John William Waterhouse - The Magic Circle, olja på canvas 1886.

När man har halvdana perioder i livet blir det lätta och lediga teman i fredagslistan, idag kör vi häxor! Antalet metalband som heter häx-nånting eller har låttitlar åt det hållet är väl lika många som Elon Musk har tioöringar gissar jag så här finns det verkligen att ösa ur. Jag har valt en handfull på måfå och listan finns både här och längst ner i inlägget (idag i Spotify-format).

VENOM får inleda med klassiska Don't burn the witch. Inte mycket mer att orda om där utan det är bara att vässa Blåkullakvasten.

Nummer två är ett band som är givet i listan, nämligen WITCH VOMIT. Denna glada kvartett från Portland har utövat dödsmetall sedan 2012 och ganska nyligen släppt albumet "Funeral Sanctum" som inte alls är oävet. Men idag lyssnar vi på Buried deep in a bottomless grave som också är titelspår på förra fullängdaren som kom 2019. För övrigt vill jag gärna se ett svenskt band som plockar upp den här tråden och namnger sig HÄXKRÄKS.

Och nu blir det peak stoner och doom med ELECTRIC WIZARD! Oj vad jag har saknat att lyssna på dem inser jag när jag ger albumet "Witchcult Today" en genomlyssning. Men mitt hjärta ligger ändå stadigast hos "Dopethrone" från år 2000 så det blir en låt därifrån istället, Funeralopolis närmare bestämt. Men ge gärna häxskivan en chans också. Tänk att något som går så långsamt kan vara så bra. Oj oj oj.

HEXVESSEL från Finland beskrivs bäst som psykedelisk folkrock spetsad med black metal, doom och goth. Ett trevligt koncept och "Polar Veil" från 2023 är inget undantag från den formulan. Låten A cabin in Montana är majestätisk och trösterik, atmosfärisk och sorgsen och handlar förstås om Unabombaren. Allt man behöver!

Från det mer finstämda kliver vi över till mangel och ös och det klassiska Floridabandet BLACK WITCHERY. Här går det fan undan. BLACK WITCHERY har hängt med sedan 1996 med sångaren Impurath i spetsen och jag hoppas de fortsätter ett bra tag till. Holocaustic Church Devestation handlar om det man tänker sig - Gud och satan och sånt. Fem av fem häxhattar.

Slutligen skänker vi Elin i Horsnäs en tanke. Horsnäs ligger en bit utanför Ljungby och Elin var en av de första kvinnor som avrättades för häxeri i Sverige år 1611. Högst oklart om hon var en häxa eller bara en fattig kvinna med otur men hon erkände att hon mördat sin förste make Niels med arsenik, vilket kanske eller kanske inte stämde med tanke på vilka metoder som användes för att få fram erkännanden på den här tiden. Bödeln i Jönköping, Mäster Håkan - en man som gjort sig känd för att ta emot mutor till höger och vänster - gjorde processen kort med Elin. Tråkig attityd både från dåtidens kvinnosyn och Mäster Håkan tycker jag.

Med detta tar vi helg.

/Susanne

Fredagslistan 2024, vecka 22: Häxfeber!

Fredagslistan 2024, vecka 9: NWOBHM!

 

I egenskap av bibliotekarie är det dags för ett boktips: härom veckan hade jag det stora nöjet att sträckläsa Michael Hanns bok "Denim & Leather: The Rise and Fall of New Wave of British Heavy Metal". Boken är baserad på en enorm mängd intervjuer med i princip alla som var med i vågen av ny hårdrock som exploderade i Storbritannien åren kring 1980 - radio-DJs, arrangörer, fans, producenter, och inte minst: musikerna själva, från arenarockarna DEF LEPPARD till häxmästarna i WITCHFYNDE. Band som blev störst i världen, band som tynade bort, band som harvat på i årtionden av motgångar. Inte sällan med helt olika minnen och uppfattningar om hur det egentligen gick till - vem lurade vem, vem var först, hur viktig var egentligen punken - vilket bara bidrar till läsglädjen.

