Idag blir det vampyrer! Jag har i skrivande stund inte sett nya Nosferatu än så den kan jag inte uttala mig om men jag har sett idel andra vampyrfilmer under årens lopp om man säger så och därför lägger jag till filmtips till låtarna i dagens lista. Det finns ju naturligtvis många fler sevärda men som med så mycket annat i livet så gäller det att göra urval och begränsa sig (i det här fallet bromsade jag vid tio). Jag ska inte orda mer om detta utan vi kör igång. Listan i youtube-format finns HÄR och längst ner i inlägget.

Inledningsvis enmansbandet BLOODY KEEP med Omen of the waxing moon. Om en häst hade rört sig i takt till BLOODY KEEP gissar jag på att den lunkat i en takt snäppet lägre än galopp, kanske skritt? Annars är den liknelsen inte helt dum när det kommer till bandets musik, den puttrar verkligen på framåt - inte jättefort men med styrfart. Ungefär 2:30 in i låten knasar det loss med ett... munspel? Svårt att inte charmas av denna smått otajta black metal från staterna! Filmtips: Dracula (eller Mysteriet Dracula som den heter på svenska) från 1931 i regi av Tod Browning och med Bela Lugosi i ikonisk huvudroll som kom att sätta tonen för hela hans kommande karriär. Löst baserad på Bram Stokers roman. Har du inte sett den så gör det genast. 

Lite råare tongångar härnäst med WINTER LANTERN och utmärkta Strangling Ritual som återfinns på demon "Festering Vampirism" från 2021. Hade jag fått gissa hade jag nog satt 90-tal på den här kyliga anrättningen men detta är alltså nyare än man kan tro. Pluspoäng för att de fått till ljudet i eländesvrålen så bra, man riktigt känner lukten av jordkällare och odöda grevar. Filmtips: Vi river av ännu en tolkning av ovan nämnda historia, denna gång från 1992 och i regi av Francis Ford Coppola - Bram Stoker's Dracula. Det är en av mina absoluta favoritfilmer och inte bara på grund av den diaboliskt lysande Gary Oldman utan i samspelet mellan honom, rådjur i strålkastarljuset-Winona Ryder och den i sammanhanget väldigt passande pappfigursstele Keanu Reeves. Ack en sån trio! "I have crossed oceans of time to find you" ska ha varit repliken som fångade Oldmans intresse för rollen och inte bara hans, ska gudarna veta.

Låt tre i listan blir VINTERDRACULs Prana från albumet "The Murnau Nocturnes", en lite långsam låt med vad jag skulle kalla experimentell sång signerat duon Weirding Batweilder och Jean Farraige. Allt gifter sig fint och skapar en skön atmosfär med viss noisekänsla. Filmtips: Nosferatu (F.W. Murnau, 1922). Titeln är i sin helhet faktiskt Nosferatu, eine Symphonie des Grauens eller på svenska Nosferatu, en symfoni i skräck men alla vet ju vilken film det rör sig om tänker jag. Tysk expressionistisk stumfilm när den är som allra bäst med legenden Max Schreck i huvudrollen och filmen var totalförbjuden i Sverige fram till 1970. Det sorgliga i den här kråksången är att Murnaus huvud stals från hans viloplats av gravplundrare sommaren 2015 och såvitt jag vet har det aldrig återfunnits. Riktigt fisigt faktiskt.

Vi kör vidare på oljudsspåret med CULTUM DRACULESTI som i låten The Unbelievers från 2024 leker friskt med rundgång och det är alltid ett plus i min bok och ger en punkig känsla till den övriga ljudbilden som främst kan klassas som black metal. Filmtips: Martin från 1977 av George A Romero, en kultregissör som ju främst egentligen är känd för sina episka zombiefilmer men här slår han alltså till och kör en vampyrrulle. Både samhällssatir och snygga specialeffekter av mästaren Tom Savini gör den här filmen klart sevärd. Den ska också vara en av regissörens favoriter ur sin egen repertoar.

