God afton! I skrivande stund har vårt södra grannland (som i folkmun går under epitetet Köpendanmark) sedan två dagar tillbaka huserat festivalen Copenhell 2023. De senaste åren har närvaron varit klen för undertecknad, det har varit pandemi och benbrott och fan vet om jag inte lyckades pricka in migrän ett år också. Men skam den som ger sig, imorrn åker Martin och jag dit för hygge och påsyn. 

Klipska som ni är har ni förstås redan räknat ut att temat för dagens lista blir just Copenhell. Vi kör igång direkt!

Fenomenala black metal-akten AFSKY består av dansken Ole Pedersen Luk och han har sedan starten 2015 släppt hela tre fullängdare, två EPs och en singel. "Om Hundrede År" är den senaste skivan, den släpptes i mars i år och bjuder på en stor portion atmosfär och ångest. Låten Stormfulde Hav inleds med en minut av tjusigt plinkplonk som sedan öppnar upp för ett rent vitglödgat vemod. Storartat!

Listans nummer två, BLACKBRAID, är även det ett enmansband bestående av amerikanske Sgah'gahsowáh med rötter i ursprungsbefolkningen som lever i bergsmassivet Adirondackerna. Musiken är vacker och spirituell; melodisk men blandad med en välbehövlig råhet. The Spirit Returns bygger upp en känsla av frihetslängtan och en blinkning till svunna tider och det är man ju svag för. Det enda tråkiga i kråksången är att BLACKBRAIDs spelning på Copenhell krockar med listans nummer tre...

...som är portugisiska GAEREA. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få ihop detta, kanske får jag på något vis klona eller teleportera mig mellan scenerna, fan vet. GAEREA spelar en fullmatad och lite meckig black metal med ett förjävla bra tryck i sången. Jag hade med deras album "Limbo" på årsbästalistan 2020 och senaste släppet "Mirage" som kom förra året är i princip lika bra den. Elände och rens für alle!

Men nu till ett band som lyckligtvis inte krockar med något annat i morgondagens program och som jag vet att både jag och Martin ser fram emot likt småbarn på julafton: SPECTRAL WOUND från Kanada! Det här är black metal man inte skojar bort. Jag har valt Soul Destroying Black Debauchery från "A Diabolic Thirst" som är en skiva av rent episka mått. Det enda jag kanske hade önskat mer av är en snäppet råare produktion (läs kakburk i garage) men på det stora hela är detta ett band som levererar fem av fem blodapelsiner. 

Nästan bara black i listan idag men vi bryter av i sista stund med dödsmetallakten UNDERGANG som genomgående skriver och sjunger på danska. Det är en bedrift! Visst finns det mer kvalitativa dödsband som spelar på Copenhell i år men knappast charmigare. UNDERGANG har låttitlar som Vaeskende Sår, Skåret i Småstykker, Spontan bakteriel selvantændelse och Klynget op i en galge af egne indvolde och det gör att de utan tvekan kvalar in som listans band nummer fem. 

Det var allt för idag, ha en sygeligt fedt helg så ses vi på andra sidan!

/Susanne

Fredagslistan 2023, vecka 24: Mot Copenhell!

Fredagslistan 2020, vecka 42: Slaget om Köpenhamn anno 1807

God afton! Danmark år 1807, slaget om Köpenhamn, känns det bekant? Nej, jag tänkte väl det. Själv hade jag förträngt den delen av historielektionen fram tills igår då jag snubblade över ett danskt band som har desto mer koll. ILDSKÆR kommer från Nordjylland och har ägnat hela första fullängdaren "Den rædsomste nat" till minne av det bombardemang Danmark utsattes för av Storbritannien mellan 16 augusti till 6 september 1807 som en del i de så kallade Napoleonkrigen som rasade i Europa under 1803-1815. 

Britterna ville i korta drag roffa åt sig danskarnas flotta innan fransmännen hann före och tvingade helt sonika dansken på knä nattetid under vad som brukar kallas historiens första terrorbombning. Nu är jag inte någon krigsfantast men temaskivor om olika krig brukar ju ofta bli storslagna och hyfsat intressanta och så är fallet även här. 