Även om man inte gillar musiken, går det inte att bortse från den erans betydelse för allt vad hårdrock inneburit de senaste 40 åren. Första independent-bolaget för metal (Neat Records), första tidningen (Kerrang!), första renodlade metalfestivalen (Donington Monsters of Rock 1980), den klassiska hårdrocksuniformen (denim, läder, patchar), grunderna till black death och thrash metal - allt kom ur NWOBHM-rörelsen. I den mån det kan kallas en rörelse - därom diskuterar de mer eller mindre lärda i boken. Men det får ni själva läsa om.

Här följer alltså en radda riktigt bra låtar från 1979-1983, av både större och mindre band relaterade till den nya vågen av brittisk heavy metal. LET'S ROCK!

SAXON - Rainbow Theme / Frozen Rainbow ("Saxon" 1979, Carrere Records)

HOLOCAUST - Death or Glory ("The Nightcomers" 1981, Phoenix Records & Filmworks)

DIAMOND HEAD - The Prince ("Lightning to the Nations" 1980, independent)

SARACEN - Horsemen of the Apocalypse ("Heroes, Saints & Fools" 1981, Nucleus Records)

SATAN - Trial by Fire ("Court in the Act" 1983, Roadrunner Records)

GIRLSCHOOL - Emergency ("Demolition" 1980, Bronze Records)

ANGEL WITCH - Baphomet ("Metal for Muthas" samlingsalbum, 1980, EMI)

QUARTZ - Wildfire ("Stand up and Fight" 1980, MCA Records)

RAVEN - Hell Patrol ("Rock until you drop" 1981, Neat Records)

WITCHFINDER GENERAL - Free Country ("Death Penalty" 1982, Heavy Metal Records)

VENOM - Witching Hour ("Welcome to Hell" 1981, Neat Records)

Fredagslistan 2021, vecka 17: Walpurgisnacht

Francisco de Goyas Häxsabbat

 

Vissa hävdar att valborgsmässoafton är ett borgerligt påfund för att hålla arbetarna bakfulla i första maj-tågen. Detta är såklart nys: alla hårdrockare vet att Walpurgisnacht är den tyska häxnatten, en av det gamla bondesamhällets högtider. Imorgon börjar sommaren, och i gränslandet mellan årstiderna är barriärerna mellan vår värld och den under- och/eller överjordiska extra tunn, och allsköns demoniskt oknytt står på farstun.

Dagen till ära är denna fredagslista extra lång, en riktig häxfest helt enkelt.

Death SS

Vi börjar med de italienska skräckmästarna i DEATH SS, introt Walpurgisnacht från deras sista bra album "Heavy Demons" (1991), tätt följd av "The Night of the Witch", där originalgitarristen och riffhäxmästaren Paul Chain visar vart skåpet ska stå.

Kingen!

Härnäst en avstickare till 1970, det brittiska progbandet VAN DER GRAAF GENERATOR som i White Hammer redogör inte bara för Malleus Maleficarum, den fruktansvärda häxhammaren, utan även dess ljusa motpol. Detta på albumet med den fantastiska titeln "The least we can do is wave to each other". "Prog? På en hårdrocksblogg?" kanske någon opponerar sig. Då föreslår jag att lyssna på hela låten - doomstycket i slutet, är inte det något av det tyngsta ni hört? Och det helt utan gitarrer!

Att välja ut 10-11 låtar om häxor är svårt, och i fallet MERCYFUL FATE hade den danska skräckkungen kunnat utgöra hela listan - hårdrockshäxor börjar och slutar med Melissa, det vet vi ju alla. Men det får räcka med en, så det blev The Bell Witch. Melissa vore kanske det givna valet, men just därför slänger jag in en representant för King Diamonds nittiotal, som jag själv är rätt dåligt bevandrad i.

Sedan far vi tillbaka till Italien på kvasten, och väcker de döda till liv till tonerna av MORTUARY DRAPEs mäktiga debut "All the Witches Dance" (1994): Tregenda (Dance in Shroud). Solve et Coagula... Enligt uppgift är liket på omslaget en i bandets anmoder, som de grävde upp för att genomföra en nekromantisk ritual.

SODOM - Witching Metal, från "In the Sign of Evil". Behöver jag säga mer? NEJ! Jag blev så glad i den gamla djävulsthrashen att jag slänger in VENOM - Witching Hour av bara farten.

