonstans. Och lite annat. En bra höst helt enkelt.

Från en av de fina kvällarna jag såg för knappa två veckor sedan bjuder jag på en hit.

/Alex (som i den andra kanalen senare i veckan kommer att skriva om en gammal Kissadress igen. Det tar aldrig slut.)

Accept & Snowy Shaw

De senaste dagarna har jag mitt i min KING DIAMOND-eufori även spenderat lyssnandes på den nya ACCEPT-skivan. Jag är återigen helt förstummad. Ett band jag hade räknat bort totalt efter tråkspelningen på Sweden Rock 2005 är nu så bra att det om några år i backspegeln troligtvis kommer att framgå att de aldrig var bättre än just nu. Jag älskar Accept, gammalt som nytt, jag tycker om UDO (sångaren men inte solobandet) men det var längesen ett Accept med Udo lät så här bra. Jag ser verkligen fram emot att återigen få avnjuta Wolf Hoffmanns underbara gitarrspelande på Amager Bio i Köpenhamn dagen innan halloween!

Och när vi ändå rör oss i de nejderna: lördagen den tredje november markerar vi i almanackan som dagen då vi återigen får en möjlighet att avnjuta miniguden SNOWY SHAW och hans all star band, denna gång i Varberg. Alla ni som missade giget sist får nu en andra chans. Det blir lite andra gäster denna gång (kanske lyckas han få dit Mikkey Dee som var tvungen att missa det sist? ) och jag ska med själ och hjärta försöka lobba in "Le Theatre De Vampire" i låtlistan. Eller som jag kort uttryckte det när jag läste nyheten:

YEEEEEEEEEHAAAAAAAA!

/Alex

Snowy Shaw - bästa Halloweenpresenten någonsin?

Fick ett mail häromdagen av SNOWY SHAW med en länk. Den som inte gillar kan gå hem och fortsätta lyssna på Anna Book. ALL HAIL SNOWY!!!!

3:58 = gåshud monumentale...........för att inte tala om 4:40.......

/Alex

The bells.....

SNOWY SHAW och hans fantastiska NOTRE DAME blir dagens halloweennjutning för min del. Plattan Coming soon to a theatre near you avnjuts medan jag blickar ut genom kontorsfönstret och begrundar höstfärgernas symfoni. Och dricker kaffe. Och äter kaka.

(Det kommer inom kort mer nyheter om denna genialiska människas förehavanden.)

Lyssna för helvete

/Alex

Snowy Shaw recension

Så kom då dagen äntligen. I fredags var det dags för Snowy att visa var skåpet skulle stå. Det var stundtals ett liiite rangligt skåp, men satan vad det stod :)

Låtar från alla band han spelat med framfördes, lite underligt låtval i ett par fall, typ Black Funeral med MERCYFUL FATE - grym version men han var inte med så tidigt i bandet, eller Progenies of the great apocalypse med DIMMU BORGIR - han kunde ju kört någon av de tre han sjunger på senaste plattan istället? Äsch, petitesser.

Det var lite orepat, det sade han själv från scenen, men min mentala eufori när NOTRE DAME-spåren avverkades blir svår att toppa. Bouffon bloody bouffon, Vlad the impaler, Black birthday, A misconception of the great kiss samt Blacksmith & co satt alla som en fin volangblus på tant Rut. När sedan nästan hela KING DIAMOND-band anno 1989 körde Sleepless nights och Eye of the witch var lyckan total.

En fin DREAM EVIL-ballad, My friend, spelades i somber stämning som en hyllning till glam-Micke som nyligen avlidit (Snowys vän, bl.a. basist i EASY ACTION) och bl.a. Kee Marcello gästade på gitarr. Tyvärr stod jag bredvid ett gäng människor med ytterst begränsat intellekt som tog denna tribut som ett perfekt tillfälle att diskutera analpluggar, trädgård eller vad fan de nu pratade om. Alla sjukdomar i världen önskar jag dem som inte kunde hålla käften stängd i fyra minuter utav respekt för bandet och för den avlidne.

Sina små brister till trots var konserten mer en religiös uppenbarelse än en konsert. Varenda sekund var min. Alltihopa filmades för ett DVD-släpp. När den kommer ska hela mitt bostadsområde få höra. Det är ett löfte.



Full setlist här!

/Alex

Fredagslistan

Rightyo my fine feathered friends. Martin tyckte förra veckans lista var schizofren. Det var den. Denna veckans lista har enkelt sagt hittills aldrig skådats och kan således inte föräras ett epitet. Möjligen kunde man kalla den något i stil med schizo-psycho-avalanche-fighter-deluxe-knepig.

Martin blandar och ger i vanlig ordning, en överraskning i form av Symphony X lyckades han dessutom trycka in. Han påstod även att Wormrots Dirge inte fanns på Spotify. Det gjorde den visst, och eftersom låtarna pendlar mellan snorkorta och ännu kortare så fiskade jag minsann med hela skivan i slutet av listan.

Själv har jag myst till med allt från Allman Brothers till Ozzy via dagens artist: Snowy Shaw. Ikväll är det dags för The Great Unveiling med honom i Göteborg och jag har ystat med lite förhoppningslåtar från bl.a. Notre Dame, Memento Mori och Illwill.

/Alex

Fredagslistan vecka 21

Snowy Shaw & His All-star band

Nedräkningen har börjat. Endast 8 dagar till årets höjdarkonsert drar igång på Brewhouse i Feskekörkaland. För den som läst mina inlägg tidigare kommer det inte som en överraskning att jag ser fram emot detta oerhört mycket. Snowy är en av mina alltimefavoriter och ett av banden han ska spela låtar från är Notre Dame - the best band you never heard in your life.

För det är just det han ska göra - spela låtar från alla band han varit inblandad i. Och det har ju blivit en hög genom åren, bl.a. Mercyful Fate, King Diamond, Memento Mori, Notre Dame, Therion och alldeles nyss även Dimmu Borgir. Jag hoppas att han lägger tyngdpunkten på obskyriteter från King, Mercyful, Memento Mori och självfallet Notre Dame, och skulle det bli en eller två låtar från just Memento Moris första skiva så kommer jag att köra en doppvärmare i armvecket för att se att det inte är en dröm.

Tre önskelåtar: The seeds of hatred (Memento Mori), Le theatre du vampire (Notre Dame), Father Picard (King Diamond).

Då inträdet endast betingar 150 kronor finns det väl ingen anledning till att vi INTE skulle ses där?



/Alex

Söker en demotape!

Kom precis på att jag kanske kunde använda denna kanalen för ett självändamål! Jag är som vissa vet passionerat förtjust i Snowy Shaw´s f.d. band NOTRE DAME och har lyckats få tag i deras samlade utgivning (inkl. promoutgåvan av Theatre de vampire med färgomslag!). Det enda jag saknar som jag vet existerar är en demotape med fem spår från 1997. Är det månne någon läsare av denna blogg som antingen har den eller har en kanal till att få tag i sagda tape. Belöning utlovas och jag betalar bra för tapen. /Alex