Slängig, svängig och thrashig black metal härnäst med VAMPIRIC COFFIN och låten I am a Vampire från albumet "The Last Drop". Det här tycker jag är helt klockrent när det kommer till vampyrmetal men förstås med den lilla invändningen att det är alldeles för kort, blott 1:20 klockar anrättningen in på. Filmtips: Near Dark från 1987 av den geniala regissören Kathryn Bigelow som också gett oss guldkorn som Wild Palms och Strange Days. På svenska heter den Natten har sitt pris vilket låter precis så olycksbådande som det är att möta filmens punkiga och brutala vampyrgäng lett av en fårad Lance Henriksen. En helt lysande film som jag tyvärr tror att många missat, den har inte alls fått den hype som den förtjänar.

Och när vi ändå är inne och nosar på 80-talet passar det bra med lite tv-spelsvibe. Låt sex i listan är Enchanted Cold av NIGHT OF THE VAMPIRE. Dungeon synth/goth/disco(?) när den är som bäst, som något man hört förut men inte kan sätta fingret på. Som ett gammalt Nintendospel man aldrig lyckades klara, eller när jag tänker efter kanske ett flipperspel. Ja hur som helst är detta rent nostalgi-guld. Filmtips: Eftersom musiken är så skönt 80-talig tänker jag köra The Lost Boys nu. Förutom att soundtracket är klassiskt med låtar som Cry little sister och People are strange så får vi en sprakande njutbar insats av Keifer Sutherland och ett riktigt fint samspel av radarparet Corey X 2 (Haim och Feldman). Och vi får heja på det fräna, onda, snygga vampyrgänget som verkligen vet hur man hanterar hårspray. Happy days!

Men man kan inte göra en lista om vampyrer utan att på ett hörn få med Pelle Dead Ohlin och hans MAYHEM. Här ovanför ser vi en teckning av Pelle och låten jag valt är Carnage från odödliga plattan "Live in Leipzig". Ja, det är inte så mycket att orda om kring det, må han vila i frid i Transsylvanien helt enkelt. Filmtips: Valerie and her week of wonders (Jaromil Jires, 1970). Surrealistisk och otroligt snygg coming of age-film från Tjeckien med trettonåriga Valerie i huvudrollen. Präster, vampyrer och drömlandskap i en salig blandning. Se den!

Och när vi är inne på musiker som farit till Transsylvanien (jag förutsätter att ni alla vet storyn kring det där så den drar jag inte) så kan vi inte heller undgå att nämna Jon Nödtveit och DISSECTION. Night's Blood från utmärkta plattan "Storm of the lights bane" har jag garanterat listat förut och det kan nog tänkas hända igen i framtiden. Filmtips: Dags att klippa till med Blade från 1998 i regi av Stephen Norrington. Jag tror att Jon Nödtveit mycket väl hade kunnat bära liknande snabba solbrillor som Wesley Snipes har i den här filmen. Överlag är hans rollfigur både väldigt frän och lite töntig med just de där brillorna och skinnrocken och det är det som gör hela filmen. Det, de tidstypiska snyggfula effekterna och oneliners så som: - Blade, ready to die? - I was born ready motherfucker!

Även nästa låt är självskriven i listan - DARKTHRONEs Transilvanian hunger. Det här albumet och "A blaze in the northern sky" är skivor jag lyssnat på så många gånger att jag har tappat räkningen. Svårslagen kylig norsk black som ju på många sätt banade väg för hela genren. Filmtips: Skandinaviskt även här med Låt den rätte komma in (Tomas Alfredson, 2008). En film jag verkligen älskar och som nästan är bättre än Ajvide Lindqvists bok. Med total fingertoppskänsla och millimeterprecision mejslas både karaktärerna och det svenska folkhemmet á la 70-tal ut av Tomas Alfredson. Jag pendlar mellan vem jag tycker är bäst i den här filmen, Lina Leanderssons skörstarka vampyr, Kåre Hedebrants nerviga och utsatta skolpojke eller Per Ragnars närhetstörstande, dysfunktionelle vuxne karl. Alla är bländande. Trist att jänkarna skulle till att göra en remake på denna, det behövdes verkligen inte.