ILDSKÆR är ett nytt band, enligt Encyclopaedia Metallum så nytt som från 2020, och består av herrar Garðarsson och Skóggangr (tidigare från akter som bland annat SHAMASH och GRAVKAMMER.) Musiken vi bjuds på är kylig, rå och eländig men samtidigt bombastiskoch episk tack vare den tajta produktionen. Och som tidigare nämts, tematiken. Black metal i sitt esse med andra ord. 

Det ska bli mycket intressant att följa det här bandets fortsatta utveckling när de sätter ribban så här högt med första släppet. Från början hade jag tänkt blanda upp fredagslistan med andra låtar om bomber och granater men nej, det här ska vi ha i sin helhet alldeles för sig självt och därför består dagens lista av hela albumet utan avbrott eller krusiduller.

Och med detta önskar jag en fenomenal helg!

/Susanne

 Fredagslistan 2020, vecka 42: Slaget om Köpenhamn anno 1807

Fredagslistan 2019, vecka 20: Är det något ruttet med Danmark?

Gott folk!

För de litterärt bevandrande av er så kanske ni uppfattar titeln på den här veckans lista som något av en parafras av William Shakespeare och hans Hamlet som ju utspelar sig på Kronborgs slott i Danmark. Och under många herrans år så var vårt grannland inte speciellt berömt för sin metalscen, men det var då. Sedan ett antal år har danskarna spottat ur sig mängder med bra band som har levererat oerhört intresseväckande musik - och då pratar jag inte om exempelvis HATESPHERE, ILLDISPOSED, DIRT FORGE eller DAWN OF DEMISE som vi ju skrivit om ganska mycket under åren.

Vi kör!

Aalborg har inte bara ett brännvin i världsklass, de kan också skryta med ANUBIS GATE som lirar en väldigt stilren och välproducerad metal med progressiva inslag och det är i alla fall för mig omöjligt att inte falla för hur jävla snyggt det låter. Tack och lov är det inte det enda företrädet ANUBIS GATE har - det osar av talang och hantverksskicklighet om det här gänget.

Betydligt hårdare, men inte mindre välljudande är MANTICORA som har hållit på ett tag till stor acklamation om vi ska tro recensenterna på Metal Archives som ger bandet från Hvidovre vädigt goda betyg. MANTICORA spelar en form av progressiv power/speed metal som är galet bra till stora delar. Att de rackarna är duktiga på melodier också gör att jag stundtals tänder på alla cylindrar.

PYRAMAZE från Hjordkær brer på med besked! Det är så satans snyggt att jag baxnar mest hela tiden. Gillar du power metal med rejält med både feeling och finlir så kommer du att gilla detta, det vågar jag nästan lova.

RISING från Köpenhamn har inte bara ett kriminellt snyggt omslag på senaste plattan "Sword And Scythe", de har också fyllt skivan med så hårt frestande musik att den är en njutning från början till slut. Rejält organisk ljudbild, framför allt låter trummorna ordentligt jordiga. Jag såg RISING på Copenhell 2017 och slogs då av hur galet bra det här gänget är live. De har lyckats kanalisera den känslan på ett väldigt fint sätt ner i senaste skivan.

Åh, SLAEGT! Combon av black metal och traditionell heavy metal är så svårt frestande att det är lika bra att ge upp direkt. Följer ni mina mupperier på WeRock så kanske ni drar er till minnes att jag satte köpenhamnarnas "The Wheel" på plats 10 över förra årets skivor? Jag har återkommit med stigande frekvens till den skivan även efter det att årsbästalistan spikades. Bara det borde få er att kolla in den, haha!

Bonus! URKRAFT matar fram riffen så tjocka att det bara är att spänna fast haklappen och haka på. Bonus för att de använder slagverksinstrumentet vibraslap med stor ackuratess!


Och med det tar vi helg!

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 20: Är det något ruttet med Danmark?