Det finns mycket man kan säga om THERION, men jag håller mig till att deras album från 1992-2001 är svepta i ett nostalgiskt skimmer för mig. "Deggial" (2000) är inte deras bästa, men avslutande niominutaren Via Nocturna är bokstavligen en berättelse om att festa med Lilith och Pan på Brocken, det tyska berget dit häxorna flyger ikväll. Dvs obligatorisk lyssning.

Om ni undrar hur häxdansen faktiskt kan låta och kännas är tyska KATHARSIS närmast på det. Vvytchdance från 2006 års mästerverk "Vvorldvvithoutend" är den getkyssande, helighetsbespottande extasens sannaste uttryck. Svartmetall, den sanna häxrocken, blir inte mer BESATT än såhär!

Jag kan bara be om ursäkt för den totala manliga dominansen här ovan, och avslutar med några äkta häxor. Först de tre sataniska feministerna  i VÖLVA, Malmö stads råaste band någonsin. Här en live-upptagning av The Devil She Knows You från deras pinfärska "Promises unfold as lies", renodlad black metal crust från staden i söder där hatet glöder!

Aghast

Från en Malmö-trio till en Oslo-duo. Till sist. Om ni trodde att den mest ondskefulla och mörka musiken från Norge gjordes av snubbar med gitarrer tog ni fel. Tania "Nacht" Stene och Andrea "Nebelhexe" Haugen, kända tillsammans som AGHAST, kanaliserade på sitt enda album "Hexerei in Zwielicht Der Finsternis" (1995) med några synthar och mikrofoner ett spöklikt bråddjup som ingen någonsin kommit i närheten av, oavsett genre. Här är häxdansen över, och kvar finns bara skuggor och dimslöjor i skymningens dunkel. Ni får hela albumet, det är en resa värd sina 35 minuter.

Glad valborg på er kamrater!

Fredagslistan 2013, vecka 44: 1980-1989

Jag fick lite blodad tand med förra veckans fredagslista då jag ju tog upp musik från bland annat 1985. Och då började jag ju fundera. 1980-talet. Det var ett årtionde som jag växte upp under - jag föddes 1976 så början av 80-talet har jag ju minst sagt dimmiga minnen ifrån. Att jag köpte IRON MAIDENs "The Number Of The Beast" 1988 kommer jag dock ihåg tydligt.

I vilket fall - jag bestämde mig ganska fort för att jag skulle göra en fredagslista som spänner över åren 1980-1989. En låt för varje år. Varför göra det lätt för sig? Nä, precis.

1980. IRON MAIDEN släpper sitt första album. Vi som gillar bandet vill gärna hävda att hårdrocken med detta släpp förändrades i grunden. I vilket fall så är låten The Phantom Of The Opera en av de bästa låtarna som bandet gjort. Att den håller fortfarande över 30 år efter det att den skrevs är jag fullt benägen att hålla med om.

1981. MÖTLEY CRÜE släpper "Too Fast For Love". Vill man vara elak skulle man kunna säga too high too fuck, men det stämmer uppenbarligen inte med detta band heller. Hair metalscenen som den såg ut under det dekadenta 80-talets Los Angeles handlade så mycket mer om att se "rätt" ut än att kunna erbjuda verkligt habil och stringent spelad musik. För som kollega Lina S har sagt så är detta  "musik där byxan är tight och håret brandfarligt". Observera det fejkade dubbeltrampet från Tommy Lee i Live Wire som är låtvalet.

1982. Finns det ett band som förkroppsligar ett hat mot hair metalscenen så måste det vara VENOM. Jag fascineras av att dylik musik som "Black Metal" som VENOM släppte just 1982 existerade samtidigt som Vince Neil och kumpaner struttade omkring och var höga mest hela tiden. VENOMs musik låter numera inte speciellt skrämmande, men 1982 måste detta ha framstått som oerhört hårt och chockerande, haha!