Vi knyter ihop säcken med en artist jag håller högt, ROKY ERICKSON. Är det metal? Nej vet ni vad. Men det är utan tvekan episk rock som gjort avtryck i världen och ingen vampyrlista är komplett utan The night of the vampire. Jag är innerligt glad att jag hann se Roky live innan han trillade av pinn, det är ett konsertminne jag håller hårt kring hjärtat. Som bonus kan man också leta upp ENTOMBEDs cover på denna, den har också sina kvalitéer. Filmtips: Interview with the vampire (Neil Jordan, 1994). Anne Rice ska naturligtvis ha sin plats i listan med boken som kom 1976 och som filmen baserar sig på. Tom Cruise gör en riktigt vass roll här som flamboyanta vampyren Lestat som hamnar i lag med den mer motvillige och surmulne blodsugaren Brad Pitt. De har en bra dynamik, en av dem vill bara ha kul och action och den andre vill verkligen inte det. In i mixen kastas också en ung och bitsk Kirsten Dunst och en nervös men nyfiken Christian Slater. Succé!

Ja kära värld vad mycket bra musik och film det finns och vad kul det var att prata vampyrer. Men nu är det hög tid för mig att hålla snattran och önska eder alla en fröjdefull helg. (Jadå, jag tänkte skriva monstruös först men höll mig.)

/Susanne

Fredagslistan 2025, vecka 5: Mot Transsylvanien!

 Kaos är granne med Gud är namnet på en teaterpjäs signerad Lars Norén och tillika en strof i en dikt av Stagnelius men det vi ska fokusera på i dagens lista är gamla trevliga låtar från förr med tema kaos. Det kommer att bli idel material ni hört förr och sådant jag själv är väl invand med, det ska ärligen sägas. Ibland behöver man helt enkelt ta ett steg tillbaka från allt som är nytt och intressant och krypa in i den vrå som stavas hemtrevlig gammal skåpmat. Vi kör igång direkt!

ENTOMBEDs Chaos Breed från albumet "Clandestine" har förstås en given första plats i ledet som stavas oordning. Jag har hört både en och två entusiaster säga att det finns en handfull låtar på skivan som är bättre än den här, att den har en rörig struktur och en lite halvtrött refräng. Jag håller inte med ett dugg, det här är en storslagen dödsmetallsmocka för min del och en viktig kugge i maskineriet som formade mina tonår. Introt, baskaggarna, galopptakten - total magi!

Låt nummer två är en annan regelrätt klassiker från första delen av 90-talet, nämligen Refuse/Resist av SEPULTURA. Jag vill minnas att jag hörde låten första gången på Headbangers Ball på MTV och sedan klev med raska steg till skivaffären Najz Prajz som vid den tiden låg vid Järntorget i Örebro och köpte cdn ifråga. Jag tycker att deras "Chaos A.D." är en klockren skiva rakt igenom så här var låtvalet faktiskt inte helt lätt. 

DISSECTION härnäst, ytterligare ett band som följt mig genom åren och som kommit att betyda mycket. "Reinkaos" blev som album betraktat både älskat och hatat när det kom, dels på grund av den förändrade ljudbilden (som i mitt tycke är en högst logisk utveckling) men förstås också kritiserat på grund av Jons brottsliga bana och de rättsliga följderna av den. Jag har valt en av de lugnare låtarna från albumet, Maha Kali. 

Som fotnot till intresseklubbens anteckningsblock kan nämnas att jag håller "Storm Of The Light's Bane" högre än "The Somberlain" vad gäller bandets tidigare diskografi.

Vi måste också ha oss lite BOLT THROWER till livs! BOLT THROWER är ett band jag lyssnat på i vågor ska erkännas, först ihärdigt för att tappa tråden under ett par år och sedan återfinna dem igen. Här har vi i mångt och mycket krigsdödsmetallens sås och potatis, själva stommen till det som byggt likväl vapenvurm som känslan av krigets totala meningslöshet hos mången likasinnad musiknörd. Vi lyssnar till favoriten World Eater från albumet "Realm Of Chaos : Slaves To Darkness".

Sist ut blir finska grindcorebandet ROTTEN SOUND som avslutar med en tempohöjande rundspark i form av låten Havoc från albumet "Exit". Jag tycker att en lista som behandlar kaos bör rundas av i traditionen som stavas NASUM, PIG DESTROYER, TOTALT JÄVLA MÖRKER, LOCK UP och just ROTTEN SOUND och att Örebrosonen Mieszko Talarczyk producerat "Exit" blir grädden på moset som får knyta ihop kaossäcken för den här veckan. Frid över hans minne.

Med det säger jag tack och hej för idag och önskar en fin helg.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 33: Kaos är granne med Gud

Fredagslistan 2018, vecka 25: Midsummer Massacre

Kära fredagskamrater!

