Fredagslistan 2025, vecka 39: Metal med blås - omgång 2!

 Gott folk!

 2013 är inte bara året som jag blev förälder första gången, det är också det år då jag gjorde en av de mest skruvade Fredagslistorna jag gjort - metal med blås. Det var ett kärt arbete, och exakt så roligt som jag trodde att det skulle bli att göra listan, så blev det också. 

Jag har gått och grunnat till och från att göra ytterligare en lista på detta tema, för det är inte direkt så att metalband har slutat att använda sig av blåssektioner i enskilda låtar, eller för den delen, på hela plattor. Till slut blev det för svårt att säga nej - så nu blir det en lista som är minst lika vindlande och skruvad som den första. 

Listan hittar ni här om ni kör med Tidal, och här om ni kör med YouTube. 

Kamrater, vi kör!

Från "Where Owls Know My Name" tar vi The Silent Life. Hela plattan är strösslad med fina insatser från olika blåsare, men jag har valt den här låten för att jag gillar altsaxofonen som instrument, och så gillar jag hur fint Zach Strouse trakterar sitt instrument. Det är inte bara solot som är bra, jag gillar hur han lägger snygga harmonier genom hela låten på ett sätt som lyfter den till finfina nivåer. 

Nu blir det långsamt lir med HANDS OF ORLAC som från början räknade Rom som sin hemvist, men som 2012 flyttade till Malmö. Detta är härligt ockult doom med ambitioner att vara lite mer utflippade än andra band inom genren. Och det är bra som bara den. Curse Of The Human Skull har förutom grymma insatser av samtliga medlemmar ett assnyggt orkestrerat intro med flöjt och tungt baslir som jag gillar som fan. Detta band är en ny bekantskap för mig, men jag blir inte osugen på att vilja lyssna mer på dem. 

Vi hoppar över till ett band som kan vara lite av en vattendelare - SIGH från Japan. Jag har alltid tyckt att bandet är sjukt kul att lyssna på. Det är ystra krumsprång mest hela tiden när det här gänget är i farten. Och ni kan ju gissa att de tar i utav bara fan när det ska läggas till blås för här brassas (pun intended as fuck) det på genom hela skivan som heter "Scenes From Hell" som kom 2010. Jag har valt L'art de Mourir och den är allt annat än död - det finns knappt några chanser till andhämtning här det kan jag säga. 

REVOCATION släpper nytt idag, bara så ni vet. Men vi ska kolla bakåt i bandets diskografi för att hitta pärlan The Watchers från 2011. Och här gott folk blir det inte bara blås, utan också cowbell! Jag har alltid tyckt mest om bandet från Boston när de släpper på sin sjuka kreativitet och avviker från den dödsiga thrash de lirar - ofta med bravur. Därför är detta en låt som jag uppskattar lite extra mycket i bandets katalog. 

Vi avslutar med LASTKAJ 14 och låten Allting Är Pengar från "Pengarna eller Livet". Det är en låt som både har ett fett driv i tvåtakten och i det blås som verkar bestå av den klassiska sättningen sax, trumpet och trombon. Men jag kan höra fel. Bra, ja, djävligt bra är det i alla fall. Jag knyter näven, vill dricka öl och bara röja runt i yster ringdans när jag hör den här låten. 

Gott folk, vi tar helg på detta!

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 33: 1999

Gott folk!

Jag vet inte om ni observerat att vi gillar 1990-talet här på bloggen? På något märkligt vis har vi gjort fredagslistor på temat minst 2 gånger - en med thrash post 90, och för några veckor sedan hade vi ju en lista med skivor som kom ut 1991. Hur många band som startade/hade sin heyday under 90-talet vi har haft med i olika inlägg är ju betydligt fler. Hoppas ni orkar med minst en till, för den här veckan tar jag mig an skivor som kom ut 1999.

1999 var ett väldigt solitt år för metal. Jag kan spontant räkna upp DARKANEs "Rusted Angel", TESTAMENTs "The Gathering", NEUROSIS "Times Of Grace" och DREAM THEATERs "Scenes From A Memory" som gavs ut det året. En sökning på knäckande resursen Metal Archives ger vid handen att det gavs ut 775 skivor det året. Och då räknar jag inte med liveplattorna.

Med andra ord så finns det rejält med musik att grotta ner sig i om ni känner för det - både stora namn, samt riktigt obskyra diton.

Med tanke på förra veckans relativa snällhet så kände jag lite för att köra lite råare tongångar denna vecka.

Vi kör!

 DEFACED CREATION var ett svenskt dödsmetallband som endast släppte ett album under det namnet. Efter det att bandets splittrades gick fyra av bandets fem medlemmar vidare och bildade AEON som vi har skrivit om flera gånger här på bloggen. Det är verkligt traditionell teknisk döds som man får sig till livs när man lyssnar på "Serenity In Chaos". Det är gott om elaka riff, stygga kaggar och kaosartad sång och det är ju nästan aldrig något jag klagar över. Jag får, såklart, en känsla av att även om bandet var tekniskt skickligt så lyfte karriären inte mycket över markplan. Men, och detta är ju såklart ett viktigt men, det är aldrig fel att faktiskt känna tidsandan i musiken, för det gör jag verkligen här. Vi får ett tekniskt skickligt genomförande, om än inte helt originellt, men det räcker fint för att få fötterna i trampning.