1983. MERCYFUL FATE släpper alla tyglar vad gäller falsettskrik på "Melissa". Detta är ett av Alexanders favoritband, mycket gissar jag på grund av att King Diamond återfinns på sång i detta gäng som enligt Metal Archives är "on hold". Ni som tycker att ni känner igen låten - METALLICA har gjort den i en coverversion som låter betydligt hårdare, men inte nödvändigtvis bättre. Jag har lyssnat (såklart på Alex inrådan) en hel del på just denna låt jag valt till listan - Curse Of The Pharaohs och fascineras fortfarande av vilka sinnesjuka skrin som dominerar låten.

1984. TWISTED SISTER släpper "Stay Hungry". Alldeles oavsett om man känner till skivan så kan jag garantera att man hört minst en låt från den skivan någon gång. Jag tänker då framför allt på We're Not Gonna Take It eller I Wanna Rock, två monsterhits som förfärade föräldrar. Jag menar allvar. Videon till I Wanna Rock var det tuffaste man sett. Det tyckte i alla fall en mycket ung undertecknad (jag var 8). Mamma var chockerad. 2009 såg jag bandet på SRF då de körde hela skivan. Det var magiskt bra och bandet golvade mig totalt och visade med emfas alla andra headliners det året (IN FLAMES och HEAVEN AND HELL) inte hade där att göra. Prick så bra var TS. Låtval Burn In Hell. 

 1985. PENTAGRAM släpper sitt debutalbum. Detta gäng har i stort sett blivit ihjälkramat av hipstermaffian då de låter precis rätt retroartat även idag för att folk ska gå i spinn. Relentless är en fint svängande låt som med tydlighet visade att även 1985 fanns det band som ville låta som om det fortfarande var 1978.

1986. ACCEPT släpper "Russian Roulette". Andra skivor som släpps detta magiska år inom metal: "Master Of Puppets", "Reign In Blood" och "Peace Sells...but Who's Buying". Alla känner till detta, så därför tyckte jag att det kunde vara på sin plats att ta en låt från ett band som har gjort sig ett namn på att streta på och leverera habil musik år ut och år in.

1987. TESTAMENT släpper "The Legacy". På denna skiva finns en av mina absoluta favoritlåtar med bandet. Det kan fanimig vara en av mina favoritlåtar överhuvudtaget: Burnt Offerings. Den har allt en bra thrash metallåt ska ha om ni frågar mig. Inser ni inte detta när ni lyssnar på den är något fel, haha!

1988. HELLOWEEN släpper "Keeper Of The Seven Keys pt. II". Jag gick fullständigt bananas när jag hörde Eagle Fly Free första gången. Jag tycker fortfarande att det är en av de bästa power metallåtarna som gjorts genom tiderna. 12-åringen Martin häpnade över hur många cymbaler som Ingo Schwichtenberg tycktes ha på sitt trumset. Jag hade 2. Men här var det ju cymbalmarkeringar i varenda jädra takt. Ja, ni fattar varför jag har valt denna låt, eller hur?

1989. MORBID ANGEL släpper "Altars Of Madness" och förändrar hela metalvärlden. Alla andra band gömmer sig i skräck över två saker:
1. MORBID ANGEL kan spela skjortan av alla
2. Metal har aldrig låtit mer ondskefull och hård som på denna skiva.

Jag kan inte tänka mig en värdigare avslutningslåt på veckans fredagslista än magiska Maze Of Torment.


/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 44: 1980-1989

It´s monday morning and the Priest is BACK!

Eller kanske inte tillbaka, men deluxeutgåvan av "Screaming for vengeance" som precis nyss landade i min brevlåda tillhör det styggaste jag varit med om på länge. Visst, skivan är en klassiker, lp-skivan har jag ägt sedan barnsben och remastern sedan ungdomsben. Vad tillför då en deluxevariant? Jo, en liten dvd.

När VENOM släppte sin deluxetjohej av "Black metal" var det många inklusive mig som blev glada att de även slängde med sin klassiska köpvideo från London 1984 som en bonusdisk. Istället för att göra ett nysläpp på enbart dvd så blev det en bonus som istället förhöjde deluxepaketet, så att säga. Riktigt skoj.