Igår gick jag på semester och det tänkte jag även låta fredagslistan göra denna dag, det är ju trots allt helg och vi ska inte förta oss utan istället som seden påbjuder vila, äta mat och tvingas till umgänge. Innan vi ger oss i kast med mat, ringdans och allehanda drycker till förmån för sommarsolståndet tycker jag dock det är på sin plats att minnas midsommardagen 2006.

Då ställde sig nämligen trenne band (NIFELHEIM, DEATHSTARS och DISSECTION) på Hovets scen i Stockholm i vad som skulle komma att kallas Midsummer Massacre '06 och som tillika blev DISSECTIONS allra sista livespelning. Jag var inte där men lyckligtvis var det andra som deltog och hade sinnesnärvaro nog att dokumentera denna episka uppvisning. Lyssna och njut mina vänner, imorrn far vi till Copenhell på äventyr.

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 5: Land

Välkommen till veckans fredagslista där jag som utlovat kör låtar på temat land i vid mening. Strikt talat består jordens yta till ganska liten del av landmassor - dess betydelse för mänskligheten är dock ganska väsentlig och har gett upphov till minst sagt en radda konflikter.

Vi kör.



En synnerligen kul, och lite apart låt får öppna veckans fredagslista - Promised Land från skivan med samma namn. Jag hade inte lyssnat på plattan på ett bra tag, men nu fick jag chansen. Titellåten är en minst sagt svulstig dänga. Produktionen är storartad och känslan som låten lämnar efter sig är verkligen hemsökande.

Jag vet att det är väldigt många som uppskattar PARADISE LOSTs skiva "Draconian Times" från 1995 (för övrigt året jag tog studenten. Bara en sådan sak). Då fastnade jag inte för bandet. Det hade varit svårt med tanke på att jag inte ens visste att bandet existerade, haha! Ni vet kanske med er att jag föll hårt för bandets "Faith Divides Us - Death Unites Us" och "Tragic Idol" som är bandet senaste alster. "Draconian Times" är dock en fin skiva, även om jag inte kommer att få samma nära förhållande med skivan som rätt många andra. Hallowed Land är låten.

Jomenvisst, DISSECTION slank med även i denna lista - "The Somberlain" heter skivan som var bandets förstlingsverk. Det märks lite grann faktiskt. Det slirar och drar åt lite olika håll, men känslan är helt magisk. Då gör det ingenting att Ole Öhmans blastbeats känns stressade och fillen aningens töffiga. A Land Forlorn är låtvalet.

Nä, inte IRON MAIDEN igen?! Jo, det kan ni slå er på! De allra flesta förknippar "Somewhere In Time" med Heaven Can Wait och Waisted Years, och visst de är ju fina låtar. Men ack så sönderspelade! Då är det betydligt roligare att lyssna på Stranger In A Strange Land som är det självklara låtvalet för denna lista.

MERCILESS och lite döds/thrash från mitten av 1990-talet får avsluta listan. Jag fullkomligt älskar The Land I Used To Walk från "Unbound". Jag blir fan glad i kropp och själ av dylik musik. Det finns till och med ett break med cow-bell i låten för att garantera min fullständiga kapitulation. Lyssna, och inse att detta är musik som är helt briljant.

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 5: Land

Fredagslistan 2013, vecka 16: Andra plattan

Denna veckan ska vi ta upp den oerhört intressanta andra plattan i ett bands historia. Det är ju lite av en grej med andra plattan som i många fall ställer till det i ett bands karriär - i alla fall om första skivan har varit en hit. Prestationsångesten sätter in med kraft och i många bands fall blir  andra skivan lite av en besvikelse, om nu inte bandet visar sig besitta kapacitet att verkligen skriva musik av kaliber. Och det är såklart några av dessa grupper som vi kommer att prata om denna vecka.

Jag inleder lite nätt, och till mångas förtjusning hoppas jag, med finfina Murders In The Rue Morgue av IRON MAIDEN. Bandet debuterade ju med "Iron Maiden" som även den har stora förtjänster. "Killers" som låten är tagen ifrån är även den en stark platta. Det blev också den platta som blev Paul DiAnnos sista med bandet - på skivan efter "The Number Of The Beast" hade Bruce Dickinson kommit med i bandet och IRON MAIDEN hade i samma veva lyckats skapa ett mästerverk till skiva. Men det är ju en annan historia.