Omslaget ser inte mycket ut för världen, eller hur? Nästan tråkigt om ni frågar mig. Men ytterst få skulle hävda att innehållet inte skakade musikvärlden med sin höga grad av meckighet kombinerad med ett ursinne så starkt att det lämnar lyssnare kippande efter andan. Bandet har sedan "Calculating Infinity" kom ut hänfört både publik och recensenter med sin högt egensinniga musik. Detta är musik som kräver en viss hängivenhet. Att fånga dylikt raseri på skiva är väldigt imponerande. Live är bandet en piskande tornado som betraktar vilken konsertlokal, publik och sig själva som en helhet som enbart ska pryglas upp. Och det kan vara värt att ta chansen att se bandet då de har annonserat att efter den albumcykel som tar sin början ganska snart då sista skivan "Dissociation" släpps inom en snar framtid
 kommer bandet lägga ner.

Många av de omslag som prydde skivorna under 1990-talet är ju extremt snygga. Många är det inte, vilket nog är kategorin vi får räkna Tampa-dödsarna MONSTROSITYs "In Dark Purity". Tur då att musiken ligger på en mycket högre nivå. MONSTROSITY kommer kanske alltid vara mer kända för - trots att bandets musik är bra - att George Fisher, kanske mer känd som Corpsegrinder, var med i bandet innan han lockades över till CANNIBAL CORPSE. Och det är lite oförtjänt tycker jag då detta är riktigt trivsam death metal av typiskt tampasnitt. Visst - "In Dark Purity" vann aldrig några priser för mest banbrytande skiva - men jag har sannerligen inte ångrat att jag dök ner i skivan ytterligare en gång. Bara Lee Harrisons fina hi-hatarbete gör det värt tiden att vrida upp volymen och tokdigga till Destroying Divinity. 

 Det är inte svårt att tycka om japanska SIGH. Jag trillade över bandet med förra årets "Graveward" och föll som en fura för bandets skamlösa och överdrivna musik. Ju mer jag lyssnar på bandet desto mer yster blir jag. Här finns en rent rubbad nyfikenhet att låna friskt från vilken genre som helst. 1999 års skiva "Scenario IV: Dread Dreams" är inget undantag. Här har ni handklapp, tysk (?) asstolpig sång, riffglädje och stramt styltigt trummande. Och vet ni - det är genialt bra. Går ni in i lyssnandet med en inställning att bli kungligt underhållna så lovar jag er att ni kommer bli det. Det är rent omöjligt att värja sig mot SIGH som jag sannerligen hoppas väntar med att dra sin sista suck (pun intended) på ett bra tag!

Det är jobbigt att gå på fjället. Gubbarna på omslaget på DEEDS OF FLESHs "Path Of The Weakening" är antingen onda förebud om white walkers, eller så måste de se till att komma inomhus illa kvickt. Ja, jag tar i lite. Men det ligger liksom lite i sakens natur att inte ta de här brutaldödsarna (eller några för den delen) på allvar. Här har vi ett typexempel på hur det låter när Lars Ulrichs trummor från "...And Justice For All"-eran låter när de transporteras 11 år fram i tiden. Och det är just därför (delvis) som jag går igång på "Path Of The Weakening". Det är nämligen en skiva av ett band som med vett och vilja ser till att skaffa sig en ännu brantare uppförsbacke än de redan har. Och det måste jag ju respektera.


/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 33: 1999

Fredagslistan 2015, vecka 25: En spretande lista

Godmorgon!

Idag blir det en något spretande lista. Jag surfade runt på Spotify och hittade ett antal låtar som antingen var nya (och bra) eller ganska nya (och bra) och det föll sig ganska naturligt att göra en ganska otematisk lista denna vecka om jag säger som så.

Vi kör.

 LAMB OF GOD har återigen lyckats skapa en skiva. Det brukar ta emot nämligen när bandet från Virginia ska göra musik. Ofta är det extra kämpigt för Randall Blythe på sång. Om det märks? Inte nämnvärt. Still Echoes är en väldigt fin och röjig låt som, om den är en fingervisning om hur resten av "Sturm Und Drang" låter, gör att jag verkligen får mersmak.



SIGH från Japan levererar på "Graveward" lätt den mest överdrivna musiken jag har hört i år. Subgenren är avantgarde/black metal. Väldigt orkestralt emellanåt. Det märks framförallt i en låt som The Tombfiller. Det är fantastiskt underhållande och skojig musik att lyssna på. Lägg gärna märke till det fina bruket av brass i låten. Fruktansvärt bra!




Hurra! Nytt material från världens bästa och mest avslappnade sidoprojekt THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA. Jag har syltat ner mig i detta band otaliga gånger på bloggen att jag hoppas ni har lite koll på bandet som började som ett, rätt gissat, sent på nattensnack mellan bland andra Björn Strid  och Sharlee D'Angelo från SOILWORK respektive ARCH ENEMY. Strid sjunger som vanligt helt fantastiskt! Och som det svänger!

Famine Of God's Word från "Grand Morbid Funeral" av BLOODBATH. Inga krusiduller alls. Full matning från åldermännen som verkar ha fått upp ångan rejält och levererat det bästa albumet i sin karriär. Om death metal hade varit en monarki hade detta gäng varit kungar baserat enbart på den skivans meriter. så bra är det.




Avslutar med vackra THE GREAT DISCORD och Selfaeta från vanvettigt starka "Duende". Alltså, jag vill verkligen stryka under detta - "Duende" är en helt magisk skiva som är episk i ordets allra bästa bemärkelse. Kolla in den om ni inte gjort det.

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 24: En spretig lista