JUDAS PRIEST går ett steg längre. De har ruskat fram en spelning från klassiska US Festival 1983. Perfekt bildkvalitet, nästan perfekt ljudkvalitet och PERFEKT PRIEST! Jävlar i min lilla låda vad de är hårda här. 1983. Hårdrocken börjar bli Heavy Metal nu. Längst fram står Rob Halford och grabbarna och visar vägen.

Det finns inget bättre sätt att ruskas om en måndagsmorgon.

/Alex

Judas Priest (och deluxeutgåvor)

JUDAS PRIESTs klassiker "Screaming for vengeance" fyller 30 år i år och det har släppts en deluxeutgåva av skivan. Efter att ha läst flera recensioner av denna så får det bli ett köp i eftermiddag, skivan har jag sedan hundra år såklart men bonusdvd´n inspelad på US Festival 1983 ska tydligen vara något alldeles fullkomligt majestätiskt. Det låter logiskt, 80-talet var en bra tid för Priest och Rob Halford sjöng allt som oftast som en gud.

Jag är väldigt svag för just dylika deluxeutgåvor, VENOMs snygga deluxevariant av "Black Metal" med konserten från London 1984 som en bonusdvd tillhör också favoriterna, tillsammans med de tre första BLACK SABBATH-skivorna. Jag ställer mig däremot lite undrande till att KISS (läs: Universal) valde att släppa den ommixade "Destroyer" som en egen skiva, istället för att göra en deluxeutgåva med en fin remaster på originalskivan och nymixen som bonusdisk. Att de dessutom släppt igenom en felaktig skiva irriterar mig oerhört. Som vanligt när Kiss är inblandade, detta mitt absoluta favoritband, så blir slutprodukten numera långt under par i jämförelse med andra bands liknande släpp. Vi minns med fasa de söndertrasade Kissologyboxarna där bilden mörkats in absurdum, där konserter kortats ned av låtskrivarrättighetsskäl och där en konsert (Houston 1977) klippts ihop av två kvällar från samma stad vilket resulterat i ett FRUKTANSVÄRT klumpigt snedsteg då klippet gjorde att Rock and roll all nite fick en tredje vers. Synd, men alltför vanligt vad gäller just nutida Kiss.

Nu ser jag med förhoppning fram emot en ny IRON MAIDENdvd innehållandes den formidabla "Maiden England". Det är på tiden att den får ett ordentligt dvdsläpp och förfriskas med en hel hög annat skoj från 1986-1992 eller nåt. Dessutom väntar jag på europadatumen med Maiden 2013 - jag måste ju börja planera för min egen turné. Förhoppningsvis blir det en tre-fyra spelningar. Vi får väl se.

/Alex

Bibliotekets skivbonanza - part III

Utan rim och reson formligen väller det in godsaker på biblioteket, denna ystra måndag kan vi njuta av både proggiga, powermetalliga och stenhårda toner. Vad kan man mer begära så här i mörkrets januari? Skivorna finns tillgängliga från kl. 13 idag måndag den 9/1.

NEAL MORSE - "Testimony". Få som läser denna blogg har väl missat att jag dyrkar den mannen och allt han företar sig. Denna underbara skiva inbegriper historien om hans liv. Den vackraste musik jag vet framförd av musiker som är så bra att man får nageltrång.

NEAL MORSE - "Testimony 2". Och här fortsätter han. Vi köpte dessutom in dubbelcd:n på denna varför vi får det kanske vackraste stycke han skrivit i hela sitt liv: bonuslåten "Seeds of gold", 28 minuter lång. Behöver jag säga att jag nästan grät av glädje när han körde den i London i juni förra året?

WASP - "The crimson idol". Hell yeah! Skivan hyllades för sin produktion när den kom, idag tycker jag personligen den låter lite daterad men vad spelar det för roll när låtar som The idol och The great misconceptions of me ljuder ur högtalarna? Blackies kanske finaste stund.

HELLOWEEN - "Master of the rings". Vattendelaren i bandets historia. Somliga föredrar Kiske-Helloween och "Keeper of the seven keys", somliga tycker Deris-Helloween är det bästa som finns. Jag personligen gillar egentligen bara en enda skiva i bandets katalog, och det är just denna. Vi minns en fin konsert på KB i Malmö på den turnén dessutom, när Andi fortfarande kunde sjunga.