Tror det är många med mig som gillar METALLICA, och då i synnerhet de fyra första skivorna? Precis vad jag trodde. Efter den pubertalt aggressiva "Kill 'Em All" kom "Ride The Lightning" som visar ett band som tagit ett gigantiskt kliv framåt låtskrivarmässigt. Låtarnas mogenhetsgrad är så mycket större om man jämför med debuten att det är svindlande egentligen. Jag har alltid gillat bandets instrumentala låtar, och mest då The Call Of Ktulu som är så härligt episk och, ja, bra helt enkelt.

Sen jädrar höjer vi ambitionsgraden och dänger till med OPETH och deras minst sagt långa ypperliga The Night And The Silent Water från "Morningrise". Jag ska avhålla mig från dåliga skämt om titeln denna gång. Skivan visar på ett band som är så originellt och huserar musiker av sådan kaliber att i alla fall jag baxnar. Mikael Åkerfeldt har ju gång efter annan visat att hans låtskrivartalang är av rang och har egentligen alltid varit det.

BLACK BREATH hade ett rätt bra 2012. De var med på hela avslutningsturnén som NASUM gjorde och nådde då en publik som verkligen fick upp ögonen för just hur bra detta gäng är i livesammanhang. Första skivan "Heavy Breathing" var helt ok, men skivan nummer 2 "Sentenced To Life" är späckad med rejält bra musik. Att denna dessutom liras med en frenesi och uppenbar spelglädje gör ju bara saken bättre. Låtval: Endless Corpse. 

Vi växlar över till tekniska dödsmästarna NILE och deras "Black Seeds Of Vengeance". Fy fan, det är en stänkplatta det! Framför allt är titellåten en djupt imponerande låt så därför har jag valt den.

Lite black metal kanske? DISSECTION hade gjort "The Somberlain", en mycket imponerande skiva 1993. 1995 fortsatte de sin skoningslösa utveckling med "Storm Of The Light's Bane" en skiva som imponerade storligen på mig när jag hörde den första gången. Den har inte slutat imponera om jag säger som så! Låtvalet är Night's Blood bara för att den är så satans bra.

Raskt hopp i genre över till BLACK SABBATH och magiska skivan "Paranoid". Alla låtar på den skivan är bra, så jag hade i princip kunnat välja vilken som. Men då jag alltid har hyst en stor kärlek för War Pigs blir det den. Det blasfemiska svänget är totalt och hänryckande och BLACK SABBATH visade på den skivan att det var ingen lyckträff med debutverket som kom faktiskt samma år som "Paranoid" - 1970. Det säger en del om bandets kapacitet minst sagt!

"Rising" av RAINBOW är en skiva som många gillar, så även jag. Efter det att Ritchie Blackmore hade lämnat DEEP PURPLE kom en första skiva ut under namnet "Ritchie Blackmore's Rainbow" 1975. 1976 dängde bandet till med en klassiker i "Rising". Fy satan vad bra det är.  Det är ju inte bara det att låtarna är magiska, utan insatserna från de inblandade musikerna är synnerligen imponerande. Ronnie James Dio sjunger med ett självförtroende som överbryggar decennierna, Cozy Powells trumspel är svängigt till tusen och gitarrspelet från Blackmore är förträffligt. Låtval: Stargazer. 

Skiva nummer två från THE HAUNTED "Made Me Do It" då Marco Aro hade kommit med i bandet är en av mina favoriter med bandet. Att dessutom Per Möller Jensen hade tagit plats bakom trummorna gör bara skivan än bättre. Silencer har alltid varit en favorit när det gäller bandets låtar, mycket för att Jensen piskar upp en pugilistisk storm på kaggarna som suger musten ur mig. Fortfarande efter ett försvarligt antal lyssningar håller plattan toppklass.

NASUM och "Human 2.0". En knäckande skiva på vilken The Black Swarm återfinns. Kommentar överflödig, eller hur?

THE FACELESS avslutar veckans fredagslista med en låt från "Planetary Duality" - Legion Of The Serpent. Jag gillar verkligen den skivan.

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 16: Andra plattan

 

Fredagslistan vecka 15 - Extra allt!

