Martins måndagsmeck, vecka 46: Hideous Divinity

Ytterligare ett rensband från Italien. HOUR OF PENANCE tror jag de flesta känner igen, men nu fylls fållan på med HIDEOUS DIVINITY från även de - Rom. Vad är det med den staden som fostrar så stenhårda band?

Skämt åsido, HD gör jobbet bra, och jag kan fullt begripa att de ligger på ansedda Century Media av en anledning. Hederligt genomförd brutalt teknisk dödsmetall får ni skäppan full av här, gott folk, så vrid upp volymen och röj undan möblemanget, för nu vankas det yster ringdans!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 17: Neurotic Deathfest

Godmorgon!

Idag ska vi prata Neurotic Deathfest, en festival som i år firade sitt 10-årsjubileum med en line-up som hette duga. Festivalen är den största inomhusfestivalen i Europa och avhålls i Tilburg i Holland. Jag får säga att jag har varit svårt frestad att besöka festivalen i många år - återstår att se om det blir av nångång.

I vilket fall - några regler. Ser vi på de stora namnen som lirade på festivalen så återser vi band som BLOODBATH, ENTOMBED A. D., IMMOLATION, OBITUARY och ORIGIN. Bra band, men de har med jämna mellanrum dykt upp i en hel del listor. Därför tyckte jag att det skulle vara mycket roligare att kolla in de mindre akterna, band som i alla fall jag inte har lyssnat alltför mycket på.

Vi kör.

HIDEOUS DIVINITY är en avknoppning från HOUR OF PENANCE från Rom som jag tycker är ett rikigt bra band. Medlemmar har hoppat fram och tillbaka från HOUR OF PENANCE på ett sätt som är väldigt talande för death metalscenen och jag orkar fan inte skriva ut alla turer, haha!
HIDEOUS DIVINITY lirar med aggressiv ackuratess och det är rejält stämningsfyllt om ni frågar mig. Betoning på rens och smatter. Bandet strävar efter att göra straight-in-your-face unholy death metal: in other words, the only music in the world that deserves to be played. Se det som en programförklaring och beskrivning av bandets musik så vet ni att detta dräper.

Death Metal handlar ju mycket om lidande. Det gör ont och det lids på insidan av lekamen i tid och otid. Bevis? Tja, på festivalen lirade både INTERNAL BLEEDING och nästa band på listan


INTERNAL SUFFERING är ett band som flyttat omkring en del. Startade i Pereira, flyttade till New York och huserar sedan 2011 i Madrid. Brutal teknisk dödsmetall är inte allas kopp te, det vet jag, men nu råkar jag uppskatta dylika härdsmältor så då slinker såklart en låt som Legion från "Choronzonic Force Domination" med. Förvänta er inte finlir - detta är en ren ljungeldslåt.

Guldstjärna för typsnittet i ABHORRENT DECIMATIONs logga. Det lämnas liksom inget tvivel om att detta är inte snäll musik. Betydligt mer förfinad än föregående band lirar gänget från London skjortan av lyssnaren. Jag valde mest låten End Of Days för jag fick så härliga minnen från den där ganska usla rullen med Arnold Schwarzenegger med synopsisen At the end of the century, Satan visits New York in search of a bride. It's up to an ex-cop who now runs an elite security outfit to stop him. Ja, ni fattar - stor underhållning! Låten visade sig dessutom vara en finfin liten dänga som fick mig att spontant ringdansa lite på insidan.

Svårt att tyda ut att det står ACRANIUS eller hur? Brukar vara ett säkert tecken att band lirar svårt otillgänglig och brutal musik - så även här. ACRANIUS kommer från Rostock  och smattrar på rejält. Den mer än lovligt dova sången skruvar obarmhärtigt in sig i hjärnan och lamslår till höger och vänster. Underbart.

LIQUID GRAVEYARD lirar Avant-Garde/Progressiv dödsmetall. Betydligt mer lättillänglig än det låter. Sången hanteras härligt väsande av Raquel Walker. Med i bandet sedan 2014 är väldigt bekanta Shane Embury och Nick Barker. En trevlig och lite småmysig avslutning på listan.


/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 17: Neurotic Deathfest