VENOM - "Fallen angels". De är tillbaka. De senaste två skivorna sedan återkomsten 2006 har varit hyggliga, men denna slår undan benen på allt och alla. Faktum: det bibliotek som inte har Venomskivor är inget bibliotek värt namnet.







/Alex

Fredagslistan vecka 48!

Så var det dags igen. Fredag, och med den följer både en helg och en lista. Listan kommer först men kan självklart avnjutas under hela helgen (och resten av framtiden).

Susanne går starkt ut med spår från NOCTURNAL BREED och fina DESULTORY som var en ny bekantskap för mig och vars trummis och trumljud jag blev väldigt glad för att få höra. Ofta kan brötmusik-som-är-snabbare-än-blixten lida av dåligt eller grötigt trumljud varför den nästintill perverst klara trumljudbilden hos Desultory får det att vattnas i händerna och fötterna på mig, gammal trummis som jag är. Efter att MY OWN GRAVE avslutar Susannes fredag så rockar vi loss med VENOM och titelspåret från nya plattan. Martin blev väldigt glad att jag gillade Venom "för då slipper jag", sade han. Han är allt en konstig prick men han är åtminstone nyklippt sedan igår så då kan man vara glad för det iallafall.

Min lista fortsätter med tre livespår signerade DEEP PURPLE och deras Mark IV-sättning, jag har formligen snöat in på dem just nu och dessa tre spår sitter som en krocketklubba i skenbenet. Efter min sista låt signerad EUROPE kommer Martins del av listan (helt befriad från Venom). OPETH inleder med en vacker liten sak och följs av OBSCURA som spelar så jävla snabbt att jag i skrivande stund skriver fortare än någonsin. Även IN FLAMES pryder Martins lista, ett band jag själv aldrig begripit mig på utan faktiskt har gått ifrån flera gånger när de envisats med att vara förband till något bra band jag velat se. Deras senaste superspelning i Göteborg till trots, där en enig fanskara och kritikerkår verkar övertygad om deras eminens, jag står fortfarande oövertygad. Och lyssnar vidare på Venom.

Enjoy!

Fredagslistan vecka 48

/Alex

Venom - för helvete!

Vad DU än gör just nu - bara släng det åt sidan och spring in på Spotify och lyssna på nya VENOM.

Jag skämtar inte. In och lyssna.

Venom – Fallen Angels

/Alex

Bibliotekets skivbonanza - part I



  Följande plattor har köpts in till Helsingborgs Stadsbibliotek och kommer inom kort att finnas på avdelningen. Det är många fler plattor på väg. En nämnare som vi tagit fasta på är att ingen av nedanstående förutom VENOMs "Black Metal" finns på Spotify. Detta är helt och fullt meningen och det kommer bli än tydligare när nästa batch kommer till huset :)

/Martin



Fredagslistan!

Novembers grådaskiga filt av dysterhet och olust inför att stiga upp på morgonen har svept in med kraft över Helsingborg idag. Därför har vi en i det närmaste perfekt uppbyggd lista idag, både som förstärkare av sagda sinnestämning och som ett uppsträckt långfinger mot den.

Alex inleder med en låt av Glenn Hughes som har ett av de finaste virveltrumljud jag hört på bra länge - och mannen kan ju sjunga bättre än de flesta. En bra inledning helt enkelt. Sen blir jag ju bara så glad att se LAMB OF GOD på listan - Hit The Wall är inte bandets bästa låt, men finfin ändå. Enda invändningen jag har är avslutande låten på Alex del av listan från gamla krigarna i VENOM. Kan tyckas märkligt då det bandet borde vara nåt som jag skulle kunna gilla, men jag har aldrig förstått det bandets storhet. Förklara gärna då jag är genuint intresserad. Var var jag?

Jo! Min egen del av listan börjar kanske, tycker många, aningen mesig med La Villa Strangiato av RUSH från senaste liveplattan "Time Machine - Live In Cleveland". 2 timmar lång, och med hela "Moving Pictures" är den en ren fröjd att lyssna på. Som jämförelse är OPETHs nuvarande setlist 1 timme lång. Mesigt.