Vi tar igen oss efter helgdagarna med en helt vanlig fredagslista utan tema. Själv snöade jag in på de skandinaviska breddgraderna utan, trodde jag i mitt stilla sinne, någon direkt röd tråd. Där misstog jag mig grundligt.

Del 1 - We're a happy family.
I min del av listan är det i princip bara franska ANOREXIA NERVOSA samt göteborgarna i WANING som inte har (i rakt nedstigande led) direkta kopplingar till andra band som förekommer i listan. Förutom dessa två akter blir det nämligen mer än lovligt inavlat när det gäller de första tio alstren. Vi talar om: 1349, DEAD TO THIS WORLD, ENTOMBED, GORGOROTH, DISSECTION, TYRANN, BLOODBATH och TSJUDER. Och kopplingarna ser ut som följer... (Några av kopplingarna, ska tilläggas för det finns fler om man gräver lite.)

TYRANN har en sångare och gitarrist som heter Draugluin och en trummis som heter Antichristian (detta geniala artistnamn!). Dessa båda herrar är även med i TSJUDER. TYRANN-basisten Seideman syns även i bandet 1349. I 1349 återfinner vi också Frost, den inte alltför okända trummisen på den norska black metal-kartan, som varit med i fler band än jag kan minnas - däribland GORGOROTH.  I GORGOROTH hittar vi bland andra Tomas Asklund som tidigare medverkat i DISSECTION.

DEAD TO THIS WORLD-gitarristen Skyggen spelar tydligen live med GORGOROTH och basisten Thurzur (från DTTW) förekommer också i GAAHLSKAGG som är Gaahls sidoprojekt. (Insert Gaahl vs GORGOROTH-historien på det förstås.) Vi lämnar de norska vidderna och fortsätter till Mikael Åkerfeldt från BLOODBATH som lirade tidigare i bandet STEEL där Dan Swanö sjöng. Och det metalband på norra halvklotet som inte på ett eller annat sätt varit insyltat med denne herre finns väl knappast. (Okej, det där är lite långsökt men i alla fall.)

Hur kommer då ENTOMBED med i ekvationen undrar ni, jo Victor Brandt som lirar bas där har ett förflutet i bland annat SATYRICON. Och med i SATYRICON är till exempel... Frost! Och cirkeln är således sluten. Inte helt lätt att hänga med i alla svängar men det gör inte så mycket. Alla spelar med alla och det blir ju fin musik i slutänden så det är bara att se glad ut och veva med armarna.

Del 2 - Expect the unexpected.
Vi går vidare till Martins del som spretar åt en hel del olika håll. Inledningsvis får vi oss lite svängig thrash signerad OVERKILL till livs. (Okej musik, fantastiskt bandnamn.) Så gör vi ett musikaliskt lappkast åt andra hållet med tyskarna UNISONIC och deras pompösa power metal. Det här är inte musik som är menad för varken mig eller mina hörselgångar så jag går raskt framåt och slölyssnar på IN FLAMES med ena örat innan WATAIN sätter stämningen. Ja, nu ni! Nu börjar det verkligen likna något, Bensch visar prov på en stigande formkurva med finfina Waters of Ain från "Lawless Darkness". Hurra för det!

Nästa alster är signerat DISSECTION och deras "Reinkaos"-platta, lyckligtvis en annan låt än den jag valde. (Förutom att WATAIN och DISSECTION turnerade tillsammans under "Rebirth of Dissection"-turnén så hoppade även Erik Danielsson in och spelade bas då och då med DISSECTION live. Men det visste ni säkert redan, uppmärksamma läsare som ni är.)

Efter denna utflytkt grötar det till sig rejält med EMMURE som jag inte hade hört innan. Kan det vara deathcore måntro? Jag är inte så bevandrad på dessa jaktmarker men klart godkända är de i alla fall. Så händer plötsligt något totalt oväntat, CYNIC dyker upp som från ingenstans med en... ja, jag vet inte vad, en sorts ballad kan vi säga. Förvirringen är total. Sedan byter vi snabbt tempo igen med NEKROMANTHEON, följer något oväntat upp med RAUBTIER och avslutar stilrent med blytunga knockouten The Demon's Name Is Surveillance från nya MESHUGGAH-plattan "Koloss". Heja!

Vilken resa! Nu tänker jag pusta ut och invänta helgen, förslagsvis gör ni detsamma.

/Susanne

Fredagslistan vecka 15