Det är inte fortsättningen - DECAPITATED, FLESHGOD APOCALYPSE och ARCHSPIRE bjuder upp till tekniskt pisk i den högre skolan. Om jag är pepp inför konserten på The Rock nästa tisdag? Är Kee Marcellos bok totalt överflödig? Precis. Sen för att avrunda - MOLOKEN. Jävlar vad bra det är.

Avslutande del av listan står Susanne för. Alltid lika spännande att se vad hon har lyssnat på - oftast har jag ingen aning om vad det är för grejer bara genom att kolla på bandens namn - fast jävlar i min låda, idag kände jag inte bara igen ett av banden, jag har dessutom recenserat skivan "Mammal" av ALTAR OF PLAGUES för ett tag sen. Och den plattan är milt sagt ambitiös. Det är rätt mycket vemod på Susannes del får jag säga - gött med lite avslutande två-taktsmos av CHASTISEMENT och VOLTURYON så att man inte går under helt.

Så nu har jag banne mig svamlat på länge nog.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 46

Tre ting att vara stolt över

Jag samlar på bootlegs, det har jag gjort i över 20 år och samlingen överstiger lätt 3000 konserter med allehanda band. Något jag brinner lite extra för är vinylbootlegs, speciellt med KISS, KING DIAMOND och MERCYFUL FATE. Inte för själva innehållets skull, de flesta konserter finns i bättre kvalitet i samlarkretsar utan att en uselt pressad vinyl spelat mellanhand, utan för att omslagen ofta är antingen snygga eller, låt säga, fulsnygga tack vare respektive bands ganska bildvänliga image.

Det har även hänt att...eh....en vän till mig spelat in konserter, samma vän har sedan...eh...snällt skänkt en kopia till mig tämligen omgående. Dessa har sedan hamnat i gängse cirkulation bland likasinnade, all in good fun. För många år sedan hörde jag ryktas om att en eller två av vännens DREAM THEATERinspelningar skulle ha pressats upp på silvercd i Japan och sålts. Jag har aldrig sett dessa själv, om någon har en silverpressad Köpenhamn 2002 eller 2004 så betalar jag bra för ett "original".

Den finaste doften i denna danska ost är dock att jag för några år sedan upptäckte att det faktiskt gjorts vinyl på ett par grejer han spelat in. Först ut var en LP med VENOM, kallad "Worship of evil". Första sidan innehåller fyra låtar från min väns inspelning av Sweden Rock Festival-giget 2006, andra sidan innehåller spår från New York samma år. Den gavs ut i flera färger dessutom, jag har lyckats ruska tag i två olika men har hört att det ska finnas totalt fyra. Snygg framsida, trevlig konsert.

Det andra som givits ut på vinyl är två King Diamond-singlar kallade "A night in the house of god part 1 & 2". Respektive singel innehåller två låtar från Kingens Malmökonsert 2001, och har pressats upp i sjukt många olika varianter i väldigt varierande antal. Av den första har jag hittat nästan alla men av den andra har jag bara fått fatt i två eller tre (av totalt typ nio).

Hade jag kunnat så hade jag gärna tryckt upp hur mycket vinyl som helst, men som det är så kommer jag stolt att skriva till kungs om att jag, eller min vän, iallafall fått några av inspelningarna uppressade på det svarta guldet iallafall.

/Alex

Intervjuer...

När man som 10-åring plötsligt fick tillgång till kabel-tv var det en fin tid att vara hårdrockare. Något som åtminstone präglade min uppväxt var intervjuer, bootlegs hade jag dålig koll på och de flesta köpekassetter med konserter hade jag inte råd med. Det fanns då en tjusning i att se mina idoler på tv ändå, i avslappnade sammanhang. Och allt som oftast i samkväm med Mick Wall. Om jag fick önska vara någon annan än den jag var under 80-talets heyday så skulle jag nog välja Mick Wall. Han kände ju för skrående ALLA!

Det var inga snygga frisyrer de satt inne med (Ozzy 1986...jag LOVAR att både min mamma och min mormor hade en exakt likadan!), det som sades var sällan banbrytande eller föremål för nästkommande års nobelpris, men de satt där. I en stol. Och pratade och rörde på sig. Vad kunde vara mer upphetsande än det?







/Alex